Mörkertid, Instagram och identitetsvänster

Det är mörkt och grått och energin sjunker lätt ner under nollnivån. Inte mycket har hänt, jag har skaffat mig en Nokia Lumia 2010. Innan hade jag enbart jobbets skruttiga HTC, som jag visserligen klarade mig utmärkt med, men inköpet av den nya telefonen har öppnat upp för en ny och rolig värld. Den är smidigare och snabbare än min Samsung-platta, för att inte tala om skillnaden i kamerafunktion. Så jag håller mig med viss möda vaken i mörkret med hjälp av min nya leksak. En bieffekt av alltihopa är att jag blivit med Instagram, följ mig gärna där. Några bilder från veckan:

InstagramCapture_658af921-1ab3-4251-9fab-0c8e821d4c3e InstagramCapture_be9975e5-952c-4974-8456-739a0a3fbbd9 InstagramCapture_f230dad8-bb8f-42dc-b45b-723a6152daf0 WP_20141116_12_27_16_Pro WP_20141117_18_17_36_Pro WP_20141117_18_19_36_Pro-crop Redigerad i Lumia SelfieBlandad kompott med bilder från promenad, exkursioner i samband med jobbet och ett nytt besök på utställningen Från Tsarer till Folkkommissarier.

Det var även mansdagen igår och jag har inte orkat ta del av de sedvanliga oförskämdheterna i media. Jag uppmärksammade ju inte dagen själv heller här på bloggen, för min del är den lika onödig som internationella kvinnodagen. Det är alldeles tillräckligt med könsfixering i det dagliga informationsflödet redan som det är. Man, kvinna – vem bryr sig? Mer än identitetsvänstern och feministerna?

Apropå identitetsvänstern; Åsa Linderborg råkade ju själv i skottgluggen för densamma, varpå hon skrev denna artikel och temat fortsätter på Aftonbladet med vänsterpartiets Nooshi Dadgostar, som menar att identitetspolitiken inte är vänster. (Man kommer nog snart fram till att det är ett nyliberalt, patriarkalt och manligt påfund, vilket förresten antyds i Linderborgs text: ”Men identitetspolitiken såsom den ser ut nu börjar få en kraftig liberal slagsida.”  och Det är mer liberalt än vänster att göra representation till en fråga om hudfärg och inte struktur.” ) Bunkrar härmed upp med popcorn och pläd för höstkylan för att följa det fortsatta skådespelet när intersektionalisterna och marxisterna ska reda ut sina maktordningar.

Så, ni som undrat – bloggen lever än, men jag kommer bara att skriva när andan faller på. Tack till alla trogna följare och kommentatorer för allt stöd, det uppskattas! Ha det så bra allihopa i höstmörkret och försök att härda ut, snart vänder det! :)

 

Publicerat i feminism, identitetspolitik, jämställdhet, journalistik, medier, Okategoriserade, politik | Etiketter , , , , , , , , , , , , , , | 10 kommentarer

Gästinlägg: Oravsky om den internationella toalettdagen

Internationella toalettdagen

 

I dag, onsdagen den 19 november är utnämnd till ”Internationella toalettdagen”.
Yes meine Damen und Herren, i dag firas, eller vad man nu gör, ”Internationella toalettdagen”. Och här kommer mitt bidrag till dess åminnelse.

 

Jag var ett oroligt barn. Ständigt sökande och utforskande. Allt ville jag veta och allt ville jag pröva på. Jag spelade ishockey, tävlingscyklade och simmade. Jag läste med samma iver om dinosaurier som om Draculas härjningar. Mina kvarterskompisar spelade hockey i juniorlandslaget och vann tiotusenkronorsfrågan. Inte jag. Jag kunde ingenting exceptionellt bra, men kunde i stället lite om relativt mycket.

Min pappa uppmuntrade mig att välja något som jag kunde fördjupa mig i och bli specialist på. Han sa att han brydde sig inte om vad det blev, bara jag tyckte om det. ”Knyt mattor”, sa han till mig, ”va’ den bäste rörmokaren eller bli expert på myrornas sexualliv. Vad som helst, se bara till att bli bäst på det.”

Jag förstod detta, eftersom vi bodde i dåvarande Tjeckoslovakiska socialistiska republiken och alla experter, vare sig de nu var utmärkta chefskockar, framstående gynekologer eller landslagsspelare i tennis, kunde sändas utomlands för att representera socialismens odödliga och segrande ideologi och kunde därmed stanna i väst utan att riskera livet, som vanliga lekmän var tvungna till, när de beslöt sig för att lämna landet.

