Upploppet i Malmö

Ett våldsamt upplopp startade på Limhamns torg igår eftermiddag när Svenskarnas parti skulle hålla valmöte. Poliser och deras hästar blev slagna med påkar och ammoniak kastades på dem. Ett antal personer skadades när polisen skulle stävja upploppet och red in i en folkmassa, samt när polisbilar körde in på området.

Vad väljer då media att fokusera på? Jo, polisvåldet. Första rubrikerna igår i Aftonbladet visade polishästar och berättade om ”polisens övervåld” och idag ser rubrikerna ut så här:

limhamn01Expressen:

limhamn03

Något om ammoniak och påkar? Inte mycket. Nämns det att den som blev påkörd av piketbussen själv gick fram för att hindra den från att ta sig in på området (enligt vad man kan se på filmbilderna)? Icke. Här tycks snarare polisen vara den som orsakat upploppet och medvetet skadat människor. Jag har inte läst artiklarna inne i tidningarna, dels för att jag inte vill bidra med klick för de här publikationerna och dels för att rubrikerna anger en ton, de ska kärnfullt berätta vad artikeln handlar om och vad som är nyheten. Många läser just bara rubrikerna.

limhamn04

Schyman vill stoppa polisvåldet. Undrar vad hon tycker att vi ska göra åt vänsterextremisternas våld?

limhamn05Bara SvD har fokus på demonstranterna.

Jonas Sjöstedt (V) vill värna motdemonstranternas rättigheter på bekostnad av de som hållit torgmöte, enligt en artikel i Expressen.

”Vänsterpartiets ordförande Jonas Sjöstedt inledde sitt tal i Göteborg med att berätta om de nazistiska krafterna.

– Jag känner inte till i detalj vad som har skett, men det är en rättighet att få demonstrera mot nazism. Det är en rättighet att stå upp för antirasism, som man gjort i Malmö, och det måste människor få göra, säger han till Kvällsposten.”

[...]

”– Polisen har varit alldeles för generösa med att ge tillstånd till nazistmöten. De gjorde det på första maj, de gjorde det i Almedalen. Jag tycker också att det är helt orimligt att Svenskarnas parti får komma in på svenska skolor, säger Jonas Sjöstedt.

Han uppmanar i stället att polisen att i fortsättningen tänka både en och två gånger innan tillstånd för möten, demonstrationer och manifestationer med nazistisk bakgrund beviljas.”

[...]

”– När det gäller skolan vill vi ändra lagen så att dessa inte ska kunna komma in i skolorna. Judiska elever ska inte behöva höra på personer som förnekar Förintelsen.”

Går man in på den linjen kan vi snart förbjuda alla att uttrycka sig. Va hände med ”jag avskyr dina åsikter, men skulle gå i döden för din rätt att uttrycka dem”? Okänt för Sjöstedt antagligen, som så många andra grundbultar i demokratin.

Aftonbladet:

”Fi:s Gudrun Schyman skriver på partiets Facebook-sida att ”polisvåldet måste stoppas”:

”Vi måste få visa vår avsky för fascism och nazism utan att utsättas för våld”, skriver hon.”

Schyman, det finns inget som hindrar er att visa er avsky för fascism och nazism utan att utsättas för våld. Om man däremot vill slåss med påkar, kasta gatsten och ammoniak på poliser så kommer man att utsättas för våld. Precis som det ska vara i en demokrati och rättsstat.

Löjesguiden på samma tema.

Toklandet om samma.

Publicerat i blodtryckshöjare, feminism, journalistik, medier, Okategoriserade, politik | Etiketter , , , , , , , | 11 kommentarer

Wennstam har skrivit en bok

WennstamKatarina Wennstam. Foto: Carolina Andersson/SvD

Katarina Wennstam, som tidigare skrivit bland annat boken Flickan och Skulden och som numera skriver feministiska kolumner i SvD har skrivit en ny bok som här recenseras i SvD. Alstret verkar dras med en del kvalitativa brister, men icke desto mindre får budskapet väl godkänt av recensenten Elin Grelsson Almestad.

