{"id":12634,"date":"2014-06-05T13:00:27","date_gmt":"2014-06-05T11:00:27","guid":{"rendered":"http:\/\/www.susannavaris.com\/blogg\/?p=12634"},"modified":"2014-06-05T13:00:27","modified_gmt":"2014-06-05T11:00:27","slug":"gastinlagg-oravsky-om-sallskapsresan","status":"publish","type":"post","link":"http:\/\/www.susannavaris.com\/blogg\/2014\/06\/gastinlagg-oravsky-om-sallskapsresan\/","title":{"rendered":"G\u00e4stinl\u00e4gg: Oravsky om S\u00e4llskapsresan"},"content":{"rendered":"

TV7 visar i dag en av Sveriges st\u00f6rsta filmsucc\u00e9er,
\n<\/span>S\u00e4llskapsresan.<\/span><\/b>\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0 <\/span><\/p>\n

Dessutom var Lasse \u00c5bergs, skaparen av S\u00e4llskapsresan<\/i>, en av \u00e5tta fjol\u00e5rets vinterv\u00e4rdar i P1. <\/span><\/p>\n

\n

Jag l\u00e4ste p\u00e5 n\u00e5gon webbsida, att S\u00e4llskapsresan<\/span><\/i>, <\/span>det f\u00f6rsta alstret i Stig Helmer Olssons filmsvit, h\u00e5ller publikrekord bland svenska filmer. Inte allt som \u00e4r googlebart \u00e4r visserligen sant, men bara det faktum att Stig Helmer Olsson inte slutade sin filmiska karri\u00e4r i graven f\u00f6r l\u00e4nge sedan, utan vankar vidare fr\u00e5n ena film\u00e4ventyret till det femte, st\u00f6djer den m\u00f6jliga riktigheten i detta.<\/p>\n

N\u00e5, vad tycker jag om filmen<\/p>\n

\u00a0<\/span><\/p>\n

Att vara en filmmakare, \u00e4r f\u00f6rutom ett kall \u00e4ven ett yrke, ett yrke som f\u00f6rmodligen beg\u00e5vats med v\u00e4rldens h\u00f6gsta arbetsl\u00f6shet bland sina ut\u00f6vare. Det \u00e4r d\u00e4rf\u00f6r som varje filmupphovsman – manusf\u00f6rfattare, regiss\u00f6r, producent – f\u00f6rst och fr\u00e4mst vill tj\u00e4na pengar p\u00e5 sin film, s\u00e5 att det kan bli en n\u00e4sta, osv. (\u00c5tminstone i samh\u00e4llsskick d\u00e4r filmindustrin inte \u00e4r statssubventionerad.) Filmens budskap, utformning, syfte, (roa, skr\u00e4mma, mm) \u00e4r sedan de medel filmmakaren tror p\u00e5, och anv\u00e4nder sig av f\u00f6r att n\u00e5 detta upps\u00e5t. Med en term h\u00e4mtad fr\u00e5n naturvetenskapen kallas detta f\u00f6rfarande f\u00f6r sj\u00e4lvbevarelsedrift. <\/span><\/p>\n

Producenten Bo Jonssons och f\u00f6rfattaren, regiss\u00f6ren och sk\u00e5despelaren Lasse \u00c5bergs filmmakarsj\u00e4lvbevarelsedrift \u00e4r nog den starkaste i det h\u00e4r landet. Problemet med paret Jonsson-\u00c5berg \u00e4r, \u00e5tminstone av deras film S\u00e4llskapsresan<\/i> att d\u00f6ma, att de n\u00f6jer sig med att g\u00e5 med vinst och med att figurera i svensk filmstoria som statistik \u00f6ver publikrekord, n\u00e4r de samtidigt kunde omskrivas i filmhistorien som upphovsm\u00e4n till en v\u00e4lgjord, intelligent, nyskapande et cetera film. Jacques Tatis Les Vacances de Monsieur Hulot<\/i> (Semestersabot\u00f6ren<\/i>, 1953), en film vars \u00e4mne inte skiljer sig n\u00e4mnv\u00e4rt fr\u00e4n det S\u00e4llskapsresan<\/i> profiterar p\u00e5, \u00e4r bara ett exempel p\u00e5 att detta l\u00e5ter sig g\u00f6ras. <\/span><\/p>\n

