Här kommer ett bidrag till genusforskningen. Trumpetpengarna borde snart vara slut, så vad sägs om denna saxofon? Jag ser ett forskningsfält av oanade dimensioner öppna sig. Vilka klangmönster kan tänkas förtrycka vilka? På bilden ser ju kvinnan ut att ha kontroll över instrumentet (hrm…), hur passar det in i den förutfattade modellen av patriarkatets förtryck? (Jag anar här att svaret kommer att gå ut på att hon tillåts göra detta enbart i syfte att behaga…)
För er som inte begriper ett smack av denna rappakalja, här finns ett verkligt och pågående forskningsprojekt i samma anda:
http://www.susannavaris.com/blogg/2011/09/en-trumpet-ar-inte-alltid-en-trumpet/
hm, där ser man.
Fantastiska forskningsresultat detta måste bibringas oss.
Värt vartenda forskningskrona…?
Tänk att ett land som har så dåligt råd med så många saker, samtidigt har råd att kasta ut pengar på forskning som i bästa fall borde kallas oseriös. Genusforskningens enda storhet, är storheten att ha lyckats med utpressning som argument till forskningsstöd. Ger man dem inte deras beskärda del av kakan, kan de alltid hävda att nej-sägaren är en jämlikhetshatande bigott idiot som har en människosyn som får Talibaner att rodna av avund. Säger man ja däremot så är ju allas lycka gjord.
Dags att se till att Tina Rosenbergh och hennes anhang ska få ett annat land att bosätta sig i och slå klorna i, jag har fått nog av vilseledda människor med maktbehov som dessutom har hittat metoder att tillförskansa sig makt. Skatt ska gå till vård, skola och omsorg i första hand, inte till kvasivetenskap.
Tiina Rosenberg är nu vid teatern och kan konstruera och göra kön allt hon orkar utan att ställa till mer skada på diverse lärosäten. Genus”vetenskapen” får vi nog leva med. Visst ska forskning också finansieras med skattemedel, men en viss prioriteringsordning vore önskvärd. (Aschdå, läste nu att hon visst är professor i genusvetenskap på Lunds universitet fortfarande…spoke too soon.)