Ann Heberlein Show

Ann Heberlein. Foto: Susanna Varis

 

I början av månaden fick jag tillfälle att höra Ann Heberlein tala vid en sammankomst. Jag glömde tyvärr anteckningsblocket hemma. Det vi fick oss till livs den kvällen var en veritabel universitetsföreläsning inom ämnet filosofi och jag hade sannerligen behövt föra anteckningar för att återge det på ett rättvisande sätt. Så jag avstår och nöjer mig med att hänvisa till Heberleins senaste bok, Den banala godheten som var en utgångspunkt.

Jag rekommenderar också Ann Heberlein Show på Ledarsidornas Youtube-kanal!

 

 

Publicerat i böcker, events, invandring och integration, kultur, vetenskap | Etiketter , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Lästips

Några lästips:

Halloween är över, men vill ni bli riktigt skrämda läser ni den här artikeln från Smedjan:

Carl Rudbeck – ”Tyskland använder rättsväsendet för att censurera historien”

I dagens SvD finns ett par bra texter på tema #metoo och jämställdhet:

Tove Lifvendahl – ”Det handlar om makt”

Susanna Popova – ”Män är djur”

Fredrik Kärrholm – ”Vad föräldrar bör berätta för sina döttrar”

Publicerat i dagens galenskap, feminism, genus, genusvetenskap, historia, identitetspolitik, invandring och integration, jämställdhet, journalistik, politik, religion | Etiketter , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Det korrekta hanterandet av kreativ arkeologi

Skärmdump från Aftonbaldet.

 

En tid sedan var den muslimska vikingen på tapeten i form av en kreativ historietolkning signerad Uppsala Universitet. Jag kom då tänka på ett brev jag en gång fick genom en vän. Det är ett svar från Naturhistoriska museet i en svensk stad, riktad till en entusiastisk amatörarkeolog och utgör väl ett exempel av förträfflig kommunikation från en myndighet. Detta utspelade sig för decennier sedan och jag antar att den här sortens initiativ inte längre förekommer i det förkvävda klimat som råder på många håll i institutionsvärlden. Jag antar att kränkthetsnormen gjort svar som den nedan omöjliga. I den arkeologiska utgrävningen efter flytten här hemma har jag nu äntligen hittat mappen den låg i (den fanns bara som en utskrift). Håll till godo:

 

Brevet från Naturhistoriska Museet

Bakgrunden till brevet nedan är att det finns en tok i X-ort, X-Län vid namn Yy Zz som gräver upp saker i sin trädgård och skickar dem till Naturhistoriska Museet, märkta med vetenskapliga beteckningar, och insisterar på att de är arkeologiska fynd av stor vikt.

Killen finns, och gör det här på sin fritid! Hur som helst, här följer ett brev som Naturhistoriska Museet skickat som svar på Yys fynd. Ha det här i åtanke nästa gång Du i yrket måste svara på en delikat situation. En eloge till författaren.

[…]

– : – : – : –

Naturhistoriska museet [adress]

Bäste Herr Zz:

Vi tackar för ert senaste bidrag till museets samlingar, märkt ”93211-D, lager sju, vid torkställningens västra stolpe. Hominidt Kranium”. Vi har på exemplaret genomfört noggranna och detaljerade undersökningar, och måste tyvärr informera Er att vi inte delar Er teori att exemplaret ifråga innebar slutgiltiga bevis för existensen av förhistoriska människor i X-Län för två miljoner år sedan. Snarare verkar det som ert fynd är ett huvud från en Barbie-docka. En oss närstående expert, erfarenhet genom ättling, framlägger teorin att dockan är av typen ”Malibu-Barbie”.

Det framstår uppenbarat att Ni ägnat mycken tid och tankeverksamhet åt analysen av Ert fynd, och ni kan vara säker på att de av oss insatta i era tidigare bemödanden i området, avskydde att komma fram till en slutsats som inte motsvarade Er vetenskapliga tes. Vi anser dock att ert fynd företer ett antal attribut vilka eventuellt bör ha gett Er en aning om dess moderna ursprung:

1) Exemplarets beståndsmaterial är formad polystyrenplast. Förhistoriska humanoida kvarlevor består typiskt av fossiliserad benvävnad, dvs. petrifierade mineral.

