Fler reflektioner kring Emma Åhmans uppsats

professor-kalkyl-fc3b6r-rationell-fc3b6r-kreationister-tintin

Jag läser vidare i Emma Åhmans c-uppsats (s.29):

”Evolutionspsykologin ses alltså som en bättre förklaring till könsskillnader än feminismens socialkonstruktionistiska fokus. Även om evolutionspsykologin som teori är ifrågasatt (se t. ex. Dussauge 2010), har detta synsätt uppenbarligen haft en stor framgång inom den jämställdistiska rörelsen. Under 1990-talet skedde samma sak i den amerikanska debatten, då de genetiska och evolutionspsykologiska förklaringarna vann mark som allmänt accepterade orsaker till skillnader människor emellan. Dessa idéer uppkommer typiskt när konservativa vindar i övrigt blåser i samhället, något som dock inte var fallet under 1990-talet som snarare präglades av snabb förändring av genusrelationerna och ökande tolerans för olika sexualiteter (Lancaster 2006:111).”

Det är som att läsa en rapport skriven av en kreationist. Evolutionspsykologin som teori är ifrågasatt…ja, av vem?

”Evolutionspsykologin är kontroversiell inom delar av traditionell samhällsvetenskap och humaniora. Framför allt hos förespråkare av socialkonstruktivistiska,   postmodernistiska eller poststrukturalistiska perspektiv. Genusvetenkap är ett fält vars förklaringar ofta avvisas av evolutionspsykologer.”

Wikipedia 130719

I genusvetenskapens/feminismens värld är sanningen något som tycks fram. Allt hänger på vilka av de konkurrerande (inbördes jämbördiga?) teorierna som för tillfället är populära. Jag uppfattar det som att de flesta inom jämställdismen anser att det sociala könet och hur det tar sig i uttryck är en blandning av arv och miljö, en blandning av gener och socialisering. Den tongivande feminismen verkar dock anse att biologins del i sammanhanget är försumbar eller icke-existerande.

”Tanken är alltså att vi genom att strunta i kön ska kunna se till individen och dennes specifika situation och förutsättningar.”

Emma Åhman förundras över den jämställdistiska ansatsen. Men var det inte så feminismen startade, att kvinnor skulle ses som individer, jämbördiga med männen, istället för i första hand medlemmar av kollektivet kvinnor?

”Med en sådan syn blir det inte särskilt svårt att förstå kritiken mot feminismen. Feminismens syn på kvinnor och män som två socialt konstruerade kategorier, där olika värden och förväntningar knyts till respektive genus inom ett hierarkiskt ordnat genussystem, ses inte som förenlig med en individbaserad samhällsanalys där jämställdismen menar att alla ska ses som individer snarare än män och kvinnor.”

Arten människa består av populationer. Populationerna består av individer. Detta är en kategorisering inom biologin och som alltså omfattar arten som den vidaste uppdelningen, populationen som en mera avgränsad grupp inom arten och en individ som den minsta delbara enheten. Dessa individer kan ha ett kön; manligt, kvinnligt eller vad du vill. Men individ och dess kön är inte jämförbara begrepp.  Du kan inte jämföra äpplen och gröna äpplen. Du kan inte jämföra en klänning med en blå klänning. Jämställdister vill utgå från kategorin individ (som f.ö. alla fri- och rättigheterna, samt skyldigheterna är och ska vara knutna till), istället för individens kön, som feministerna (som ju i konsekvensens namn inte är intresserade av könsneutral lagstiftning till exempel).

”Ur ett feministiskt perspektiv innebär detta sätt att se till individen en otillräcklig samhällsanalys. Samhället genomsyras av ett genussystem, där kvinnor och det som definieras som kvinnligt generellt värderas lägre än män och det som ses som manliga värden.”

Vem värderar det kvinnliga lägre än det manliga, förutom alla de här oändliga, feministiska och genusvetenskapliga skrifterna? Vad finns det för belägg för att det skulle vara på det här sättet? Feminismens problem är att hela dess axiombygge vilar på dessa definitioner om kvinnlig underordning. Om detta skulle vara sant, skulle feminismens axiombygge behöva raseras för att ett jämställt samhälle skulle kunna finnas. Feminismens axiom måste bli ogiltiga för att det den säger sig arbeta för ska kunna vara förverkligat. Enligt min mening är axiomen i hög grad diskutabla, men för att feministen själv ska kunna se ett samhälle som jämställt måste den först förklara sina axiomer ogiltiga. Det kan vara ett dilemma för feministen.

”Att i ett sådant samhälle säga att man bara vill se till individen innebär att man ignorerar dessa maktförhållanden, och den könsneutrala lagstiftning som efterfrågas mot denna bakgrund får följden att ojämställdheten reproduceras. I den jämställdistiska ideologin finns självklart ingen uttrycklig strävan efter att behandla människor olika, eller att kvinnor ska värderas lägre än män.”

What? Är det den specifikt kvinnliga idealen om subjektivitet och partiskhet som spelar in här, eller förstår Åhman själv vad hon skriver? Hur blir önskemål om könsneutral lagstiftning en vilja att behandla människor olika? Det är ju feminister som vill behandla människor olika i och med att man vill ha könsspecifik lagstiftning! Lite längre ner:

”Men även om det i citatet och i intervjuerna tydligt framgår att detta inte är avsikten med den jämställdistiska ideologin [att kvinnor och män ska värderas olika, min anm.], blir effekten av denna retorik ur ett feministiskt perspektiv en annan just eftersom att vi lever i ett samhälle präglat av ett genussystem där kvinnor och män de facto behandlas och värderas olika.”

Ja, men det är ju feminismen som vill behandla och värdera kvinnor och män olika! Den jämställdistiska retoriken kan leda till att kvinnor och män behandlas och värderas olika eftersom vi har ett genussystem och just därför måste vi behandla kvinnor och män olika. Klart som korvspad i ett genusuniversum.

”Resultat blir att just den undervärdering av det kvinnliga som Anton beskriver, eftersom genusordningen över huvud taget inte problematiseras, kan upprätthållas och fortgå.”

En av feminister påstådd undervärdering av kvinnor måste alltså leda till att kvinnor ska favoriseras genom lagstiftning. Det har ytterligare en skrift i biblioteken med feministisk forskning visat.

I slutsatserna (s.34):

”Att som feminismen peka ut könen som grupper med olika makt i samhället sätter fokus på att kvinnor är i behov av vissa åtgärder för att uppväga detta och belyser även mäns del i och ansvar för rådande genussystem. Det gör att feminismen kan upplevas som provocerande, och jämställdismen har istället ett synsätt där kvinnor och män ses som enskilda individer som gör olika val, vilket bidrar till ett möjligt bevarande av status quo i samhället.”

Kvinnor är i behov av åtgärder som ger dem mer makt och männen har del och ansvar i rådande genussystem. När problematiserade feminister kvinnors del och ansvar i rådande genussystem senast? Jämställdismen strävar inte alls efter att behålla status quo, se de andra blogginläggen i mitt föregående inlägg här.

”I tidigare forskning om mans- och papparättsrörelser framkommer bilden av att man använder sig av en diskurs om ”rättigheter” och ”jämställdhet” eftersom detta är värden som i den liberala demokratiska ordningen närmast är omöjliga att ifrågasätta.”

Jag känner till en annan rörelse som brukar använda sig av en diskurs om ”rättigheter” och ”jämställdhet”. Den heter feminism.

”I likhet med tidigare mans- och papparättsrörelser saknas inom jämställdismen en problematisering av vilka fördelar män har i ett patriarkalt samhälle, vilket alltså möjliggörs av den individualistiska och liberala diskurs som används inom rörelsen.”

Och feminismen kryllar av problematiseringar kring vilka fördelar kvinnor har i samhället? Jämställdismen vill lyfta fram den glömda delen av jämställdheten, den som handlar om män. Feminismen har lyft och fortsätter att så gott som ensidigt lyfta fram kvinnofrågor. Till skillnad mot feminismen vill jämställdismen måna om allas rättigheter.

”Sammantaget har uppsatsen visat att jämställdismen kan placeras i en nyliberal kontext, där individens rättigheter och möjligheter står i centrum.”

Att vilja utgå från individen som den entitet till vilken mänskliga fri- och rättigheter samt skyldigheter ska vara knutna är inte nyliberalism. Jämställdismen kan möjligen anses som mera liberal än socialistisk eftersom man utgår från individen och inte kollektivet i sin samhällsanalys, men nyliberal…? Nej.

”I denna nyliberala diskurs blir det som har visats i uppsatsen möjligt att hävda att inga statliga åtgärder i form av exempelvis kvotering behövs för att åstadkomma jämställdhet, då detta snarare skulle vara ett ingrepp i individens frihet.”

Kvotering är inte enligt min mening förkastligt för att det är ett ingrepp i individens frihet, utan för att man sätter grupptillhörighet framför individ. Du favoriseras/diskrimineras på grundval av din grupptillhörighet (i detta fall könstillhörighet).

