Ett nygammalt och ett nytt, digitalt verk – Empress-serien

Jag har tillskansat mig mer och bättre material att arbeta med för mina digitala kollage och har därför omarbetat ett gammalt verk i Empress-serien:

Sisi nocturnal Garden version II logoNocturnal Garden, draft II

Sisi Titania 50 sign logoTitania (The Tale of the Empress series), 2016

The Empress loved culture – the theatre, the art, the poets and the writers…and her favourite play was A Midsummer Night´s Dream by the enigmatic Englishman. Again, she was not understood at court. Anything else than the topics of power and politics for the gentlemen and relations and gossip for the ladies was unheard of. So she fled again…into her own world of dreams where she could be free. She was the fairy queen Titania, surrounded by peculiar games of love induced by the enchanted dream in the forest.

Countess Larisch:

”Elisabeth was in love with love, because to her it was the spark of life. She regarded the sensation of being worshiped as a tribute offered to her beauty. But her enthusiasms never lasted long, apparently because her artistic feelings would not allow her senses to be captured…
She should have been enthroned among the gods, she should have been courted on the hills of Parnassus or singled out, like Leda and Semele, by a triumphant Zeus. The coarsness of life repelled the Empress to the same degree that its beauty attracted her.”

The Empress:

”As Ariadne once, forsaken today / lingers Titania on the high cliff alone / The sun seeks now to pale its final ray / High up in the aether the first star´s light has shone (…) / Titania stares immobile into the distance / With moistened eye, who gains there now admittance?”

The Empress:

”On luscious summer nights / by the full moon´s sultry glow / I often thought: ”This one´s right!” / And rejoiced that it was so.

Yet always at break of day / Pressed to my heart so warm / I saw with fright and dismay / The ass´s head upon my arm.”

©Susanna Varis

Follow The Tale of the Empress here:
https://www.facebook.com/166258563387498/photos/?tab=album&album_id=1088066074540071

Publicerat i böcker, Egna verk, goth, Konst, lowbrow, pop surrealism | Etiketter , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Jakten på de svenska värderingarna

I kölvattnet av de allt mer accentuerade kulturkrockarna vi upplevt de senaste åren har den svenska, konturlösa och motsägelsefulla självbilden skakats om. Framför allt är det de rapporterade sextrakasserierna och -övergreppen på landets festivaler och ”handskakningsgate” (där en miljöpartistisk politiker vägrade ta en kvinnlig reporter i hand) som föranlett de uppblossade diskussionerna om svenska värderingar. Att detta ens är möjligt är följden av att korken till slut flög ur tryckkokaren vid namn ”åsiktskorridoren” för ungefär ett år sedan. Det dittills fullkomligt tabubelagda ämnesområdet kring immigrationspolitiken blev plötsligt möjligt att diskutera. Inom politiken har regeringen (såväl den nuvarande som den gamla, minus Miljöpartiet) gått från ”öppna hjärtan ” och ”inte bygga murar” till en veritabel brainstorming kring nya idéer som ska hålla människoströmmarna borta från Sverige. En hel del utmaningar kring hela det havererade projektet borde väl rimligen kunna kallas för problem i dagsläget och Sverige vaknar, visa bryskt, andra sakta men säkert, upp och luktar på kaffet.

En förvirring tycks råda båda kring huruvida det existerar något som kan kallas för svenska värderingar, alternativt vad dessa skulle vara. Backdrops med svenska flaggan och tal om svenska värderingar dominerade (åtminstone rapporteringen från) Almedalen på ett sällan skådat sätt. Nationalismen, som fram till för två år sedan var entydigt unket, passé, dåligt och möjligen farligt, har diskuterats i mera försonande ordalag. Yrvaket undras nu vad vi svenskar är för några och vad våra värderingar är. (Svenska värderingar i Almedalen; Blott Sverige svenska värderingar har (GP), Svenska värderingar skapar splittring i Moderaterna (DN), Svenska värderingar starkt tema under politikerveckan (Sydsvenskan))

En del usual suspects framhärdar självfallet i  diskursen ”svenskhet finns inte och om det finns så är det enbart barbari”. Att komma i tid till jobbet, att göra sin plikt och annat arbetslinjemässigt/lutheranskt har framförts som särskilt svenskt.

Jag tweetade för ett par dagar sedan om ett forskningsprojekt som kan råda bot på förvirringen; WVS – World Values Survey. Projektet består av forskare från runt om i världen och man har sedan 1983 undersökt värderingar och attityder i olika länder. Det finns med andra ord forskning och fakta att tillgå. WVS´ databas hittar ni här: WVS

Cultural_map_WVS6_2015

Traditional values emphasize the importance of religion, parent-child ties, deference to authority and traditional family values. People who embrace these values also reject divorce, abortion, euthanasia and suicide. These societies have high levels of national pride and a nationalistic outlook.

