{"id":13945,"date":"2015-01-02T09:00:03","date_gmt":"2015-01-02T08:00:03","guid":{"rendered":"http:\/\/www.susannavaris.com\/blogg\/?p=13945"},"modified":"2014-12-31T21:15:46","modified_gmt":"2014-12-31T20:15:46","slug":"den-gamla-och-edens-lustgard-en-berattelse-del-1","status":"publish","type":"post","link":"http:\/\/www.susannavaris.com\/blogg\/2015\/01\/den-gamla-och-edens-lustgard-en-berattelse-del-1\/","title":{"rendered":"Den Gamla och Edens Lustg\u00e5rd – en ber\u00e4ttelse del, 1"},"content":{"rendered":"

\"Den<\/a>Den Gamla och Edens Lustg\u00e5rd. Illustration: Susanna Varis<\/em><\/p>\n

DEN GAMLA OCH EDENS LUSTG\u00c5RD<\/strong><\/p>\n

TILL MINNE AV EN INTE HELT OK\u00c4ND F\u00d6RFATTARINNA<\/p>\n

VARJE EVENTUELL LIKHET MED VERKLIGA PERSONER,
\nLEVANDE SOM D\u00d6DA,
\n\u00c4R LIKA OF\u00d6RUTSEDD SOM OAVSIKTLIG.
\nVAD BETR\u00c4FFAR DE LEVANDE:
\nFY SK\u00c4MS!<\/p>\n

En ber\u00e4ttelse i tre delar. Del 1.
\nCopyright \u00a9 2015 Vladimir Oravsky<\/p>\n

Det var en g\u00e5ng en gammal f\u00f6rfattarinna. Det var, eftersom hon just hade d\u00f6tt.
\nNu satt hon i sin himmel och f\u00f6ljde noga med i det som h\u00e4nde i den v\u00e4rld som hon hade l\u00e4mnat bakom sig.
\nVisserligen hade hon varit blind under sina sista levnads\u00e5r, men i d\u00f6dsriket s\u00e5g hon allt alldeles klart och tydligt. Kanske klarare \u00e4n n\u00e5gonsin.
\nBland mycket annat s\u00e5g hon vilken kommers det gjordes med alla de ber\u00e4ttelser och karakt\u00e4rer hon hade skapat under sina m\u00e5nga produktiva \u00e5r som f\u00f6rfattare.
\n\u201dOm de \u00e5tminstone v\u00e4ntat tills jag var riktigt kall i kistan, innan de satte ig\u00e5ng med allt det d\u00e4r tramset\u201d, muttrade den gamla f\u00f6rfattarinnan surt i sin r\u00e4ttf\u00e4rdiga himmel.
\nMen eftersom hon ju hade varit blind de sista \u00e5ren, hade hennes potentiella arvingar satt ig\u00e5ng \u201dtramset\u201d redan under hennes levnads\u00e5r. Hon hade inte m\u00e4rkt att de inte brytt sig om att avsl\u00f6ja det f\u00f6r henne. Sj\u00e4lvklart, eftersom de v\u00e4l visste hur negativt inst\u00e4lld hon var till s\u00e5nt.
\nDen gamla f\u00f6rfattarinnan hade alltid en stark k\u00e4nsla f\u00f6r sin familj och hon ben\u00e4mnde den undantagsvis som \u201dvi\u201d. Hon k\u00e4nde att hon och de bildade en enhet med varandra, och n\u00e4r familjen uppmanade och trotsade hennes moral d\u00e5 gr\u00e4mde det henne naturligtvis.
\n\u201dBeh\u00f6ver vi verkligen s\u00e4lja s\u00e5 m\u00e5nga prylar?\u201d undrade den gamla f\u00f6rfattarinnan n\u00e4r hon med sin nya blick s\u00e5g de leksaksfigurer, pyjamasar, kalsonger och skor i alla uppt\u00e4nkliga storlekar som s\u00e5ldes i butikerna i det n\u00f6jesf\u00e4lt som hade anlagts i hennes namn.
\n\u201dBeh\u00f6ver vi verkligen tj\u00e4na s\u00e5 mycket pengar?\u201d
\nHur mycket pengar beh\u00f6ver en m\u00e4nniska eller en familj? Hur mycket kan den f\u00f6rbruka under ett eller till och med tv\u00e5 liv? \u00c4r inte den gr\u00e4nsen n\u00e5dd f\u00f6r ganska s\u00e5 l\u00e4nge sedan?<\/p>\n

Visst skrev hon sj\u00e4lv under en del krimskrams- och kommerskontrakt n\u00e4r hennes \u00f6gon var uttj\u00e4nade och familjen argumenterade om det n\u00f6dv\u00e4ndiga i detta. Den gamla var av den gamla \u00f6vertygelsen att man m\u00e5ste lita p\u00e5 sina medarbetare, inte minst n\u00e4r de var av hennes eget k\u00f6tt och blod. Men \u00e4nd\u00e5 hade hon fr\u00e5n tid till annan undrat \u201dn\u00e4r nog var nog?\u201d.
\nInte minst n\u00e4r hon t\u00e4nkte p\u00e5 sin r\u00e4ttf\u00e4rdige och starkt religi\u00f6se far som inte s\u00e5 s\u00e4llan \u00e5beropat Jesus och hur denne drev m\u00e5nglarna ur templet. Hur skulle hennes far ha reagerat nu n\u00e4r hans gamla g\u00e5rd och hennes f\u00f6delseplats hade omvandlats till ett n\u00f6jesf\u00e4lt, vars fr\u00e4msta \u00e4ndam\u00e5l var att fylla kapps\u00e4ckar och bankkonton med pengar och \u00e4nnu mer pengar.
\nLyckligtvis var \u00e4ven han emellertid d\u00f6d sedan m\u00e5nga \u00e5r, och kunde allts\u00e5 varken se vad som gjorts med hans g\u00e5rd eller g\u00f6ra n\u00e5gonting \u00e5t det. Den besvikelsen var han befriad fr\u00e5n.<\/p>\n

Den gamla f\u00f6rfattarinnan m\u00e4rkte i sin himmel att hennes familj hyrde in och anv\u00e4nde sig av advokater, och andra f\u00f6r hennes gamla sl\u00e4kt tvivelaktiga typer, f\u00f6r att f\u00f6rhindra andra f\u00f6rfattare att ut\u00f6va deras n\u00e4ring.
\n\u201dBeh\u00f6ver vi verkligen f\u00f6rf\u00f6lja andra bara d\u00e4rf\u00f6r att de har en annan \u00e5sikt \u00e4n oss? Kan vi inte l\u00e5ta dem f\u00e5 ha sin \u00e5sikt i fred? Och beh\u00f6ver vi f\u00f6rf\u00f6lja dem \u00e4ven utanf\u00f6r de omr\u00e5den som har med oss att g\u00f6ra?\u201d
\nVad den gamla f\u00f6rfattarinnan inte var medveten om var att detta var absolut n\u00f6dv\u00e4ndigt.
\nVarf\u00f6r?
\nEftersom hennes familj timrade en religionsmyt kring henne. Och religion kr\u00e4ver str\u00e4nghet!
\nS\u00e5 om n\u00e5gon dristade sig att skriva n\u00e5got om henne och hennes familj som inte motsvarade den av familjen konstruerade dogmen, s\u00e5 var det inte fr\u00e5ga om simpla meningsskiljaktigheter. Det var r\u00e4tt och sl\u00e4tt blasfemi och vederb\u00f6rande k\u00e4ttare fick, lika sj\u00e4lvklart som \u201damen\u201d i kyrkan, bannbulla \u00f6ver sig.
\nMyten var lika enkel som l\u00e4ttf\u00f6rst\u00e5elig och genial: Den gamla f\u00f6rfattarinnan j\u00e4mst\u00e4lldes med Jungfru Maria. \u00c4ven Jungfru Maria hade blivit havande med sin son uppenbarligen utan n\u00e5gon jordisk fars medverkan. Hon f\u00f6dde honom utanf\u00f6r sin stads gr\u00e4nser och \u00e4ven hon fick leva \u201dutomlands\u201d f\u00f6r att undg\u00e5 den str\u00e4nga fadersgestaltens, Herodes, vrede.
\nMen, efter en viss tid i karant\u00e4n, gjorde hon ett triumfatoriskt int\u00e5g till sitt hemland, och \u00f6det fr\u00e5ntog henne \u00e4ven hennes son…
\nOch liksom f\u00f6rebilden \u00e5terfanns \u00e4ven hennes bild och ber\u00e4ttelser i otaliga troendes hem \u00f6ver hela jorden…<\/p>\n

Allt mer ledsen kunde den gamla f\u00f6rfattarinnan konstatera att ingen tydligen h\u00f6rde p\u00e5 hennes himmelska funderingar. Den aktivitet som hennes familj b\u00f6rjade praktisera, och till p\u00e5 k\u00f6pet i hennes eget namn, blev bara v\u00e4rre och sm\u00e4rtsammare allt eftersom tiden gick.
\n\u201d\u2019Om mamman hade levat, s\u00e5 skulle hon s\u00e4kerligen \u2026\u2019. Vad \u00e4r det f\u00f6r trams och f\u00f6rvr\u00e4ngning av k\u00e4nda fakta? Vad \u00e4r det f\u00f6r en falsk spiritistisk seans? Sardinen vill att burken \u00f6ppnas mot havet, skrev Werner och visst, det kan ligga n\u00e5t i det. Men att \u2019Om mamman hade levat, s\u00e5 skulle hon s\u00e4kerligen \u2026\u2019, ALDRIG! Eller i alla fall ytterst, ytterst s\u00e4llan!\u201d, bullrade den gamla.<\/p>\n

Ibland funderade den gamla f\u00f6rfattarinnan \u00f6ver om hennes familj \u00f6verhuvudtaget hade f\u00f6rst\u00e5tt henne eller ens lyssnat p\u00e5 henne d\u00e5 hon fortfarande var vid liv. Om de hade gjort det s\u00e5 skulle de knappast missbruka det namn och den respekt som hon tillskansat sig med sin penna och sitt arbete, b\u00e5de p\u00e5 hemmaplan och utanf\u00f6r landets gr\u00e4nser. Varf\u00f6r denna maktut\u00f6vning och inkomsthunger och till p\u00e5 k\u00f6pet alltid i hennes namn?<\/p>\n

\u201dDet var ju inte d\u00e4rf\u00f6r jag b\u00f6rjade skriva!\u201d beklagade sig den gamla f\u00f6rfattarinnan till n\u00e4rmsta \u00e4ngel vars \u00e5liggande var att t\u00e5lmodigt lyssna p\u00e5 frustrerade d\u00f6dingar.
\n\u201dMen du blev ju \u00e4nd\u00e5 n\u00e4stan hundra \u00e5r gammal\u201d, tr\u00f6stade \u00e4ngeln, \u201doch hundra \u00e5r \u00e4r en v\u00e4ldans l\u00e5ng tid med jordiska klockor m\u00e4tt.\u201d
\n\u201dJa, hundra \u00e5r \u00e4r v\u00e4ldigt l\u00e5ng tid\u201d, medgav den gamla f\u00f6rfattarinnan, \u201dmen f\u00f6rest\u00e4ll dig hur l\u00e5ngt det kommer att k\u00e4nnas om jag tvingas att sk\u00e5da hur mitt verk och mina gestalter missbrukas i mitt namn av min egen familj och vars n\u00e4ring blev n\u00e4righet, girighet och j\u00e4vighet f\u00f6r all tid fram\u00f6ver? Det tror jag helt enkelt inte att jag kommer kunna st\u00e5 ut med.\u201d
\n\u201dNej, det \u00e4r inte direkt muntert…\u201d, medgav \u00e4ngeln med \u00e4nglalikt t\u00e5lamod och la till \u201d… inte minst n\u00e4r det inte finns n\u00e5got som du kan g\u00f6ra \u00e5t det nu…\u201d
\n\u201dDet \u00e4r vad du tror!\u201d sn\u00e4ste den gamla f\u00f6rfattarinnan, som nu var ordentligt uppretad.
\n\u201dMen du \u00e4r ju d\u00f6d, mind you?\u201d p\u00e5minde henne \u00e4ngeln.
\n\u201dD\u00f6d-schm\u00f6d!\u201d fr\u00e4ste f\u00f6rfattarinnan h\u00e5nfullt. \u201dHar jag kanske inte skrivit massvis med historier och b\u00f6cker d\u00e4r jag ger prov p\u00e5 att d\u00f6den minsann inte \u00e4r n\u00e5got hinder f\u00f6r att r\u00e4ttvisan segrar till slut?!\u201d
\n\u201dJa, men det var bara historier och b\u00f6cker, det h\u00e4r \u00e4r verkliga livet, eller snarare d\u00f6den, om jag f\u00e5r p\u00e5minna\u201d, f\u00f6rs\u00f6kte \u00e4ngeln som inte var van vid att d\u00f6da m\u00e4nniskor, eller djur f\u00f6r den delen, inte resignerade och stoiskt bar sin nya roll som passiva iakttagare. Efter ett kort tag tappade de flesta intresset f\u00f6r inblandning i livet d\u00e4rnere. De \u00f6vergick i ett mera vegetativt tillst\u00e5nd som de odlade i den gemensamma evigheten.<\/p>\n

S\u00e5dan var emellertid inte den gamla f\u00f6rfattarinnan:
\n\u201dVerklighet-schmerklighet! Jag t\u00e4nker inte l\u00e5ta mig knuffas \u00e5t sidan bara f\u00f6r att min kropp gett upp! Inte s\u00e5 l\u00e4nge jag och mitt namn dras in med ett st\u00e4ndigt falskt tjat om att \u2019hon skulle s\u00e4kerligen ha tyckt om det\u2019 och \u2019hon skulle s\u00e4kerligen vilja att…\u2019. Nej du! Inte ens \u00f6ver min d\u00f6da kropp! Verkar jag lobotomerad kanske?!\u201d
\n\u201dMen du har ju precis ingenting att g\u00f6ra med det eftersom du \u00e4r…\u201d
\n\u201dD\u00f6d?\u201d
\n\u201dJust det. N\u00e4r man \u00e4r d\u00f6d s\u00e5…\u201d
\n\u201dDitt problem, lilla \u00e4ngeln, \u00e4r att du har jobbat h\u00e4ruppe alldeles f\u00f6r l\u00e4nge! Du blev inst\u00e4ngd i dina egna vanor, och s\u00e5dant tar d\u00f6d p\u00e5 tankens frihet! Och kan man inte t\u00e4nka fritt s\u00e5 kan man inte heller t\u00e4nka vilt!\u201d f\u00f6rkunnade den gamla f\u00f6rfattarinnan.<\/p>\n

