Öppet brev till chefredaktören för svenska ELLE

Till Cia Jansson, chefredaktör för svenska ELLE (ellered@elle.se):

Hej!

Jag har under decennier läst och även i perioder prenumererat på er tidning, som jag anser vara den bästa i genren mode som finns på svenska. Ingen annan tidning har fingret på modevärldens puls på samma sätt och kombinerar detta med intressanta reportage och artiklar om modehistoria, spännande personer, design, historia och annat på ett flärdfullt sätt.

I dessa värdegrundstider antar jag att även ELLE håller sig med en sådan, eller åtminstone någon slags formulering om vad slags värderingar varumärket ska förmedla.

”…kvinnor är ju typ som utvecklingsstörda barn…”

”Kvinnohatet handlar om ett förhållningssätt, en överlevnadsstrategi tror jag.”

”Ponera: OM jag skulle hata kvinnor, vad är så provocerande med det?”

Skulle ni vilja ha en bloggare som uttryckte sig så här? Om samme bloggare på twitter skrivit A.C.A.B. i dessa tider av ökad polarisering och tilltagande attacker mot blåljuspersonal? Om samme bloggare hotat en riksdagspolitiker till livet?

Jag antar att svaret är nej. Min undran är därför varför ni anlitar bloggaren Kakan Hermansson? Citaten ovan (men med ”kvinnor” utbytta till ”män”) kommer alla från henne och det andra som nämns har hon gjort sig skyldig till.

Kakan Hermansson är en galjonsfigur för ett koppel av unga, arga feminister som bereds plats inom stora delar av media. Tidningarna får klirr i kassan av antalet klick som dessa genererar med sina provokationer mot främst vita heteromän, inom public service är deras ideologi rättesnöret och övrig tv engagerar samma gäng förmodligen i hopp om att hänga med i vad ungdomarna vill titta på. Känslor och däribland hat säljer uppenbarligen. För en ex-feminist som undertecknad och en hel del andra är dock de här unga oförmågornas bravader enbart deprimerande att ta del av. Den här sortens vulgofeminism kan aldrig bidra till ett verkligt jämställdhetsarbete på ett konstruktivt sätt. Det enda den är förmögen till är att vidga klyftor, skapa större motsättningar och polarisera. Trots detta är dess torgförerskor ömt omhuldade i mediebranschen, och så uppenbarligen även hos ELLE.

Nej, Kakan Hermansson är ingen ”härlig” typ. Hon ”stärker” ingen. Hon har glidit runt från det ena prestigefyllda uppdraget till det andra på en rutten räkmacka tillverkad av hat. Det goda och fina hatet som kommer från vänster och som riktar sig mot exempelvis just vita och/eller män. Det finns ingenting nytt eller fräscht hos Hermansson och ordet stil kan inte ens nämnas i samma mening.

Jag älskar mode och hade hoppats att en tidning som ELLE kunde vara en frizon från de mer smaklösa provokatörerna (som knappt går att undvika) i dagens Sverige. Tyvärr får jag härmed meddela att jag varken kommer att köpa någon tidning och ännu mindre prenumerera på er publikation så länge Kakan Hermansson anlitas av er. Jag uppmanar även andra som är upp över halsen med hatmånglarna att bojkotta de publikationer som anlitar dem.

Med vänlig hälsning

Susanna Varis

Mina tidigare inlägg om Hermansson:

Kakan – hatpredikant i feministkyrkan

Kakans bravader och läsvärda texter

Kakan Hermansson i farten igen

Kakan Hermansson igen

Karin ”Kakan” Hermanssons dödshot mot politiker

En notering i kanten…

 

 

Publicerat i feminism, genus, jämställdhet, journalistik, medier, misandri i media, Mode, Okategoriserade | Etiketter , , , , , , , , , | 19 kommentarer

Lite digitalt skräckklotter…

Dagens alster:

Levitation Hate Potion No 666 series 50Levitation (Hate Potion No 666 series), digital doodle, 2016.