\u00a0<\/span><\/p>\n

Mellan tv\u00e5 reklamfilmer <\/span><\/b><\/p>\n

S\u00e4llskapsresan<\/span><\/i>s enligt mitt tycke roligaste nummer \u00e4r det n\u00e4r Stig Helmer (Lasse \u00c5berg) sitter i flygplanet och vill ha ett glas juice. Resen\u00e4ren bredvid honom, Ole, (Jon Skolman) r\u00e5der honom att trycka p\u00e5 call-knappen ovanf\u00f6r hans huvud, och Helmer lyfter f\u00f6rv\u00e4ntansfullt muggen mot knappen i tron att juicen kommer rinnande d\u00e4rifr\u00e5n. Mejerierna, som s\u00e4ljer \u201dden lilla Jo-juicen\u201d kan k\u00f6pa sig r\u00e4tten till sketchen, och de kommer inte att g\u00e5 med f\u00f6rlust. Lasse \u00c5berg \u00e4r n\u00e4mligen riktigt bra p\u00e5 att g\u00f6ra kort-korta reklamsketcher! Trots att Lasse \u00c5berg \u00e4r en m\u00e5ngsysslare inskr\u00e4nker sig min bekantskap med honom till n\u00e5gra reklamnummer, d\u00e4r han talar f\u00f6r mejeriets och mj\u00f6lkens sak. Ett exempel: Den spindelbente Lasse \u00c5berg tudelar en tunn planka med ett karateslag och blinkar till auditoriet, indikerande att det \u201dstora\u201d numret kommer att f\u00f6lja – han skall n\u00e4mligen halvera en mycket kraftigare bit. Efter en klunk av den st\u00e4rkande drycken, lyfter han m\u00e5lmedvetet armen och slaget tr\u00e4ffar den mj\u00f6lkvita v\u00e4ggen bakom honom. Kilovis med murbruk \/ kalk, det vill s\u00e4ga mj\u00f6lkens eftertraktade \u00e4mnen, faller ner \u00f6ver honom, och tr\u00e4nger in i hans kropps alla porer. <\/span><\/p>\n

Trots att \u00c5berg i denna sketch blir den oreflekterade handlingens man \u2013 mj\u00f6lken sk\u00e4nker honom Karl Alfreds styrka, men intellektuellt f\u00f6rblir han p\u00e5 sp\u00e4dbarnets niv\u00e5 \u2013 \u00e4r detta onekligen ett roligt och v\u00e4lstrukturerat nummer, d\u00e4r alla element \u00e4r tematiskt organiska. \u201dAnd the basic essential of work of art is that it be thematicaly organic.\u201d som Robin Wood skriver i den utm\u00e4rkta publikationen Hitchcok\u2019s Films Revisited<\/i>. <\/span><\/p>\n

\u00a0<\/span><\/p>\n

S\u00e4llskapsresan<\/span><\/i> saknar tyv\u00e4rr denna kompakthet, liksom den saknar s\u00e5 gott som allt som brukar ing\u00e5 i ett \u201dkonstverks univers\u201d. <\/span><\/p>\n

L\u00e5t mig <\/i>exemplifiera och l\u00e5t mig dra paralleller till en rad andra filmer, mestadels de som visades tillsammans med S\u00e4llskapsresan<\/i> under ett par dagar i Malm\u00f6. <\/span><\/p>\n

