”Något att minnas” av Niki Lindroth von Bahr på Färgfabriken

Något att minnas” av Niki Lindroth von Bahr på Färgfabriken

På Färgfabriken kan man just nu se en utställning som är uppfriskande som en kall vindpust inne i ett unket rum, berörande som den bästa kulturen ska vara och imponerande som ett mycket välgjort hantverk. Niki Lindroth von Bahr har skapat en värld av förmänskligade djurfigurer, en fabel placerad i en mycket igenkännbar svensk vardag. Utställningen består av minutiöst framställda miniatyrscenerier i dockskåps- eller skulpturform. Likheterna med de mycket sympatiska miniatyrvärldarna befolkade av möss av Anonymouse,som under senaste åren poppat upp i gatumiljön både i Göteborg och i Stockholm, är påfallande. De små skulpturala scenerna visar sig vara sammanlänkade med ett antal kortare filmer, där en större berättelse vävs fram. Lindroth von Bahrs skapelse är till skillnad mot Anonymouse en mera ödesmättad och vemodig historia. Ett gäng skalbaggar arbetar på CERN och har lyckats skapa ett svart hål i sin partikelaccelerator. Först brister baggarna ut i festligheter för att strax inse att man skapat alltings undergång, festen övergår i ångest och skalbaggarna och pupporna sjunger och ber till Gud i kör. Ett hotell befolkat av fiskar marknadsför sig som ett ställe som man stannar länge på och riktar in sig på de som ingen vill umgås med, eller de som inte vill umgås med någon och andra ensamma existenser. Ett par möss städar på en hamburgerrestaurang och brister plötsligt ut i en hollywoodsk musikaldans. En politiker i form av en mullvad berättar att drottningen har hittat en annan och flyttat ut ur landet. En mördarsnigel sitter på en läkarmottagning och skönjer undergången. En hund arbetar med att packa upp varor på en matbutik, sjungandes om sin börda. Snart uppenbarar sig ett hål i golvet till butiken och allting tar slut. En fågelpappa står med sin son på ett zoo då fågelbarnet börjar sjunga en visa om satan som ser allt du gör. En lastbil kör i mörkret och kör sedan över kanten på den lösryckta platta där en del av djurens samhälle snurrar runt och runt sin axel. Den platta biten av djurens värld svävar ut i rymden.

Lindroth von Bahrs utställning är genialiskt tankeväckande och inspirerande och man kan troligen läsa in allehanda perspektiv allt efter den personliga läggningen. Själv är jag glad över att äntligen få se konst som inte följer den gängse normen med den knippe av modeteorier som obligatoriskt brukar serveras publiken. Fabeln är tacksam på det sätt att den tillåter oss alla, åtminstone oberoende av hudfärg och mestadels också kön i det här fallet, att identifiera oss med den mänsklighet som träder fram. Tänk om vi kunde sträva efter att slippa kategoriseringarna även utanför fabelvärlden?

”Något att minnas” är en underbar framställning av en en slags existentiell ångest som vilar över en tillskruvad, modern, svensk vardag. Vardagen som ett smått absurt skådespel. Allt som vi människor, eller de djur vi är, skapat framstår som så fjuttigt och smått, som små dockskåp inför universums oändlighet och absoluthet. ”Något att minnas” är också en fenomenalt välgjord utställning. Miniatyrerna är perfekta och filmerna mycket välgjorda. Musiken som ackompanjerar vissa scener passar med sin oskuldsfullhet och andlighet perfekt till berättelsen och temat. Fabler och godnattvisor, en utställning för de vuxna i rummet? Ja, alla gånger, för den här vuxne(?) åtminstone. Jag njuter mig igenom hela utställningen och mitt hopp om samtidskonsten tänds med en liten låga igen.

Susanna Holmén Waris

Fika som avslutning på en mycket trevlig kulturutflykt.
Publicerat i Film, identitetspolitik, Konst, kultur, religion, Utställning | Etiketter , , , , , | 2 kommentarer

Casino och konst

Casino och Konst

Precis som litteratur så hämtar konst konstant näring och inspiration från alla möjliga och omöjliga källor i vår omvärld. Casino är inget undantag. Den glamorösa spelvärlden har inspirerat både författare och konstnärer. Den brittiske författaren Ian Flemming introducerade omvärlden till sin numera legendariske hemliga agent James Bond i romanen Casino Royale som publicerade redan 1953. Resten är historia som man brukar säga. Som namnet antyder så kretsar mycket av denna första James Bond bok kring casino och spelbord. Det är ingen överdrift att påstå att den hemlige engelske agenten 007 är ofta det första många tänker på när dessa hör ord som roulette och casino.

Casino utgör också en kreativ inspirationskälla för konst. Faktum är att en del konstnärer har valt att fokusera på magin bakom casinovärlden. Den georgiske målaren Zaza Tuschmalischvili startade sin karriär genom att fokusera på kubistisk expressionism. Under mitten av 1990-talet så sadlade han om och målade sitt första casinoinspirerade konstverk ”Casino Gambling.” Den lycklige ägaren till detta casino konstverk har idag anledning till att vara glad. Målningen är nämligen värd nästan 200 000 kronor!

Det är inte enbart bordsspel som roulette och blackjack som utgör konstnärliga inspirationer. Internet slots förknippas med högoktaniga adrenalinpumpande spel och snabba pengar. Det finns idag bokstavligen tusentals olika spelmaskiner som inspirerats visuellt och designmässigt från allt mellan himmel och jord.

Den holländske konstnären Gerard Boersma blev inspirerad under en resa till den glittrande spelstaden Las Vegas. Resultatet blev konstverken ”Gambling Ladies” ”Slot Machine”. Boersma beskrev Las Vegas i lyriska termer som en stad som är helt hängiven till underhållning. Boersmas casinoinspirerade konst fångade upp både de ljusa men även de mörka nyanserna av spelvärlden.

Konst handlar i stor utsträckning om att visualisera mänskliga känslor. Casinovärlden är därför ett perfekt medium eftersom det omfattar allt från glädje vid storvinster till sorg vid stora förluster. Slots maskinerna visualiserades i Boersmas konstverk med hoppfulla och ungdomliga neonljus. Klicka här för att testa olika slots.

Den libanesiska konstnären Sandra Tomb kommer från en konstnärsfamilj. Hennes far Fouad Tombs konst är känd långt utanför Libanons gränser. Sandra hittade dock sin egen konstnärsnisch under sin studietid i Kanada. Sandras konst är inspirerad av starka och kontrastfulla färger och dansformer. Detta konstnärsfokus ledde henne successivt till spelhallarnas värld. Sandras verk SEVEN fokuserar på en kvinnlig casino gambler som sitter vid ett craps spelbord. Genom detta verk så har Sandra Tomb verkligen lyckats med att visuellt och känslomässigt återskapa de starka och ofta motstridiga känslor som casinospelare upplever i stridens hetta. Gamling NightochPoker Night är två andra av Sandras casinoinspirerade verk.

Publicerat i Okategoriserade | Lämna en kommentar

John Singer Sargent på Nationalmuseum

För någon vecka sedan besökte vår sedvanliga kulturgängardelegation Nationalmuseum och utställningen med John Singer Sargent.

Först en stärkande lunch på Pickwick på Drottninggatan
Framme på Nationalmuseum. Glaskonst på källarplan, där förvaringsboxarna och de självklart genusneutrala toaletterna är placerade
Längre fram för avspänt häng i toaköerna. Piffar till dig gör du framför publik. Valven är dock häftiga och glaskonsten likaså

Ljusgården där restaurang Atrium tidigare huserade. 

Helene, jag och Uffe. Foto: Micheles Kindh
Helene och Micheles

Till John Singer Sargent!

I första salen var utrymmet delat av en delvist spegelklädd vägg med utskurna ”fönster”. Besökarnas egna spegelbilder beblandades på så vis med porträtten och andra besökare genom gluggarna. Effekten var både lite spännande men också något rörig. Sargents porträttkonst är förstås fenomenal, med tydliga influenser från impressionismen. Vissa målningar hade en väldigt speciell placering av motiven, nästan som dåligt komponerade familjefoton där någon hamnar med halva ansiktet utanför.

Anders Zorn och Albert Edelfeldt fanns med på ett hörn;

Claude Monet
Auguste Rodin
Anders Zorn
Edelfeldt och Singer Sargent
Edelfeldt och Singer Sargent

Självklart kan vi inte ha en hel, stor utställning utan minsta gnutta könspolitik. Bredvid en sal med porträtt på kompetenta och driftiga kvinnor fanns två små skrubb med nakna mansporträtt.

Från ”kompetenta kvinnor”-avdelningen
”Nakna män” – avdelningen
Konstnärsliv
Venedig
Venedig…kan inte vänta att få komma dit!
Marocko. Jag tågluffade där en gång i tiden med två tjejkompisar…med hög feber på en landsbygdsbuss försökte jag rita en karta för att förklara en berber var Sverige låg. En mycket vänlig dam gav mig bröd att äta och tyckte att jag skulle sy hålet i jeansen (men det var ju mode juh!) på en annan buss.
Krig
På väg till fronten
Självporträtt
I övrigt tyckte jag att Nationalmuseum blommat ut i sin prakt efter renoveringen. En tidigare storfavorit har blivit, om möjligt, ännu större favorit. Vi besökte inte de fasta utställningarna, så en hel del godbitar återstår att utforska…
Café/bistro
Restaurangen
Konst vid caféet

Fantastiskt trevlig dag och fantastiskt trevligt att Nationalmuseum äntligen har öppnat igen. Kulturgängartroppen var sammantaget mycket belåten med besöket. För egen del föredrar jag dock något mera avskilda toalettutrymmen. Inte helt trevligt att stå och pudra sig samt måla på läppstift inför publik.

Publicerat i genus, Konst, kultur, Utställning | Etiketter , , , , | 4 kommentarer

Nytt år, nytt namn, nytt Nationalmuseum

Äntligen, efter många turer runt vigselförrättaren, församlingsregistret i Helsingfors, magistratet i Helsingfors samt skatteverket är vi officiellt gifta och bär nu också samma efternamn – Holmén Waris. Susanna Holmén Waris. Det tar nog tid att vänja sig, då jag i 50 år hunnit heta Susanna Varis (ibland Waris).

Någon ny regering har vi dock inte sett till. Jag tillhör inte dem som ventilerat sitt missnöje över detta faktum sedan månader tillbaka, situationen är besvärlig. Givetvis är det på tiden att vi får en regering, men den måste kunna fungera också. Regeringsbildningen har dock, särskilt den senaste veckan, gett upphov till både åksjuka, svindel, utomkroppsliga upplevelser, hallucinationer, klåda och små slängar av schizofreni. Vem är det som kör egentligen? Och med vems bil? Och med vem i baksätet? Och med vilket bränsle? Rör vi oss bakåt eller framåt? Eller har vi redan kört utför stupet och befinner oss i någon bisarr dagdröm? Man kan gott säga att på den politiska spelplanen är pjäserna uppsugna av en tornado och har fortfarande inte setts till. Den som lever får se vad alltihopa formerar sig till så småningom, men situationen är minst sagt märklig. En S-regering med en alliansbudget tryfferad med en ansenlig hög företagsliberal politik från C+L. Som veckopanelen i Kvartal häromdagen undrade: Vem ska man bli arg på?

Svekdebatterna rasar och visst levde man som alliansväljare i tron att C och L föredrog Alliansen framför S, oavsett vad Lööf exakt har sagt och undvikit att säga. (Om det behövs separata lingvistiska analyser för att utröna vad en politiker menar finns det ett problem redan där och det ökar troligen inte politikernas popularitet nämnvärt.) M och Kd har i retoriken dragits åt ett håll man uppfattat att de väljare som framförallt M tappat till SD gått och C och L verkar då ha tyckt att detta inte kunde accepteras. Alltihopa framgick dock tyvärr rätt dåligt före valet får man säga. Visst, det varnades från Lööf – och Björklunds håll att man inte ville ge SD något som helst inflytande, men åtminstone jag förstod aldrig att det innebar att man hellre gav S regeringsmakten. Nu har ju den senaste manövern som väntat torpederats av Sjöstedt och V och fortsättning följer.

Nytt år är det ju förresten: Gott Nytt År!

Jag skulle ju inte skriva om politik. Jag är rätt trött på den nu. Eller, samtidigt är det fascinerande att se det demokratiska systemet under press. Jag är lyckligt lottad som får bo i ett land där institutionerna trots allt är fungerande och robusta. Det demokratiska i att utesluta ett parti med nära 20 % stöd bland befolkningen är förstås ett utropstecken. Min personliga uppfattning är att det borde man inte ha gjort. Särskilt inte om man inte vill se det partiet växa ytterligare. Politiker och politiska partier måste ändå ha så pass stark moralisk kompass, så pass fasta principer och så pass mycket tillit till sig själva att de klarar av att inte omvandlas till fascister om de förhandlar (eller ens talar) med ett parti som på olika sätt är problematiskt. (Man har ju hanterat V under alla år?) C och L litade uppenbarligen inte på att M (och Kd) kunde detta.

Nu till det som inlägget egentligen skulle handla om: Nationalmuseum

Äsch. Jag tar det i ett separat inlägg.

  • : – : – : –

Tillägg 19016: Expressen undrar här också vem det är som kör egentligen.

Publicerat i politik | Etiketter , , , , | 2 kommentarer

Black Star på Edsvik konsthall

I lördags besökte vi en fullständigt utsökt utställning på Edsvik konsthall – Black Star. Mörker, svärta, gotik, skönhet…allt jag personligen är mycket svag för i konstens värld. Men först lite energi- och vätskekontroll på Edsbacka Wärdshus, fortfarande ett trevligt etablissemang.

Miche säger cheese…

Sedan vidare mot Edsvik konsthall genom den trevliga slottsparken…

Utställningen pågår sista dagarna nu i helgen, så bums iväg för den hugade!

Den helt fenomenala konstnären Roj Friberg. Ett konstnärskap jag egentligen upptäckte här på utställningen och blev grundligen hänförd. Friberg fanns representerad med en hel samling verk och dessutom erbjöds en mycket fin bok med ytterligare exempel ur hans produktion till salu för det högst överkomliga priset av 100 kronor. Rekommenderas starkt!

Konst av Ingvar Staffans.

Tsarfish by Anastasya Kuznetsova-Ruf

Fernando Garrido

Odd Nerdrum

Marta Runemark, dotter till Roj Friberg.

Självaste Black Star, av Runemark och såld.

En till Runemark.

Roj Friberg arbetar ofta genom att skrapa fram de suggestiva scenerierna på ett svärtat papper. Hans tidigare produktion går gärna i närmast svartvit skala, men under sin senare tid kom mer färg in i verken. Alla fyra verken ovan är Friberg.

Foto: Micheles Kindh

Lite popsurrealistiska vibbar hos Anders Hultman.

I hörnet där även jag hade äran att få hänga med ett verk häromåret i samband med Edsvik konsthalls akvarellsalong hängde den här, likaså lite popsurrealistiska skapelsen som fick mig att tänka på ett av mina egna verk…

Sweet Sixteen, detalj

Mera Roj Friberg: de två verken ovan.

Som sagt, sista helgen nu. Rekommenderas varmt!

Publicerat i goth, Konst, kultur, pop surrealism, skräckkonst, Utställning | Etiketter , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Bröllopet 11. augusti 2018

Vi har gift oss också. 11. augusti i Uskela kyrka i Salo, Finland med reception i Sininen talo på Rummunlyöjänkatu där min första bostadsadress också låg. Det blev en helt fantastisk dag, stort tack till alla inblandade!

På resan över med Tallink Silja, då vi uppgraderats till lyxhytt från den A-hytt vi bokat…

I Salo bodde vi på Hotell Fjalar, som är inhyst i Salo gamla radiofabriks grundare Fjalar Nordells lyxvilla från 60-talet. Nämnda radiofabrik kom att sedermera utvecklas till både Mobira och Nokia. Hög mysfaktor kombinerad med lite retroglamour.

Vårt rum låg precis bredvid den härliga relaxavdelningen med bastu och pool samt utgång till en liten japanskinspirerad trädgård.

Montrar i korridoren utanför rummet innehållandes presenter från gäster och historik kring radiofabriken, Mobira och Nokia. Även tv-apparater som Salora tillverkades här en gång i tiden.

Repetition av ett stycke ur en klarinettkonsert av Crusell med kusin Morgan och kantorn i Uskela kyrka.

 

Febril verksamhet med ett mycket kreativt dekorationsteam i högform (de tänkta blommorna från olika släktmedlemmars trädgårdar blev ganska obefintliga tack vare sommarens fruktansvärda värme och torka) samt dukning. Ljus- och ljud ska till och den som ska leverera går inte att nå…

 

D-Day. Hår, smink och påklädning på Salon Headline. Assistans av en av mina bästa vänner Sarijaana, som kom med sushi och moraliskt stöd. Inte för att det sistnämnda behövdes, jag har sällan känt mig så lugn och säker som den här dagen. Faktiskt och konstigt nog.

Nedan en bildkavalkad från bröllopetmed fotografi av Ulla Niemelä, en barndomsvän till mig:

Morfar Antti Lukkarinen näst längst ner, tvåa från vänster.

Vigselförrättare var pastor Päivi Pulkkinen Watson. Inmarsch var Pachelbels Canon (kantor Rantatalo), musikinslag under förrättningen ett stycke ur en klarinettkonsert av Crusell (Börjesson-Rehn och Rantatalo), utmarsch Hep Stars Wedding (Rantatalo).

Mina ringar är av modellen Small ring from Uskela, med förlaga hämtad just från fynd kring Uskela. Uffes ring heter Halikko, en ort bara ett stenkast från Salo. Kalevala Jewellery.

Uffes kostym är Oscar Jacobson från Ströms, min klänning är från Ida Sjöstedt. Skorna YSL och den lilla tiaran är 20-talsvintage myrtenkrona. Pärlhalsbandet är arvegods från mormors mor.

En cadillac från 1948 med chaufför Pekka Virtanen tog oss stilfullt till mottagningen efter ett par ärevarv runt Salo centrum.

 

Härlig, traditionell, finsk dragspelsmusik ackompanjerade mottagningen inledningsvis och fram till danssektionen av kvällen.

I´ve Been Waiting for You av ABBA som bröllopsvals…

Som sagt, dagen blev helt underbar och vi gick i veckor omkring tjatandes om hur bra allting hade blivit, så än en gång tack till alla som hjälpte till och deltog och framför allt kom och firade med oss!

 

Publicerat i finland, foto, musik | Etiketter , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 5 kommentarer

Fler verk, ridning, balett och 50-årskris

Som konstaterades i förra inlägget har jag så smått kommit igång med att skapa igen. Utöver de senaste skräckisarna har jag vältrat mig i balett, Dita von Teese, nostalgisk glamour och de vackrare sidorna av kvinnligheten. Vi kan kalla det för anti-menskonst och verklighetsflykt i en salig blandning. Sköna ting och skönhet är ju som bekant inte bara trevliga, men åtminstone för mig mycket viktiga att ha omkring mig och jag tänker inte berätta hur långt jag har gått för att omvandla mitt sovrum till en vintage budoir. Redan som liten blev jag besatt av Hollywoods klassiska filmstjärnor i allmänhet och Marilyn Monroe i synnerhet. Jag minns ett reportage i en damtidning med make up-artisten Helena Lindgren som gjorde reklam för underkläder i en budoirmiljö. Det där skulle jag också ha! Först nu kan jag säga att det börjar likna den vision jag haft i huvudet här hemma.

Jag har seriöst funderat på att börja dansa balett också. Samt rida. Jag antar att det är någon form av 50-årskris som härjar med mig, jag vill göra de sakerna som jag inte fick göra när jag var liten. Rida fick jag förvisso, men allt för lite. Mormor satte mig på hästryggen redan när jag var 4 år gammal, men efter att hon gått bort och mamma och jag inlett vår flyttkarusell blev det väldigt sporadiskt tillfällen till ridning. 50 och 50 förresten, om vi nu ska arbeta tills vi är 67 eller 70 eller 75 så är jag ju egentligen inte ens medelålders.

Tillbaka till de nya verken:

The Cloud, akvarell 2018, ca A3 / 4500 SEK

 

Burlesque Ballerina Legs (Dita series), water colour 2018, 18 x 24 cm, 2600 SEK

Publicerat i Egna verk, Film, finland, inredning, Konst, lowbrow, Marilyn Monroe, pop surrealism | Etiketter , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Art Frenzy #skrik på Juste Galleri

Sticker upp nosen från under min sten en stund för att berätta om en utställning som jag nyligen hade glädjen att få delta i. På förfrågan dessutom. Det var en grupputställning på det säsongsmässiga temat skräck (något som förresten det numera ständigt är säsong för) och därmed väldigt passande för mig. Jag visste precis vad jag skulle visa också. En liten skräckis blev till efter en bisarr diskussion med ett nättroll där ilskan måste ta vägen någonstans. I samma veva hade jag också skapat en digital vampyrkatt som på internetkatters vis blivit lite poppis på Facebook. Som ni märker har jag så smått kommit igång med mitt skapande igen. Jag har nu under hösten haft den gnutta energi kvar som har behövts då det övriga livet lugnat ner sig en smula och det var, så att säga, på tiden. Utöver de här två verken skapade jag ett par till i samma stil.

Not Playing This Game Anymore, mixed media 2018, 33 x 41 cm
2200 SEK

 

Principessa Sphynx, digital collage 2018.

Fine art giclée prints (open edition) 30 x 40 cm / 700 SEK

Birds of Hell, mixed media 2018, 2600 SEK

In Girum Imus, mixed media 2018, 2200 SEK

 

Kors på väggen. Foto: Ulf Holmén

 

Foton: Juste Galleri

Med Linda H. Syvertsen

 

Musik av The Binge på gång.

Charlotte Rönnlund, Ingemar Strandh och Ingemar Nyström.

Peter Palm

Kerstin och Maria

Veronica Björling och Mikael Wahlström

Galleristerna Kristin Mörck och Johan Bring

Litet klipp med The Binge (och min konst):

 

Publicerat i Egna verk, events, goth, Konst, kultur, lowbrow, musik, Okategoriserade, skräckkonst, Utställning | Etiketter , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 7 kommentarer

Snow Queen (at Ångsäter old elementary school)

Jag har på något mirakulöst sätt lyckats klämma in lite måleri mitt i det kaos, med flyttar (egna och andras) samt byte av arbetsgivare kombinerat med en försvarlig mängd sk utmaningar i vår verksamhet, som varit mitt liv de senaste åren. Här är resultatet:

Snow Queen (at Ångsäter old elementary school)
mixed media (water colours, acrylics) 2018
Reference photo: Anna-Carin Rehn
Size: 30×40 cm
Price: 3600 SEK

Publicerat i Egna verk, Konst | Etiketter , , , , , , , , , , , , , , , , | 3 kommentarer

Bli en ”patreon of the arts”

Nu finns möjligheten att stödja min konstvärldsomstörtande verksamhet på ett mycket enkelt sätt på sajten Patreon! 

Liten slant, större slant, månatliga bidrag…allt tas tacksamt emot. Alltihopa går till investeringar i en framtid som konstgallerist/tatuerare i egen studio samt självklart för att möjliggöra den här bloggens överlevnad. Tid är ju, som bekant, pengar.

Ta chansen, bli konstmecenat! :)

Publicerat i Konst, kultur | Etiketter , , , , , | Lämna en kommentar