 

Publicerat i Egna verk, Film, goth, Konst, Kuriosakabinettet, lowbrow, skräckkonst | Etiketter , , , , , , | 2 kommentarer

VERNISSAGE! 14. maj på Cecilia Haupt Konstbyrå

I helgen var det vernissage för min och Fredrik Skölds gemensamma utställning på Cecilia Haupt Konstbyrå. Tack alla som kom, umgicks och kanske dessutom handlade något litet verk!! Ett särskilt tack till Isa Lisa Dykhoff som gjorde en livetatuering/performance och Christer Magnusson som underhöll med livemusik! Foton, om inget annat anges: Susanna Varis

01 02 03Med Fredrik och Cecilia. Foton: Ulf Holmén

DSC_0259-50 DSC_0261-50 DSC_0262-50Konsten att välja verk. Isa Lisa assisterar Fredrik.

DSC_0264-50 DSC_0266-50 Niki Cash med Fredrik Skölds konst bakom sig.

05Niki Cash medverkade på ett hörn…Foton: jag

u-DSC_0199-50 u-DSC_0201-50Foton: Niki Cash

DSC_0268-50

Konst av Cecilia Haupt till vänster och nederst, Niki Cash uppe i höra hörnet.

DSC_0269-50 DSC_0270-50

Dags för tatuering och Fredrik ser lite blek om nosen ut…

DSC_0271-50 DSC_0272-50 DSC_0276-50 DSC_0277-5006

Min tryck-guru: Lars Erik Sjöberg

07

Chefredaktör för Blaskan, Micheles Kindh har dykt upp…

08DSC_0280-50 DSC_0281-50 DSC_0283-50

Det rotas efter fler verk i de bakre utrymmena…

DSC_0285-50 DSC_0286-5009 10 DSC_0289-50 DSC_0290-50 DSC_0292-50 DSC_0296-50 DSC_0298-50 DSC_0299-50 DSC_0300-50 DSC_0302-50 DSC_0304-50 DSC_0305-50 DSC_0306-50 DSC_0307-50 DSC_0308-5011

u-DSC_0214-50 u-DSC_0218-50Foto (tre nedersta bilderna): Ulf Holmén

Nedan foton av Benji Nord:

u-DSC_0219-50 u-DSC_0222-50 u-DSC_0224-50 u-DSC_0226-50 u-DSC_0227-50fredrik-01

Foto: Fredrik Sköld

halle-01

En glad konstköpare… :)

halle-o2Foto: Halle Halén

Publicerat i Cecilia Haupt Konstbyrå, Egna verk, events, Konst, kultur, lowbrow, Marilyn Manson, pop surrealism, skräckkonst, Utställning | Etiketter , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Ett vernissage!

Välkomna på vernissage på Cecilia Haupt Konstbyrå, Öregrundsgatan 8 i Stockholm, 14. maj kl 14-19! Jag ska ställa ut med en konstnärsvän, Fredrik Sköld. med hög sannolikhet finns även verk av graffittikonstnären Niki Cash till beskådan.

varis-skold-headerSusanna Varis och Fredrik Sköld ställer ut akvareller, blandteknik, digitala alster och kanske annat. Kom och bli förfärad eller förtjust. Surrealism, absurditeter och more is more. Många konstigheter.

Rosé och tilltugg serveras.

Susanna Varis and Fredrik Sköld will display water colours, collages, digital art and maybe other things. Come and get delighted or horrified! Surrealism, absurdities and more is more. Many oddities.

Please note that blood letting may occure.

Rosé and refreshments will be served.

Lördagen 14:e maj 2016, kl 14-19. (Sat. May 14:th, 2-7 pm)
Cecilia Haupt konstbyrå, Öregrundsgatan 8, Stockholm

Publicerat i Cecilia Haupt Konstbyrå, Egna verk, events, Konst, kultur, lowbrow, pop surrealism, skräckkonst, Utställning | Etiketter , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

The Blue Butterfly

En oljemålning, The Blue Butterfly, är nu klar:

Sisi The Blue Butterfly not straight 50 text

The Blue Butterfly (The Tale of the Empress series)
oil, 2016
Size: 50 x 60 cm
Price: 8500 SEK

Bilder från processen:

160223-01 160223-02 160321-02 160429-02-crop

Publicerat i Egna verk, historia, Konst, lowbrow | Etiketter , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 2 kommentarer

A Tiny Hole in My Heart

En ny del till The Tale of the Empress finns nu till beskådan på Youtube:

”I wished for my soul to escape to heaven through a tiny hole in my heart”
Empress Elisabeth of Austria on the day before her death, 1898.