Vad händer med ett samhälle där delar av befolkningen upplever sig som rättslösa? Givet de friande domar av män anklagade för olika former av våld mot kvinnor som med jämna mellanrum uppmärksammas är det en legitim fråga. Som kvinna görs du i praktiken skyddslös av en våldtäktslagstiftning som inte fungerar och den omdiskuterade samtyckeslagen kommer att göra liten skillnad i en större struktur.”

Att delar av befolkningen (läs: kvinnor) upplever sig som rättslösa – kan det möjligen ha att göra med krigsrubriker i media och den högst bristfälliga och vinklade beskrivningen av många uppmärksammade våldtäktsanklagelser? Jag tänker till exempel på målet där en flaska användes och målet där paret hade varit involverat i någon slags s/m-session. ”Givet de friande domar…”? Menar skribenten att bara existensen av friande domar tyder på rättslöshet? Att påstå att man som kvinna i praktiken görs skyddslös (intressant ordval – borde det inte vara rättslös?) är ett starkt påstående. Att våldtäktsmål är kroniskt svårdömda och att rättssäkerheten måste värnas om Sverige ska kalla sig ett civiliserat land – är dessa faktorer något som ska bortses ifrån när kvinnor ska ”skyddas”?

”Katarina Wennstam undersöker i sin nya roman vad som händer om kvinnor till slut slår tillbaka mot det samhälle som hatar dem.”

Åter denna fullständigt befängda smörja. Att det svenska samhället skulle HATA kvinnor…? Uppenbarligen lever inte jag och dessa existensberättigandesökande radikalfeminister på samma planet. Bokens handling går ut på följande:

”Fyra maskerade kvinnor ägnar en varm sommar i Stockholm åt att kartlägga och söka upp män misstänkta eller dömda för våld mot kvinnor. De tar sig in i männens hem och utsätter dem för exakt samma sorts våld som de tillfogat sina partners, varken mer eller mindre. De är välplanerade, intelligenta och har en noggrann plan både kort- och långsiktigt. Samtliga har en position i ett övre samhällsskikt och bär själva på spår och minnen av patriarkalt våld.”

Öga för öga, tand för tand. Våta drömmar om biblisk (och antik) rättvisa.

Jag har inga övriga synpunkter på just boken, men däremot Grelsson Almestads slutkläm:

”Den främsta poängen ligger dock inte i vare sig resonerandet om rättssamhällets otillräcklighet eller gestaltningen av hämndvåldet, utan effekterna som hotet från den kvinnliga ligan får på män generellt. Polisen varnar män för att gå ut ensamma på kvällarna, somliga påpekar att de misshandlade och våldtagna männen ändå hade sig själva att skylla, promenaden hem från jobbet blir plötsligt en obehaglig upplevelse där varje tjejgäng som går förbi kan vara förövare.

En illustration värdig Gerd Brantebergs klassiska omvända patriarkat i ”Egalias döttrar” och en pedagogisk inblick i den terror mot kvinnor som män upprätthåller, utnyttjar och gynnas av. Ja, alla män.”

Ja, det är ju den, grovt misandriska ”sanningen” som radikalfeminister omhuldar – att alla män tjänar på någras våld – torgförd av bland andra Maria Sveland. Tjänar alla kvinnor på någras falska anmälningar om våldtäkt också? Hjälper detta kollektivet kvinnor genom att hålla män i ständig skräck för falskanmälningar? Tjänar alla mammor på någras sabotage av umgänget med barnets pappa? Hjälper detta alla kvinnor i deras mammaroll? Sluta upp med era sekteristiska och människofientliga fantasier. Skräpet har nu tyvärr hittat ytterligare en megafon i SvD:s kultursidor.

 

 

 

Publicerat i feminism, identitetspolitik, jämställdhet, journalistik, kultur, medier, misandri i media, Okategoriserade, politik | Etiketter , , , , , , , | 15 kommentarer

…och Rothstein är för heteronormativ och marknadsliberal

Liberal, nyliberal eller marknadsliberal börjar smyga sig in som skällsord hos genusvetare (s.9, sista stycket, tidningen Genus):

genus02(Läs gärna hela artikeln).

