Könsmaktsordning – genusordning

Del i serien om feministiska/genusvetenskapliga definitioner.

a.baa-Huge-Pyramid Det gäller att vara försiktig, annars kan könsmaktsordningen rasa ihop som ett korthus…

Enligt Nationella Sekretariatet för Genusforskning:

könsmaktsordning/könsmaktssystem – genusordning/genussystem

Termerna könsmaktsordning/könsmaktssystem används för att beskriva de strukturer och processer som ligger till grund för mäns samhälleliga dominans över kvinnor. Analyser av könsmaktssystem försöker blottlägga de underliggande mekanismer som ger upphov till ojämlikheten, till exempel genom att visa vilka processer i det dagliga samspelet mellan könen som leder till att en ojämlik struktur vidmakthålls. Framför allt undersöks hur sådant som förefaller könsneutralt kan få snedfördelande konsekvenser, därför att män och kvinnor lever under olika och ojämlika villkor.

Uttrycken genussystem/genusordning är myntade och utvecklade inom framför allt antropologi, etnologi, historia och sociologi för att beteckna den sociala struktur som rör kön och som skapar en sorts reglering av män och kvinnor i samhället och på individnivå. Utmärkande för genussystem är enligt flera forskare mönster av dels isärhållning, dels hierarkisering av män och kvinnor på samhällets olika nivåer, till exempel på arbetsmarknaden (genusarbetsdelning) eller inom politiken.

Termerna könsmaktsordning, könsmaktssystem, genusordning eller genussystem används närapå synonymt bland olika genusvetare för att beteckna hela köns- eller genusaspekten på ett visst samhälle inom vilket män är överordnade kvinnor såväl vad gäller resursfördelning som i ett maktperspektiv.

Termerna beskriver alltså processer och strukturer som ”ligger till grund för mäns samhälleliga dominans över kvinnor”. Det sistnämnda betraktas alltså som en fastslagen sanning utan någon som helst hänvisning till hur denna sanning är fastslagen. Könsmaktsordning är dessutom alltså samma sak som strukturer (alltså lika med patriarkala strukturer?).

”Utmärkande för genussystem är enligt flera forskare mönster av dels isärhållning, dels hierarkisering av män och kvinnor på samhällets olika nivåer, till exempel på arbetsmarknaden (genusarbetsdelning) eller inom politiken.”

Vilken är denna utifrån ingripande kraft som håller isär könen och hierarkiserar män och kvinnor? Beskrivningen är mycket vilseledande om man ens kan tänka sig att individers fria val har någonting med hur deras liv formas att göra. Formuleringen för snarare tankarna till en maktfullkomlig stat som från vaggan bestämmer vilken roll varje medborgare ska ha i samhället.

”…beteckna hela köns- eller genusaspekten på ett visst samhälle inom vilket män är överordnade kvinnor såväl vad gäller resursfördelning som i ett maktperspektiv.”

Återigen stipuleras att män är överordnade kvinnor. Bara för att något upprepas tillräckligt ofta blir det inte mera sant. Hur är män överordnade kvinnor när det gäller resursfördelning i Sverige? Innan man ger sig på att analysera hur den gemensamma kakan fördelas bör man fundera över hur den kommer till.

Män är överordnade kvinnor i ett maktperspektiv. Ingår enbart ett antal ”maktpositioner” och könsfördelningen inom dessa i den här beskrivningen, eller finns t ex kvinnans större makt när det gäller familjebildning med i ekvationen? (En ogift man måste först erkännas som pappa till sitt barn och därefter ansöka om delad vårdnad, något som kvinnan kan förvägra honom. Ensamstående kvinnor kommer att ha rätt till insemination, men surrogatmödraskap möter mycket starkt motstånd från t ex Sveriges Kvinnolobby.)

Mera om makt här

Mera om begreppen patriarkat och könsmaktsordning på Genusdebatten – recension av Yvonne Hirdmans bok Genus – Om det stabilas föränderliga form: 1 och 2

Det här är ett levande inlägg och jag kommer att lägga till och göra förändringar…

Please like & share:

Om Susanna Holmén Waris

Susanna Holmén Waris, född 1968 i Salo, Finland, civilingenjör från KTH och frilanskonstnär som arbetar inom järnvägen. Bloggen handlar om allt från konst, politik och vetenskap till mode, humor och personliga erfarenheter. Välkommen!
Det här inlägget postades i feminism, feminism - definitioner, genusvetenskap, jämställdhet, Okategoriserade, politik, pseudovetenskap och har märkts med etiketterna , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

25 svar på Könsmaktsordning – genusordning

  1. Ninni skriver:

    Kanoninlägg!

    Återigen stipuleras att män är överordnade kvinnor. Bara för att något upprepas tillräckligt ofta blir det inte mera sant.

    Jag läser just nu ”Maskuliniteter” av R. Connell. Detta upprepande av mantran, som bara förutsätts vara objektiv och sant. Jag får spel på det. Ingenstans jag läst förklaras eller underbyggs denna ”sanning”. Det är just ”säger vi det tillräckligt ofta så blir det nog sant.

    Just därför är det så bra, tycker jag, när flera av oss ställer de uppenbara frågorna, ”hur då?”, ”var då?” osv.

    • Susanna Varis skriver:

      Tack! :)
      Ja, jag håller med dig och det är så bra att du har gått igenom det som finns i genusbiblioteket, det underlättar efterforskningarna. Jag vill gärna dissekera begreppen för att se om de håller och om jag delar analysen. Många axiom och teser, men sällan någon mera ingående beskrivning av varför de skulle vara sanna eller hur man kommit fram till dem. De mest vanliga begreppen här; patriarkat, könsmaktsordning och strukturer verkar i stort vara synonymer.
      Ser fram emot flera inlägg i genusbiblioteket! :)

  2. Mars skriver:

    Håller med Ninni, kanoninlägg!

    Det finns en rapport av Susanna Popova, som förklarade att genusordningen är en modell – ett vetenskapligt perspektiv – som är utgångspunkten för analyserna. Resonemanget lyder alltså att om vi tittar på världen utifrån könens isärhållande och männens överordning så blir den begriplig för oss (vilket säkert inte är något nytt för er). Och om den blir begriplig är den därmed relevant.

    Därför är det så märkligt att hur de än vrider och vänder på resonemangen kommer de oftast inte längre än cirkelresonemanget om män är överordnade kvinnor så är kvinnor underordnade män. Och kommer de längre är det slutsatser som antingen inte är relevanta eller har mycket fantasifulla kopplingar.

  3. Malte Skogsnäs skriver:

    Nationella Sekretariatet för Parapsykologi för bövelen!