This film is part of the art project named The Tale of the Empress by Susanna Varis.
Artwork in this film: Susanna Varis
Music in this film: Dark Asylum Music – Scene From a Death
All rights reserved
2016

Publicerat i Egna verk, Film, goth, historia, Konst, lowbrow, musik, pop surrealism, skräckkonst | Etiketter , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Reklamavbrott

God morgon genusdjur (för att citera Liz @DivaFabuLiz på Twitter)!

Här kommer dagens konsumentupplysning:

japanplaster

Hittat på Facebook och som ni ser, med 100 % garanti! Så sluta svettas över Beach 2016, ett par plåsterlappar på fossingarna över natten fixar biffen. Rengjorda tarmar får ni på köpet!

Publicerat i humor, medier, pseudovetenskap | Etiketter , , , , , , , , | 3 kommentarer

Friheten på två hjul

Den här tiden på våren, när varma och smeksamma vårvindar blandas med enstaka, isiga vindpustar från norr, när de första vårblommorna tappert börjar trycka upp sina små stjälkar ur den gråbruntrista vintermarken, när den sista snön har smält och när människor ivrigt börjar kasta av sig vinterkläderna, finns det ännu ett mycket säkert vårtecken: brummandet av motorcyklar.

De kommer ensamma eller i par, men ofta i en lång karavan av välskötta och blänkande fordon med sina skinnklädda ryttare. Ekipagen i olika stilar, allt från Honda Goldwing med extra allt och den medelålders, bekväma åkaren till de mer rebelliska, rockiga Easy Rider-knuttarna och självklart de med ännu mera outlaw-stuk; motorcykelgängmedlemmarna.

Harley-Davidson_Museum_Easy_Rider_Captain_America_BikeKopia av ”Captain America”-motorcyckeln i filmen Easy Rider på Harley-Davidson Museum i Milwaukee, WI. Foto. Wikipedia/Danemroberts

Jag har haft ynnesten att få åka lite motorcykel i mina dagar, med betoning på lite. Turen gick runt Mälaren och visst är det en fantastisk känsla att susa fram på vackra, gärna kuperade småvägar i det svenska sommarlandskapet. Men skulle jag känna på den riktiga friheten skulle jag ju förstås skaffa mig en motorcykel själv. En gång i tiden närde jag en dröm om en egen Harley Davidson. Drömmen visade sig väl inte vara tillräckligt stark i konkurrensen mellan mina andra drömmar, så det blev aldrig någon sådan. Inte ens ett motorcykelkort. Inte ens ett körkort, faktiskt…(usch ja, måste få tummen ur…) Jag skulle glida fram på min fina HD, klädd i jeans och chaps (ja, jag vet…man ska ha skinnställ med skydd), en liten topp, en väst med fransar på, ringar med turkoser och dödskallar på fingrarna och något indian-inspirerat smycke om halsen och med mitt långa hår böljande i fartvinden (ingen bra idé i verkligheten, om du inte vill klippa av dig allt eftersom det blivit en enda oupplöslig tova). Som en Lucky Luke skulle jag försvinna in i solnedgången på en prärie någonstans.

Den drömmen har, som sagt, för min del fått ge vika för andra drömmar…men den glimrar till någonstans i bakhuvudet varje gång jag hör bullret från en tung motorcykel…

dark-knight-rises-set-NYC-11En annan till lika delar stencool som overklig motorcykel är ju den spektakulära tingesten från filmen The Dark Knight Rises, ett fordon som inte bara klarar märkvärdiga svängar med de rätt fritt vridbara hjulen och som dessutom är bestyckad med en hel del eldkraft…Anne Hathaway som Catwoman.

jatzy-bc-damOm man inte kan skaffa Batmans motorcykel så kan man åtminstone se ut lite som Catwoman. Halvarssons Jatzy BC dam finns att köpa hos ex vis Northbike.

 

sissy-barDet finns en uppsjö riktigt snygga väskor till motorcykeln också. Här en sk sissy bar-väska. Finnas att köpa hos t ex Biker-net.

Publicerat i Film, kultur, Okategoriserade | Etiketter , , , , , , , , , , | 9 kommentarer

Mera till Empress-serien

En ny design för memorabilia:

sisi mug 2 logoThe Empress as Queen of Hungary. Design for memorabilia.

sisi madeira 50 textMadeira (The tale of the Empress series), digital assembalge 2916.