I övrigt uppskattar jag författarens öppenhet och försök till att hålla ett öppet sinne gentemot jämställdismen. Uppsatsskrivandet verkar också ha gått till på ett ärligt och rättvist sätt och hon har ansträngt sig för att beskriva jämställdismen korrekt (och lyckats med detta på det stora hela).

 

 

 

 

 

 

 

Om Susanna Holmén Waris

Susanna Holmén Waris, född 1968 i Salo, Finland, civilingenjör från KTH och frilanskonstnär som arbetar inom järnvägen. Bloggen handlar om allt från konst, politik och vetenskap till mode, humor och personliga erfarenheter. Välkommen!
Det här inlägget postades i feminism, Feminism - referensinlägg, genusvetenskap, jämställdhet, Okategoriserade, politik, pseudovetenskap, religion och har märkts med etiketterna , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

23 svar på Fler reflektioner kring Emma Åhmans uppsats

  1. Peter skriver:

    Nyliberal???? Nej, helt enkelt demokratisk. Något som exvis den könskommunistiska feminismen inte är. Jämställdismen är i grunden en demokratisk syn på människor och samhälle och, som jag ser det, sprungen ur demokratiska individers reaktioner på hur en totalitär, odemokratisk ideologi sprider sig som en cancer i samhällskroppen. Hårda ord må hända, men tyvärr enkla att motivera.

  2. ”Om detta skulle vara sant, skulle feminismens axiombygge behöva raseras för att ett jämställt samhälle skulle kunna finnas. Feminismens axiom måste bli ogiltiga för att det den säger sig arbeta för ska kunna vara förverkligat”
    Suveränt!

  3. enstillaundran skriver:

    Vad jag kunde se i hennes uppsats framlägger hon inga andra empiriska data än utdrag ur intervjuerna. Hon driver sedan med valda citat de gamla vanliga feministiska dogmerna utan att grunda sina påstående i annat än fler påståenden. Det är som att bevisa en teori med samma teori, dvs ett cirkelresonemang.

    Jag anser inte att hennes lugnare ton (än hennes handledares) är en förmildrande faktor när hon konsekvent driver tesen om patriarkatet och könsmaktsordningen utan att komma med konkreta exempel eller ”bevis”. Det skulle i en annan kontext kunna kallas för förtal.

    I övrigt är det spännande att jämställdister har kommit in i en verklig diskussion med en akademisk, om än oerfaren och ung, feminist på ett sätt som man (jag) inte ser så ofta. Mer av detta och det blir lättare att nå fram, hoppas jag.

    Tack för ett fint inlägg, som vanligt!

    • Susanna Varis skriver:

      Tack! ja, men hon deklarerar att hon använder sig av feministisk analys. Jag tycker i sig att det är problematiskt att man nu accepterar alla slags subjektiva filter i namnet av att objektiviteten ändå inte kan uppnås, men det blir förstås tydligt när man från början deklarerar vilken slags subjektiv bedömning man använder. Jag tycker uppsatsens främsta förtjänster i mitt eget sammanhang är att den blottlägger feminismen med all önskvärd tydlighet.

  4. Pingback: Jag är alltmer positiv till Emma Åhmans uppsats om jämställdister | bittergubben

  5. Erik S skriver:

    Jag tycker Emma Åhmans uppsats är bra för att den på ett sakligt sätt tydliggör feminismens ideologi inklusive självmotsägelser och därmed den grund på för kritik som jämställdisterna riktar mot den som hon sedan på ett förtjänstfullt sätt visar. Hon resonerar sakligt utifrån båda perspektivens synsätt (redogör för feministers argument men även motargument från t.ex. Messner, som du inte citerar) och klargör motsättningarna men undviker huvudsakligen att polemisera. Även om det inte kan uteslutas att artikelförfattaren fått sig en tankeställare är det inte rimligt att i detta sammanhang avkräva en ideologisk avbön.

    Att klumpa ihop jämställdismen som nyliberal var dock onödigt, dels för att termen är ett skällsord, dels för att det inte är korrekt (termen liberal blir dock oprecis då även liberaler tenderar att bråka om vilken lära som är den rätta). För övrigt anser jag att kritiken mot dagens feminism/postmodernism inte bör begränsas till en höger-vänster fråga utan tillåta en bredare uppslutning (dels för att dagens s.k. liberala feminister ofta är antingen egennyttiga opportunister eller nyttiga idioter åt radikalfeminismen, dels för det känns alltför begränsat när det enda parti som tar klart avstånd från feminismen är SD (samt möjligen KD)).