Så jag meddelade min far att jag tänkte satsa allt på att bli expert på att bygga säkra atlantångare, kanske på grund av att jag skrämts av den förmodade osänkbara RMS Titanic, som år 1912 så tragiskt försvann i havets djup, likt något man oåterkalleligt spolar ner i toaletten.

 

Far avrådde mig inte direkt från detta, utan frågade bara varsamt, var i helsike finner jag ett hav och ett stort båtvarv i Tjeckoslovakien?

Trots att mitt fria val visade sig vara något begränsat, kom kärnkraften så småningom hel oväntat till min undsättning och jag fick under en skoltermin även byta skolbänkens teori mot arbetslivets praktik, när jag fick prya på ett kärnkraftverk.

Alla som arbetade där var specialister, eller fackidioter, sade min handledare, som fick leda mig, om än inte direkt i hand. Han var politiskt något ostabil och troligen även avogt inställd till all specialisering. Politisk som yrkesmässig. Så han lät mig vidga mina vyer, genom att låta mig köra en truck. Jag var lite nervös för uppgiften, men min mentor sa att vilken idiot som helst borde klara av detta. Olyckligtvis körde jag in den tunga trucken i toalettbås som stod på rad i en hall, och mejade ner samtliga.

Min manuduktör blev knappast helt förkrossad av mitt oavsiktliga sabotage, eftersom han dagen därpå skänkte mig Chic Sales novell ”Specialisten”, som handlar om en man som är utomordentligt sakkunnig på att bygga utedass. ”Där får du”, anförde han i sitt dedikationstal. ”Vill du också bli specialist som alla dessa blåsta partianhängare, så var så god!”

 

Ett kärnkraftsverk är troligen mycket beroende av sina avträdesplatser, eftersom trots socialismens knappast halsbrytande arbetstempo, var holkarna på plats bara en halv månad senare. Och här kunde hela denna knappast sedelärande historia sluta men ödet ville annat: Kraftverkets chef, en regeltrogen politruk, ville få en uttömmande redogörelse på hur jag lyckades med bedriften att välta inte en, inte två, utan en hel rad av socialistiska bekvämlighetsinrättningar, och min handledare körde ånyo trucken rakt in i det just ny resta avföringsmonumentet – med ett för honom och klosetterna lika förödande resultat – i sin iver att förklara detta för styresmannen.

Efter detta kan ingen få mig att tro, att arbetet på ett kärnkraftverk är helt ofarligt.

 

År 1968, när Warszawa paktens välmenta ockupation av det ideologiskt sjuka Tjeckoslovakien gav mig ett välbehövligt tillfälle att lämna mitt hemland, var jag nästan färdigutbildad expert på kärnkraftsdrift, men jag hoppade av även detta och lät mig bäras av litteraturens fria hav i stället.

Min första bok som jag skrev och utgav i Sverige, ”I skuggornas hetta, tvärkulturella filmanalyser med amerikansk populärfilm från 70-talet i fokus”, verkar vara en specialists arbete, men är skriven under min hjältes, författaren och världsresenären Joseph Rudyard Kiplings odödliga motto, ”What does he know of England, who only England knows?”

 

I dag, onsdagen den 19 november, på ”Internationella toalettdagen”, tänker jag,

kanske inte helt oväntat, på Chic Sales novell ”Specialisten”.

Inte ens Chic Sales barn och barnbarn skulle våga kalla Chic för ”en klassiker”, men hans mest kända arbete ”The Specialist”, förtjänar utan tvekan detta hedrande epitet.

Chic Sales ”Specialisten” är, till trots vad den vid första anblicken verkar vara, lika djup som de latriner som dassbyggarspecialisten Lem Putt själv bygger och lika näringsrik som den parfymerade materia, dessa fylls med.

Novellen är skriven i USA åren 1929 – 30 och är starkt präglad av sin tidsanda.

Det dassbygge och dess öde som gubben Clark och hans söner bygger, är en allegorisk omskrivning av det tillstånd som rådde i USA på den tiden och som efter en högkonjunktur som förebådade en mycket ljus framtid, slutade i den katastrof som är allmänt känd under begreppet ”börskraschen”.

Det hönshus som Lem Putt nämner i början av sin berättelse och den bil som densamme färdas i, i slutet av denna, är en påminnelse om det falska motto som amerikanska politiker förförde de röstande massorna med under denna tid, ”en bil i vart garage, en kyckling i var mans gryta”.

Och när Putt på slutet av sin berättelse proklamerar att ”Nu vet jag att ja gjorde rätt när ja specialisera mej. Ja har mitt på de torra, å ja hoppas att pojken min som växer så det knakar fortsätter mitt arbete när ja har gått bort”, pratar han mot sitt bättre vetande. Chic Sale visste nämligen, att utedasset var på väg att förpassas till museer bland andra nyttoföremål. Den Londonverksamme urmakaren Alexander Cummings toalettstol med vattensifon som han byggde redan år 1775, höll nämligen definitivt på att erövra den civiliserade världen och dess digestion. Och liksom Sigmund Freud kommenterar människans utveckling i sin under den tiden utkomna avhandling ”Vi vantrivs i kulturen”, kommenterar Chic Sale denna med sitt arbete ”The Specialist”.

Men det finns mer, mycket mer än så, i ”Specialisten”: Lem Putts kvinnosyn är befriande ironisk och Ibsens pjäs ”Ett dockhem” från 1879 som just på slutet av 20-talet gör ett segertåg i Amerika, återfinns i Sales berättelse. Hans dockhem heter dock utedass. Lems kvinna heter liksom Ibsens huvudperson Nora och advokat Helmer döper om Sale till det lättigenkännliga Elmer.

För att få ut alla betydelser, referenser och allusioner från Chic Sales ”The Specialist” måste man själv vara en specialist. Eller är det tvärtom? Är det just allmänbildning som gäller? Människans gynnsamma framtid står och faller med den handräckning som specialisterna och lekmännen måste ge varandra.

Därför tillägnar jag dessa rader till alla politiker som obehindrat kan förflytta sig från departement till departement. Bygg ett dass åt oss Annie Lööf och alla ni andra. Och skomakaren, strunta i att bliva vid din läst!

© Vladimir Oravsky

Publicerat i gästinlägg, historia, kultur, Okategoriserade, politik | Etiketter , , | 5 kommentarer

Rocky råkar ut för en modern feminist

Jag läser numera aldrig DN Kultur (mer än Fredrik Strage på nätupplagan) men råkade hitta ett exemplar från 4:e november på tåget. Däri fanns denna Rocky-stripp:

kellermanDSC_0639

I övrigt kan rapporteras att min relativa bloggtorka fortsätter. Galenskaperna förökar sig exponentiellt och många andra bloggar hinner oftast redan ta upp det mesta. Jag känner en slags mättnad angående tema feminism och jämställdhet, det mesta har jag redan skrivit om och kommenterat i andra sammanhang. Jag kommer kanske inte att sluta skriva, men det kommer enbart att vara då jag tycker att jag har något att säja, samt tid och lust till det. Tiden är begränsad och det finns andra saker som pockar på uppmärksamhet.

Publicerat i feminism, genusvetenskap, jämställdhet, Konst, kultur, medier, Okategoriserade | Etiketter , , , , , , , | 25 kommentarer

Från Tsarer Till Folkkommissarier

I helgen såg vi en alldeles fantastisk utställning på Nationalmuseet/Konstakademien – Från tsarer till folkkommissarier. Det var inte tillåtet att fotografera inne på utställningen, så det blir några foton utifrån:

DSC_0621-50 DSC_0622-50-t DSC_0623-50 DSC_0624-50-t DSC_0626-50 DSC_0627-50-t DSC_0628-50-t DSC_0630-50 Äntligen tillfälle att ha dragkedjeklänningen från Gaultier-kollektionen…:)

DSC_0633 DSC_0635-50-tFoton: Ulf Holmén, Susanna Varis

Utställningen spänner över 1800- och 1900-talen, från Fjodor Aleksejevs venetianska vedutamåleri, genom 1800-talets porträtt, genremåleri, historiska måleri och politiska realism till 1900-talets politiskt mycket eller något mindre styrda konst med exempelvis Jurij Kukgatjs idylliska proletärporträtt och bröderna Alex och Sergej Tkatjovs subtila samhällskritik. Det är med andra ord ett brett spektra av konstnärer, motiv och uttryck som serveras på denna utställning och självklart finns ett helt pärlband av fantastiska verk att beskåda i den här slags greatest hits-sammanställning. Det är hänförelse och beröring. Den tekniska skickligheten är fenomenal och motiven som spänner över ett så vitt spektrum över det ryska samhällslivet och historien gör att mängden intryck blir närmast överväldigande, men på ett positivt sätt.

Personligen blev jag fullständigt förälskad i denna porträtt av Brüllow (bilden gör målningen inte alls rättvisa, ni måste se den på plats):

Karl-Pavlovich-Briullov-Portrait-of-Countess-Yulia-Samoilova-with-her-daughter-Amazilia-Paccini

Grevinnan Julia Samojlova lämnar balen i sällskap av adoptivdottern Amacilia Paccini av Karl Brüllow.

Tavlan är definierad som oavslutad och bakgrunden är mycket riktigt en skiss och en undermålning. Jag tycker dock att detta ger porträttet en egen kvalitet i sig; bakgrunden, balen, som en oavslutad och inte lika viktig del av sammanhanget och grevinnan med adoptivdottern som det fulländade blickfånget. Greppet med ett porträtt där huvudpersonerna ser ut att enbart ha stannat till (som för en modern kändisfotograf) på sin väg ut, men en rörelse och med balens stim som en kuliss i bakgrunden ger liv åt framställningen. (Jag ska besöka utställningen en gång till med moderskan och får då chansen att uppleva målningen en gång till innan den försvinner tillbaka till Moskva.)

Några andra favoriter:

pavel-fedotov-wintry-street-on-vasilievsky-island-st-petersburgVinterdag. Vasilij-ön, 20:e linjen av Pavel Fedotov

michail-nesterov-hermitEremiten av Michail Nesterov

Nesterovs måleri påminner mycket om de finska konstnärer som under 1800-talet lät sig inspireras av Karelen, dess natur, mystik och traditioner, som Gallén-Kallela, Halonen, Edelfeldt och Järnefelt. Nesterov var verksam i Kiev och Moskva, så en direkt geografisk koppling verkar dock inte finnas.

aleksejkorzuchin-mohippa205558Möhippa av Aleksej Korzuchin.

aleksandr-dejneka-textilarbetare7123771293_76b379347e_zTextilarbetare av Alexandr Dejneka.

Detta är enbart ett axplock, det fanns många många fler godbitar att se och jag rekommenderar varmt att gå och se den här utställningen på plats!

Publicerat i finland, foto, Konst, kultur, Mode, Okategoriserade, Utställning | Etiketter , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Den journalistiska kompetensen slår till igen…

En artikel om växthuseffekten av Lars Gustafsson illustreras på följande vis i Expressen:

kyltorn

 

Publicerat i journalistik, medier, Okategoriserade, teknik | Etiketter , , , , , , , | 7 kommentarer

Journalisten som den neutrala rapportören

…är väl en gammaldags och modernistisk uppfattning i dessa postmoderna tider då det istället gäller att skapa en verklighet med strategiskt utvalda ord och med en uttänkt agenda. Jag läste denna artikel om hur invandringen är en vinstaffär för Storbritannien i DN häromdagen och vädrade gravad hund då det enbart talades om invandrade från EU-länder. Tidningen The Telegraph beskriver rapporten något annorlunda här och här.

immigr02DN

immigr01The Telegraph

Bloggen Fnordspotting har skrivit om detta här.

Publicerat i journalistik, medier, Okategoriserade, politik | Etiketter , , , , , , | 9 kommentarer

Ylva Johansson ser rosa

Ylva JohanssonYlva Johansson. Foto: Frankie Foughantin.

Ylva Johansson bevisar i en artikel i dagens SvD att hon har genusglasögonen fastskruvade på skallen. Rubriken Ingen ska mista livet på jobbet är kopplad till den senaste i raden av arbetsplatsolyckor med dödlig utgång, en händelse på en byggarbetsplats i Hjorthagen där två män avled och en skadades. Johansson var tidigt ute och sade bland annat:

”– Det är lätt att föreställa sig att man säger hej då till sin man eller fru på morgonen och så kommer han eller hon aldrig mer hem.”

I artiklarna som beskriver olyckan talas det om ”personer” och av ministerns uttalande kan man lätt förledas att tro att det ungefär skulle kunna vara lika stor riks för att det är ens man eller ens fru som inte kommer hem efter en sådan här tragisk olycka. Med tanke på hur noggrant varje annan företeelse som särskilt drabbar kvinnor behandlas som ett jämställdhetsproblem, är det märkligt att man fullständigt missar den aspekten här. Eller är det möjligen så att när män särskilt drabbas, så är det inte ett jämställdhetsproblem för den som brukar sina genusglasögon? Statistiken ser nämligen ut så här:

olyckornaTabell från Arbetarskydd

Den här sortens beskrivningar är kutym i media. Drabbas kvinnor särskilt, då är det ett jämställdhetsproblem, men aldrig tvärtom. Handlar detta om indoktrinering och inövade tänkesätt, eller är det ännu värre, en medveten agenda? Minister Johansson gör knappast saken bättre i det aktuella fallet. Hur som haver leder detta lätt till en mycket skev uppfattning om jämställdhetsproblematiken hos gemene mediekonsument. Kvinnor framstår hela tiden som förfördelade, medan männens specifika problematik osynliggörs.

I dagens SvD-artikel tas avstamp i den tragiska olyckan och därefter glider Johansson in på sin standardmodell av ”kvinnor drabbas värst”. Inser inte Johansson hur absurd texten blir när exemplet så tydligt handlar om män, men hon med en papegojas envishet inriktar sin omsorg mot kvinnor? I förbifarten försvarar Johansson Alliansens från vänsterhåll så utskällda arbetslinje också:

”Sveriges demografiska utveckling med en åldrande befolkning innebär att vi av både privata och samhällsekonomiska skäl måste anpassa arbetslivet så att fler ska kunna arbeta längre. För att klara finansieringen av skolan, vården och omsorgen måste tiden i arbetslivet fördelas mer jämlikt.”

Häpp!

Det talas om stress (som drabbar kvinnor värst). Drabbade stressen på den aktuella arbetsplatsen kvinnor värst, kan man då undra? Hur definieras ”drabbas värst”? Det är ingen tävling i lidande, men jag blir arg och frustrerad av den fullständiga enögdheten och ensidigheten.

Hur ser då regeringens och Johanssons lösningar ut? Dessa är fastslagna redan innan olyckan, med möjligen den nu tillkomna raden om just dödliga olyckor:

”Mot bakgrund av dessa utmaningar har regeringen presenterat följande satsningar på arbetsmiljöområdet i budgeten för 2015:

• En ny strategi för arbetsmiljöpolitiken ska tas fram i nära samråd med arbetsmarknadens parter. Avsikten är att strategin ska omfatta en nollvision för dödsolyckor i arbetslivet.

• Arbetsmiljöverkets anslag förstärks med 60 miljoner kronor från och med 2015.

• En tillfällig förstärkning av Arbetsmiljöverkets anslag under 2015 och 2016 med totalt 25 miljoner kronor för särskilda förebyggande insatser för kvinnors arbetsmiljö.

• Det statliga bidraget till regionala skyddsombud ökas med 10 miljoner kronor från och med 2015, och under 2015 med ytterligare 3 miljoner kronor för en särskild utbildningssatsning.

• En särskild satsning på arbetslivsforskningen med totalt 60 miljoner kronor genomförs under perioden 2015–2018, med fokus på kvinnors arbetsmiljöproblem och arbetsrelaterade ohälsa.

• Företagshälsovårdens kompetensförsörjning främjas genom en avsättning av 2 miljoner kronor 2015 och därefter 10 miljoner kronor per år.

Totalt uppgår satsningarna på en förbättrad arbetsmiljö till 100 miljoner kronor per år under kommande mandatperiod.”

Det finns alltså en ”avsikt” att skapa en ”strategi” mot dödsolyckorna.

Samtidigt riktas 85 miljoner av sammanlagt ca 400 direkt till arbetsmiljörelaterade insatser för kvinnor.

Feministisk jämställdhetspolitik i praktiken?

I övrigt håller jag med om att det är olyckligt att Arbetsmiljöinstitutet lagts ner, men regeringens satsningar om 100 miljoner per år är en p**s i oceanen och inget att slå sig för bröstet om.

Publicerat i blodtryckshöjare, feminism, genus, genusvetenskap, identitetspolitik, jämställdhet, journalistik, medier, misandri i media, Okategoriserade, politik | Etiketter , , , , , , , | 15 kommentarer

Gustav Adolf-dagen

Battle_of_Lutzen Carl WahlbomSlaget vid Lützen av Carl Wahlbom

Den store krigarkungen Gustav II Adolf stupade denna dag i Lützens dimma. Detta minns vid med att avnjuta godsaken nedan.

DSC_0620-50Gustav Adolf-bakelse

Publicerat i historia, Konst, kultur | Etiketter , , , | 2 kommentarer

Ha en härlig Halloween!

memaleficent kontrast 2 halloween text

Publicerat i goth, kultur | Etiketter , | 2 kommentarer

500 år gammal rumpmusik

assmusic021314Detalj ur The Garden of Earthly Delights av Hieronymus Bosch.

En student på ett college i Oklahoma har omvandlat noterna från bakdelen på denna figur i Hieronymus Bosch triptyk The Garden of Earthly Delights till ett musikstycke, som kan avlyssnas här.

assmusic2021314The Garden of Earthly Delights.

Bara på internet.

Publicerat i Cyberspace oddities, historia, Konst, kultur, Kuriosakabinettet, musik, Okategoriserade, Say whaaat...? | Etiketter , , , , , , , | 2 kommentarer