Secular-rational values have the opposite preferences to the traditional values. These societies place less emphasis on religion, traditional family values and authority. Divorce, abortion, euthanasia and suicide are seen as relatively acceptable. (Suicide is not necessarily more common.)

Survival values place emphasis on economic and physical security. It is linked with a relatively ethnocentric outlook and low levels of trust and tolerance.

Self-expression values give high priority to environmental protection, growing tolerance of foreigners, gays and lesbians and gender equality, and rising demands for participation in decision-making in economic and political life.”

 

Betraktar man Inlehart-Welzels kulturella karta ovan borde det stå klart för var och en att det i själva verket existerar väldigt ”svenska” värderingar. Svensken är inte religiös, skattar inte traditionellt familjeliv särskilt högt och är inte särskilt auktoritetstrogen. Svensken värdesätter miljöskydd, tolerans mot främlingar och homosexuella, jämställdhet och ökad delaktighet i beslutsfattande och det politiska livet. Sverige befinner sig i ensamt majestät uppe i det högra hörnet i diagrammet, omgivet närmast av grannländerna Norge och Danmark (samt Finland och Nederländerna). De mest genomsnittliga värderingarna hittar du enligt diagrammet i Grekland, Portugal, Vietnam och Thailand. Varken Afghanistan eller Syrien, där Sverige under de senaste åren haft en stor invandring ifrån, finns tyvärr med i undersökningen, men torde båda kunna placeras i den nedre, vänstra fjärdedelen av diagrammet.

En annan källa i jakten på de svenska värderingarna kan vara boken Mellan Klan och Stat av Per Brinkemo, där författaren på ett mycket illustrativt sätt beskriver de mycket stora skillnaderna som finns mellan ett statsindividualistiskt land som Sverige och ett klansamhälle som Somalia.

Även Henrik Berggren och Lars Trägårdh har skrivit en bok om svenskheten, Är svensken Människa? Ur en artikel i Expressen:

”Å ena sidan torde den svenska debatten må bra av en självkritik som tonar ner det naiva talet om den svenska toleransen för mångfald. Den svenska toleransen är brutalt villkorad; den svenska statsindividualismen bejakar individens autonomi och statens roll men skapar problem för konkurrerande gemenskapsideologier som sätter familj, klan, religion i centrum.

Sålunda är toleransen stor vad gäller sexuella minoriteter, barns rättigheter och andra ideal som framhäver individens autonomi – men låg i förhållande till kommunitära anspråk där individens autonomi ses som sekundär i relation till ”konservativa” eller ”patriarkala” familjevärderingar, klanens primat eller religiös dogm.”

[…]

”För de människor som invandrar till Sverige är detta inte en fråga om något som är förhandlingsbart i termer av pluralism eller mångkultur. Utrymme för religiösa friskolor, för att inte tala om hemskolning, är till exempel synnerligen begränsat. Men det gäller även lönearbetets roll i det svenska samhällskontraktet. Våra sociala försäkringssystem utgår i hög grad från att alla vuxna arbetar – väljer man en annan familje- och försörjningsmodell blir konsekvenserna digra för de som är hemmafruar eller hemmamän.

Även i detta avseende sticker svensk lagstiftning ut i enlighet med den statsindividualistiska logiken.”

I artikeln menas att Sverige går i bräschen för en slags ”universella” värderingar, som då inte ska ses som specifikt svenska. Är det verkligen så? Jag är ingen historiker, men åtminstone den här filmen från WVS (förvisso bara över tidsperioden 1981-2015) verkar inte stödja tesen om att alla länder skulle vara på väg emot de svenska, institutionaliserade värderingarna:

Något säger mig att diskussionen om värderingarna bara har sett sitt startskott…

  • : – : – : –

Även Patrik Lindenfors skriver här om svenskarnas (extrema) värderingar: Önsketänkande att svenska värderingar är universella

 

Publicerat i böcker, invandring och integration, jämställdhet, politik | Etiketter , , , , , , , , , , , , , | 13 kommentarer

Fröken Julie på Steninge slott

Ja, jag vet att jag inte ens är klar med Wien-äventyret här på bloggen, men jag sticker in ett inlägg om dagens utflykt till Steninge slott och teater Domestiques uppsättning av August Strindbergs Fröken Julie (biljetter finns här: Fröken Julie).

DSC_0588-50 DSC_0589-50Som synes var det vår sedvanliga kulturgängarkvartett som var ute även idag; Helene, Miche, Uffe och jag. Först lite stärkande (och mycket god) mat på Steninge Kök och Skafferi, behändigt beläget i samma stallbyggnad som föreställningen spelas i.

miche-02Foto: Micheles Kindh

DSC_0591-50 DSC_0593-50 DSC_0594-50 DSC_0595-50Stilig, gammal brandbil. Från en svunnen tid, då brandmän inte behövde pansarfordon för att utföra sina arbeten och då de flesta insåg värdet av en fungerande räddningstjänst.

u-DSC_0407-50Foto: Ulf Holmén

DSC_0600-50Trevligt att buskaget i förgrunden kom i fokus… :P

miche-01Foto: Micheles Kindh

DSC_0602-50 DSC_0603-50 DSC_0605-50-crop DSC_0606-50Vackra vyer i slottets barockpark. Slottet är uppfört i slutet av 1600-talet och ritat av Nicodemus Tessin och i barockparkens skapande medverkade Johan Hårleman.