  6. Kimhza Bremer skriver:

    Oj, här har man tagit semester och gått i sommaride från genusgalenskapen (behövs ibland), men ser att intressanta saker har hänt. Noterar att Emma Åhman väljer att (trots att jag vänligt avböjt att medverka i några intervjuer), inleda sin uppsats med en text från Bodegan. Nåja, det är väl helt i sin ordning (kanske leder det till att fler läser min och andras bloggar i ämnet). Men jag ser också att Åhman gör precis det som jag misstänkte att hon skulle göra, dvs plocka ut delar av texter (som lösryckta kan tolkas felaktigt) eller redogöra för resonemang på ett delvis vinklat sätt. Jag kommer att återkomma till det i ett inlägg snart på KBB.
    När det gäller konklusionen om nyliberalismen är det förbluffande, också ur Bodegans perspektiv, till exempel har jag skrivit detta:

    ”Visst stämmer det att det först och främst är den svenska vänstern som drunknat i galenskap och postmodernism, men det betyder inte att jag inte sympatiserar med andra traditionella vänstertankar. Jag ogillar till exempel de ökande inkomstklyftorna och är motståndare till de nyliberala tankar som privatiserat stora delar av välfärden (och skapat en absurd situation där till exempel svenska skolor ägs och drivs av riskkapitalister).

    Det jag först och främst är emot är (föga förvånande), identitetspolitik, kollektivisering av människotyper, den djupt omänskliga feminism som rotat sig i Sverige, pseudovetenskaper (som genusvetenskap), irrläror och vidskepelse. Och framför allt, när sådant blir en del av den politik som förs.”

    Det känns därför djupt ohederligt att uppsatsen inleds med en Kimhza Bremer text – och avslutas med att påstå att detta är en nyliberal rörelse.

    Som alltid en lysande sammanfattning och analys, Susanna!

  7. Dreadlock skriver:

    Superb läsning !Pedagogisk också! Sådana här genomgångar av (Fem) -ismer värdegrunder ger mycket kött på benen.

    Samtidigt kan man bara förundras över hur praktiskt Feministiskt arbete ”på fältet” går till. Och där är väl snarare personangrepp på män en ganska normal företeelse,vilket blev extra tydligt i Assangefallet t.ex. Som på en given signal skriver alla rikets kulturredaktioner samtidigt om Assange i värsta tänkbara kloakpress-stil, innan ens det ligger officiella fakta på bordet.

    Detta är VÄL i linje till samma kampanjer som sysslades med bakom järnridån , man beskyller utvalda intellektuella för att vara statens fiende och lanserar en offentlig kampanj med påhittade brott som skulle kunna blidka massorna att ingripa och fängsla detta monstrum, vars enda brott är ett tanke-brott.

    Statsfeminismen i Sverige verkar såpass synkroniserad idag, att i mina mörkaste stunder tycker jag att det starkt påminner om ren oförfalskad propaganda . Och hur mycket av statens politiska elit egentligen är inblandade, vågar jag inte tänka på.

  8. Bashflak skriver:

    Jag är kluven.

    Å ena sidan är hon förmodligen den första utomstående som korrekt och tämligen utförligt återger jämställdismens budskap på ett oförvanskat sätt. Å andra sidan blir det ju nästan absurt när feministisk teori valts som verktyg för att analysera vad vi har sagt.

    För att en sådan analys ska fungera måste man förutsätta att feministisk teori överensstämmer med verkligheten, men en av kärnpunkterna i jämställdismens budskap är ju just att feministisk teori är bullshit. Det hade gett ett mer seriöst intryck om hon gjort analysen ur neutral synvinkel.

    Och slutsatsen ’jämställdism = nyliberalism’ är ett så grovt fel att rapporten borde ha underkänts, trots att den är välskriven i övrigt.

    • Susanna Varis skriver:

      Så sant, så sant. Jag tog inte med detta eftersom jag länkade till alla inlägg som skrivit som uppsatsen och dina synpunkter står att läsa där. Jag håller med helt och hållet.

  9. Men Emma Åhman har ju helt rätt: att se och behandla människor som individer är ju fullständigt befängt. Det har feministisk forskning visat.

  10. Erik S skriver:

    @Enstillaundran:
    Som jag läser uppsatsen driver hon där inga feministiska teser överhuvudtaget utan gör en intellektuellt hederlig och saklig jämförelse mellan feminismens och jämställdismens perspektiv (jämför t.ex med nedanstående mer subjektiva debattinlägg i Studentkårens tidning Ergo).
    http://www.ergo.nu/debatt/20130306-inför-ett-genusperspektiv-värt-namnet

    @Bashflak:
    Det är kutym inom stora delar av hum-sam sfären att ägna en femtedel av uppsaten att definiera sin egen ”teoretiska ansats”. För naturvetare ter sig denna procedur obegriplig eftersom man antas vara enig om vad vetenskap är men detta är inget den enskilda studenten kan lastas för.

    • enstillaundran skriver:

      Från ”Teoretiskt ramverk”:
      ”Uppsatsen utgår från tidigare forskning om motreaktioner och kritik mot feminismen samt mans- och papparättsrörelser. Jämställdismen sätts också i en ideologisk kontext genom att kopplas till nyliberal teori om statens roll och synen på individen, liksom feministisk kritik av detta.”

      ”Inom feminismen och genusvetenskapen finns en mångfald av könsteoretiska utgångspunkter och sätt att se på relationen mellan könen. Utan att gräva ner sig i detta kan man konstatera att synen på kön är konstruktivistisk, där kön/genusbegreppet ofta används för att betona det socialt konstruerade i vår syn på kön (Gemzöe 2002:80). I uppsatsen används Yvonne Hirdmans begrepp genussystem för att beskriva den maktordning som finns mellan könen. Kortfattat menar Hirdman att denna bygger på isärhållningens princip och den manliga normens primat. Med det förstnämnda menas att könen hålls isär, tillskrivs olika egenskaper och anses vara lämpade för olika sysslor, och den manliga normens primat innebär att de också ordnad hierarkiskt, där det manliga ses som överordnat och får en maktposition (Gemzöe 2002:93).”

      Detta kan inte sägas utgöra en objektiv och vetenskaplig (i dess konventionella mening) ansats. Snarare är det en ideologiskt och hårt vinklad utgångspunkt för hennes ”studie”.

      Att hon, enligt dig, inte driver några feministiska teser kan bero på att hela uppsatsen i sig utgör en bekräftelse av dessa feministiska teser. Det ligger i undersökningens metod och teorival.

      • Erik S skriver:

        Vi har tydligen lite olika uppfattning här och kanske inte kommer så mycket längre men jag vill i alla fall säga jag instämmer i ditt tidigare inlägg:

        ”I övrigt är det spännande att jämställdister har kommit in i en verklig diskussion med en akademisk, om än oerfaren och ung, feminist på ett sätt som man (jag) inte ser så ofta. Mer av detta och det blir lättare att nå fram, hoppas jag.”

        En anledning till min aktivitet på dessa bloggar är nämligen att inte bara nå ut till likasinnade utan även nå såväl ”ointresserade” som motdebattörer. Av de senare är mitt mer begränsade mål inte att ”omvända” utan mer ”skapa förståelse” för mina argument, vilket kanske har lyckats till en del detta fall.

        • enstillaundran skriver:

          OK. Jag vill inte driva en metadebatt in absurdum så jag avslutar med en sista kommentar.
          Min hållning är bara att om det skulle röra sig om en hederlig och balanserad uppsats inom statsvetenskap så borde (enligt mig) hon beskriva feminismens ideologiska grund så som den ser idag, bland annat dess kopplingar till marxism, antirasism och genusseparatism. Hon har istället tagit den feministiska motpolen till jämställdism som självklar och självförklarande.

  11. Dreadlock skriver:

    Beundrar din produktivitet. Knappt har man kommit igenom dina senaste inlägg förrän det ramlar in ett riktigt ambitiöst mastodontinlägg samtidigt som det kommer en prsentation på ett nytt konstverk. Får ju vilken sommarslackare som helst att få svettpärlor i pannan.

    • Susanna Varis skriver:

      Tack! Det är ju så mycket jag vill göra… :)
      Tyvärr är nog det här anledningen att jag går i väggen (eller har gått) också, men nu ska jag ta det lugnt resten av den här lediga dagen. Har semester först om några veckor… :)

      • Dreadlock skriver:

        P.s. Jag hade några riktigt usla månader, när jag var som mest engagerad i jämställdhetsfrågor, eftersom undertecknad ramlade in i en ständig fälla av personlig ta-åt-sig läge.Det fick bli en paus på minst 1 månad, med total självpåtaget internetföbud, innan kölen vändes rätt igen.

Lämna ett svar till Susanna Varis Avbryt svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.