På Nationella Sekretariatet för Genusforsknings sida berättas om Siv Fahlgren och Angelika Sjöstedt Landén, genusforskare vid Mittuniversitetet, som ”…har tagit ett aktuellt grepp på frågan och granskat en debattartikel av Bo Rothstein”.

”– Rothstein kombinerar ett antal argument som bygger på specifika antaganden, men de läggs fram som om de representerar en objektiv position. Vi tycker att det är viktigt att granska vilken syn på jämställdhet som representeras i ett resonemang där genusvetenskap blir ett hot mot jämställdheten, säger Angelika Sjöstedt Landén.

En besvärande förenkling

Forskarna menar att Rothsteins argumentation bland annat genomsyras av en heteronormativ jämställdhetssyn och ett nyliberal marknadstänkande.”

Hur var det nu? Kunskapsområde eller ideologi? Begreppsförvirringen känns igen från till exempel feminismens kidnappning av begreppet jämställdhet.

Publicerat i feminism, genus, genusvetenskap, identitetspolitik, jämställdhet, Okategoriserade, politik, pseudovetenskap, religion | Etiketter , , , , , , , , | 11 kommentarer

Genusexpertisen är etablerad

Jag tar mig friheten, att i egenskap av den ursprungliga tidningens finansiär (tidningen Genus/skattebetalare), publicera en hel artikel ur den här på bloggen. (Kontakta mig gärna om ni anser att jag bryter mot någon copyright). Läs förresten gärna hela tidningen här, den ger en god bild av det problematiska med genusvetenskapen (sammanblandningen av politik/aktivism/forskning exempelvis, men en hel del andra saker också).

genus01Genusvetenskapen skildras alltså, enligt den här studien, antingen positivt eller neutralt i svensk media och genusforskare har etablerat sig som experter, är några av slutsatserna. Det visste ni kanske, om ni följt exempelvis min blogg eller andra som ägnat sig åt att kritiskt granska den moderna radikalfeminismen och genusvetenskapen, men här konstaterar även genusvetarna själva att så är fallet.

”- De fick komma till tals relativt ofta och stå oemotsagda i kraft av sin egen kompetens.”

säger Sofia Johansson, en av uppsatsskrivarna vid Institutionen för journalistik, Göteborgs universitet. Mer om uppsatsen här:

”– Att vi inte hittade fler artiklar som debatterade genusforskningen var kanske det som förvånade allra mest. Vi lever i en värld där genus diskuteras ofta och mycket och jag trodde att våra sökningar skulle avspegla det, säger Sofia Johansson och fortsätter.”

Uttalandena ovan ger i alla fall mig bilden av ett medielandskap där genusforskningen, snarare än att ha vunnit mark i kraft av sin egen kompetens, inte ifrågasätts av andra (politiska) anledningar.

”– Vår undersökning omfattar inga sociala medier, men det skulle kunna vara så att en del av kritikerna har fortsatt debatten där.”

Rätt gissat.

Som sagt, bara en av en hel drös artiklar som ger en fingervisning om vad som sker inom den genusvetenskapliga sfären.

Publicerat i feminism, Feminism - referensinlägg, genus, genusvetenskap, identitetspolitik, jämställdhet, journalistik, medier, Okategoriserade, politik, pseudovetenskap, religion | Etiketter , , , , , , | 9 kommentarer

Sista dagen av utställningen

Idag var det så sista dagen av utställningen ART! said the Crow. Verken är hemforslade eller bortforslade till sina nya hem, lokalen städad och känslorna är en blandning av vemod över att det nu är slut för den här gången och glädje över en högst lyckad vecka. Jag har slagit två prisrekord för mina verk och även rekordet i försäljning på en enskild utställning. Det har varit många roliga och spännande möten med nya bekantskaper och självklart alla gamla vänner. Tack alla som kom och såg och kanske köpte! Det har varit en underbar vecka!