Ingen hade n\u00e5gonsin talat s\u00e5 till \u00e4ngeln f\u00f6rut. F\u00f6rvisso hade de f\u00f6rsta tusen \u00e5ren i det som f\u00f6rfattarinnan kallade \u2019jobbet\u2019 varit lite tr\u00e5kiga, men efter det hade \u00e4ngeln vant sig. De n\u00e4sta m\u00e5nga tusen \u00e5ren hade det inte varit n\u00e5gra problem. Inte fr\u00e5n \u00e4ngelns synpunkt \u00e5tminstone, inte fram tills nu.
\n\u201dDu har vant dig vid att alla bara accepterar att detta \u00e4r slutet! P\u00e5 s\u00e5 s\u00e4tt har du f\u00e5tt d\u00f6den p\u00e5 hj\u00e4rnan och tror att den betyder n\u00e5gonting!\u201d bombarderade f\u00f6rfattarinnan. \u201dAv den ganska s\u00e5 simpla anledningen kan du inte ens f\u00f6rest\u00e4lla dig att det kan finnas liv EFTER d\u00f6den!\u201d
\n\u201dDet kan jag visst\u201d, protesterade \u00e4ngeln, \u201doch inte bara det: Jag VET vad som kommer efter d\u00f6den! Det \u00e4r DETTA!\u201d och \u00e4ngeln pekade p\u00e5 det moln de b\u00e5da befann sig p\u00e5.
\n\u201dDet \u00e4r inte s\u00e5 jag menar\u201d, argumenterade den gamla f\u00f6rfattarinnan. \u201dDu tror att allt slutar h\u00e4r, men det tror inte jag!\u201d
\n\u201d\u00c5beropandes de tusen och \u00e5ter tusen \u00e5r som jag har varit h\u00e4r, kan jag f\u00f6rs\u00e4kra dig om, att detta \u00c4R slu…\u201d
\n\u201dLedsen, men jag tror inte att jag tror p\u00e5 din f\u00f6rs\u00e4kran, \u00e4ngel. Jag tror mer p\u00e5 TRO! Har du h\u00f6rt talas om att tron kan f\u00f6rs\u00e4tta berg? Du var m\u00e4nniska en g\u00e5ng. S\u00e5 t\u00e4nk efter och medge att TRO \u00e4r det enda som g\u00e4ller egentligen.\u201d
\n\u00c4ngeln t\u00e4nkte efter. Men kanske var det f\u00f6r l\u00e4nge sen den hade varit m\u00e4nniska, och s\u00e5ledes blev den inte \u00f6vertygad.
\nNu var det den gamla f\u00f6rfattarinnans tur att lugna \u00e4ngeln:
\n\u201dOroa dig inte. Faktiskt s\u00e5 beh\u00f6ver man inte ens vara d\u00f6d f\u00f6r att ha tappat tron. Massvis med levande m\u00e4nniskor g\u00e5r just nu omkring d\u00e4rnere fullkomligt trol\u00f6sa och t\u00e4nker bara p\u00e5 att tillfredsst\u00e4lla sina egna sm\u00e5 v\u00e4rldsliga \u00f6gonblicksbehov. Och tyv\u00e4rr, tyv\u00e4rr, g\u00e4ller det tydligen \u00e4ven medlemmar av min egen familj…\u201d
\nF\u00f6rfattarinnan tystnade tv\u00e4rt och skamset. Hon drabbades av sj\u00e4lvf\u00f6rebr\u00e5elser att hon som f\u00f6r\u00e4lder inte hade uppfostrat sina barn ordentligt och dylikt. Men \u00e4ngeln var beredd med ett svar:
\n\u201dVarje m\u00e4nniska svarar f\u00f6r sig sj\u00e4lv. Om allt d\u00e5ligt var f\u00f6r\u00e4ldrarnas skuld kan alla generationer fril\u00e4gga sig ansvaret i tur och ordning, \u00e4nda s\u00e5 l\u00e5ngt bak i tiden som till Adam och Evas tillkortakommanden som f\u00f6r\u00e4ldrar. P\u00e5 s\u00e5 s\u00e4tt skulle de rentv\u00e5 sig, alla de som kom efter Adam och Eva. Medan Adam och Eva i sin tur skulle kunna peka p\u00e5 att de, som enda f\u00f6r\u00e4ldrar i m\u00e4nsklighetens historia, inte hade n\u00e5gra modeller att l\u00e4ra fr\u00e5n. Allt var bara ett vilt experiment, s\u00e5 don’t blame us, liksom\u2026\u201d<\/p>\n

\u201dHur kommer det sig att saker har utvecklats som de utvecklats?\u201d grubblade den gamla f\u00f6rfattarinnan. Redan f\u00f6r en herrans massa \u00e5r sedan hade hon lagt m\u00e4rke till att vissa medlemmar av hennes familj egentligen inte hade n\u00e5got vidare intresse f\u00f6r det hon sj\u00e4lv h\u00f6ll p\u00e5 med. Kan det vara det som var svaret?
\nHennes avlidne man hade betraktat hennes skrivande som \u201dsm\u00e5skriblerier\u201d. N\u00e5got som hon fick lov att roa sig med, under f\u00f6ruts\u00e4ttningen att hon inte f\u00f6rsummade hemmet, barnen och hans varma kv\u00e4llsmat som hon fick servera n\u00e4r han kom hem fr\u00e5n kontoret.
\nAv spridda kommentarer han hade gjort under \u00e5ren om hennes \u201dsm\u00e5skriblerier\u201d hade hon f\u00f6r l\u00e4ngesen dragit slutsatsen att det i alla fall inte var fr\u00e5n honom hon skulle f\u00f6rv\u00e4nta sig vare sig f\u00f6rst\u00e5else eller uppmuntran i fortsatta f\u00f6rs\u00f6k att f\u00f6rkovra sig i sitt f\u00f6rfattande.
\nMen s\u00e5 \u00e4r det bara: Vissa m\u00e4nniskor saknar sinne f\u00f6r den sortens arbete som hon sj\u00e4lv \u00e4gnade allt mera tid till. Synd bara att hennes egen man r\u00e5kade vara en s\u00e5dan m\u00e4nniska. Men \u00e5 andra sidan, det kunde ha varit v\u00e4rre. En annan man kunde kanske ha f\u00f6rs\u00f6kt att f\u00f6rhindra henne fr\u00e5n allt vad hennes \u201dsm\u00e5 skriblerier\u201d innebar.
\nHon och han, de, hade haft ett bra \u00e4ktenskap. D\u00e5 han alldeles f\u00f6r tidigt gick bort s\u00f6rjde hon honom uppriktigt. Sedan gick livet vidare och hon fick kanske lite mer tid f\u00f6r f\u00f6rfattandet, och lov att gl\u00e4dja sig lite mer \u00e5t den framg\u00e5ng som redan d\u00e5 var en realitet. Mycket till gem\u00e5lens h\u00e4penhet.
\nMed mannen f\u00f6r evigt borta hade hon sina barn kvar. Medan sonen, s\u00e5 till vida hon erinrade sig, aldrig hade visat n\u00e5got stort intresse f\u00f6r sin mors historier, var det \u00e5tminstone till synes annorlunda med den n\u00e5gra \u00e5r yngre dottern.
\nFaktiskt hade f\u00f6rfattarinnan f\u00f6r sig att den lilla dottern till och med hade givit upphov till en ber\u00e4ttelse som senare blev riktigt framg\u00e5ngsrik. Om det hade r\u00f6rt sig om \u00e4kta p\u00e5hittighet eller bara om ett typiskt barnsligt missf\u00f6rst\u00e5nd, och en tillf\u00e4llig sammanblandning av vissa ord hon hade h\u00f6rt ur en bok, ja det var sv\u00e5rt att avg\u00f6ra. Dock blev det snart klart f\u00f6r f\u00f6rfattarinnan \u2013 som d\u00e5 detta hade h\u00e4nt inte var s\u00e5 v\u00e4rst gammal \u2013 att hon i alla fall inte skulle komma till dottern f\u00f6r flera uppslag till vare sig historier eller karakt\u00e4rer.
\nDet var sj\u00e4lvklart ingens fel. Olika m\u00e4nniskor har olika talanger och anlag. N\u00e4r dottern v\u00e4xte till blev det nog allt klarare att hon snarare liknade sin far \u00e4n sin mor, vad f\u00f6rfattarkreativiteten angick. Kanske tr\u00e5kigt f\u00f6r vilken f\u00e5f\u00e4ng mor som helst, men s\u00e5 var det och gick visst inte att \u00e4ndra p\u00e5 nu.<\/p>\n

\u00c4nd\u00e5 var det kanske precis h\u00e4r roten till den nu r\u00e5dande mis\u00e4ren fanns. Det var i alla fall vad den gamla f\u00f6rfattarinnan hade kommit p\u00e5 som f\u00f6rklaring till att de som nu r\u00e5dde \u00f6ver hennes verk, historier och karakt\u00e4rer, helt enkelt inte hade n\u00e5gon rej\u00e4l f\u00f6rst\u00e5else f\u00f6r vad det egentligen r\u00f6rde sig om. Att de nu \u201dadministrerade\u201d i hennes namn med en s\u00e5dan en\u00f6gd koncentration p\u00e5 makt och inkomster. En pirats penningk\u00e4ra en\u00f6gdhet som gick rakt emot det som hade varit f\u00f6rfattarinnans avsikt.<\/p>\n

Fantasi var inte given dessa m\u00e4nniskor. Eftersom de inte sj\u00e4lva beg\u00e5vats med den misstrodde de alla som nog var s\u00e5 lyckligt lottade, och dessutom \u00e4ven envisades med att bruka den. De stereotypa hade inte sj\u00e4lva f\u00f6rm\u00e5gan att skapa n\u00e5gonting nytt av till synes ingenting \u2013 de ifr\u00e5gasatte alla de som skapade n\u00e5got.
\nEller kanske var \u201dmisstroende\u201d inte ett helt\u00e4ckande ord. Kanske var det r\u00e4tta ordet \u201davund\u201d. Kanske var dessa m\u00e4nniskor helt enkelt avundsjuka p\u00e5 folk som hade skaparf\u00f6rm\u00e5gan? Var det d\u00e4rf\u00f6r de stereotypa f\u00f6rs\u00f6kte f\u00f6rtrycka de skapande?<\/p>\n

Att hennes egen familj h\u00e4rb\u00e4rgerade s\u00e5dant folk skr\u00e4mde uppriktigt sagt den gamla f\u00f6rfattarinnan d\u00e4ruppe i hennes himmel. Det betydde ju att de egentligen m\u00e5ste ha avundats henne redan medan hon levde, \u00e4ven om hon s\u00e5klart aldrig hade hoverat sig med sin skaparf\u00f6rm\u00e5ga, d\u00e5 denna f\u00f6r henne tedde sig helt naturlig.
\nAvundsjuka \u00e4r inget behagligt tillst\u00e5nd att befinna sig i. Det kan k\u00e4nnas oerh\u00f6rt or\u00e4ttvist att uppt\u00e4cka att det som andra, kanske till och med n\u00e4rmast st\u00e5ende, tillskansar sig som n\u00e5got fullkomligt naturligt \u00e4r f\u00f6rkrympt och avtynat hos dem sj\u00e4lva. Oavsett hur h\u00e5rt de \u00e4n f\u00f6rs\u00f6ker kan de inte frambringa n\u00e5gonting fantasifullt nytt, \u00e4n mindre n\u00e5gonting intressant eller l\u00e4sv\u00e4rt. Hur frustrerande \u00e4r inte det att inse?<\/p>\n

Copyright \u00a9 2015 Vladimir Oravsky<\/p>\n

Del 2 kommer du kunna avnjuta kanske redan i morgon. Beslutet fattas \u00e4ven den h\u00e4r g\u00e5ngen ovanp\u00e5 ditt huvud.<\/p>\n

– : – : – : –<\/p>\n

Ber\u00e4ttelsen ackompanjeras av en liten quiz, som f\u00f6r att l\u00e5na f\u00f6rfattarens ord lyder som f\u00f6ljer:<\/p>\n

”Eftersom ber\u00e4ttelsens undertitel \u00e4r TILL MINNE AV EN INTE HELT OK\u00c4ND F\u00d6RFATTARINNA, kan man tycka, att det r\u00f6r sig om \u201dmysteri\u201d eller \u201dwho done it?\u201d De 5 l\u00e4sare som klurar ut vem DEN GAMLA DAMEN \u00e4r, kan f\u00e5 ett pris direkt fr\u00e5n f\u00f6rfattaren. Exempelvis en av mina e-b\u00f6cker.”<\/p><\/blockquote>\n

F\u00f6r tydlighetens skull: de 5 f\u00f6rsta som klurar ut vem f\u00f6rfattarinnan \u00e4r (mitt till\u00e4gg).<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Den Gamla och Edens Lustg\u00e5rd. Illustration: Susanna Varis DEN GAMLA OCH EDENS LUSTG\u00c5RD TILL MINNE AV EN INTE HELT OK\u00c4ND F\u00d6RFATTARINNA VARJE EVENTUELL LIKHET MED VERKLIGA PERSONER, LEVANDE SOM D\u00d6DA, \u00c4R LIKA OF\u00d6RUTSEDD SOM OAVSIKTLIG. VAD BETR\u00c4FFAR DE LEVANDE: FY … Forts\u00e4tt l\u00e4sa →<\/span><\/a><\/p>\n","protected":false},"author":1,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"footnotes":""},"categories":[1364,3280,1162,1],"tags":[1372,3638,4926,3750,3279],"class_list":["post-13945","post","type-post","status-publish","format-standard","hentry","category-bocker","category-gastinlagg","category-kultur","category-okategoriserade","tag-bok","tag-den-gamla-och-edens-lustgard","tag-gastinlagg","tag-oravsky","tag-vladimir-oravsky"],"_links":{"self":[{"href":"http:\/\/www.susannavaris.com\/blogg\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/13945","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"http:\/\/www.susannavaris.com\/blogg\/wp-json\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"http:\/\/www.susannavaris.com\/blogg\/wp-json\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"http:\/\/www.susannavaris.com\/blogg\/wp-json\/wp\/v2\/users\/1"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"http:\/\/www.susannavaris.com\/blogg\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=13945"}],"version-history":[{"count":4,"href":"http:\/\/www.susannavaris.com\/blogg\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/13945\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":13954,"href":"http:\/\/www.susannavaris.com\/blogg\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/13945\/revisions\/13954"}],"wp:attachment":[{"href":"http:\/\/www.susannavaris.com\/blogg\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=13945"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"http:\/\/www.susannavaris.com\/blogg\/wp-json\/wp\/v2\/categories?post=13945"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"http:\/\/www.susannavaris.com\/blogg\/wp-json\/wp\/v2\/tags?post=13945"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}