{"id":14288,"date":"2015-02-08T13:39:58","date_gmt":"2015-02-08T12:39:58","guid":{"rendered":"http:\/\/www.susannavaris.com\/blogg\/?p=14288"},"modified":"2015-02-08T13:42:37","modified_gmt":"2015-02-08T12:42:37","slug":"meanwhile-back-at-the-dn-feminism","status":"publish","type":"post","link":"http:\/\/www.susannavaris.com\/blogg\/2015\/02\/meanwhile-back-at-the-dn-feminism\/","title":{"rendered":"Meanwhile back at the DN Feminism"},"content":{"rendered":"

\"feminis-malinkoortnuagency\"<\/a>Bild: DN – Malin Koort\/NU Agency<\/em><\/p>\n

H\u00e4r kommer en l\u00e4gesrapport f\u00f6r er som inte l\u00e4ngre l\u00e4ser DN om tillst\u00e5ndet f\u00f6r den fordom s\u00e5 intressanta kulturdelen i form av citat ur ett axplock av artiklar i fredagens 150216) tidning (jag l\u00e4gger inte in l\u00e4nkar den h\u00e4r g\u00e5ngen):<\/p>\n

Artikeln Femtio Nyanser av Vitt:<\/em><\/p>\n

”\u2013\u2009Jag hoppas i alla fall inte att jag blir den sista, s\u00e4ger Coixet som inte var s\u00e4rskilt road av att svara p\u00e5 fr\u00e5gor om \u201dstarka kvinnor\u201d som \u00f6ppnade \u00e5rets Berlin-festival.<\/p>\n

\u2013\u2009Som ofta n\u00e4r det handlar om k\u00f6n s\u00e5 \u00e4ltar vi fel saker. Det blir en massa cirkelresonemang d\u00e4r vi gl\u00f6mmer viktigare saker. Det enda jag kr\u00e4ver som kvinnlig regiss\u00f6r \u00e4r samma l\u00f6n som m\u00e4nnen och att vi har samma sorts stenar p\u00e5 v\u00e4gen som m\u00e4nnen \u2013 inte st\u00f6rre, s\u00e4ger Isabel Coixet som slagits f\u00f6r att g\u00f6ra film sedan hon var sju \u00e5r och fick sin f\u00f6rs\u00adta super-8 kamera.”<\/p><\/blockquote>\n

Coixet \u00e4r tr\u00f6tt p\u00e5 fr\u00e5gor om ”starka kvinnor”, men DN har ju en kamp att f\u00f6ra.<\/p>\n

Artikeln ”Vi beh\u00f6ver inte l\u00e4ngre de stora skivbolagen” <\/em>handlar om den feministiska artisten Cleo:<\/p>\n

”Manifestgalan<\/strong> har arrangerats \u00e5rligen sedan 2003 och enligt Nathalie Missaoui ligger den mer i tiden \u00e4n n\u00e5gonsin.<\/p>\n

\u2013 \u2009Det \u00e4r s\u00e5 j\u00e4vla grymt med en gala d\u00e4r det finns m\u00f6jlighet att ge plats till alla osajnade musiker, alla som jobbar independent. I dag \u00e4r det en stor procent inom musikbranschen som \u00e4r oberoende, man beh\u00f6ver inte l\u00e4ngre de stora skivbolagen med de stora musklerna p\u00e5 samma s\u00e4tt som f\u00f6rut, s\u00e4ger hon.<\/p>\n

Vid sidan av Cleo blir det liveupptr\u00e4danden fr\u00e5n V\u00e4sterbron, Zhala och Fatta man. Cleo i sin tur har turnerat sedan 2009, varit med och grundat n\u00e4tverket Femtastic och projektet Fatta, som bland annat arbetar mot sexuellt v\u00e5ld. I v\u00e5r \u00e4r hon aktuell med ett nytt soloalbum.”<\/p><\/blockquote>\n

Artikeln Siv Arb s\u00f6kte det levande spr\u00e5ket<\/em> eller Poeten Siv Arb \u00e4r d\u00f6d<\/em>:<\/p>\n

”Arb var en av den svenska poesins pionj\u00e4rer, dessutom tidig feminist.”<\/p>\n

 <\/p><\/blockquote>\n

Artikeln En m\u00e4stare av beskrivna \u00f6gonblick <\/em>eller Kerstin Sandberg: Ett par fr\u00e5n Stj\u00e4rnfallsv\u00e4gen<\/em>:<\/p>\n

”En m\u00e4stare av beskrivna \u00f6gonblick. Hos Kerstin Strandberg skrattar kvinnorna \u201dhimla j\u00e4ttelyckligt\u201d med gr\u00e5ten i halsen.”<\/p>\n

[…]<\/p>\n

”Hon har beskrivit kulturmannaelitens nedl\u00e5tenhet mot kvinnliga f\u00f6rfattare i den klassiska \u201dSkriv Kerstin skriv\u201d (1978), prestationsj\u00e4vulen som jagat henne, och genom romaner om en h\u00e4ftig livsl\u00e5ng \u00f6vergivenhet f\u00f6rfinat en ironisk ton. Och hon har alltid blandat in pengars betydelse i texterna om skrivandet. B\u00e5de som en marxistisk realitet \u2013 v\u00e4rdet av det obetalda \u2013 och som bild av en k\u00e4nslokalkyl.”<\/p><\/blockquote>\n

Artikeln Avlyssnad barndom. Gripande uppv\u00e4xtskildring fr\u00e5n Rum\u00e4nien eller Carmen Bugan: Den begravda skrivmaskinen<\/em>:<\/p>\n

”Carmens familj \u00e4r under st\u00e4ndig avlyssning efter att hennes pappa Ion k\u00f6rt till det st\u00f6rsta torget i Bukarest och kastat ut regimkritiska flygblad genom bilf\u00f6nstret.<\/p>\n

\u201dJag har aldrig n\u00e5gonsin varit lyckligare \u00e4n i den stunden\u201d, ber\u00e4ttar hennes pappa senare, efter att han sl\u00e4ppts ur f\u00e4ngelset.<\/p>\n

\u201dInte ens n\u00e4r jag f\u00f6ddes?\u201d, fr\u00e5gar hans skeptiska ton\u00e5rsdotter.<\/p>\n

\u201dCarmen, det finns saker som inte g\u00e5r att j\u00e4mf\u00f6ra med n\u00e5got annat\u201d, svarar hennes pappa, som tycks mena att den politiska kampen \u00e4r viktigast av allt.<\/p>\n

Men fr\u00e5gan ligger kvar<\/strong> som ett \u00f6ppet s\u00e5r genom hela Carmen Bugans bok, som handlar om uppv\u00e4xten i Ceausescus Rum\u00e4nien och de st\u00e4ndiga trakasserierna och f\u00f6rh\u00f6ren som familjen uts\u00e4tts f\u00f6r. Varf\u00f6r offrade hennes pappa familjen f\u00f6r att g\u00f6ra sin enmansrevolution?”<\/p><\/blockquote>\n

Trots att skribenten p\u00e5 slutet konstaterar att boken m\u00e5ste vara ett stort idolportr\u00e4tt \u00f6ver fadern ovan, s\u00e5 m\u00e5ste det ju alltid finnas en man vars varanden och g\u00f6randen m\u00e5ste problematiseras.<\/p>\n

\"feminismMedium-2\"<\/a>Kampen m\u00e5ste f\u00f6ras vidare! Bild: DN\/Scanpix<\/em><\/p>\n

Artikeln DN grattar. Ett 500 \u00e5r gammalt tecken provocerar med sitt queera v\u00e4sen<\/em> eller Jonas Thente: Det 500 \u00e5r gamla semikolonet \u00e4r ett queert tecken<\/em>:<\/p>\n

”500 \u00e5r av kontroversialitet;<\/strong> semikolonet har h\u00e4cklats och sk\u00e4llts ut av n\u00e5gra av de st\u00f6rsta f\u00f6rfattarna. Oftast citerad brukar Kurt Vonnegut vara, d\u00e5 han kallar tecknen f\u00f6r \u201dtransvestitiska hermafroditer som st\u00e5r f\u00f6r absolut ingenting\u201d.”<\/p>\n

[…]<\/p>\n

”Han tar till ord som hermafrodit och transvestit. D\u00e5 \u00e4r vi inne p\u00e5 k\u00f6nspolitikens popul\u00e4ra dom\u00e4ner. Andra har kallat semikolonet f\u00f6r ett \u201dtjejigt\u201d och fjolligt tecken.”<\/p>\n

[…]<\/p>\n

”\u00d6verhuvudtaget tycks avskyn mot semikolonet bubbla h\u00f6gst hos typiskt angloamerikanska machof\u00f6rfattare, som Edgar Allan Poe, Ernest Hemingway, Raymond Chandler och George Orwell.”<\/p>\n

[…]<\/p>\n

”P\u00e5minner inte allt detta om den p\u00e5g\u00e5ende diskussionen om genus, manligt strukturf\u00f6rtryck och transpersoners r\u00e4tt att f\u00e5 vara vad de \u00e4r?<\/p>\n

Semikolonet \u00e4r ett queer-tecken helt enkelt; som gjort f\u00f6r att st\u00e5 som symbol f\u00f6r mer komplicerade och intressanta m\u00f6jligheter.”<\/p><\/blockquote>\n

Artikeln Kerstin Gezelius: Skippa slutskyltarna som ber\u00e4ttar om tragiska slut<\/em>:<\/p>\n

”Om man inte<\/strong> hedrar offervilja kommer ingen vilja kriga. Men den rike mannens syn p\u00e5 de hj\u00e4ltarna \u00e4r glasklar f\u00f6r han liknar dem vid kanarief\u00e5glar i en kolgruva, det vill s\u00e4ga ett varsel. Man tog tydligen med sig de k\u00e4nsliga f\u00e5glarna ner f\u00f6r att de skulle varna f\u00f6r giftiga gaser. Inte genom att sjunga ut, utan genom att d\u00f6. F\u00f6r att s\u00e5dana som rikemannen i \u201dFoxcatcher\u201d ska f\u00e5 leva. S\u00e5 att \u00f6verlevare, hur degenererade de \u00e4n var, skulle kunna forts\u00e4tta med business as usual.”<\/p><\/blockquote>\n

Sedan kommer faktiskt en l\u00e4sv\u00e4rd artikel: Magin f\u00f6rsvinner n\u00e4r vi f\u00f6rst\u00e5r tekniken<\/a> av Kristofer Ahlstr\u00f6m.<\/p>\n

Artikeln Jag f\u00f6raktar blind lydnad<\/em> (intervju med J K Simmons):<\/p>\n

”\u2013\u2009Det \u00e4r ironiskt att jag har f\u00e5tt spela den typen av figurer med tanke p\u00e5 mitt stormiga f\u00f6rh\u00e5llande till auktoriteter. Sedan jag f\u00f6rvandlades fr\u00e5n sportkille till en revolution\u00e4r hippie i highschool har jag haft ett grundmurat f\u00f6rakt f\u00f6r blind lydnad, s\u00e4ger J K Simmons och forts\u00e4tter:<\/p>\n

\u2013\u2009Men jag \u00e4r den jag \u00e4r. Jag har en m\u00f6rk r\u00f6st och ser ut som n\u00e5gons pappa, chef \u2013 eller kanske till och med polischef. I detta lilla universum finns det tillr\u00e4ckligt m\u00e5nga s\u00e4tt att variera karakt\u00e4rerna s\u00e5 att det k\u00e4nns intressant. Men visst skulle det vara trevligt att ta sig an en liknande karakt\u00e4r som Andy Sipowicz, rollfiguren som Dennis Franz g\u00f6r i \u201dP\u00e5 spaning i New York\u201d. Jag har ett liknande utseende \u2013 en \u00adgeneriskt skallig, vit snubbe som kan spela missn\u00f6jd mellanchef, s\u00e4ger J K Simmons.”<\/p><\/blockquote>\n

Artikeln Personligt om jakten p\u00e5 sanning i Peru<\/em>:<\/p>\n

”\u201dStorm \u00f6ver Anderna\u201d v\u00e4xlar stillsam reflexion och nutida minnesbilder med arkivbilder av vad som varit, en ber\u00e4ttelse som givetvis inte bara ber\u00f6r Josefin, hennes faster och Perus historia, utan lika mycket fattigdomens villkor och r\u00e4ttvisekampens former i resten av v\u00e4rlden.”<\/p><\/blockquote>\n

Artikeln Debilt och flamsigt om tidresa <\/em>eller ”Project Almanac”<\/em>:<\/p>\n

”Om jag i\u2009st\u00e4llet tackat<\/strong> nej skulle jag ha sluppit offra en timme och 46 minuter av mitt liv p\u00e5 denna Michael Bay-produktion. \u201dTime almanac\u201d har, likt de flesta av hans filmer, flamsig dialog, debil intrig, kv\u00e4vande produktplaceringar och kvinnliga rollfigurer vars enda funktion \u00e4r att vara snygga. Det \u00e4r sm\u00e5kul n\u00e4r g\u00e4nget reser tillbaka i tiden f\u00f6r att lyckas p\u00e5 l\u00e4xf\u00f6rh\u00f6r och ge igen p\u00e5 mobbare. Men regiss\u00f6ren verkar mindre intresserad av storyn \u00e4n av att zooma in ton\u00e5rsbrudarna n\u00e4r de \u00e5ker vattenrutschkana.”<\/p><\/blockquote>\n

Artikeln Formgivning i takt med tiden<\/em> eller Stockholm Furniture Fair<\/em>:<\/p>\n

”Resultaten av den genus-, klass- och etnicitetsunders\u00f6kande Omforma-rapporten \u00e4r visserligen f\u00f6rv\u00e4ntat deprimerande, designsf\u00e4ren domineras som s\u00e5 m\u00e5nga andra av vita medelklassm\u00e4n som g\u00e4rna premierar varandra. Men bara att den h\u00e4r typen av fr\u00e5gor lyfts \u00e4r att betrakta som ett litet steg fram\u00e5t.”<\/p>\n

[…]<\/p>\n

”Att branschen \u00e4r <\/strong>under omformning rymmer designveckan flera exempel p\u00e5. Monica F\u00f6rster, en av allt fler kvinnliga designer som \u00adlyckas trotsa den manliga dominansen, \u00e4r konstn\u00e4rlig ledare f\u00f6r det nya varum\u00e4rket Zanat (betyder hantverk p\u00e5 bosniska). F\u00f6rster, som ritat delar av den nya m\u00f6belkollektionen sj\u00e4lv, har \u00e4ven anlitat den finske designern Harri Koskinen och arkitekterna Gerth Wing\u00e5rd och Sara Helder.”<\/p><\/blockquote>\n

I avdelningen Kultur i korthet<\/em><\/strong>; artikeln 125 000 (om filmen ”Fifty Shades of Grey”)<\/em>:<\/p>\n

”Filmen f\u00f6rbjuds i Malaysia eftersom den ”har ett onatruligt sexuellt inneh\u00e5ll som \u00e4r sadistiskt och visar scener d\u00e4r en kvinna binds till en s\u00e4ng och piskas”, skriver Variety.”<\/p><\/blockquote>\n

Artikeln Genom nyskapande, ber\u00e4ttande journalistik, sk\u00e4rper redaktionen bilden av Sverige och v\u00e4rlden. DN har f\u00f6rvandlats fr\u00e5n myndighetsliknande, anonymt organ till samh\u00e4llsengagerad r\u00f6st<\/em>:<\/p>\n

\u00a0”S\u00e5 l\u00e5ter det bland annat i motiveringen till att DN:s redaktion nominerats till utm\u00e4rkelsen \u00c5rets redaktion av branschtidningen Mediev\u00e4rlden.”<\/p><\/blockquote>\n

Artikeln ”Pojkarna” blir film<\/em>:<\/p>\n

”Den fantasieggande ungdomsromanen av Jessica Schiefauer blandar fantasy och normkritik, den handlar om ton\u00e5rsflickor som dricker en magisk nektar och f\u00f6rvandlas till pojkar. ”Pojkarna” har filmatiserats av Alexandra-Therese Keining, som tidigare gjort det lesbiska k\u00e4rleksdramat ”Kyss Mig”.”<\/p><\/blockquote>\n

I \u00f6vrigt f\u00f6ljer man den inslagna linjen av att ”lyfta fram kvinnor” 6 artiklar om kvinnliga kulturarbetare, 3 om manliga (varav en av de funktionshindrade medlemmarna i finska punkbandet Pertti Kurikan Nimip\u00e4iv\u00e4t – inget fel i det, men p\u00e5fallande ofta m\u00e5ste en manlig kulturskapare, f\u00f6r att komma med i DN Kultur antingen vara ”icke-vit” eller p\u00e5 n\u00e5got annat s\u00e4tt avvikande fr\u00e5n den ”norm” som p\u00e5st\u00e5s r\u00e5da). Filmerna som recenseras har dock \u00f6verv\u00e4ldigande redigerats av m\u00e4n, en av en man och en kvinna.<\/p>\n

Kuriosa aprop\u00e5 manliga regiss\u00f6rer; tidningen Arbetsliv<\/a> damp ner i brevl\u00e5dan i veckan. Inuti fanns dels en artikel<\/a> om apparaten som m\u00e4ter talartid f\u00f6rdelad p\u00e5 k\u00f6n, Gendertimer (skapad av ett f\u00f6retag d\u00e4r inga kvinnor ing\u00e5r) och en liten artikel under rubriken N\u00f6jesindustri:<\/p>\n

”M\u00e4n dominerar fortfarande filmproduktionen i Hollywood. Bara 17 procent av regiss\u00f6rerna, manusf\u00f6rfattarna, producenterna och filmfotograferna var kvinnor f\u00f6rra \u00e5ret, visar en \u00e5rlig unders\u00f6kning vid San Diego State University i Kalifornien. Det \u00e4r samma siffra som n\u00e4r unders\u00f6kningen b\u00f6rjade g\u00f6ras 1998. Av de 250 b\u00e4sts\u00e4ljande filmer som visades i USA under 2014 var bara sju procent regisserade av en kvinna.”<\/p><\/blockquote>\n

Vad i hela helsefyr har andelen kvinnliga filmregiss\u00f6rer i Hollywood med svenskt arbetsmilj\u00f6arbete att g\u00f6ra?? K\u00e4nslig f\u00f6r insmugen radikalfeministisk propaganda som jag har blivit, kollade jag upp vilka som g\u00f6r tidningen Arbetsliv (utges av ideella f\u00f6reningen Prevent):<\/p>\n

Chefredakt\u00f6r: Marianne Zetterbom, ansvarig utgivare: Fredrica Sj\u00f6str\u00f6m, bildredakt\u00f6r: Maria Cla\u00ebsson, redigering och layout: Malin Drougge och Anders Kretz, assistent: Annicka Lindstr\u00f6m. Hur vore det, \u00e5terigen, om man startade med den egna verksamheten n\u00e4r det g\u00e4ller att uppfylla 50\/50-ideal, eller \u00e4r detta \u00e5ter ett exempel p\u00e5 ”ju fler kvinnor, desto b\u00e4ttre j\u00e4mst\u00e4lldhet”-t\u00e4nk? Under fliken Om kan man l\u00e4sa:<\/p>\n

”Tidningen Arbetsliv med webbnyheter ger en bra bild av vad som h\u00e4nder inom arbetsmilj\u00f6omr\u00e5det. Fysiska och psykosociala arbetsmilj\u00f6risker, forskning samt j\u00e4mst\u00e4lldhets- och m\u00e5ngfaldsfr\u00e5gor \u00e4r n\u00e5gra av de \u00e4mnen som tidningen bevakar.”<\/p><\/blockquote>\n

Japp: j\u00e4mst\u00e4lldhets- och m\u00e5ngfaldsfr\u00e5gor. Tyv\u00e4rr ser jag inte den naturliga kopplingen mellan radikalfeminism och arbetsmilj\u00f6arbete. Fr\u00e5gor om diskriminering ligger p\u00e5 fackens bord. Arbetsmilj\u00f6arbete handlar om att hantera risker i arbetsmilj\u00f6n och att str\u00e4va efter den b\u00e4sta arbetsmilj\u00f6n f\u00f6r alla. Jag f\u00e5r kanske \u00e5terkomma till \u00e4mnet en annan g\u00e5ng.<\/p>\n

 <\/p>\n

 <\/p>\n

 <\/p>\n

 <\/p>\n

 <\/p>\n

 <\/p>\n

 <\/p>\n

 <\/p>\n

 <\/p>\n

 <\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Bild: DN – Malin Koort\/NU Agency H\u00e4r kommer en l\u00e4gesrapport f\u00f6r er som inte l\u00e4ngre l\u00e4ser DN om tillst\u00e5ndet f\u00f6r den fordom s\u00e5 intressanta kulturdelen i form av citat ur ett axplock av artiklar i fredagens 150216) tidning (jag l\u00e4gger … Forts\u00e4tt l\u00e4sa →<\/span><\/a><\/p>\n","protected":false},"author":1,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"footnotes":""},"categories":[181,9,154,259,3358,1321,1928,1162,589,1,590,403,303],"tags":[2460,3365,2425,175,2075,4900,4927,4918,4621],"class_list":["post-14288","post","type-post","status-publish","format-standard","hentry","category-feminism","category-film","category-genus","category-genusvetenskap","category-identitetspolitik","category-jamstalldhet","category-journalistik","category-kultur","category-medier","category-okategoriserade","category-politik","category-pseudovetenskap","category-religion","tag-2460","tag-arbetsliv","tag-arbetsmiljo","tag-dn","tag-dn-kultur","tag-feminism","tag-identitetspolitik","tag-jamstalldhet","tag-prevent"],"_links":{"self":[{"href":"http:\/\/www.susannavaris.com\/blogg\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/14288","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"http:\/\/www.susannavaris.com\/blogg\/wp-json\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"http:\/\/www.susannavaris.com\/blogg\/wp-json\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"http:\/\/www.susannavaris.com\/blogg\/wp-json\/wp\/v2\/users\/1"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"http:\/\/www.susannavaris.com\/blogg\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=14288"}],"version-history":[{"count":3,"href":"http:\/\/www.susannavaris.com\/blogg\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/14288\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":14293,"href":"http:\/\/www.susannavaris.com\/blogg\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/14288\/revisions\/14293"}],"wp:attachment":[{"href":"http:\/\/www.susannavaris.com\/blogg\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=14288"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"http:\/\/www.susannavaris.com\/blogg\/wp-json\/wp\/v2\/categories?post=14288"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"http:\/\/www.susannavaris.com\/blogg\/wp-json\/wp\/v2\/tags?post=14288"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}