I upptakten av <\/span>Life of Brian<\/i> (Monty Pythons Life of Brian – Ett herrans liv<\/i>, 1979), f\u00f6rv\u00e4xlas den nyf\u00f6dde Brian med den nyf\u00f6dde Jesus, och f\u00f6rv\u00e4xlingen varar \u00e4nda till sista bilden n\u00e4r kameran tittar upp\u00e5t den korsf\u00e4ste \u2013 Brian. Denne hissades upp inte bara f\u00f6r att hans historiske dubbelg\u00e5ngare var predestinerad till det, utan – rent strukturellt – f\u00f6r att \u201davrunda\u201d filmen, f\u00f6r att fylla den plats p\u00e5 \u201dfilmens himmel\u201d, varifr\u00e5n en stj\u00e4rna f\u00f6ll ner i filmens f\u00f6rsta bild. <\/span><\/p>\n

Att sedan Stig Helmers dragande p\u00e5 en resv\u00e4ska i S\u00e4llskapsresan<\/i>s upptakt, kan leda tankarna till begreppet \u201dresande\u201d \u00e4r inget att anm\u00e4rka p\u00e5, men att denna \u00f6ppning inte \u00e4r integrerad i handlingen varken p\u00e5 det realistiska, metaforiska, symboliska etc. planet, m\u00e5ste uppfattas som en liten sk\u00f6nhetsfl\u00e4ck p\u00e5 ett konstverks f\u00f6rv\u00e4ntade hermelinkappa. S\u00e4llskapsresan<\/i> \u00e4r en leopard – \u00e5tminstone vad fl\u00e4ckarna betr\u00e4ffar. <\/span><\/p>\n

Svante Grundberg spelar i S\u00e4llskapsresan<\/i> en resen\u00e4r som \u00e4gnar hela sin semester \u00e5t att filma av den, och i slutet av filmen kommer den po\u00e4ngl\u00f6sa springande punkten – han har gl\u00f6mt att ta av skyddet fr\u00e5n kamerans objektiv. Men vad ber\u00e4ttar detta, f\u00f6rutom att han \u00e4r en passionerad, dock okunnig amat\u00f6rfilmfotograf? <\/span><\/p>\n

I Stuart Rosenbergs film Brubaker <\/i>(1980), l\u00e5ter f\u00e4ngelsedirekt\u00f6ren Brubaker (Robert Redford) gr\u00e4va upp lik efter en m\u00e4ngd m\u00f6rdade f\u00e4ngelsekunder, f\u00f6r att symboliskt \u00e5terfylla gravarna med samh\u00e4llets grova \u00f6vertr\u00e4delser. Men det visar sig snart att det \u00e4r sin egen grav som han gr\u00e4ver. I Andrzej Wajdas film <\/span> (Marmormannen<\/i>, 1977), \u00e4r det karakt\u00e4ren, muraren Mateusz Birkut (Jerzy Radziwilowicz) som \u00e5syftas i filmtiteln. Han har sitt yrke att tacka f\u00f6r sin uppg\u00e5ng, och n\u00e4r han bokstavligen br\u00e4nner sig p\u00e5 en upphettad tegelsten, muraryrkets grundmaterial, blir hans yrke \u00e4ven hans fall. <\/span><\/p>\n

Detta vad syns p\u00e5 det realistiska planet. P\u00e5 det metaforiska planet f\u00e5r \u00e5sk\u00e5daren samtidigt en klar bild p\u00e5 Polens inrikessituation och samh\u00e4llsplanering under 50-talet, d\u00e4r byggnadspolitiken ans\u00e5gs vara ett Columbi \u00e4gg; Birkut hamnar i f\u00e4ngelse, ett bygge som han sj\u00e4lv var med om att bygga, och sl\u00e4pps ut d\u00e4rifr\u00e5n f\u00f6rst n\u00e4r den heta stenen kallnat – och t\u00f6v\u00e4dret blivit ett faktum. <\/span><\/p>\n

Men vad har Stig Helmers yrke som lagerarbetare i ett elf\u00f6retag, med historien i S\u00e4llskapsresan<\/i> att g\u00f6ra? <\/span><\/p>\n

S\u00e4llskapsresan<\/span><\/i> \u00e5r en familjefilm, \u00e5tminstone om f\u00f6rekomsten av \u00c5bergs stora sociala familj (v\u00e4nner och bekanta) i filmen, kan ingripas i detta begrepp. Rollerna \u00e4r i flera fall besatta av \u00c5bergs v\u00e4nner utan h\u00e4nsyn till vad det implicerar, eller r\u00e4ttare sagt vad det inte. Jag som \u00e5sk\u00e5dare \u00e4r r\u00e4tt s\u00e5 likgiltig f\u00f6r om Stig Helmer hittar paketet med pengarna och f\u00e5r sin yacht, eller om han f\u00e5r sitt hj\u00e4rtas dam Majsan (Lottie Ejebrant), p\u00e5 grund av filmen struktur och uppbyggnad. Hur annorlunda var det inte i exempelvis Buster Keatons The General<\/i> (S\u00e5 g\u00e5r det till i krig<\/i>, 1926), d\u00e4r vi brinner f\u00f6r att Johnny Gray (Keaton) skall f\u00e5 sina tv\u00e5 k\u00e4rlekar, lokomotivet och flickan. <\/span><\/p>\n

\u00c4ven i v\u00e4sternfilmen The Long Riders<\/i> (De lagl\u00f6sa<\/i>, 1980) av Walter Hill, spelas huvudrollen av idel kompisar och br\u00f6der: David, Keith och Robert Carradine; James och Stacy Keach, Dennis och Randy Quaid, samt Christopher och Nicholas Guest. Men h\u00e4r \u00e4r familjariteten och kamratskapet v\u00e4l motiverat inte bara genom att Carradines, Keachs och Quaids \u00e4r utm\u00e4rkta sk\u00e5despelare v\u00e4l passande till sina roller, utan \u00e4ven genom det filmiska arvet som de b\u00e4r med sig fr\u00e5n sina f\u00f6reg\u00e5ende produktioner. Detta f\u00f6rdjupar karakt\u00e4rerna (och filmen), samtidigt som de spelar karakt\u00e4rer som var riktiga br\u00f6der b\u00e5de i verkligheten och i legenden. <\/span><\/p>\n

Kvinnoroller spelade av m\u00e4n i ovann\u00e4mnda Monty Python-filmen, har en klar po\u00e4ng. Men varf\u00f6r spelas en hotellst\u00e4derska i S\u00e4llskapsresan<\/i> av en man? <\/span><\/p>\n

I S\u00e4llskapsresan<\/i> visas en grisfest d\u00e4r karakt\u00e4ren Ole exekverar en solodans. Det \u00e4r publikt med dansnummer p\u00e5 film, och i samtliga de filmer jag kan dras till minne, \u00e4r detta alltid v\u00e4lintegrerat i handlingen: All That jazz<\/i> (Showtime<\/i>, 1979, regi Bob Fosse), Fame<\/i> (1980, regi Alan Parker), ovann\u00e4mnda The Long Riders<\/i>, Roman Polanskis Tess<\/i> (1979) och Clair de femme<\/i> (Stunder av lycka<\/i>, 1979) av\u00a0 Costa-Gavras. I den sistn\u00e4mnda filmen \u00e4r det dompt\u00f6ren Galbas (Romelo Valli) dresserade apa, som dansar tango, tillsammans med en rosaf\u00e4rgad pudel. De dansar ovanp\u00e5 sin d\u00f6da matte och s\u00e5ledes ovanp\u00e5 den dekadenta civilisationens grav. Symboliken \u00e4r v\u00e4l igenk\u00e4nnbar fr\u00e5n exempelvis <\/span>S\u0142awomir Mro\u017cek<\/span><\/em>s teaterklassiker Tango<\/i>, liksom fr\u00e5n en rad nyare och \u00e4ldre filmer, som exempelvis Bertoluccis Il conformista<\/i> (Fascisten<\/i>), Ultimo tango a Parigi<\/i> (Sista tangon i Paris<\/i>), och den lite skojigare, Mel Brooks-filmen Silent Movie<\/i> (Det v\u00e5ras f\u00f6r stumfilmen<\/i>). S\u00e5 \u00e5terigen: varf\u00f6r finns Oles dansscen med? Kan brasklappssvaret att \u201ds\u00e5dant f\u00f6rekommer p\u00e5 s\u00e4llskapsresor\u201d motivera att ha den med i filmen? Jag tror det knappast. <\/span><\/p>\n

Med i S\u00e4llskapsresan<\/i>s reses\u00e4llskap finns det t\u00f6rstiga paret Berra och Robban. Flaskan som de \u00e4r f\u00f6rtjusta i \u00e4r alltid tom – s\u00e5 n\u00e4r som p\u00e5 sprit. I filmen The Long Riders<\/i> dricks det ocks\u00e5. N\u00e4r en av de spritt\u00f6rstiga ryttarna blir skjuten, h\u00e5ller han en flaska i handen och dess inneh\u00e5ll rinner l\u00e5ngsamt ut samtidigt som hans sj\u00e4l l\u00e4mnar sin \u201dbeh\u00e5llare\u201d, och \u00e5sk\u00e5daren f\u00e5r sig f\u00f6rutom denna poetiska bild, \u00e4ven en metafor om spritens nedbrytande funktion p\u00e5 m\u00e4nniskan till livs. <\/span><\/p>\n

Majsan sk\u00e4nker Helmer en leksaksgiraff och bekr\u00e4ftar att Helmer \u00e4r en l\u00e4ng kille. H\u00e4rmed \u00e4r allt sagt. I filmen Tess<\/i> sk\u00e4nker uppkomlingen Alec d’Urbeville (Leigh Lawson) en blodr\u00f6d jordgubbe till den oskyldiga Tess (Natassja Kinski), och vi \u00e5sk\u00e5dare, tvekar inte ett \u00f6gonblick om utvecklingen; han f\u00f6rf\u00f6r henne, och s\u00e5 sm\u00e5ningom betalar han f\u00f6r detta med eget blod. <\/span><\/p>\n

Majsan och hennes \u00e4ldre syster Siv (Kim Anderzon), kr\u00f6kar p\u00e5 toaletten och f\u00e4ller h\u00e4r n\u00e5gra vitsar d\u00e4r sj\u00e4lva spr\u00e5ket \u00e4r vitsens objekt. Om vi antar att detta inte \u00e4r menat som en symbolisk framst\u00e4llning av h\u00f6ggradig berusning, s\u00e5 \u00e4r motiveringen f\u00f6r detta vitsande lika \u00f6verraskande och obegripligt som exempelvis filmens godtyckligt valda och lika godtyckligt placerade dr\u00f6msekvenser. I Life of Brian<\/i> finns det ocks\u00e5 vitsar d\u00e4r sj\u00e4lva spr\u00e5ket utg\u00f6r objektet; Pontius Pilatus l\u00e4spar, en f\u00e5ngvaktare l\u00e5tsas vara stammare, en eremit har inte talat p\u00e5 hela 18 \u00e5r, Brian kan inte stava p\u00e5 latin till \u201dRomare g\u00e5 hem\u201d, kvinnor pratar med mansst\u00e4mmor et cetera. H\u00e4r, till skillnad fr\u00e5n S\u00e4llskapsresan<\/i>, \u00e4r dessa \u201dspr\u00e5kvitsar\u201d integrerade i handlingen – fr\u00e5n det i vaggan skrikande barnet Brian, till den sjungande k\u00f6ren av korsf\u00e4sta – och har \u00e4ven sitt naturliga ursprung: Jesus, vars liv kan parallellf\u00f6ljas tillsammans med Brians, var till yrket predikant. Att hans Bergspredikan, s\u00e5som den visas i filmen, bokstavligen inte n\u00e5r ut till hans publik, \u00e4r bara en ytterligare variation p\u00e5 \u201dbegreppet\u201d spr\u00e5kvitsar. I filmen Clair de femme<\/i> befinner sig Michel (Yves Montand) p\u00e5 flygplatsen redan i filmens \u00f6ppningsscen, och trots att han redan har l\u00f6st biljett och \u00e4ven s\u00e5 sm\u00e5ningom \u00e5terv\u00e4nder till Paris-Orly-flygplatsen, flyger han aldrig iv\u00e4g. Han \u00e4r r\u00e4dd att flyga, och han har god grund till det. <\/span><\/p>\n

I Spielbergs film 1941<\/i> (1941, Urs\u00e4kta var \u00e4r Hollywood<\/i>), sitter en vaktpost h\u00f6gt uppe i ett pariserhjul. Han lider av h\u00f6jdskr\u00e4ck, naturligtvis. Jag skriver naturligtvis, eftersom hela filmens utformning och struktur kr\u00e4ver detta. Samma sak i \u201dfallet\u201d High Anxiety<\/i> (Det v\u00e5ras f\u00f6r galningarna<\/i>), d\u00e4r Mel Brooks galne psykiatriprofessor Richard H Thordyke, inte bara \u00e4r h\u00f6jdr\u00e4dd utan \u00e4ven h\u00f6gt r\u00e4dd. Och \u00e5terigen, vad har Stig Helmers r\u00e4dsla f\u00f6r flygning att g\u00f6ra i S\u00e4llskapsresan<\/i>, och varf\u00f6r utnyttjas den i s\u00e5 fall inte till n\u00e5got? <\/span><\/p>\n

S\u00e4llskapsresan<\/span><\/i> f\u00f6rs\u00f6ker slaviskt f\u00f6lja en s\u00e4llskapsresas verkliga f\u00f6rfaranden enligt m\u00f6nstret \u201ds\u00e5 \u00e4r det bara\u201d. Borde d\u00e5 inte den ilskne m\u00e4klaren Angerud, trafikvakten Majsan och lagerarbetaren Stig Helmer, tr\u00e4ffas exempelvis p\u00e5 en privat vaccinationscentral, d\u00e4r en skurkaktig privatpraktiserande doktor Levander, fortfarande spelad av Magnus H\u00e4renstam, f\u00f6rst skulle ympas med tanken om placering av sina svarta pengar av den bi-arge herr Angerud, och sedan som potentiell smittob\u00e4rare vidarebefordra sin kriminalsjuka till Stig Helmer – i st\u00e4llet f\u00f6r att placera m\u00f6tesplatsen i en futuristisk psykologklinik? <\/span><\/p>\n

Lasse \u00c5berg medverkar i ytterligare en rolig mj\u00f6lkreklam n\u00e4r han lyfter med sitt trampdrivna flygplan i en, f\u00e5r jag v\u00e4l hoppas, anspelning p\u00e5 seriefigurernas Herkules, Batman, Superman\u2026, som alla p\u00e5 ett eller annat s\u00e4tt, \u00f6vervunnit gravitationen. Jag tror att Stig Helmers p\u00e5flugna flygr\u00e4dsla \u00e4r \u00e4nnu ett av \u00c5bergs privata sk\u00e4mt. <\/span><\/p>\n

S\u00e4llskapsresan<\/span><\/i> \u00e4r ingen film jag vill avr\u00e5da alla<\/i> mina l\u00e4sare att spendera tid p\u00e5. Bara de som \u00e4r intresserade av litter\u00e4ra och konstn\u00e4rliga allusioner, associationer, stilistiska s\u00e4rdrag, ber\u00e4ttarekonomi, mekanik, tematiska, metaforiska och mytiska niv\u00e5er, d\u00e5 filmen, sedd med mina \u00f6gon, inte har dessa egenskaper alltf\u00f6r utvecklade. <\/i><\/span><\/p>\n

S\u00e4llskapsresan<\/span><\/i> uppmuntrar inte till vidare sj\u00e4lslig bearbetning. Den saknar en central metafor och den \u00e4r inte m\u00e5ngtydig. Och \u201dm\u00e5ngtydigheten \u00e4r kostens sine qua non\u201d. L\u00e4s g\u00e4rna Kommentarer till kritikens arbetsmetod<\/i> av Vladimir Oravsky och Natascha Durovicova..<\/span><\/p>\n

\u00a0<\/span><\/p>\n

\u00c5ter till det gladlynta<\/span><\/b>\u00a0\u00a0\u00a0 <\/span><\/p>\n

Visst har S\u00e4llskapsresan<\/i> vissa element som jag som filmmanusf\u00f6rfattare och kritiker inte avf\u00e4rdar: <\/span><\/p>\n

– Helmer befinner sig mellan tv\u00e5 poler: Majsan – lagvakterskan och Levander \/ Angerud lag\u00f6vertr\u00e4darna. <\/span><\/p>\n

– Majsan \u201dknycker\u201d Angeruds bil och Helmer Levanders pengar f\u00f6r vilka han anskaffar ett annat fortskaffningsmedel, en b\u00e5t. <\/span><\/p>\n

– Stig Helmers arbete best\u00e5r i att l\u00e4gga sm\u00e5 kontrollappar i paket som han kontrollerat. Levander \u00e5 sin sida g\u00f6mmer sina \u201dsvarta\u201d 100-lappar i ett paket med kn\u00e4ckebr\u00f6d, i hopp om att detta inte blir kontrollerat. <\/span><\/p>\n

– Pengarna g\u00f6ms bakom bilden av den rike skatteflyktingen Bj\u00f6rn Borg, vars foto pryder kn\u00e4ckebr\u00f6dspaketet. <\/span><\/p>\n

– N\u00e4r Helmer uppt\u00e4cker sin \u201dfeta skatt\u201d i kn\u00e4ckebr\u00f6dspaketet, h\u00e5ller han i handen en kniv med sm\u00f6r\u2026 <\/span><\/p>\n

– Stig Helmer, en lagerarbetare, har sv\u00e5rt att passa sina saker, han gl\u00f6mmer dem allt f\u00f6r ofta, men p\u00e5 slutet hittar han en skatt, som kanske t\u00e4cker alla hans utgifter f\u00f6r de borttappade varorna. <\/span><\/p>\n

– En arbetande m\u00e4nniskas sista frihetsreservat \u00e4r hans semester, och duon, Angerud\/Levander bestraffas kanske p.g.a. att de vanhelgar denna oas. <\/span><\/p>\n

Men \u00e5terigen: d\u00e5 dessa \u201dgodbitar\u201d inte \u00e5terfinns i en sammanh\u00e4ngande struktur, kan de inte betraktas som planerade, utan bara som en lycklig slump i arbetet, eftersom ingen av manusskrivandets regler bekr\u00e4ftar dess planm\u00e4ssiga upps\u00e5t. <\/span><\/p>\n

H\u00e4r en av reglerna: \u201dF\u00f6r att ett element \u00f6verhuvudtaget skall kunna igenk\u00e4nnas som del av en (symbolisk) transformationsprocess (och inte enbart som slumpart\u00e5t f\u00f6rekommande) m\u00e5ste det dubbleras \/ upprepas; det m\u00e5ste med andra ord ha sin plats p\u00e5 flera av filmens niv\u00e5er. Helst p\u00e5 alla. M\u00e5ngtydighet \u00e4r inte fr\u00e5ga om nyinf\u00f6rande av ett stort antal olika element, utan ett ekonomiskt – helst maximalt – utnyttjande av alla m\u00f6jliga \u2019konsekvenser\u2019, hos ett begr\u00e4nsat antal element\u201d, allt enligt Kommentarer till kritikens arbetsmetod<\/i> av Vladimir Oravsky, Natascha Durovicova. <\/span><\/p>\n

\u00a0<\/span><\/b><\/p>\n

Slutkl\u00e4m<\/span><\/b><\/p>\n

Samarbetet mellan Jonsson och \u00c5berg forts\u00e4tter. Deras bekymmersfria s\u00e4tt att skapa ekonomiska filmsucc\u00e9er \u00e4r v\u00e4lbeh\u00f6vligt. Men liksom exempelvis Bergmans Fanny och Alexander<\/i>, en enorm publiksucc\u00e9 inte bara i Sverige utan \u00e4ven i m\u00e5nga andra l\u00e4nder, nominerad till sex Oscars och bel\u00f6nad med fyra, eller tv-serien Scener ur ett \u00e4ktenskap,<\/i><\/span>ett annat Bergmanskt supersucc\u00e9fullt kulturfenomen, b\u00f6r \u00e4ven Jonsson och \u00c5berg \u00e5tminstone f\u00f6rs\u00f6ka hitta v\u00e4gar, hur de skulle kunna servera sin publik en kost som \u00e4ven kan \u00e5tnjutas med intellektet. Varf\u00f6r inte genom att redan p\u00e5 manusstadiet anlita r\u00e5dgivare som kan det d\u00e4r? <\/span><\/p>\n

\u201dHusets vin\u201d kan sv\u00e4ljas ihop med det mesta, Chateau Margaux 1996 d\u00e4remot, avnjutes.\u00a0 <\/span><\/p>\n

\u00a0<\/span><\/p>\n

\u00a9 Vladimir Oravsky\u00a0 <\/span><\/p>\n

\u00a0<\/span><\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

TV7 visar i dag en av Sveriges st\u00f6rsta filmsucc\u00e9er, S\u00e4llskapsresan.\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0 Dessutom var Lasse \u00c5bergs, skaparen av S\u00e4llskapsresan, en av \u00e5tta fjol\u00e5rets vinterv\u00e4rdar i P1. Jag l\u00e4ste p\u00e5 n\u00e5gon webbsida, att S\u00e4llskapsresan, det f\u00f6rsta alstret i Stig Helmer Olssons filmsvit, h\u00e5ller … Forts\u00e4tt l\u00e4sa →<\/span><\/a><\/p>\n","protected":false},"author":1,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"footnotes":""},"categories":[9,3280,1162,1,384],"tags":[2413,4054,4053,3279],"class_list":["post-12634","post","type-post","status-publish","format-standard","hentry","category-film","category-gastinlagg","category-kultur","category-okategoriserade","category-tv","tag-film-2","tag-lasse-aberg","tag-sallskapsresan","tag-vladimir-oravsky"],"_links":{"self":[{"href":"http:\/\/www.susannavaris.com\/blogg\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/12634","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"http:\/\/www.susannavaris.com\/blogg\/wp-json\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"http:\/\/www.susannavaris.com\/blogg\/wp-json\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"http:\/\/www.susannavaris.com\/blogg\/wp-json\/wp\/v2\/users\/1"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"http:\/\/www.susannavaris.com\/blogg\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=12634"}],"version-history":[{"count":1,"href":"http:\/\/www.susannavaris.com\/blogg\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/12634\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":12635,"href":"http:\/\/www.susannavaris.com\/blogg\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/12634\/revisions\/12635"}],"wp:attachment":[{"href":"http:\/\/www.susannavaris.com\/blogg\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=12634"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"http:\/\/www.susannavaris.com\/blogg\/wp-json\/wp\/v2\/categories?post=12634"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"http:\/\/www.susannavaris.com\/blogg\/wp-json\/wp\/v2\/tags?post=12634"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}