2) Kranievolymen hos exemplaret är c.a 9 kubikcentimeter, vilket ligger väl under gränsvärdet för de tidigaste protohumanoiderna.

3) Tandavtrycken som klart framträder på skallen visar större överensstämmelse med en vanlig tamhund än med sådana från de människoätande pliocenska(?!) musslor som Ni spekulerar levde i våtmarkerna vid den tiden.

Detta senare fynd har absolut gett upphov till en av de mest intrikata hypoteser Ni delgett oss under Ert samarbete med denna institution, men tyvärr verkar bevisen mot Er presenterade hypotes väga mycket tungt. Utan att alltför mycket gå in på detaljer kan vi säga att:

A) Exemplaret verkar vara ett Barbiehuvud som en hund tuggat på.

B) Musslor har inga tänder.

Det är med melankoliskt sinne vi måste avböja Ert erbjudande att testa exemplaret med C14-metoden. Detta beslut beror på, delvis den arbetsbörda som normalt tynger vårt laboratorium, dels på C14-metodens notoriska osäkerhet vid tidsbestämningar av lägre ålder.. Så vitt vi kan bedöma tillverkades Barbiedockor först efter 1956 e.kr., och test med C14-metoden skulle högst sannolikt ge mycket felaktiga resultat med dylikt råmaterial.

Tyvärr tvingas vi även avböja Er begäran att namnge exemplaret det vetenskapliga namnet Australopithecus Spiff-arino i Statens Filogeniska Förening. Personligen skydde jag, som en av många, inga vedermödor i strävan att kämpa för att Er föreslagna taxonomi skulle godtas, men tvingades slutligen se förslaget röstas ned pga. Att det var avhållet i talspråk och dessutom inte följde korrekt latinsk grammatik. Dock emottar vi gladeligen Er generösa donation av exemplaret till museet.

Trots att det utan tvivel inte är ett fossil av en humanoid varelse, är det, oemotsägligen, ytterligare ett fantastiskt exempel på det omfattande arbete ni ackumulerat här, uppenbarligen utan större ansträngning. Det kanske kan glädja Er att vår direktör har dedikerat en särskild hylla på sitt kontor till en utställning av Era samlade fynd, och att hela institutionen dagligen spekulerar över vad Ni kommer att finna nästa gång Ni besöker utgrävningen på Er bakgård.

Vi ser med spänd förväntan fram emot den resa till […] Ni föreslagit i Ert senaste brev och ett antal av oss utövar påtryckningar på vår direktör för att han ska avsätta medel i budgeten att snarast möjliggöra sagda resa.

Av särskilt intresse är Er utveckling av teorin avseende den transpositionerade fillimitationen av järnjoner i en strukturmatris som gör att det fantastiska exemplaret av ett lårben från en mycket ung Tyrannosaurus Rex, Ni nyligen funnit, antar formen av en rostig 9-mm skiftnyckel.”

 

 

 

Publicerat i historia, humor, identitetspolitik, journalistik, kultur, Kuriosakabinettet, pseudovetenskap, religion, vetenskap | Etiketter , , , , , , , , , , , , , | 6 kommentarer

Marilyn Manson på Annexet

Having sympathy for the devil…

Jag har så smått börjat landa efter tisdagens konsert med Marilyn Manson på Annexet i Stockholm. Fortfarande förkyld och med en ond fot släpade jag mig självfallet dit, då möte med MM himself stod på programmet. Jag var lite lagom svimfärdig i vanlig ordning, men vi hade det rätt trevligt. Jag framförde att jag var glad att ha honom i Sverige (trots allt som hänt) och sade att jag tänkt sjunga ”Synpathy for the devil” för honom, men att han vill inte höra mig sjunga. Han verkade road. Jag fick en kyss på kinden och har, som sagt, knappt landat än.

Jag träffade inte bara MM, men även en ung konstnärskollega som jag hittills bara haft kontakt med på nätet; Simon. Mycket roligt!

 

Foto: Susanna Varis

Med tanke på att Mörkrets Furste för kvällen nyligen har brutit benet på två ställen var showen fenomenalt bra. Samarbetet med Tyler Bates passar som hand i handske med Marilyn Mansons konstnärskap, där det skrivna ordet utgångspunkten och där filmens värld är en stor inspiration. Bates, som tonsatt både dataspel och filmer, komponerar fram melodier och ljudlandskap som blir soundtracks till Mansons skrivkonst. Framträdandet var energiskt och de två vårdare som hela tiden fanns till hands, tillsammans med den medicinska rekvisitan, blev delar av showen.

 

Bilder från videon till låten ”Tourniquet”.

 

Föga förvånande ingick låten ”Tourniquet” i låtlistan. Marilyn Manson har ofta använt sig av referenser till olika slags medicinska hjälpmedel i sitt skapande, något som härrör från att han som ung tillbringade en hel del tid på sjukhus.

I övrigt var spelschemat en blandning av gamla hits och några spår från de två senaste albumen Pale Emperor och Heaven Upside Down. En kalaskväll, helt enkelt. Jag kan hålla med Uffe  , med begränsad tid och sådan omfattande katalog av fantastiska låtar kunde den obligatoriska ”Sweet Dreams” ha skippats. Jag har aldrig begripit mig på de som prompt ska ha dessa covers (”Sweet Dreams”, ”Tainted Love” och ”Personal Jesus”). Jag har inget emot de nämnda låtarna, men när det finns så oändligt många bra dito i katalogen som inte är covers…? Då hade jag mycket hellre hört den avslutande, senaste covern i raden; Johnny Cash´ ”God´s Gonna Cut You Down” live istället för som inspelning.

Men men…alt som allt en helt fantastisk dag som jag kommer att minnas länge.

(P.S: Stort tack till Annexets garderobsansvariga, som hanterade situationen med en försvunnen t-shirt på ett exemplariskt sätt! Tack!)

 

Publicerat i events, Film, goth, konsert, Konst, kultur, Marilyn Manson, musik, skräckkonst | Etiketter , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 4 kommentarer

Happy Halloween!!!

Publicerat i Egna verk, Konst, kultur, lowbrow | Etiketter , | 4 kommentarer

RED RUM fine art giclée

RED RUM
Water colour 2015
Fine art giclée 30 x 40 cm, limited editition of 10 pcs
950 SEK
(excl frame)

info@susannavaris.com

Spara

Publicerat i Egna verk, Konst, lowbrow, pop surrealism | Etiketter , , , , , , | Lämna en kommentar

Medial pöbelvälde och folkdomstol

Vi har under den senaste veckan i #Metoo-kampanjens kölvatten fått ta del av mängder av anklagelser om sexuella trakasserier och övergrepp mot kända och okända män, i Sverige och utomlands. I vissa fall har offret anmält, men utredningen har lagts ner, men i de flesta fallen handlar det om tidigare offentligt okända händelser som aldrig anmälts. Huvuden har rullat och ett antal personer har fått sina uppdrag avslutade. Arbetsgivare måna om sina varumärken har snabbt gett efter för det hårda tryck som reaktioner från olika grupper och grupperingar av människor utgjort. Varje dag har kantats av nya anklagelser och fler och fler institutioner och arbetsgivare har dragits in i den mediala orkanen.

Med sina digitala högafflar i högsta hugg har människor gått hen ur huse för att kräva räfst och rättarting under parollen ”ingen rök utan eld”. De allra flesta fallen jag hittills sett har nämligen just handlat om detta: utsagor, rykten och obekräftade uppgifter. Ingen som hittills har fått lämna sina uppdrag i Sverige har, vad jag sett, blivit dömda för det de är anklagade för. I de flesta fallen verkar de inte ens vara polisanmälda för de påstådda gärningarna. Principen om att man är oskyldig tills motsatsen bevisats tycks fullständigt ha blåst bort i pöbelmentalitetens spår.

Skärmdump från SvD.

 

På debattplats i gårdagens SvD föreslog ett antal skribenter att man borde inrätta folkdomstolar för att kunna döma fler människor för sexuella övergrepp.

”Vi föreslår därför att man inrättar en sanningskommission för sexuella övergrepp. Modellen har prövats med framgång i situationer där brottet går att betrakta som kollektivt, där antalet offer och förövare helt enkelt är för många för att regelrätta polisutredningar och rättegångar ska kunna hållas, men där behovet av upprättelse samtidigt är skriande. I Sydafrika efter apartheid inrättades 1996 ”Truth and Reconciliation Commission” som höll ett tusental offentliga och slutna hearings, där offer för systemet fick vittna om sina upplevelser och förövare kunde be om amnesti, mot att de erkände sina brott. Liknande kommissioner har inrättats i Argen­tina, Kanada, Rwanda, Uganda, USA samt en rad andra länder och behandlat brott mot mänskligheten som har begåtts av såväl stater som civila. En sanningskommission kan utformas på olika sätt och ges olika mandat – huvudsaken är att den får arbeta fritt och självständigt. Alla sanningskommissioner har inte fungerat perfekt, men erfarenheten från exempelvis Sydafrika visar att den varit effektiv i flera avseenden. Den markerar ­också ett ”före” och ett ”efter”. Den ger offren en chans att gå vidare och markerar gent­emot övriga samhället att de systematiska brott och överträdelser som skett aldrig får upprepas.”

 

Med en flagrant begränsad känsla för proportioner vill alltså artikelförfattarna dra människor inför någon slags sanningskommission utanför det gängse rättssystemet vi använder oss av i Sverige. Man kan undra på vilka grunder en person ska förväntas infinna sig, räcker det med utpekande? Gredelint kuvert i brevlådan?

”När vi pekar ut ett fåtal män som förövare och utesluter dem från vänkretsar och arbetsgemenskaper, uppstår en viss lättnad och en känsla av att ha löst situationen.”

 

Det verkar onekligen så, eftersom artikelförfattarna här verkar tycka att ett utpekande är rimlig grund för uteslutning från vänkretsar och arbetsgemenskaper.

 

”Inte heller rättssystemet fungerar tillfredsställande. Bara 11 procent av alla anmälda våldtäkter (6 720 fall under 2016 enligt Brå) klaras upp. Mörkertalet för sexualbrott är stort. Endast 10 procent av alla de som sagt sig blivit utsatta för ett sexuellt övergrepp eller en kränkning uppger att de också anmält brottet till polisen.”

 

Endast 10 procent av de utsatta anmäler, påstår skribenterna, lättare då att dra folk inför någon slags folkdomstol? Rättssäkerhet är uppenbarligen överskattat.

Det jag kan dela med skribenterna är frustrationen över den låga uppklarningsprocenten på sexualbrott, men då är anmälan elementärt! Jag anmälde inte eftersom jag inte bedömde att jag skulle orka med processen det skulle bli och självklart bör brottsoffer erbjudas bra stöd för att dels orka anmäla, men också att ta sig igenom en process. Däremot skulle det inte falla mig in att långt efteråt offentligt hänga ut vederbörande i någon slags hämndaktion, utanför rättssystemets ramar.

Något annat som är elementärt är att polisen gör bra utredningar. Om det ska satsas på något i det här sammanhanget är just att se till att polisen har rätt verktyg och bra möjlighet att göra ordentliga utredningar. Se till att ändra systemet som gör att lättutredda brott prioriteras för att kunna visa på snygga siffror angående effektivitet och premiera utredningar av sexualbrott.

 

”Det är självklart vår förhoppning att rättssystemet ska agera och mobilisera i spåren efter #metoo och att de grova brott som uppdagats under kampanjen ska leda till anmälningar, rättegång och straff. Men i de fall där det finns en gråzon, eller där offret av ­andra skäl inte vill genomgå en rättegång, ska en sanningskommission vara ett alternativ.”

 

Om inte ordningen i rättssystemet passar den som anser sig vara utsatt för ett sexualbrott vill skribenterna helt sonika inrätta en parallell rättsskipning i form av ”sanningskommission”. I en sådan kan det för den anklagade finnas två alternativ: bli anklagad och offentligt erkänna eller bli anklagade och förneka. I båda fallen anses den anklagade som skyldig. Skribenterna öppnar här också för kollektivt dömande och jag antar att bara fantasin sätter gränserna för vem och vilka som kan stå på de anklagades bänk.

#Metoo-kampanjen har härmed, med all önskvärd tydlighet, fullständigt spårat ut. Väntat, förstås, med tanke på de segment som i vanliga fall sysselsätter sig med dessa frågor i Sverige.

  • : – : – : –

Mårten Schultz om folkdomstolar här

Anna E Nachman om pöbelmentalitet här

 

 

Spara

Publicerat i blodtryckshöjare, dagens galenskap, feminism, genus, genusvetenskap, identitetspolitik, jämställdhet, medier, misandri i media, politik, pseudovetenskap, religion | Etiketter , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 6 kommentarer

Huvudena fortsätter att rulla

Alla som känner till bandet Marilyn Manson lite bättre, vet att Jeordie White, även känd som Twiggy Ramirez, är en essentiell del av det. Ramirez är en grundpelare i skapandet och spelar framför allt bas, men även gitarr.

Jessicka Addams. Photo taken by en: Christian Hejnal used with permission – Transferred from en.wikipedia to Commons., CC BY-SA 3.0, https://commons.wikimedia.org/w/index.php?curid=2496435

 

Allt tog sin början då Jessicka Addams, medlem i forna bandet Jack Off Jill, anklagade Jeordie White för våldtäkt samt fysisk och psykisk misshandel. Jeordie och Jessicka hade ett förhållande på 90-talet och alltihopa ska ha utspelat sig vid den tiden.

 

Så här börjar texten som Addams lade upp på Facebook 20. okt. Resten finns att läsa här.

 

Marilyn Manson har kommenterat saken på följande vis för tidningen Pitchfork:

“I knew Jessicka and Jeordie had a romantic relationship many years ago and I considered and still consider Jessicka to be a friend. I knew nothing about these allegations until very recently and am saddened by Jessicka’s obvious distress.”

 

Jeordie White har inte kommenterat anklagelserna än.

 

Jeordie White (Twiggy Ramirez) till vänster, Marilyn Manson till höger. På mikstativet hänger en del av den skörd av bh:ar som publiken kastade upp på scen. Gröna Lund 2015. Foto: Sonny Johansson

 

Alltihopa är sorgligt på alla sätt och vis. Framtiden kanske utvisar om det fanns substans i anklagelserna. Folkdomstolen har dock redan gett utslag i form av att White nu sparkats från Marilyn Manson. I det här stadiet, då inga polisanmälningar finns eller någon rättegång utförts, handlar alltihopa om påståenden. Jag känner inte till vad preskriptionstiden för den här sortens brott för Florida år 1997 kan vara och om det skulle vara möjligt att anmäla brotten nu. Å andra sidan finns även i USA lagstiftning gällande ärekränkning. Återstår att se hur fortsättningen på historian ser ut.

De senaste månaderna har varit präglade av olyckor kring bandet. I juli gick Marilyn Mansons far, som konstaterat, Hugh Warner bort. För några veckor sedan rasade en scendekoration över sångaren och ett tiotal konserter fick ställas in, i samma veva med att Jessicka Addams publicerade sina anklagelser gick även en av grundarna till bandet, Scott Mitchell Putesky (f.ö. också medlem i Addams band Jack Off Jill) bort i cancer och nu detta.

 

Spara

Publicerat i feminism, goth, jämställdhet, konsert, kultur, Marilyn Manson, musik, Okategoriserade, politik | Etiketter , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 2 kommentarer

I aktivismarkeologins anda

Jag kan idag, här på bloggen presentera häpnadsväckande bevis för att grundtillståndet för majoriteten av världens folk egentligen är nazism. Allt och alla är nazism. (se föregående inlägg).

 

Moturs vriden svastika under buddhistisk staty i Fengqiao garden i Suzhou, Kina. Av Jonas Ericsson – Originalbild, CC BY 3.0, https://commons.wikimedia.org/w/index.php?curid=3828876

 

Moturs svastika från 100-talet e.Kr. i Sousse i Tunisien. Källa: https://sv.wikipedia.org/wiki/Svastika#/media/File:Romswastika.jpg

 

En medurs och en moturs vriden svastika på ”Tupphalsklä” från Leksands socken, daterat 1874. Av FBQ – Eget arbete, CC BY-SA 3.0, https://commons.wikimedia.org/w/index.php?curid=15676092

 

Knivslida funnen i Tillya Tepe i Afghanistan. Sheath for three knives, Tillya Tepe, Tomb IV, Second quarter of the 1st century A.D., Bronze, gold, turquoise (within the sheath is the iron blade of a dagger with a worked ivory handle), National Museum of Afghanistan, Personal photograph 2011, British Museum.

 

A 3,200 year old swastika necklace excavated from Marlik, Gilan province, northern Iran. An unsubstantiated image caption found at en:Swastika was ”A 3000 years old Iranian golden swastika necklace from Marlik site, Rasht Province of Iran. Preserved at the National Museum of Iran” The identity of this artefact (date, location, museum catalogue nr.) still needs to be established.

 

Ancient Roman mosaics of La Olmeda, Spain. Källa: https://en.wikipedia.org/wiki/Swastika#/media/File:Ancient_Roman_Mosaics_Villa_Romana_La_Olmeda_007_Pedrosa_De_La_Vega_-_Salda%C3%B1a_(Palencia).JPG

 

Mosaic swastika in excavated Byzantine (?) church in Shavei Tzion (Israel). Källa: https://en.wikipedia.org/wiki/Swastika#/media/File:ShaveyZion1.jpg

 

A swastika is typical in Hindu temples. Left: Goa Lawah Hindu temple entrance in Bali Indonesia; Right: A Hindu temple in Rajasthan, India. Källa 

Buddha’s footprint, 1st-century Gandhara (below toe). Källa 

Buddhist swastika in a bronze piece at the Sensō-ji in Asakusa, Tōkyō, Japan. Källa

 

Etruscan pendant with swastika symbols, Bolsena, Italy, 700–650 BCE, Louvre Museum. Källa

 

Bronze Age Mycenaean ”doll” with human, solar and tetragammadion (swastika) symbols, Louvre Museum. Källa

 

Ashanti weight in Africa (left) and carved fretwork forming a swastika in the window of a Lalibela rock-hewn church in Ethiopia. Källa: By Brooklyn Museum, CC BY 3.0, https://commons.wikimedia.org/w/index.php?curid=22478679

 

Chilocco Indian Agricultural School Basketball team on Home 1 Steps, 1909. This photograph is part of a series of glass plate negatives used by the Chilocco Indian School print shop in publishing the Indian School Journal. Källa

 

Jag förväntar mig inget annat än att de här fynden genast tas tillvara av representanter av den kreativt postmoderna arkeologin i Sverige, det är ju inte mindre än en sensation vi har till hands här! Majoriteten av jordens befolkning delar ju tydligt och klart värdegrund: nazismen! Här talar vi motorvägar in i integration och jobb nu när det gemensamma kulturarvet är konstaterat!

[Sic!][Sic!][Sic!]

Spara

Spara

Publicerat i genusvetenskap, historia, identitetspolitik, invandring och integration, journalistik, kultur, medier, politik, pseudovetenskap, religion | Etiketter , , , , , , , , , , , , | 1 kommentar

Kreativ historieskrivning i Uppsala då och nu

Titelblad till atlasbandet av Atlantica. Gravyr som avbildar författaren utförd av Dionysos Padt-Brugge

Av Engraving by Dionysius Padt-Brügge (1629-1680) – http://libris.kb.se/bib/544922, Public Domain, https://commons.wikimedia.org/w/index.php?curid=43949075

 

Olof Rudbeck, naturforskare, historiker mm och professor i medicin i Uppsala, började på 1670-talet intressera sig för historieforskning. Hans studier av främst de gamla isländska skalderna samt de antika författarna ledde honom så småningom fram till slutsatsen att Platons Atlantis inte alls var en produkt av fantasi och dikt, utan i själva verket syftade på Sverige. Större delen av Europas kultur och en stor del av Asiens kultur hade följdaktligen utgått från Sverige. 1677 publicerades Rudbecks stora verk där dessa teser fanns samlade, Atlantica.

Rudbecks fynd gav sedermera upphov till en historieskrivningstradition, göticismen. Denna kom att användas flitigt i propagandan under stormaktstidens Sverige. Göticisterna fokuserade mycket på runor och runskrift och arvet som kunde uttydas ur dessa. Den på tiden tunna kunskapsbasen gav utrymme för vidlyftig spekulation; klassiska Thebe var i själva verket Täby och Herkules var en omskrivning av Här-Kolle. Troja låg inte alls i det antika Grekland, utan orten Trögd utanför Enköping(!) Göticisterna sysslade inte bara med vidlyftiga tolkningar, man skapade även falsarier i sin iver att berätta den stora berättelsen. Olof Rudbecks brorson Petter Rudebeck i Småland har troligen själv skapat Blendasägnen om hur folklandet Värends kvinnor med list nedgjorde en inbrytande dansk här.

 

Blenda uppmanande Värendskvinnorna att hämnas danskarnas härjningar av August Malmström, 1860. Tillhör Smålands museum i Växjö. Okänd, Public Domain, https://commons.wikimedia.org/w/index.php?curid=1484260

 

I sin samtid hyllades Rudbeck för sina fynd, men i modern tid vet vi förstås bättre. Den vetenskapliga teorin och metodiken har utvecklats med jättelika kliv sedan Rudbecks tid, eller…?

Annika Larsson, forskare i arkeologi vid den gamle Rudbecks universitet, Uppsala, tycker att ”det är dags att vi moderniserar vikingen och omvärderar etablerade föreställningar”. I fallet med det omskrivna tygstycket där man påstår sig ha hittat orden ”Allah” och ”Ali” verkar man på ett mera pseudovetenskapligt sätt verkligen ha utgått från att den etablerade föreställningen ska omvärderas (på ett mycket specifikt sätt) för att sedan ha gett sig i kast med att hitta stöd för detta.

Eric van der Heeg smular fullkomligen söder den i många etablerade medier okritiskt spridda uppgiften i en artikel i Ledarsidorna.

 

”Vad Larsson har gjort för att få de geometriska mönstren att se ut som om det stod ”Allah”, är att klippa av ändarna på bandet, där det finns en meanderformation, samt foga dessa element utanpå ett parti med ett diagonalt kammönster, samt vrida tillägget 90 grader. Om man därefter tittar på resultatet i en spegel, framträder något som med lite god vilja kan läsas som ”Allah”, på arabiska, eller rättare sagt ”illah”, vilket som självständig stavelsesammansättning inte betyder någonting. Genom sin klipp-och-klistrametod har Larsson dessutom förstört möjligheten att använda bandet just som en halslinning. Resultatet ser ut som en snok med fjärilsvingar och kan heller inte under några omständigheter ha sett ut så då det var i nyskick, eftersom själva de längsgående kanterna är intakta.”

 

”Spegel spegel på väggen där, ser du någon Allah här…? Foto: Vikingacouture

 

Tankarna leds till 80-talets moralens väktare som sysselsatte sig med att lyssna på hårdrocksskivor baklänges för att där finna dolda budskap med reklam för skörlevnad samt annat från Hin Håle himself i färd med att korrumpera den lättledda ungdomen.

Dee Snider från gruppen Twisted Sister i ett senatsförhör för att försvara sig angående anklagelserna. Foto från: Rolling Stone

 

Vikingafyndet har uppmärksammats även utomlands, både med okritiskt delade artiklar i nyhetsmedier samt en del kritik. En representant för det sistnämnda är professor Stephennie Mulder:

 

Men vad spelar väl vetenskaplig hederlighet, forskningsetik och fakta för roll när viktigare saker, som att agera aktivist, att göra samtidspolitik av historien eller att ”omvärdera etablerade föreställningar” står på programmet? Det vi här ser är ytterligare ett exempel på kunskapssamhällets nedmontering i klorna på de postmodernistiska kulturrevolutionärerna.

”Spektakulära nya forskningsresultat”. Jotack.

 

Jag förutsätter att Uppsala universitet har riktlinjer angående forskningsfusk och annan ovetenskaplighet. En stilla undran är ju, som konstaterat, hur man hanterar historieförfalskning av det här slaget inom sin verksamhet? Det är inte bara ovan nämnda universitets, men hela den svenska forskningens, renommé som riskerar att ta skada av incidenter som denna.

 

Spara

Spara

Spara

Spara

Spara

Spara

Spara

Spara

Spara

Spara

Publicerat i blodtryckshöjare, dagens galenskap, feminism, genus, genusvetenskap, historia, identitetspolitik, invandring och integration, jämställdhet, journalistik, kultur, medier, Mode, Okategoriserade, politik, pseudovetenskap, religion | Etiketter , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 5 kommentarer