{"id":13951,"date":"2015-01-04T09:00:10","date_gmt":"2015-01-04T08:00:10","guid":{"rendered":"http:\/\/www.susannavaris.com\/blogg\/?p=13951"},"modified":"2014-12-31T21:14:15","modified_gmt":"2014-12-31T20:14:15","slug":"den-gamla-och-edens-lustgard-en-berattelse-del-3","status":"publish","type":"post","link":"http:\/\/www.susannavaris.com\/blogg\/2015\/01\/den-gamla-och-edens-lustgard-en-berattelse-del-3\/","title":{"rendered":"Den Gamla och Edens Lustg\u00e5rd – en ber\u00e4ttelse, del 3"},"content":{"rendered":"

\"Den<\/a>Den Gamla och Edens Lustg\u00e5rd. Illustration: Susanna Varis<\/em><\/p>\n

DEN GAMLA OCH EDENS LUSTG\u00c5RD<\/strong><\/p>\n

TILL MINNE AV EN INTE HELT OK\u00c4ND F\u00d6RFATTARINNA<\/p>\n

VARJE EVENTUELL LIKHET MED VERKLIGA PERSONER,
\nLEVANDE SOM D\u00d6DA,
\n\u00c4R LIKA OF\u00d6RUTSEDD SOM OAVSIKTLIG.
\nVAD BETR\u00c4FFAR DE LEVANDE:
\nFY SK\u00c4MS!<\/p>\n

En ber\u00e4ttelse i tre delar. Del 3.
\nCopyright \u00a9 2015 Vladimir Oravsky
\nDen gamla f\u00f6rfattarinnan var verkligen inte vilken f\u00f6rg\u00e4nglig d\u00f6ing som helst. S\u00e5 som hon nu h\u00f6ll p\u00e5 att ber\u00e4tta om och argumentera f\u00f6r sin vilja\u2026 Vad \u00e4ngeln skulle s\u00e4tta i verket p\u00e5 hennes v\u00e4gnar…
\n\u00c4ngeln kunde knappast tro att den gamla f\u00f6rfattarinnan var hela hundra \u00e5r gammal. Hennes \u00f6gon n\u00e4rmast str\u00e5lade av iver och livskraft. Och ju mer hon ber\u00e4ttade, desto mera nytt kom hon p\u00e5. D\u00e4rmed trodde hon p\u00e5 att hon skulle lyckas med detta sitt kanske sista projekt. Ett projekt som inte skulle nedtecknas i en bok. Den h\u00e4r g\u00e5ngen skulle hennes giriga familj minsann inte f\u00e5 profitera av det.
\nMen \u00e4ngeln var obeveklig:
\n\u201dDet \u00e4r alldeles om\u00f6jligt!\u201d fastlade den. \u201dInte ens om jag kunde…\u201d
\n\u201dDet \u00e4r klart att du kan\u201d, b\u00f6rjade den gamla f\u00f6rfattarinnan p\u00e5 nytt. \u201dFr\u00e5gan \u00e4r om du t\u00f6rs. F\u00f6redrar du att leva som en r\u00e4dd kyckling eller som ett modigt lejon?\u201d
\n\u201dDet \u00e4r inte alls s\u00e5 som du f\u00f6rest\u00e4ller dig det\u201d, f\u00f6rsvarade sig \u00e4ngeln. \u201dOch f\u00f6rresten, hur var det med den d\u00e4r tron du talade om tidigare? Kan inte TRON hj\u00e4lpa dig att komma f\u00f6rbi d\u00f6den?\u201d
\nDen gamla f\u00f6rfattarinnan fick erk\u00e4nna att verkligheten styrdes av andra premisser \u00e4n en uppdiktad historia, men i princip s\u00e5g hon ingen o\u00f6verstiglig skillnad mellan dikt och verklighet:
\n\u201dTill exempel f\u00f6rs\u00f6ker jag ju just nu f\u00e5 dig att TRO, att vi trots alla hinder kommer att lyckas i slutet!\u201d
\n\u201dDu talar som om vi befann oss i ett av dina \u00e4ventyr.\u201d
\n\u201dMen \u00e4r inte livet precis det, ett \u00e4ventyr?\u201d
\n\u201dLivet kanske, men D\u00d6DEN \u00e4r i alla fall inget \u00e4ventyr!\u201d
\nMen den gamla f\u00f6rfattarinnan l\u00e4t sig inte s\u00e5 l\u00e4tt \u00f6vertygas och fortsatte sin argumentation:
\n\u201dJag vet vad du kan och vad du kan lyckas med. Jag har l\u00e4st och h\u00f6rt massvis med ber\u00e4ttelser om hur ni \u00e4nglar kommer ner p\u00e5 Jorden och d\u00e4r talar med folk och hittar p\u00e5 saker, ibland v\u00e4ldigt viktiga saker…\u201d
\n\u201dALLTID, alltid v\u00e4ldigt viktiga saker!\u201d r\u00e4ttade \u00e4ngeln kr\u00e4nkt.
\n\u201dD\u00e4r ser du! Du erk\u00e4nner och skr\u00e4vlar med det!\u201d triumferade den gamla f\u00f6rfattarinnan.
\n\u201dJag erk\u00e4nner ingenting\u201d, trilskades \u00e4ngeln och m\u00e4rkte sj\u00e4lv att den hade sagt lite f\u00f6r mycket. \u201dHursomhelst s\u00e5 var det v\u00e4ldigt l\u00e4nge sen. S\u00e5nt ing\u00e5r inte i v\u00e5rt \u00e5tagande l\u00e4ngre. Budgetbesk\u00e4rningar h\u00e4r uppe som d\u00e4r nere.\u201d
\n\u201dMen ni KAN allts\u00e5 fortfarande! Det var ju det jag visste!\u201d
\n\u201dVi kanske kan, men det hindrar mig inte att upprepa: Det kommer inte p\u00e5 fr\u00e5gan! Det \u00e4r helt och h\u00e5llet och alldeles slutgiltigt uteslutet!\u201d<\/p>\n

