Jag känner mig ofta förbryllad när jag tar del av t ex diskussioner där man ställer evolution mot kreationism, som om det gällde att rösta fram en sanning. För mig har valet alltid varit självklart, vetande före tro. Jag är väl medveten om att den absoluta ”sanningen” inte kan fastställas, inte ens vetenskapligt, men det går att fastställa en acceptabel och tillräckligt noggrann sanning. Jag har alltså alltid förespråkat den vetenskapliga sanningen.
Vetenskapen har tyvärr, främst tack vare dålig och sensationslysten journalistik (man presenterar nya rön som med tillräckliga bevis fastställda sanningar, ofta dessutom med rubriker som ”forskarna säger att…”), men också sina egna bristfälligheter (forskingsfusk, slarv, feltolkningar…) ibland fått ett något skamfilat rykte. Motivbilden bakom kan bl a handla om att sälja lösnummer, få fortsatta forskningsanslag, tillfredsställa finansiärer och annat. Även okunskap spelar en roll. För att man som individ och konsument ska kunna göra riktiga val beträffande allt från triviala saker som ansiktskräm till kanske mycket svåra, som vilken vård man som patient ska förlita sig på, krävs det kunskap.
Jag skrev den här uppsatsen om god och dålig vetenskap vid filosofi-institutionen på KTH ett par år sedan. För den som är intresserad av sådana här frågeställningar finns den på:
