{"id":11748,"date":"2013-12-25T18:47:46","date_gmt":"2013-12-25T17:47:46","guid":{"rendered":"http:\/\/www.susannavaris.com\/blogg\/?p=11748"},"modified":"2013-12-25T18:47:46","modified_gmt":"2013-12-25T17:47:46","slug":"gastinlagg-oravsky-pa-scenkonstbiennalen-del-3","status":"publish","type":"post","link":"http:\/\/www.susannavaris.com\/blogg\/2013\/12\/gastinlagg-oravsky-pa-scenkonstbiennalen-del-3\/","title":{"rendered":"G\u00e4stinl\u00e4gg: Oravsky p\u00e5 Scenkonstbiennalen del 3"},"content":{"rendered":"

Med utg\u00e5ngspunkt av teaterevenemangen p\u00e5 Scenkonstbiennalen i J\u00f6nk\u00f6ping, funderar Vladimir Oravsky \u00f6ver kulturtillst\u00e5ndet i Sverige. Du f\u00e5r f\u00f6lja hans tankar i fem efterf\u00f6ljande artiklar.<\/span><\/span><\/span><\/strong><\/p>\n

\u00a0<\/span><\/p>\n

Scenkonstbiennalen i J\u00f6nk\u00f6ping, del 3<\/span><\/span><\/span><\/strong><\/p>\n

\u00a0<\/span><\/p>\n

Det \u00e4r \u00e5sk\u00e5daren som g\u00f6r konst. All konst. Film, teater, litteratur, arkitektur. Det \u00e4r den bildade \u00e5sk\u00e5daren som g\u00f6r konst. Den \u00e5sk\u00e5dare som kan tolka, formulera sig och har tillr\u00e4ckligt kunskaper och \u00f6verblick f\u00f6r att h\u00f6n trov\u00e4rdigt kan identifiera och motivera.<\/span><\/span><\/span><\/p>\n

Exemplen \u00e4r legio. Det var Truffaut, Godard, Chabrol, Resnais, Rivette dvs. kritikerna kring Cahiers du cin\u00e9ma som f\u00f6rst skapade Hitchcock, Ford, Fuller, Ray, Lang och sedan sig sj\u00e4lva.<\/span><\/span><\/span><\/p>\n

Ulf Linde gav \u00e5tminstone oss svenskar Duchamp men \u00e4ven Pollock och Dubuffet.<\/span><\/span><\/span><\/p>\n

Och fick inte fotografiet det stora publika genombrottet tack vare Susanne Sontags arbeten, som exempelvis\u00a0<\/span><\/span><\/span>On Photography<\/span><\/span><\/span><\/em>?<\/span><\/span><\/span><\/p>\n

Per Erik Wahlund, Per-Gustaf Peterson, Ebbe Linde, Ingvar Holm, Harry Schein, Jarl W Donn\u00e9r och framf\u00f6r allt J\u00f6rn Donner, gav Bergman ett ansikte. USA och Storbritannien fanns det ett flertal film- och teaterkritiker som var film- och teaterhistoriens medskapare. Det var auktoriteter som kunde lyfta eller s\u00e4nka en f\u00f6rest\u00e4llning eller en film eller ett konstverk. S\u00e5dan auktoritet f\u00e5r man inte gratis. Den var lika sv\u00e5r att uppn\u00e5 som en gul tr\u00f6ja i Tour de France. Den kr\u00e4vde st\u00e4ndig hj\u00e4rnanstr\u00e4ngning. Deras artiklar samlades i eftertraktade b\u00f6cker.<\/span><\/span><\/span><\/p>\n

Det var d\u00e5.<\/span><\/span><\/span><\/p>\n

\u00a0<\/span><\/strong><\/p>\n

Det \u00e4r \u00e5sk\u00e5daren som g\u00f6r konst. Det \u00e4r den pladdrande kulturkyparen som g\u00f6r konst. Det \u00e4r de dagsl\u00e4ndor som f\u00f6rs\u00f6ker \u00f6verr\u00f6sta varandra i t\u00e4vlan om superlativen, f\u00f6r att med sina uttalanden hamna p\u00e5 b\u00f6ckernas baksidesomslag eller filmernas och teaterupps\u00e4ttningarnas tidningsannonser. De f\u00f6rstn\u00e4mnda skapar konst som lever parallellt med m\u00e4nskligheten, fr\u00e5n \u00e5rhundrade till \u00e5rhundrade, de sistn\u00e4mnda skapar konst som lever en s\u00e4song, kanske tv\u00e5.<\/span><\/span><\/span><\/p>\n

\u00a0<\/span><\/p>\n

Den svenska kulturen \u00e4r nerlusat av de sistn\u00e4mnda, av dem som inte bara saknar analys- och urskiljningsf\u00f6rm\u00e5ga, utan de saknar \u00e4ven minne. De minns inte att de bara under det g\u00e5ngna \u00e5ret utropade minst sex bok- et cetera titlar till litteraturens et cetera \u201dabsoluta milstolpar\u201d och \u201dde senaste \u00e5ren viktigaste b\u00f6cker\u201d och \u201dsensationella och fenomenala verk\u201d och \u201dof\u00f6rgl\u00f6mliga m\u00e4sterverk\u201d, \u201dmagnifika storverk\u201d och \u201dett full\u00e4ndat m\u00e4sterverk!\u201d, som om ett m\u00e4sterverk kunde graderas allt ifr\u00e5n misslyckat till full\u00e4ndat och som om milstolpar kunde resas var tredje centimeter och \u00e4nd\u00e5 kallas milstolpar.<\/span><\/span><\/span><\/p>\n

\u00a0<\/span><\/p>\n

Visst \u00e4r filmbolagen och f\u00f6rlagen och teatrar hur tacksamma som helst f\u00f6r dessa ordbajsspridare och visst l\u00e4r sig publiken deras namn, men litteraturen, filmen, teatern, konsten, musiken, kommer att spy upp dem med samma hastighet som de lyckades h\u00e4va sig upp till olika betydelsefulla poster via bekanta eller bekantas bekanta. Vem k\u00e4nner inte alla dessa Marie Lundstr\u00f6ms, Louise Epsteins, Jessika Gedins, G\u00f6ran Everdahls, Helena von Zweigbergks, Maria Edstr\u00f6ms, Anneli Dufvas, Camilla K\u00e4llers, Roger Wilsons, Fredrik Sahlins, Lisa Bergstr\u00f6ms, Karsten Thurfjells, Jane Magnussons, Magnus Utviks, Ingela Linds,\u00a0Gunnar Bolins, som g\u00f6r sitt b\u00e4sta f\u00f6r att litteraturen, teatern et cetera inte blir till n\u00e5got annat \u00e4n en vehikel f\u00f6r deras egna karri\u00e4rer.<\/span><\/span><\/span><\/p>\n

\u00a0<\/span><\/p>\n

Eller tror du kanske, du som l\u00e4ser dessa rader att n\u00e5gon, vem som helst av dessa ovann\u00e4mnda representanter f\u00f6r dagsl\u00e4ndskultur tj\u00e4nar f\u00f6rutom sig sj\u00e4lv \u00e4ven n\u00e5gon av muserna, Thalia, Melpomene, Terpsichore, Erato, Clio, Euterpe, Kalliope, det vill s\u00e4ga komedins musa, tragedins dito, dansens, lyrikens, historieskrivningens, musikens och den episka poesins?\u00a0\u00a0<\/span><\/span><\/span><\/p>\n

De sj\u00e4lva \u00e4r s\u00e4kerligen \u00f6vertygade om att s\u00e5 \u00e4r fallet, det ing\u00e5r n\u00e4mligen i m\u00e4nniskans och d\u00e4rmed \u00e4ven kulturkyparnas \u00f6verlevnadsinsikt, att tro p\u00e5 sin egen f\u00f6rtr\u00e4fflighet. Och det \u00e4r denna avsaknad av sj\u00e4lvinsikt som immuniserar dem mot den socialt n\u00f6dv\u00e4ndiga skamk\u00e4nslan.<\/span><\/span><\/span><\/p>\n

N\u00e5gra av dessa kulturkypare kallades i ett tv-program Sveriges kulturelit. Tro mig, det \u00e4r sant. I Sverige n\u00e4mligen, f\u00f6rv\u00e4xlas sedermera varje kalenderbitare med en som har en v\u00e4ltr\u00e4nad intellektuell f\u00f6rm\u00e5ga och n\u00e4sta steg blir, att alla de som kan rabbla n\u00e5gon tillf\u00e4llig tio-i-topp-lista, kommer att kvalificera sig till \u00e5tminstone tre av de flera hundra kulturelitligor som dagligen kommer dela ut priser och statyetter f\u00f6r maximalt och totalt of\u00f6rg\u00f6mliga m\u00e4sterverk.<\/span><\/span><\/span><\/p>\n

\u00a0<\/span><\/p>\n

Innan ens Estelle f\u00f6ddes, var det klart vilket \u201dyrke\u201d hon kommer att \u00e4rva. K\u00e4nner du igen dig i denna beskrivning, Jessika Gedin?<\/span><\/span><\/span><\/p>\n

Jan Stenbeck tog \u00f6ver sin pappas Hugo Stenbecks f\u00f6retag Kinnevik efter en arvstrid med systern Margaretha och utvecklade det till ett imperium v\u00e4rderat till \u00f6ver 100 miljarder kronor. That\u2019s fine. Efter hans d\u00f6d tog hans \u00e4ldsta dotter Cristina \u00f6ver och hon verkar g\u00f6ra ett str\u00e5lande jobb. That\u2019s even more fine. Vem som \u00e4rver vem i Indiska, struntar jag i. Jag struntar \u00e4ven i vem som \u00e4rver Bert Karlsson. Viveca Ax:son Johnson \u00e4r med i ledningen f\u00f6r Ax:son Johnson-sf\u00e4rens f\u00f6retag Nordstjernan och Alexandra M\u00f6rner \u00e4r med i ledningen f\u00f6r riskkapitalbolaget Novax. Anv\u00e4nder sig n\u00e5gon av dessa av statliga medel? Delar de ut priser som b\u00e4r deras namn men som egentligen \u00e4r finansierade av mina skattepengar? Fr\u00e5gan \u00e4r retorisk. Jag bryr mig d\u00e4remot om vem som \u00e4rvde Astrid Lindgren eftersom i det arvet blandas skattepengar med privata som om staten och Saltkr\u00e5kan AB \u2013 som \u201d\u00e4ger och f\u00f6rvaltar de r\u00e4ttigheter som \u00e4r associerade med Astrid Lindgren och hennes f\u00f6rfattarskap\u201d \u2013 hade gemensam ekonomi. Jag bryr mig \u00e4ven om den del av svenska ekonomin som g\u00e5r till Estelle och hennes mor och far och morfar och mormor. Jag bryr mig \u00e4ven om Sveriges radios och SVTs ekonomi, och alla med skattemedel finansierade teatrars ekonomi och Filminstitutets ekonomi, b\u00e5de d\u00e4rf\u00f6r att jag \u00e4r deras medfinansi\u00e4r om \u00e4n inte med\u00e4gare och d\u00e4rf\u00f6r att dessa inte s\u00e5 s\u00e4llan sk\u00f6ts som om de var privatf\u00f6retag.\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0<\/span><\/span><\/span><\/p>\n

\u201dApr\u00e8s nous le d\u00e9luge!\u201d efter oss syndafloden, det vill s\u00e4ga n\u00e4r vi \u00e4r borta m\u00e5 vad som helst ske. Uttrycket tillskrivs \u00f6msom Ludvig XV av Frankrike, \u00f6msom hans m\u00e4tress Madame de Pompadour. N\u00e5gra menar att, \u00e4ven om det var han som sade det, var det \u00e4nd\u00e5 hon som beordrade honom att s\u00e4ga det. Madame de Pompadour var inte s\u00e5 lite rundh\u00e4nt med statens medel, och hon bidrog onekligen till den franska monarkins nedg\u00e5ng, sm\u00e5ningom \u00e4ven till dess fall.<\/span><\/span><\/span><\/p>\n

\u00a0<\/span><\/p>\n

Kulturen har ett problem och det \u00e4r att m\u00e4nniskan inte kan, inte p\u00e5verka.<\/span><\/span><\/span><\/p>\n

Oavsett om en dumhet s\u00e4gs av Louise Epstein eller en klokhet av Horace Engdahl s\u00e5 \u00e4r var och ens p\u00e5verkan p\u00e5 den breda massan lika. Och i dag mer \u00e4n n\u00e5gonsin. Mestadels f\u00f6r att exempelvis Sveriges Radio P1, s\u00e4nder allt, oavsett dess tyngd respektive l\u00e4tthet i repris p\u00e5 repris, i inte s\u00e5 f\u00e5 fall upp till 6, till och med 9 g\u00e5nger. P1 brukar dagligen bjuda p\u00e5 ett s\u00e4ndningsuppeh\u00e5ll mellan 01:35 och 05:29 under vilket h\u00f6rs havets brus och tillf\u00e4lliga f\u00e5glars flaxande. Det \u00e4r inte s\u00e5 s\u00e4llan det b\u00e4sta P1 har att bjuda p\u00e5.<\/span><\/span><\/span><\/p>\n

\u00a0<\/span><\/p>\n

Lyssna p\u00e5 vilket som helst \u201dkulturprogram\u201d p\u00e5 Sveriges Radio och s\u00e5dana finns hur m\u00e5nga som helst, eftersom sedermera \u00e4r kultur knappast n\u00e5got annat \u00e4n en arbetsmarknadspolitisk \u00e5tg\u00e4rd. Dessa \u201dkulturprofiler\u201d som under sina framtr\u00e4dande klarar av att n\u00e4mna sitt eget namn \u00e5tminstone lika m\u00e5nga g\u00e5nger att de ristar sig i en dement papegojas hj\u00e4rna \u2013 inte sant Marie Lundstr\u00f6m, inte sant Louise Epstein \u2013 talar, ta mig fan, i tungom\u00e5l och ingen dj\u00e4vel kan dechiffrera vad de menar, eller \u00e4r det kanske, hemska tanke, det det de s\u00e4ger som de \u00e4ven menar?<\/span><\/span><\/span><\/p>\n

\u00a0\u00a0<\/span><\/p>\n

Det \u00e4r \u00e5sk\u00e5daren som g\u00f6r konst. Det var de 1 700 \u00e5sk\u00e5darna som var bjudna till Scenkonstbiennalen som g\u00f6r konst. Alla f\u00f6rest\u00e4llningarna som jag bevittnade avbr\u00f6ts d\u00e5 och d\u00e5 av appl\u00e5der och samtliga avslutades med ovationer som jag i teatersammanhang varit med om bara tre g\u00e5nger. Jag tror att det var 1973 p\u00e5 n\u00e5gon teater i Londons West End d\u00e4r jag s\u00e5g\u00a0<\/span><\/span><\/span>Gypsy<\/span><\/span><\/span><\/em>. Jag har sett s\u00e5 gott som allt som gick i London det \u00e5ret, s\u00e5 jag minns inte f\u00f6rest\u00e4llningen, men jag minns att n\u00e4r Angela Lansbury betr\u00e4dde scenen, s\u00e5 var publiken n\u00e4ra p\u00e5 i samma extas som jag var med om efter varje f\u00f6rest\u00e4llning under Scenkonstbiennalen.<\/span><\/span><\/span><\/p>\n

I Las Vegas s\u00e5g jag Cirque du Soleils\u00a0<\/span><\/span><\/span>Zumanity<\/span><\/span><\/span><\/em>, jag tror att det var \u00e5r 2003. D\u00e5 kokade publiken ocks\u00e5, men inte alla av samma orsaker. Cirque du Soleil v\u00e5gade sig p\u00e5 att presentera n\u00e5got som publiken inte f\u00f6rv\u00e4ntade sig och publiken svarade med samma mynt.<\/span><\/span><\/span><\/p>\n

Den st\u00f6rsta publika reaktion var jag med om 1965 n\u00e4r Manfred Mann, d\u00e5 fortfarande med den of\u00f6rgl\u00f6mlige Paul Jones, g\u00e4stade Tjeckoslovakien, jag tror att de var den f\u00f6rsta hitgruppen som sl\u00e4pptes in i Tjeckoslovakien fr\u00e5n det dekadenta v\u00e4st. N\u00e4r de spelade\u00a0<\/span><\/span><\/span>Do Wah Diddy Diddy<\/span><\/span><\/span><\/em>\u00a0och\u00a0<\/span><\/span><\/span>Sha La La<\/span><\/span><\/span><\/em>\u00a0d\u00e5 gl\u00f6mde publiken att den var under \u00f6vervakning, n\u00e5got som \u00f6vervakarna inte gl\u00f6mde.<\/span><\/span><\/span><\/p>\n

\u00a0<\/span><\/p>\n

Varf\u00f6r tj\u00f6t och appl\u00e5derade Scenkonstbiennalspublik s\u00e5 okontrollerbart och s\u00e5 till synes \u00f6vern\u00f6jt? F\u00f6rst och fr\u00e4mst \u00e4r det s\u00e5, att teaterfolk inte \u00e4r som annat folk. Det \u00e4r f\u00f6rst och fr\u00e4mst denna avvikelse fr\u00e5n annat folk som g\u00f6r dem till teaterfolk. N\u00e4r teaterfolk m\u00f6tts s\u00e5 kramas det som om de inte sett varandra sedan adertonhundratalet, trots att det bara var f\u00f6r tv\u00e5 timmar sedan som de fikade tillsammans och baktalade n\u00e5gon fr\u00e5n bekantskapskretsen. N\u00e4r teaterfolk \u00e4r bland folk s\u00e5 f\u00f6rest\u00e4ller de sig att de befinner sig i en \u00f6verdimensionerad teatersalong och de vill att \u00e4ven de som sitter i rad tretusenfyra skall se och h\u00f6ra att de kramar om varandra.<\/span><\/span><\/span><\/p>\n

Dessutom \u00e4r det s\u00e5 att vi svenskar alltid \u00e4r artiga och \u00f6verpositiva, s\u00e5 l\u00e4nge vi inte heter Alexandra Pascalidou, vi ger dricks f\u00f6r tj\u00e4nster som redan \u00e4r betalda, vi appl\u00e5derar inte f\u00f6r att bel\u00f6na utan f\u00f6r att inte s\u00e5ra, vi \u00e4r som Brezjnev mot Ulbricht, vi appl\u00e5derar och pussar och kramar. Till d\u00f6ds.<\/span><\/span><\/span><\/p>\n

\u00a0<\/span><\/p>\n

V\u00e4ldans m\u00e5nga teaterm\u00e4nniskor har bara tillf\u00e4lliga anst\u00e4llningar och \u00e4r p\u00e5 st\u00e4ndigt jakt efter nya kontrakt. Vad annars kan de g\u00f6ra \u00e4n att uttrycka \u00f6verdriven entusiasm under och efter varje f\u00f6rst\u00e4llning framf\u00f6rd av en potentiell kollega? Titta p\u00e5 mig, h\u00e4r \u00e4r jag, kom ih\u00e5g mig, omfamna mig, liksom jag omfamnar dig, appl\u00e5derar fram Scenkonstbiennalens livegna publik.\u00a0<\/span><\/span><\/span><\/p>\n

\u00a0<\/span><\/p>\n

Scenbiennalen i J\u00f6nk\u00f6ping 2013 var lika sp\u00e4nnande som melodifestivalen och lika uppbyggande. Jag kan redan nu h\u00f6ra din reflexm\u00e4ssiga anm\u00e4rkning att s\u00e5 talar en snobb som placerar sig ovanp\u00e5 de millioner m\u00e4nniskor som diggar melodifestivalen. S\u00e5 i f\u00f6rebyggande syfte: Nej det g\u00f6r jag inte alls, De gustibus non est disputandum \/ Om tycke och smak b\u00f6r man ej tvista, men jag tror att m\u00e5ngen kan enas med mig att en sonett av Shakespeare kommer leva n\u00e5gra dagar l\u00e4ngre \u00e4n de hyllade raderna \u201dtill the end of time \u2026We\u2019re going u-u-u-u-u-u-up\u201d.<\/p>\n

<\/span><\/span><\/span><\/p>\n

Vilka pj\u00e4ser och teaterupps\u00e4ttningar formade mig?<\/span><\/span><\/span><\/p>\n

Den f\u00f6rsta teaterupps\u00e4ttning jag bevistade i Sverige var Ingmar Bergmans\u00a0<\/span><\/span><\/span>Woyzeck<\/span><\/span><\/span><\/em>\u00a0av den tragiskt, i blodf\u00f6rgiftning absolut f\u00f6r tidigt avlidne docenten i anatomi och den f\u00f6rf\u00f6ljde grundaren av s\u00e4llskapet f\u00f6r m\u00e4nskliga r\u00e4ttigheter i en och samma person, Georg B\u00fcchner, p\u00e5 Dramaten.<\/span><\/span><\/span><\/p>\n

[(Jag minns mycket tydligt de barnfilmer jag s\u00e5g som barn. Ett femtiotal filmer fr\u00e5n den tiden skulle jag i viss m\u00e5n kunna \u00e5terskapa \u00e4ven i dag. Mest bilder och scener och st\u00e4mningar, mera s\u00e4llan repliker. Sedan jag var fem \u00e5r gammal parkerade min pappa mig p\u00e5 Barnens bio s\u00f6ndag efter s\u00f6ndag medan han l\u00e4ste tidningar och drack en mocca i en kafeteria bredvid biografen. Detta var mellan klockan 10.00\u201311.30. Efter s\u00f6ndagslunchen gick jag och en kompis till Pionj\u00e4rbiografen. D\u00e4r visades fortfarande barnfilm, fast inte sagofilm. Pionj\u00e4rfilmerna hade mera i\u00f6gonfallande samh\u00e4llsnyttig uppfostran i syfte.<\/span><\/span><\/span><\/p>\n

Och s\u00e5 varje tisdagskv\u00e4ll sm\u00f6g jag mig in i en genomr\u00f6kt arbetarbarack, kallad tro det eller ej svenska huset, d\u00e4r jag introducerades i vuxenfilm som inte var avsedd f\u00f6r den bredare publiken.)<\/span><\/span><\/span><\/p>\n

Jag var elva \u00e5r gammal n\u00e4r jag s\u00e5g Bergmans\u00a0<\/span><\/span><\/span>Det sjunde inseglet<\/span><\/span><\/span><\/em>\u00a0i Bratislava. F\u00f6r mig var det en sagofilm: Bengt Ekerot f\u00f6rest\u00e4llande d\u00f6den, en h\u00e4xa som skulle br\u00e4nnas p\u00e5 b\u00e5let, den i rustning kl\u00e4dde riddaren Antonius Block, v\u00e4pnaren J\u00f6ns, gycklarfamiljen Josef och Maria, i filmen kallade Jof och Mia, spelade av Nils Poppe och den oskuldsfulla, k\u00e4rleksfulla, livfulla och \u00f6versexiga Bibi Andersson, de sju silhuettfigurerna anf\u00f6rda av liemannen och med en spelman i svansen och s\u00e5 en svart-vit medeltid, som f\u00f6r barn n\u00e4stan alltid \u00e4r en synonym f\u00f6r sagotid.]<\/span><\/span><\/span><\/p>\n

Det \u00e4r d\u00e5 sj\u00e4lvklart att n\u00e4r jag h\u00f6rde att Bergman kommer upp p\u00e5 scen i Stockholm, liftade jag dit. Det var eftermiddagen den 13 mars 1969 och det var en av de sista f\u00f6r allm\u00e4nheten \u00f6ppna repetitionerna f\u00f6re premi\u00e4ren. Jag var villig att betala vad som helst f\u00f6r den, som man s\u00e4ger i affekt, men den var gratis. Vilket dr\u00f6mland jag flyttat till.
\nMin svenska hade mycket att \u00f6nska sig, men det jag inte f\u00f6rstod f\u00f6rklarade v\u00e4nnen Nils-\u00c5ke Gussing f\u00f6r mig, vill jag minnas, som var d\u00e4r med sin indiska hustru, den spr\u00f6da Surya. \u201dM\u00e4nniskan \u00e4r en avgrund, man f\u00e5r svindel n\u00e4r man ser ner i henne\u201d, s\u00e4ger Tommy Berggren och repliken ekar fortfarande i mig. Eller \u201dAllting \u00e4r m\u00f6da under solen, man svettas till och med i s\u00f6mnen\u201d. Jag kan inte annat \u00e4n nicka inst\u00e4mmande. Mer \u00f6vertygande Frans Woyzeck \u00e4n i Tommy Berggrens gestaltning har jag inte varit med om varken f\u00f6rr eller senare. Och Gunnel Lindbloms Marie\u2026\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0 \u00a0<\/span><\/span><\/span><\/p>\n

Sedan blev vi uppmanade att l\u00e4mna spellokalen, men Nils-\u00c5ke ordnade att vi fick stanna. P\u00e5 den tiden betraktades en utl\u00e4nning fortfarande som en g\u00e4st och inte som b\u00f6rda eller pest. Bergman klev upp p\u00e5 scenplattan, tittade p\u00e5 sina medarbetare och sa \u201dTack s\u00e5 in i helvete j\u00e4vla mycket! Jag \u00e4r kolossalt stolt \u00f6ver Er. Jag har suttit p\u00e5 de tv\u00e5 taskigaste platserna i dag och jag har inte skrivit upp en sak.\u201d<\/span><\/span><\/span><\/p>\n

Mitt anteckningsblock var d\u00e4remot fyllt med noteringar. Bergmans var tomt p\u00e5 grund av att han var n\u00f6jd och mitt var r\u00e5gat av samma sk\u00e4l. Yin & yang.<\/p>\n

<\/span><\/span><\/span><\/p>\n

Jag studerade Drama teater film f\u00f6r professor Ingvar Holm. B\u00e4ttre l\u00e4rare kunde jag inte f\u00e5tt.<\/span><\/span><\/span><\/p>\n

Tack vare hans pedagogik ville jag se det b\u00e4sta av det b\u00e4sta. Jag s\u00e5g p\u00e5 all film p\u00e5 alla utl\u00e4ndska festivaler och jag s\u00e5g teater p\u00e5 flera festivaler d’Avignon, p\u00e5 flera Berliner Theatertreffen, p\u00e5 The Edinburgh International Festival, och, de b\u00e4sta av alla, Copenhagen International Theatre of Fools. Jag minns, att n\u00e4r jag s\u00e5g Peter Schumanns The Bread and Puppet Theater och Ariane Mnouchkines Th\u00e9\u00e2tre du Soleil, var jag en bra smula mer \u00e4n lagom ber\u00f6rd. \u00c5r 1988 slutade jag jaga teaterupplevelser om man undantar mina resor till New York. Jag ser bara svensk teater eller snarare teater i Sverige. Och jag kan bara konstatera att medan g\u00e5spennan ersattes av en Macbook Pro i7, Gen. 8.3, den teater som finansieras av v\u00e5ra skatter fortfarande ligger p\u00e5 samma niv\u00e5 som p\u00e5 Thespisk\u00e4rrans tid, dock mycket mindre angel\u00e4gen. T\u00e4nk exempelvis p\u00e5 Aristofanes, densamme som bland mycket annat t\u00e4nkv\u00e4rt, \u00e4ven skrev \u201dden som inte intresserar sig f\u00f6r politik, riskerar att bli styrd av idioter\u201d, t\u00e4nk p\u00e5 hans komedier\u00a0<\/span><\/span><\/span>Thesmophoriazusae<\/span><\/span><\/span><\/em>\/\u00a0<\/span><\/span><\/span>Kvinnorna vid Thesmoforiafesten<\/span><\/span><\/span><\/em>\u00a0och\u00a0<\/span><\/span><\/span>Ecclesiazusae<\/span><\/span><\/span><\/em>\/<\/span><\/span><\/span>Kvinnornas sammansv\u00e4rjning<\/span><\/span><\/span><\/em>\u00a0och inte minst\u00a0<\/span><\/span><\/span>Lysistrata<\/span><\/span><\/span><\/em>\/\u00a0<\/span><\/span><\/span>Lysistrate<\/span><\/span><\/span><\/em>\u00a0och f\u00f6rs\u00f6k j\u00e4mf\u00f6ra dessa med\u00a0<\/span><\/span><\/span>SCUM-Manifestet<\/span><\/span><\/span><\/em>. Skillnaden blir den samma som att j\u00e4mf\u00f6ra den ovann\u00e4mnda g\u00e5spennan med Macbook Pro i7, Gen. 8.3.\u00a0\u00a0<\/span><\/span><\/span><\/p>\n

\u00a9 Vladimir Oravsky<\/span><\/span><\/span><\/p>\n

Betraktelsen forts\u00e4tter med\u00a0<\/span><\/span><\/span>Scenkonstbiennalen i J\u00f6nk\u00f6ping, del 4<\/span><\/span><\/span><\/em><\/p>\n

&&&&&&&&&&&&&&&&&&&&&&&&&&&&&&&&&&&&&&&&&&&&&&&&&&&&&&&&&&&&&&&&&&&&&&&&&&&&&&<\/span><\/span><\/span><\/strong><\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Med utg\u00e5ngspunkt av teaterevenemangen p\u00e5 Scenkonstbiennalen i J\u00f6nk\u00f6ping, funderar Vladimir Oravsky \u00f6ver kulturtillst\u00e5ndet i Sverige. Du f\u00e5r f\u00f6lja hans tankar i fem efterf\u00f6ljande artiklar. \u00a0 Scenkonstbiennalen i J\u00f6nk\u00f6ping, del 3 \u00a0 Det \u00e4r \u00e5sk\u00e5daren som g\u00f6r konst. All konst. Film, … Forts\u00e4tt l\u00e4sa →<\/span><\/a><\/p>\n","protected":false},"author":1,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"footnotes":""},"categories":[3280,1928,3,1162,1],"tags":[3186,3751,3750,3743,3279],"class_list":["post-11748","post","type-post","status-publish","format-standard","hentry","category-gastinlagg","category-journalistik","category-konst","category-kultur","category-okategoriserade","tag-3186","tag-jonkoping","tag-oravsky","tag-scenkonstbiennalen","tag-vladimir-oravsky"],"_links":{"self":[{"href":"http:\/\/www.susannavaris.com\/blogg\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/11748","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"http:\/\/www.susannavaris.com\/blogg\/wp-json\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"http:\/\/www.susannavaris.com\/blogg\/wp-json\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"http:\/\/www.susannavaris.com\/blogg\/wp-json\/wp\/v2\/users\/1"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"http:\/\/www.susannavaris.com\/blogg\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=11748"}],"version-history":[{"count":1,"href":"http:\/\/www.susannavaris.com\/blogg\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/11748\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":11749,"href":"http:\/\/www.susannavaris.com\/blogg\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/11748\/revisions\/11749"}],"wp:attachment":[{"href":"http:\/\/www.susannavaris.com\/blogg\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=11748"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"http:\/\/www.susannavaris.com\/blogg\/wp-json\/wp\/v2\/categories?post=11748"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"http:\/\/www.susannavaris.com\/blogg\/wp-json\/wp\/v2\/tags?post=11748"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}