The Empress began to flee all her sorrows. Every opportunity there was she would travel…to visit her family in her homecountry, to a recretional spa at a lakeside, to other countries, or to some beautiful island far away. Of course, she was criticized for this at the court. A picture of her, playing a mandoline and playing cards with her ladies-in-waiting, was not well recieved. The Empress´place was beside the Emperor and as a mother to her children and the country. But when at court, she was treated like a pretty and ignorant child and wasn´t even trusted with the upbringing of her cildren. The Empress came back to the city and the court, but she would almost emmideately fall ill once she got there. She wouldn´t eat, she was weak and had terrible coughs. The doctors would every time recommend her a change of climate again. When she was in Madeira, or in Corfu, or in any other place outside the court, she would soon get better and flourish. the Emperor would send couriers to his wife to hear how she was doing…after all, he was deeply in love with his troubled wife.
Archducess Therese:
”The couriers returned from Madeira cannot say enough about how boring it is there. Everything is divided according to hours, even the card games. From 8-9 Old Maid, from 9-10 Half Past Eleven. No one talks, even loquacious Helene Taxis has given it up.”
Besides a certain amount of boredom, the Empress was happy. She had her beloved animals, parrots, ponies and dogs to spend time with and she read a lot and also studied Hungarian. The Empress´ self-esteem grew and she became aware of her beauty and effect on almost every man that crossed her path. Count Hunyady, the Empress´ honorary escort, was the one giving the Empress lessons in Hungarian. The dashing count fell in love with the young Empress, and was abruptly ordered back home. The officers on a Russian warship that was berthed in Madeira all were completely infatuated with the Empress when they met her at a ball.
The Empress:
”Anyway, I want always to be on the move, every ship I see sailing away fills me with the greatest desire to be on it, whether it´s going to Brazil, to Africa, or to the Cape, it doesn´t matter to me, only not to sit on one place for so long.”

©Susanna Varis

 

Publicerat i Egna verk, historia, Konst, lowbrow, pop surrealism | Etiketter , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Nytt digitalt verk: In the Shadow of the Count

sisi rudolf 50 text

In the shadow of the Count (The Tale of the Empress series)
digital assemblage, 2016
 
The Empress´ only son, Archduke Rudolf, the Crown Prince, was a sweet, intelligent and delicate little boy. Only five years old, he could make himself understood in four languages. However, in this mighty dynasty there were no place for nothing else than strength, courage and authoritarian leadership, if one was born a boy. The young Crown prince was appointed a very strict, even sadistic, tutor, who should ”work extremely hard” with his young apprentice. The Crown Prince, who already was of delicate constitution and sickly, became almost permanently invalid under the new regime. The young boy suffered from fevers, angina, stomach colds among other conditions. Count Gondrecourt carried out his masters orders and drilled the sicly child with military exercises and rigorous physical and psychological ”toughening”. The Empress had no influence over the upbringing of the children and both the Archducess and the Emperor were of the opinion that only this ”toughening”, conducted in even harsher and more cruel ways, could strengthen the Crown Prince. Not only the Empress, but other members of the court reacted to the unusually harsh treatment of the young Crown Prince and finally the Empress couldn´t take it anymore, she handed an ultimatum to the Emperor:
 
”I wish to have reserved to me absolute authority in all matters concerning the children, the choice of the people around them, the place of their residence, the complete supervision of their eduacation, in a word, everything is to be left entirely to me to decide, until the moment of their majority. I further wish that, whatever concerns my personal affairs, such as, among others, the choice of the people around me, the place of my residence, all arrangements in the house etc. be reserved to me alone to decide. Ischl, 27 August 1865.”
 
Later the Empress complained about the difficult situation during the young years of her children: ”who were no longer allowed to be with me – about whose eduacation I was not allowed to have a say – until, with their rough handling and Count Gondecourt´s eduacational methods, they almost turned him into an idiot; – to try to turn a child of 6 into a hero through hydropathic treatments and fear is madness.”
 
When the Empress gained control over the children´s situation, she appointed a new tutor for him, Colonel Latour, who already earlier had shown great understanding and sympathy for the little Crown Prince. Under his wing the young boy recovered rapidly and was able to develope his intellectual abilities. But the young boy was to be somewhat alienated from his mother aswell, the Empress had fled from the court and the city to live long periods abroad.
Publicerat i Egna verk, historia, Konst, kultur, lowbrow, pop surrealism | Etiketter , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar