{"id":2693,"date":"2011-10-07T18:39:30","date_gmt":"2011-10-07T16:39:30","guid":{"rendered":"http:\/\/www.susannavaris.com\/blogg\/?p=2693"},"modified":"2011-10-08T01:03:22","modified_gmt":"2011-10-07T23:03:22","slug":"ofrivillig-underhallning","status":"publish","type":"post","link":"http:\/\/www.susannavaris.com\/blogg\/2011\/10\/ofrivillig-underhallning\/","title":{"rendered":"Ofrivillig underh\u00e5llning"},"content":{"rendered":"

\"\"<\/a>Ann-Charlotte Marteus. Foto: Robban Andersson<\/em><\/p>\n

\"\"<\/a>Peter Kadhammar. Foto: Wikipedia<\/em><\/p>\n

…st\u00e5r Ann-Charlotte Marteus f\u00f6r p\u00e5 ledarsidan i g\u00e5rdagens Expressen. Return of the \u00e4kta mansgris <\/em>heter kommentaren hon skrivit ang\u00e5ende Aftonbladets Peter Kadhammars kolumn: Om\u00f6jligt att f\u00f6rsvara sig mot fruntimmer.<\/em><\/p>\n

Peter Kadhammars artikel:\u00a0http:\/\/www.aftonbladet.se\/nyheter\/kolumnister\/peterkadhammar\/article13727617.ab<\/a><\/p>\n

Ann-Charlotte Marteus:<\/p>\n

http:\/\/www.expressen.se\/1.2582924<\/a><\/p>\n

Jag vet inte om Marteus t\u00e4nker p\u00e5 det, men hon bekr\u00e4ftar med sin artikel exakt det som Kadhammar skriver.<\/p>\n

Visst, Kadhammar sticker ut hakan, men kan eller f\u00e5r inte kvinnor och framf\u00f6r allt feminister kritiseras? Det inger inte s\u00e4rskilt f\u00f6rtroendegivande intryck att vid minsta ifr\u00e5gas\u00e4ttande dr\u00e4mma hela den feministiska kampen sedan ett sekel tillbaka kryddat med osakligheter (ingenstans p\u00e5st\u00e5r Kadhammar att ”f\u00f6rtryck av kvinnor \u00e4r i h\u00f6gsta grad en myt”) i huvudet p\u00e5 varje meningsmotst\u00e5ndare.<\/p>\n

\"\"<\/a><\/p>\n

Det \u00e5terst\u00e5r en hel del j\u00e4mst\u00e4lldhetsarbete, men en feminist idag ska bek\u00e4nna sig till en ideologi vars gruntes \u00e4r ”kvinnor som kollektiv \u00e4r underordnade m\u00e4n som kollektiv”. Ovanp\u00e5 detta byggs sedan en v\u00e4rldsbild som utg\u00e5r ifr\u00e5n tv\u00e5 var f\u00f6r sig homogena grupper; kvinnor och m\u00e4n. Efter Tiina Rosenberg och genusteorin finns det numera \u00e4ven en till kategori; hen(\u00a0http:\/\/www.susannavaris.com\/blogg\/2011\/07\/tanka-fritt-ar-stort-men-tanka-ratt-ar-storre\/<\/a>). Dessa grupper tillskrivs upps\u00e4ttningar av egenskaper, som man menar finns d\u00e4r som sociala konstruktioner, men inte i n\u00e5gon m\u00e5n som biologiska egenskaper. \u00c4ven f\u00f6rem\u00e5l tillskrivs en genuskodning; (http:\/\/www.susannavaris.com\/blogg\/2011\/09\/en-trumpet-ar-inte-alltid-en-trumpet\/<\/a>). Grovt generaliserat kan s\u00e4gas att de kvinnliga egenskaperna v\u00e4rderas h\u00f6gre i feministiska sammanhang (helst hos pojkar och m\u00e4n), de traditionellt manliga egenskaperna ses ofta som n\u00e5got problematiskt, om det inte \u00e4r en flicka eller kvinna som uppvisar dem. Efterhand har man insett att de tv\u00e5-tre grupperna inte \u00e4r helt homogena och inf\u00f6rt begreppet intersektionalitet. Det inneb\u00e4r i korthet att man studerar t ex k\u00f6n + socialgrupp, eller k\u00f6n + religionstillh\u00f6righet samtidigt. Man har allts\u00e5 insett att en m\u00e4nniska inte enbart \u00e4r sitt k\u00f6n, som ju f\u00f6r \u00f6vrigt \u00e4r en ren tankekonstruktion, som varje m\u00e4nniska dessutom ska kunna v\u00e4lja fritt…(jag f\u00f6rst\u00e5r helt och h\u00e5llet vad Peter Kadhammar menar n\u00e4r han skriver att de feministiska teorierna kan ”bli s\u00e5 sn\u00e5riga att den oinvigde inte begriper ett jota”.)<\/p>\n

Den moderna feminismen och genusteorin och deras fortplantning bland annat i den akademiska v\u00e4rlden kan och b\u00f6r visst granskas och kritiseras. Om feminismen ska kunna \u00f6verleva som ideologi m\u00e5ste den \u00e4ven t\u00e5la kritik och kunna bem\u00f6ta den med annat \u00e4n h\u00e4nvisningar till historiskt f\u00f6rtryck av kvinnor.<\/p>\n

– : – : – : –<\/p>\n

\"\"<\/a>Sanna Lundell. Foto: Aftonbladet.se<\/em><\/p>\n

Bara ett litet till\u00e4gg, en liten reflektion kring debattklimatet: Sanna Lundell skriver i en kr\u00f6nika i dagens Aftonbladet om Quetzala Blancos och Isabella L\u00f6wngrips m\u00f6te i Malous morgonsoffa f\u00f6ljande:<\/p>\n

\n

”Quetzala ber\u00e4ttade \u00e4rligt och sj\u00e4lvutl\u00e4mnande om sin okontrollerbara ilska som ett par g\u00e5nger resulterade i att hon misshandlade sin pojkv\u00e4n. B\u00e5de psykiskt och rent fysiskt.<\/em><\/p>\n<\/div>\n

\n

Hon satt d\u00e4r i plyschsoffan mitt emot hund\u00f6gda Malou och ber\u00e4ttade om skammen och skulden efter\u00e5t, om allt det d\u00e4r f\u00f6rbjudna, fula, svarta och geggiga som finns i oss m\u00e4nniskor. F\u00f6r den d\u00e4r ilskan som Quetzala beskrev den bor hos ganska m\u00e5nga av oss, f\u00f6r att inte s\u00e4ga alla, emellan\u00e5t och det var befriande och vackert att h\u00f6ra henne ber\u00e4tta om den r\u00e4tt upp och ner.”<\/em><\/p>\n

Jag undrar om Sanna Lundell hade kallat det befriande och vackert om en man som misshandlat sin kvinna hade suttit i n\u00e4mnda soffa och ber\u00e4ttat. L\u00e5t mig gissa p\u00e5 att hon inte hade det.<\/p>\n

\"\"<\/a>Malin Ullgren<\/em><\/p>\n

Ett annat exempel fr\u00e5n slutet av september; Malin Ullgren recenserar Jane Eyre i DN:<\/p>\n

”Ingen man \u00e4r s\u00e5 l\u00e5ngt ifr\u00e5n Mr Rochester\u00a0<\/strong>som pappagruppens h\u00e4ngivne kille. Det finns inga sexuella raster att l\u00e4gga \u00f6ver honom. Han \u00e4r tillg\u00e4nglig. Han skrattar. Han har ingen historia \u00e4ldre \u00e4n ett \u00e5rsgammalt barn. Han st\u00e5r p\u00e5 kn\u00e4, men inte f\u00f6r en kvinna. Han blir suddig i k\u00f6nskonturerna och d\u00e4rmed irriterande.”<\/em><\/p>\n

http:\/\/www.dn.se\/kultur-noje\/film-tv\/mannen-vi-aldrig-slutar-alska<\/a><\/p>\n

En manlig recensent som dristade sig till att beskriva nyblivna mammor som fullkomligt avt\u00e4ndande skulle inte f\u00e5 v\u00e4nta l\u00e4nge p\u00e5 reaktioner. Malin Ullgren har ju, som tur \u00e4r en f\u00f6rklaring till varf\u00f6r hon resonerar s\u00e5 h\u00e4r: det beror p\u00e5 vilka mallar man haft n\u00e4r man v\u00e4xt upp. Med nya mallar kommer kommande kvinnogenerationer att t\u00e4nda p\u00e5 sm\u00e5barnspappor. S\u00e5 s\u00e4ger genusteorin. Allt handlar ju om konstruktion, inte biologi.<\/p>\n

\"\"<\/a>Hanna Hellqvist. Foto: sverigesradio.se<\/em><\/p>\n

Hanna Hellqvist i samma tidning, ang\u00e5ende Quetzala Blanco\/Isabella L\u00f6wengrip:<\/p>\n

”K\u00e4nns det inte igen? Obekv\u00e4ma kvinnor, kvinnor som inte \u00e4r glada och tacksamma \u00e4r skitjobbiga. Hysterikor kallades de f\u00f6rr i tiden. Nu \u00e4r de d\u00e5liga f\u00f6rebilder.”<\/em><\/p>\n

<\/em>Vem uttalar att obekv\u00e4ma, icke-glada och otacksamma kvinnor \u00e4r skitjobbiga? Jag har inte l\u00e4st en enda manlig skribent (bortsett fr\u00e5n i bloggosf\u00e4ren f\u00f6rst\u00e5s) som skulle ha uttryckt sig i de termerna p\u00e5 jag vet inte hur l\u00e4nge. D\u00e4remot ett antal kvinnliga skribenter och journalister som har \u00e5sikter om andra kvinnor.<\/p>\n

\"\"<\/a>Alice Eggers<\/em><\/p>\n

Alice Eggers recenserar Jan L\u00f6\u00f6f i Aftonbladet:<\/p>\n

”Det \u00e4r knasigt\u00a0<\/strong>med Jan L\u00f6\u00f6fs (o)kvinnosyn. Att g\u00e5 genom utst\u00e4llningen \u00e4r att se pojkar som blir till m\u00e4n som blir till farbr\u00f6der och skapar relationer till andra pojkar som blir till m\u00e4n och farbr\u00f6der.<\/em><\/p>\n

Det \u00e4r ber\u00e4ttelser som m\u00e5ste f\u00e5 finnas och p\u00e5 m\u00e5nga s\u00e4tt \u00e4r allm\u00e4ngiltiga. Inte f\u00f6rr\u00e4n jag l\u00e4ser\u00a0L\u00f6\u00f6fs samlade serier \u2013 volym tre\u00a0blir jag f\u00f6rbannad. I en bild st\u00e5r en yppig kattflicka med kort h\u00e5r och h\u00e4nderna i sidorna och s\u00e4ger: \u201dOch s\u00e5 gl\u00f6m inte att det m\u00e5ste vara lika m\u00e5nga tjejer som killar i boken! Annars v\u00e4ntar sp\u00f6straff!\u201d. Det \u00e4r inte roligt, det \u00e4r inte p\u00e5 sk\u00e4mt, man har f\u00f6rverkat sin r\u00e4tt att driva med feminister om man i det n\u00e4rmaste exkluderat kvinnor ur sin konstn\u00e4rliga produktion i \u00f6ver fyra decennier.”<\/em><\/p>\n

\"\"<\/a>Pia Bergstr\u00f6m<\/em><\/p>\n

Pia Bergstr\u00f6m recenserar Leif G W Perssons bok Gustavs Pojke i Aftonbladet och kan inte begripa sonens inst\u00e4llning gentemot en manipulerande och med martyrskap kontrollerande mor:<\/p>\n

”De tv\u00e5 mest\u00a0<\/strong>laddade delarna i Gustavs grabb har b\u00e5da med svek, kr\u00e4nkning och uppr\u00e4ttelse att g\u00f6ra. Den ena handlar om hur hans mamma ger honom morfaderns stora gr\u00f6na kassaskrin, f\u00f6r att han ska f\u00e5 ha sina hemligheter ifred. Men mamman, som har en extra nyckel, l\u00e4ser hans dagb\u00f6cker och konfiskerar sedelbuntarna han tj\u00e4nat p\u00e5 att olagligt s\u00e4lja smuggelsprit och cigaretter p\u00e5 sitt f\u00f6rsta sommarjobb. Han f\u00f6rl\u00e5ter henne aldrig.<\/em><\/p>\n

Of\u00f6rsonligheten, ja hatet, mot mamman som best\u00e5r till hennes d\u00f6d 2009 \u00e4r en av de saker jag inte riktigt kan f\u00f6rst\u00e5 i boken. Mor och son f\u00f6r ett krig, men det \u00e4r uppenbart att sonens senare val av v\u00e4nner, livsstil och drivkrafter i karri\u00e4ren egentligen g\u00f6r honom mer till mammas pojke \u00e4n Gustavs grabb.”<\/em><\/p>\n

Kvinnor \u00e4r ju per definition goda. Det \u00e4r \u00e4nd\u00e5 tack vare mamman som sonen f\u00e5r en karri\u00e4r och lyckas. N\u00e5got annat \u00e4r ot\u00e4nkbart.<\/p>\n

Detta \u00e4r ett axplock exempel fr\u00e5n de senaste veckornas tidningsl\u00e4sning. Den totaldominerande manligheten och de p\u00e5 undantag satta kvinnorna lyser med sin fr\u00e5nvaro. Snarare \u00e4r det feministiskta perspektivet standard p\u00e5 s\u00e4rskilt DN:s och Aftonbladets kultursidor.<\/p>\n<\/div>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Ann-Charlotte Marteus. Foto: Robban Andersson Peter Kadhammar. Foto: Wikipedia …st\u00e5r Ann-Charlotte Marteus f\u00f6r p\u00e5 ledarsidan i g\u00e5rdagens Expressen. Return of the \u00e4kta mansgris heter kommentaren hon skrivit ang\u00e5ende Aftonbladets Peter Kadhammars kolumn: Om\u00f6jligt att f\u00f6rsvara sig mot fruntimmer. Peter Kadhammars … Forts\u00e4tt l\u00e4sa →<\/span><\/a><\/p>\n","protected":false},"author":1,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"footnotes":""},"categories":[181,259,589,1,590],"tags":[149,757,753,147,356,4900,4899,155,686,755,758,761,759,760,752,261,756,754],"class_list":["post-2693","post","type-post","status-publish","format-standard","hentry","category-feminism","category-genusvetenskap","category-medier","category-okategoriserade","category-politik","tag-aftonbladet","tag-alice-eggers","tag-ann-charlotte-marteus","tag-blondinbella","tag-expressen","tag-feminism","tag-genus","tag-genusteori","tag-hanna-hellqvist","tag-isabella-lowengrip","tag-jan-loof","tag-jane-eyre","tag-leif-g-w-persson","tag-malin-ullgren","tag-peter-kadhammar","tag-pia-bergstrom","tag-quetzala-blanco","tag-sanna-lundell"],"_links":{"self":[{"href":"http:\/\/www.susannavaris.com\/blogg\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/2693","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"http:\/\/www.susannavaris.com\/blogg\/wp-json\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"http:\/\/www.susannavaris.com\/blogg\/wp-json\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"http:\/\/www.susannavaris.com\/blogg\/wp-json\/wp\/v2\/users\/1"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"http:\/\/www.susannavaris.com\/blogg\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=2693"}],"version-history":[{"count":10,"href":"http:\/\/www.susannavaris.com\/blogg\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/2693\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":2711,"href":"http:\/\/www.susannavaris.com\/blogg\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/2693\/revisions\/2711"}],"wp:attachment":[{"href":"http:\/\/www.susannavaris.com\/blogg\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=2693"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"http:\/\/www.susannavaris.com\/blogg\/wp-json\/wp\/v2\/categories?post=2693"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"http:\/\/www.susannavaris.com\/blogg\/wp-json\/wp\/v2\/tags?post=2693"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}