N\u00e5gra dagar senare satt den gamla och skrev p\u00e5 en elegi under arbetstiteln
\nDEN OLUSTIGA SAGAN OM MJ\u00d6LKKOSSAN EMILIA.
\nS\u00e5 h\u00e4r skrev hon:
\n\u201dDet var en g\u00e5ng en kossa som var s\u00e5 fylld av mj\u00f6lk att hon \u00e4ven efter sin d\u00f6d gick att mj\u00f6lka om och om igen. Vilken fr\u00f6jd.
\nFast inte f\u00f6r den d\u00f6da Emilia, som kossan hette. Utan f\u00f6r hennes \u00e4gare, de \u00f6verlevande, som \u00e4ven innan Emilia l\u00e4mnade det jordiska hade levt gott av Emilias mj\u00f6lk och sm\u00f6r och gr\u00e4dde.
\nMedan Emilia fortfarande var vid liv hade hon f\u00f6r sig att hennes rikliga, fett- och n\u00e4ringsrika mj\u00f6lk, skulle komma till nytta f\u00f6r alla barn. G\u00e4rna s\u00e5dana som annars inte hade r\u00e5d med och tillg\u00e5ng till liknande n\u00e4rande f\u00f6da. Och Emilia hade en viss framg\u00e5ng med sina f\u00f6resatser, eftersom hon kunde skr\u00e4mma de som mj\u00f6lkade henne med sparkar och ordentliga st\u00e5ngningar.
\nDessutom \u00f6nskade Emilia att hennes mj\u00f6lk inte bara skulle vara till den sedvanliga f\u00f6donyttan, utan hon ville \u00e4ven att de som f\u00f6rt\u00e4rde den ocks\u00e5 blev glada och hade kul\u2026<\/p>\n

Dock i takt med att Emilia hade blivit allt \u00e4ldre \u2013 utan att hennes mj\u00f6lkleveranser sinade det minsta \u2013 blev det tydligt att det blev allt sv\u00e5rare f\u00f6r henne att oms\u00e4tta sina varningar i verket. Inte minst p\u00e5 grund av att hennes syn blev allt svagare, och till slut blev hon r\u00e4tt och sl\u00e4tt blind.
\nEmilia blev s\u00e5ledes ganska s\u00e5 ordentligt utl\u00e4mnad \u00e5t sina \u00e4gares g\u00e4rningar. Hennes \u00f6nskem\u00e5l om hur hennes mj\u00f6lk skulle f\u00f6rdelas var i\u00f6gonfallande ignorerade och \u00e5sidosatta.
\n\u00c4garna beh\u00f6ll all Emilias mj\u00f6lk och s\u00e5lde den dyrt till dem som hade r\u00e5d med den, i st\u00e4llet f\u00f6r att dela med sig med dem som beh\u00f6vde det mest.
\nMer kunde Emilia inte f\u00f6rnedras, trodde hon, men det var f\u00f6r att hon inte k\u00e4nde till sina \u00e4gare ordentligt.<\/p>\n

N\u00e4r hon l\u00e5g p\u00e5 sitt yttersta i sitt blinda m\u00f6rker samlades dessa runt om henne. T\u00e4tt, t\u00e4tt, s\u00e5 t\u00e4tt att hon h\u00f6ll p\u00e5 att kv\u00e4vas, och de mer eller mindre tilltvingade sig hennes v\u00e4lsignelse att f\u00e5 s\u00e4lja hennes mj\u00f6lk. \u00c4ven till produkter som Emilia alltid och principiellt var helt emot; produkter som ledde till osund fetma, d\u00e5liga t\u00e4nder och andra opassligheter.<\/p>\n

\u2019Det en d\u00f6d kossa inte ser, kan hon inte ha ont av!\u2019 brukade Emilias \u00e4gare s\u00e4ga. Visst kunde det finnas ett visst m\u00e5tt av sanning i det, men bara om de \u00e5syftade en dussinkossa. N\u00e5got som Emilia definitivt inte var.<\/p>\n

S\u00e5dan husse s\u00e5dan hund, brukar man s\u00e4ga, eftersom man menar att m\u00e4nniskan v\u00e4ljer en hund som \u00e5terspeglar hennes egna egenskaper. Hunden \u00e4r s\u00e5ledes sj\u00e4lens spegel till sin \u00e4gare. Samma kan man dock inte s\u00e4ga om kossor. \u00c5tminstone inte n\u00e4r det g\u00e4llde Emilia. Hennes \u00e4gare var hennes motsats. Ist\u00e4llet f\u00f6r att givmilt dela med sig var de ivriga att STRAFFA varenda stackars dj\u00e4vul eller \u00e4ngel som bara r\u00e5kade ta sig s\u00e5 lite som minsta klunk av Emilias mj\u00f6lk, om han eller hon inte kunde betala f\u00f6r den f\u00f6rst.
\nSom f\u00f6ljd av detta spred sig s\u00e5 sm\u00e5ningom en obehaglig st\u00e4mning av olust och motvilja kring allt som hade med Emilias mj\u00f6lk och dess produkter att g\u00f6ra.\u201d<\/p>\n

Den gamla var pl\u00f6tsligt avbruten i sitt skrivande. Anledningen var n\u00e5got m\u00e4rkv\u00e4rdigt som h\u00e4nde p\u00e5 n\u00f6jesf\u00e4ltet som bar den gamla f\u00f6rfattarinnans namn.
\nVarken m\u00e4nniskor eller djur kom till skada, men f\u00f6rst\u00f6relsen var avsev\u00e4rd och den p\u00e5g\u00e5ende utredningen stod inf\u00f6r n\u00e5gra m\u00e4rkv\u00e4rdiga och of\u00f6rklarliga fakta. Ett var att n\u00f6jesf\u00e4ltet inte var \u00f6ppet f\u00f6r publiken \u00e4n och \u00e4nd\u00e5 hade en busunge med ett \u00e4nglalikt ansikte, som n\u00e5gon senare bem\u00e4rkte, lyckats ta sig in. Busungen tog sig \u00e4ven in i den stora souvenirbutiken d\u00e4r den tillskansade sig en av plastfigurerna, en drake. En drake som upptr\u00e4der i n\u00e5gra av den gamla f\u00f6rfattarinnans historier. Det m\u00e4rkv\u00e4rdiga var att ist\u00e4llet f\u00f6r den vanliga plastflamman som kom ut ur drakens gap, n\u00e4r man kl\u00e4mde p\u00e5 draken, sprutade den \u00e4kta eld.<\/p>\n