Sista bilderna från igår och idag:

140819prisrekordDet andra prisrekordet: From Here to Eternity

 DSC_0322-50
Leila Khasal, smyckesdesigner

DSC_0324-50

Ingela Lange och Pernilla Holmgren

DSC_0329-50

Thomas Deling Lejonhav

DSC_0337-50Evert Eliasson

DSC_0321-50 DSC_0327-50 DSC_0331-50 DSC_0332-50 DSC_0333-50

Helene Nilsson och Micheles Kindh

DSC_0334-50 DSC_0339-50 DSC_0341-50Fin blombukett från Micheles och helene. Tack!

Publicerat i Egna verk, events, Galleri T, Konst, kultur, lowbrow, pop surrealism, Utställning | Etiketter , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Ju fler kvinnor…

 

sthlmkommunFaksimil ur DN. Jag lyckas tyvärr inte få någon bättre återgivning av grafiken och texten i DN. Eftersom det är en framsida återfinns den heller inte bland artiklarna. Kanske kommer den upp senare i vanliga nätupplagan…

I dagens DN finns en jämförelse mellan kommunerna i Stor-Stockholm angående jämställdheten i kommunfullmäktige. Vaxholm koras som vinnare med 52 % kvinnor, trots att det förekommer ett antal kommuner med fördelningar närmare 50/50. Ju fler kvinnor, desto bättre jämställdhet med andra ord.

Trots epitetet ”bäst på jämställdhet” beskrivs i en artikel inne i stockholmsdelen förhållandena i Vaxholm som problematiska ur jämställdhetssynpunkt. Enligt röster hos oppositionen tycks all makt ändå utövas av ett par män och situationen betecknas ”gubbvälde”. Den kvinnliga majoritetens upplevda underläge problematiseras grundligt och inte ens den utmärkta positionen med hänsyn till jämställdhet tycks vara nog. Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta.

I nästa artikel öses beröm över Södermalm: ”…den omtalat mångfaldsrika och feministiska stadsdelen…” deklarerar ingressen. Moderaternas ordförande Christoffer Järkeborn:

Min bild är att Södermalm är det mest toleranta området i Sverige. på Södermalm är vi väldigt stolta över att det är lätt att vara olika. Vi har förskolor och äldreboenden som är hbt-certifierade och hög tolerans med människor med sociala problem.”

Jag känner en och annan södermalmsbo som knappast skulle skriva under på den beskrivningen, annat än i meningen att här på Södermalm är vi helt överens om vilka åsikter som kan ingå under parollerna tolerans, jämställdhet, demokrati och mångfald.

Men säg den lycka som består, i reda siffror och enligt 50/50-definitionen visar sig Södermalm klara sig dåligt i jämförelsen; bara fyra av tretton kommunfullmäktigeledamöter är kvinnor. När tänkte feministerna på Södermalm börja leva som de lär? (Inte för att jag personligen är någon anhängare av deras 50/50-fixering).  Eller är queerfeministiska pysselgrupper finansierade med skattemedel roligare än arbetet i kommunfullmäktige?

Publicerat i feminism, genus, genusvetenskap, identitetspolitik, jämställdhet, journalistik, Okategoriserade, politik | Etiketter , , , , , , , | 10 kommentarer

Hitler – en världsförbättrare och idealistisk ungdom?

Jag hade inte tänkt att ägna den uppenbart uppmärksamhetssökande studenten och ”världsförbättraren” Femitheist någon som helst uppmärksamhet, men vill ändå kommentera till exempel tidningen Metros beskrivning av henne och de nazistiska ideer hon torgför.

 

”Hon är en 22-årig student som vill förbättra världen. Det som skiljer henne från andra idealistiska ungdomar är dock hennes ide om hur detta ska gå till. Hon anser nämligen att de flesta av världens problem skulle lösas om vi minskar jordens manliga befolkning med 90 procent.”

Ingen fara på taket dock, män, det ideala förhållandet ska uppnås genom kontrollerade födslar (abort av pojkfoster) och inte genom våld och dödande. Femitheists vision om den nya människan går ut på att utrota dn aggressiva manligheten och att män med mera önskvärda egenskaper ska genmanipuleras fram. Jag har inte fördjupat  mig i de cyniska och misandriska tankegångarna mer än det jag fått mig till livs genom svensk media, hennes hemsida är mer än lovligt rörig och inlägget för den nya besökaren består av omständiga och snåriga utläggningar om hennes medverkan i tidningen The Vice, som verkar vara ursprunget till den uppmärksamhet som nu riktas mot henne.

Frågan gällande Sverige är nu: har vi nått en sådan punkt i demoniseringen och avhumaniseringen av män i media att ideer som Femitheists framstår som världsförbättrande och idealistiska?

Publicerat i feminism, genus, genusvetenskap, identitetspolitik, journalistik, medier, misandri i media, Okategoriserade, politik | Etiketter , , , , , | 17 kommentarer

Artikel i SEKO-tidningen

Nu finns artikeln om min utställning i SEKO-tidningen på webben:

140819seko01Hela artikeln finns att läsa här.

Publicerat i Galleri T, Konst, lowbrow, Okategoriserade, pop surrealism, Utställning | Etiketter , , , , , , , , , | 3 kommentarer

Nytt all time high!

140819prisrekordNytt prisrekord sattes idag igen med originalet till bilden här: From Here to Eternity!

Annars har det sett ut så här på galleriet igår och idag:

DSC_0300-50

Uffe och Lars Karlsson

DSC_0303-50 DSC_0304-50 DSC_0306-50 DSC_0307-50 DSC_0308-50DSC_0310Danilo Metzger och Anja Tchórz 

DSC_0313-50 DSC_0315-50

Rainer Andersson, kollega till oss och författare, bland annat

DSC_0317-50 Magnus Nord och Cecilia Sköld 

DSC_0319-50

 

Publicerat i Galleri T, Konst, kultur, lowbrow, Okategoriserade, pop surrealism, Utställning | Etiketter , , , , , | Lämna en kommentar

Reflektioner i förbifarten

Utställningen upptar det mesta av min tid för närvarande, men i morse hann jag ändå notera en sak i förbifarten.  På framsidan av Metro finns en blänkare med rubriken ”Kvinnors projekt får mer pengar”. I den lilla ingressen på förstasidan skrivs att ”En studie i USA visar att kvinnor snabbare får ihop pengar till gräsrotsprojekt” (jag lyckas tyvärr inte hitta artikeln på nätet).

Vad fint, det visste man väl att kvinnor är duktiga, är väl tanken som förväntas dyka upp hos läsaren. Frågan som inställer sig hos mig är då: när beskrevs männens prestationer i relation till kvinnor på ett positivt sätt senast? Minns någon en rubrik som lyder något i stil med: ”männens företag mera framgångsrika” och där detta framställs som något positivt?

Går man sedan vidare till artikeln i tidningen svallar superlativen över i beskrivningarna av kvinnors gräsrotsfinansierade projekt. Hand upp den som tror att beskrivningarna skulle svämma över av dessa superlativ om förhållandet vore det motsatta, dvs att mäns gräsrotsprojekt vore de som håvade in mest pengar. Efter att ha följt den journalistiska agendan som för närvarande råder i Sverige under ett antal år kan jag med hyfsad stor säkerhet säga att om läget var det sistnämnda, skulle artikeln framställa utfallet som en skriande orättvisa mellan könen och något som antagligen berodde på förtryckande strukturer där kvinnors projekt sågs som mindre seriösa och förtroendeingivande.

Artikeln är dessutom ett i raden av exempel där kvinnor och kvinnlighet framställs i positiv dager. Detta är det i sig inget problem med förstås, men i dessa tider får man leta sig fördärvad efter artiklar som beskriver män och manlighet på ett positivt sätt. Däremot är motsatsen legio: män och manlighet dissas, för att inte säga demoniseras, regelmässigt i svensk media. För exempel se den högst ofullständiga listan i inlägget Misandri i media 2014.

 

Publicerat i feminism, genus, genusvetenskap, identitetspolitik, jämställdhet, journalistik, medier, misandri i media, Okategoriserade | Etiketter , , , , , , , , | 2 kommentarer