Och r\u00e4tt som det var slickade drakens eldtunga n\u00e5gra r\u00e4kenskapsp\u00e4rmar, och ett vinddrag kom p\u00e5passligt och bar elden vidare i sin famn fr\u00e5n det ena objektet till det andra.
\nResten kan vem som helst f\u00f6rest\u00e4lla sig: snart l\u00e5g byggnad efter byggnad i aska trots att brandk\u00e5ren snabbt var p\u00e5 plats. Det var som om n\u00e5gra osynliga h\u00e4nder str\u00f6p kranar p\u00e5 de l\u00e5nga vattenslangar som brandm\u00e4nnen l\u00e4t ringla ut p\u00e5 den br\u00e4nda marken.
\nAllt omvandlades till aska som elden r\u00f6rde vid, och dess tungor str\u00e4ckte sig i alla riktningar. N\u00f6jesf\u00e4ltets centrala byggnad h\u00f6ll elden som sin gisslan genom att sluta en ogenomtr\u00e4nglig cirkel runt den. Trots att den var helt av tr\u00e4, och trots att elden dansade sin ringdans runt den, fick den vare sig en skr\u00e5ma eller n\u00e5gra blessyrer. Denna byggnad, sedermera museum, var den gamla f\u00f6rfattarinnans barndomshem: I den bodde hon f\u00f6r l\u00e4nge, l\u00e4nge sedan tillsammans med sina syskon, sin mor och sin inte s\u00e5 lite troende far.
\n\u201dHur kan det komma sig att elden skonade just denna byggnad? Hur har ni lyckats med det\u201d, utfr\u00e5gades den tj\u00e4nstg\u00f6rande brandmanschefen som svarade:
\n\u201dUtan att dra in n\u00e5got \u00f6vernaturligt m\u00e5ste jag \u00e4nd\u00e5 tillst\u00e5 att en eld lyder bara sina egna lagar, n\u00e5got som vi m\u00e4nniskor inte f\u00f6rst\u00e5r ens till h\u00e4lften. Oavsett hur kloka vi \u00e4n inbillar oss att vara.\u201d<\/p>\n

\u201dFaktiskt har jag alltid tyckt att busen i mina b\u00f6cker var lite v\u00e4l mesiga, alldeles f\u00f6r kraftl\u00f6sa och framf\u00f6r allt utan verkliga konsekvenser\u201d, konstaterade den gamla f\u00f6rfattarinnan medan hon s\u00e5g ner p\u00e5 alla m\u00e4nniskor; brandm\u00e4nnen, hennes familj, improvisationssk\u00e5despelarna, krimskramsf\u00f6rs\u00e4ljarna och de andra n\u00f6jesf\u00e4ltsanst\u00e4llda som f\u00f6rvirrade sprang omkring p\u00e5 n\u00f6jesf\u00e4ltet fr\u00e5n askh\u00f6g till askh\u00f6g.
\n\u201dNu har du v\u00e4l f\u00e5tt som du ville. Jag fattar fortfarande inte hur du lyckades med att \u00f6vertala mig\u201d, beklagade sig \u00e4ngeln medan den skakade av lite gr\u00e5aktig aska fr\u00e5n sina till synes sn\u00f6vita vingar.
\n\u201dDu har v\u00e4l inte gl\u00f6mt att du faktiskt var en m\u00e4nniska, en man en g\u00e5ng. Och f\u00f6r en kvinna \u00e4r en s\u00e5dan alltid oemotst\u00e5ndlig!\u201d retades den gamla f\u00f6rfattarinnan utan att f\u00f6rv\u00e4nta sig n\u00e5got svar fr\u00e5n den aningen r\u00f6dkindade \u00e4ngeln.
\nEfter att ha harklat sig ordentligt hade \u00e4ngeln dock denna kommentar till allt som p\u00e5gick under dem:
\n\u201dDu vet v\u00e4l att allt kommer att \u00e5terst\u00e4llas till det ursprungliga d\u00e4rnere, eller hur? Din familjs f\u00f6retag har s\u00e5klart alla m\u00f6jliga f\u00f6rs\u00e4kringar, s\u00e5 n\u00e4r allt byggs upp p\u00e5 nytt igen blir det tvekl\u00f6st i en form som kommer att reta dig \u00e4nnu mera \u00e4n f\u00f6rr.\u201d
\n\u201dJa, jag vet\u201d, svarade den gamla f\u00f6rfattarinnan resignerat.<\/p>\n

Och det var faktiskt redan ett koppel av advokater i kostymer med slips och blankpolerade svarta skor som gick omkring p\u00e5 n\u00f6jesf\u00e4ltet. N\u00e5gra av dem i s\u00e4llskap med andra kostymkl\u00e4dda typer, taxeringsm\u00e4n fr\u00e5n f\u00f6rs\u00e4kringsbolaget, och alla gjorde anteckningar lydigt lyssnande p\u00e5 de flitigt pekande fingrar som tillh\u00f6rde advokaterna.<\/p>\n

\u201dS\u00e5 det enda du egentligen har \u00e5stadkommit \u00e4r att n\u00e5gra improvisationssk\u00e5despelare och n\u00e5gra krimskramsf\u00f6rs\u00e4ljare har blivit arbetsl\u00f6sa\u201d, fortsatte \u00e4ngeln.
\n\u201dD\u00e5 kan de kanske s\u00e4tta upp n\u00e5gra vettiga pj\u00e4ser i st\u00e4llet f\u00f6r det krimskramstrams de h\u00f6ll p\u00e5 med\u201d, menade den gamla f\u00f6rfattarinnan trotsigt.
\n\u201dAllt i allom f\u00e5r du f\u00f6r all din m\u00f6da och p\u00e5hittighet, allts\u00e5 h\u00f6gt r\u00e4knat, bara en kort stund av fred och ro. Sen kommer det att bli \u00e4nnu v\u00e4rre. Jag hoppas inte du \u00e4r alltf\u00f6r besviken…\u201d
\n\u201dS\u00e5klart \u00e4r jag besviken! Hur kan jag vara annat, men hur mycket kan jag egentligen utr\u00e4tta som d\u00f6d? \u00c4ven om jag f\u00e5r hj\u00e4lp fr\u00e5n min v\u00e4n \u00e4ngel…\u201d, bek\u00e4nde den gamla f\u00f6rfattarinnan och f\u00f6r\u00e4rade \u00e4ngeln med en tacksamhetsblick.
\n\u201d… Och vad betr\u00e4ffar girighet, j\u00e4v och f\u00f6rf\u00f6ljelsen av dina f\u00f6rfattarkollegor…\u201d, framh\u00e4rdade \u00e4ngeln.
\n\u201d\u2026 Jag vet\u201d, avbr\u00f6t den gamla. \u201dJag vet. I det l\u00e5nga loppet \u00e4r det loppet k\u00f6rt, men kanske f\u00e5r min k\u00e4ra familj nu annat att t\u00e4nka p\u00e5. \u00c5tminstone ett tag s\u00e5 att lite \u00e4kta fantasi f\u00e5r tillf\u00e4lle att slinka f\u00f6rbi deras advokater. Det kan vi i alla fall hoppas p\u00e5. F\u00f6r f\u00f6rfattarnas, fantasins och l\u00e4sarnas skull.\u201d
\n\u201dJag hoppas du har r\u00e4tt\u201d, sa \u00e4ngeln, dock tydligen utan n\u00e5gon st\u00f6rre \u00f6vertygelse.
\n\u201dJag med\u201d, svarade f\u00f6rfattarinnan. \u201dJag \u00e4r kanske en naiv och troskyldig gammal gumma, men jag tror faktiskt att om min familj inte har l\u00e4rt sig av mina b\u00f6cker hur man b\u00f6r leva och l\u00e5ta leva, d\u00e5 kanske de vill l\u00e4ra sig av verkliga h\u00e4ndelser i deras n\u00e4rhet. S\u00e5 som en ov\u00e4ntad, of\u00f6rklarlig eldsv\u00e5da…\u201d
\n\u201dEller ett antal eldsv\u00e5dor\u201d, insk\u00f6t \u00e4ngeln.
\n\u201dDet M\u00c5STE jag tro p\u00e5. Annars \u00e4r allt bara hoppl\u00f6st. D\u00e4rf\u00f6r detta desperata, m\u00f6jligen sista \u00e4ventyr i den f\u00f6rg\u00e4ngliga v\u00e4rlden.\u201d Den gamla f\u00f6rfattarinnan tystnade och blickade \u00e4nnu en g\u00e5ng ner p\u00e5 n\u00f6jesf\u00e4ltet d\u00e4r m\u00e4nniskor fortfarande irrade runt som myror vars stack hade rasat ihop.
\n\u201dP\u00e5 tal om sista \u00e4ventyret, p\u00e5 tal om hyss nummer 326\u201d, kn\u00f6t \u00e4ngeln an. \u201dDu minns v\u00e4l vad vi kom \u00f6verens om…\u201d
\n\u201dS\u00c5 gammal \u00e4r jag inte heller!\u201d genm\u00e4lte den gamla f\u00f6rfattarinnan.
\n\u201dNej, men du l\u00e4r inte bli \u00e4ldre heller, och du lovade att om jag gick med p\u00e5 din id\u00e9 s\u00e5…\u201d
\n\u201d\u00c4r du bl\u00e5\u00f6gd eller vad? Det var enda s\u00e4ttet att f\u00e5 dig att skrida till verket!\u201d
\n\u201dEtt avtal \u00e4r ett avtal…\u201d
\n\u201dDu \u00e4r en tuff f\u00f6rhandlare, \u00e4ngel!\u201d
\n\u201dS\u00e5 \u00e4r efterlivet, h\u00e5rt men r\u00e4ttvist.\u201d
\n\u201dJag undrar det jag\u201d, l\u00e4t den gamla f\u00f6rfattarinnan skeptiskt.
\n\u201dKom, den eviga vilan i evigheternas evighet v\u00e4ntar enligt frivilligt avtal. \u00c4r du beredd?\u201d
\n\u201dMin kropp \u00e4r beredd, inte jag sj\u00e4lv. V\u00e4nta ett \u00f6gonblick.\u201d
\n\u201dS\u00e5 s\u00e4ger ni alla. Men jag l\u00e4mnar inga uppskov.\u201d
\n\u201dJag skall bara avsluta DEN OLUSTIGA SAGAN OM MJ\u00d6LKKOSSAN EMILIA. Det \u00e4r inte mer \u00e4n fyrahundra\u00e5tta tecken kvar. Inklusive blanksteg\u201d, sade hon och b\u00f6rjade skriva:
\n\u201dEmilia var en vis kossa och visste \u00e4ven n\u00e4r det var dags f\u00f6r henne att l\u00e4mna det jordiska. Det gjorde hon n\u00e4r hon m\u00e4rkte att hon inte l\u00e4ngre klarade av att f\u00f6rsvara sitt livsverk. Sin livsgivande mj\u00f6lk som gradvis reducerats till n\u00e5got stelt och plastliknande. N\u00e5got som b\u00f6rjade ringaktas av alla de som fortfarande kom ih\u00e5g hur det var n\u00e4r hon var stark, id\u00e9rik och hennes mj\u00f6lk var n\u00e4ringsrik, god och frisk.\u201d
\n\u201dDet h\u00e4r k\u00e4nns inte alls bra. Jag \u00e4r ingen oliv som ger bort det b\u00e4sta under press\u201d, sade den gamla.
\n\u201dL\u00e5t mig. Jag vet precis vad du menar. S\u00e5 h\u00e4r skall du skriva:
\n\u2019D\u00f6den, d\u00f6den. Och \u00e4nd\u00e5 kan du se mj\u00f6lkkossan Emilia beta p\u00e5 sina himmelska betesmarker, bland stj\u00e4rnor och asteroider\u2026\u2019\u201d
\n\u201dInte d\u00e5ligt. Inte d\u00e5ligt alls. D\u00e5 g\u00e5r vi. Jag f\u00f6ljer med som jag lovade\u201d, gav sig den gamla f\u00f6rfattarinnan. \u201dIngen skall f\u00e5 s\u00e4ga om mig att jag br\u00f6t ett avtal. Det skulle i \u00f6vrigt min str\u00e4ngt religi\u00f6sa far aldrig f\u00f6rl\u00e5ta mig\u201d, sade hon.
\nDen gamla kastade en sista blick ner p\u00e5 n\u00f6jesf\u00e4ltet:
\n\u201dJag g\u00e5r, men jag f\u00f6rbeh\u00e5ller mig r\u00e4tten att komma tillbaka om det g\u00e5r alldeles k\u00e4ppr\u00e4tt \u00e5t helvete d\u00e4rnere!\u201d utropade hon best\u00e4mt.
\n\u201dMera hyss?\u201d \u00c4ngeln till\u00e4t sig ett litet leende medan han f\u00f6rsiktigt ledde bort den gamla f\u00f6rfattarinnan.
\n\u201dHyss som du aldrig ens har h\u00f6rt talas om! Det lovar jag dig!\u201d
\n\u201dDet f\u00e5r vi tala om n\u00e4r den tiden kommer\u201d, svarade \u00e4ngeln.
\nSedan var b\u00e5da borta fr\u00e5n molnet \u00f6ver n\u00f6jesf\u00e4ltet, ikl\u00e4dda den evighet varifr\u00e5n ingen kommer tillbaka, m\u00e5h\u00e4nda dock med ett undantag f\u00f6r den gamla st\u00e4ndigt id\u00e9rika f\u00f6rfattarinnan. F\u00f6r allt \u00e4r ju m\u00f6jligt i ett \u00e4ventyr.<\/p>\n

Hur blev det slutligen med f\u00f6retaget, familjen och deras advokater samt de f\u00f6rf\u00f6ljda f\u00f6rfattarna? Ja, det \u00e4r skrivet i stj\u00e4rnorna \u00e4n s\u00e5 l\u00e4nge. Men eftersom detta ju \u00c4R ett \u00e4ventyr, s\u00e5 \u00e4r ett lyckligt, r\u00e4ttvist och k\u00e4rleksfullt slut fortfarande en m\u00f6jlighet. Som den gamla f\u00f6rfattarinnan skulle s\u00e4ga: \u201dDet bara M\u00c5STE man TRO p\u00e5!\u201d<\/p>\n

Copyright \u00a9 2015 Vladimir Oravsky<\/p>\n

– : – : – : –<\/p>\n

Ber\u00e4ttelsen ackompanjeras av en liten quiz, som f\u00f6r att l\u00e5na f\u00f6rfattarens ord lyder som f\u00f6ljer:<\/p>\n

”Eftersom ber\u00e4ttelsens undertitel \u00e4r TILL MINNE AV EN INTE HELT OK\u00c4ND F\u00d6RFATTARINNA, kan man tycka, att det r\u00f6r sig om \u201dmysteri\u201d eller \u201dwho done it?\u201d De 5 l\u00e4sare som klurar ut vem DEN GAMLA DAMEN \u00e4r, kan f\u00e5 ett pris direkt fr\u00e5n f\u00f6rfattaren. Exempelvis en av mina e-b\u00f6cker.”<\/p><\/blockquote>\n

F\u00f6r tydlighetens skull: de 5 f\u00f6rsta som klurar ut vem f\u00f6rfattarinnan \u00e4r (mitt till\u00e4gg).<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Den Gamla och Edens Lustg\u00e5rd. Illustration: Susanna Varis DEN GAMLA OCH EDENS LUSTG\u00c5RD TILL MINNE AV EN INTE HELT OK\u00c4ND F\u00d6RFATTARINNA VARJE EVENTUELL LIKHET MED VERKLIGA PERSONER, LEVANDE SOM D\u00d6DA, \u00c4R LIKA OF\u00d6RUTSEDD SOM OAVSIKTLIG. VAD BETR\u00c4FFAR DE LEVANDE: FY … Forts\u00e4tt l\u00e4sa →<\/span><\/a><\/p>\n","protected":false},"author":1,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"footnotes":""},"categories":[1364,3280,1162],"tags":[1372,4483,4926,3196,3750,3046,3279],"class_list":["post-13951","post","type-post","status-publish","format-standard","hentry","category-bocker","category-gastinlagg","category-kultur","tag-bok","tag-den-gamla","tag-gastinlagg","tag-litteratur","tag-oravsky","tag-roman","tag-vladimir-oravsky"],"_links":{"self":[{"href":"http:\/\/www.susannavaris.com\/blogg\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/13951","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"http:\/\/www.susannavaris.com\/blogg\/wp-json\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"http:\/\/www.susannavaris.com\/blogg\/wp-json\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"http:\/\/www.susannavaris.com\/blogg\/wp-json\/wp\/v2\/users\/1"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"http:\/\/www.susannavaris.com\/blogg\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=13951"}],"version-history":[{"count":2,"href":"http:\/\/www.susannavaris.com\/blogg\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/13951\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":13956,"href":"http:\/\/www.susannavaris.com\/blogg\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/13951\/revisions\/13956"}],"wp:attachment":[{"href":"http:\/\/www.susannavaris.com\/blogg\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=13951"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"http:\/\/www.susannavaris.com\/blogg\/wp-json\/wp\/v2\/categories?post=13951"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"http:\/\/www.susannavaris.com\/blogg\/wp-json\/wp\/v2\/tags?post=13951"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}