DSC_0612-50teater-domestiqueBild: Teater Domestique

En gång i tiden, som ung och smårabiat feminist, bestämde jag mig för att censurera bort allt av herr Strindberg ur min kulturkonsumtion. Jag skulle inte slösa bort ett ögonblick av min begränsade tid på jorden åt denna kvinnohatares verk. Detta har hållit i sig, mest av gammal vana. Jag hade med andra ord varken läst någon bok eller sett någon uppsättning av något av hans verk innan dagens föreställning. Med andra ord har jag inget att jämföra med vad gäller beskrivning av densamma.

DSC_0607-50I spänd förväntan…

Inramningen för uppsättningen är både passande, eftersom Fröken Julie ju ska utspela sig på en herrgård och intim. En teaterns motsvarighet till klubbspelning där publiken nästintill befinner sig på scen, då en hel del agerande pågår bakom och runtom bänkraderna. Violinisten Karin Egerhag såväl välkomnar publiken in till föreställningen, som ger pjäsen en musikalisk garnering i form av en enkel folkmelodi som andas svensk landsbygd, midsommar och en annan tidsepok.

WP_20160709_15_45_43_Pro__highres-50-adj WP_20160709_15_45_54_Pro__highres-50-adjRasmus Dahlstedt som Jean och Malin Arvidsson som fröken Julie. (Kristin: Rebecca Kaneld, regi: Michael Riise).

Tre drivna skådespelare bjuder oss sedan på en och en halv timmes svindlande resa där kärlek, lust, klass, kön och makt (ja, jag vet…men faktiskt i det här fallet på ett utmärkt sätt) vävs in i ett intrikat spel där ingen någonsin kan vinna. Åtminstone inte fullt ut. Finns övermänniskan? Finns hon bland de fina människorna? Eller är den som är längst ner i hierarkin i själva verket den som är den ädlaste? Människan är sig lik och för en tröstlös kamp mot sina drifter. Föreställningen var helt fantastisk och jag förstår nu all uppståndelse kring herr Strindberg.

DSC_0608-50Malin Arvidsson, Rasmus Dahlstedt och Rebecca Kaneld

DSC_0610-50Peter Hallam, Karin Egerhag och Göran Holm

u-DSC_0411-50Efter föreställningen. Uffe tar en artsy-fartsy bild på mig och Miche och lyckas fånga ett par spöken på bild också…

u-DSC_0413-50 u-DSC_0414-50Rasmus och jag. Foto: Ulf Holmén

DSC_0611-50

Fröken Julie spelas ett antal datum nu på sommaren på Steninge slott och rekommenderas varmt!

WP_20160709_19_44_15_Pro__highres-50På kvällen blev det middag på La Cantina, en italienare i Södertälje som vi tänkt besöka lääänge (men som aldrig blivit av förrän nu…)

  • : – : – : –

Miche recenserar föreställningen här:

Teater Domestique spelar Fröken Julie på Steninge Slottsgalleria

Publicerat i historia, identitetspolitik, kultur | Etiketter , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

The Eightyseventh day – nytt, digitalt kollage

Sisi Meyerling jpg 50 textThe Eightyseventh Day (The Tale of the Empress series)
digital assemblage 2016

The Baroness´ love was all consuming. She was blind and deaf for anything else than her princes voice and actions. Of all the women…including his wife…he had chosen her, a girl of only 17! Of all the beautiful and distinguished ladies that used to accompany him to the balls and the parties…he always came back to her. Could one believe it? That the crown prince loved her? She wasn´t anything special and she wasn´t a great beauty…but obviously he found something in her that he couldn´t find anywhere else. So when he suggested that they´d spend the weekend at his hunting lodge she gladly joined him. Maybe her love could save him from his nightmares and his melancholia. A weekend in the fresh air of the mountains would surely make things better. Her prince could sometimes sink into a deep hole of melancholy thoughts…
This time the melancholy was very bad and even the good wine or the medicines could ease his pain. The world was black to him and he didn´t want to live. If living meant to be without the love of her life, then her life had no meaning either…87 days they had known each other. 87 days that fullfilled and completed her life! She would need nothing more.

The crown prince could no longer motivate his own existence. The responsibilities to the state…he didn´t believe in it. He didn´t believe in this absurd theatre of inherited power. He had watched his mother suffer under the pressure of a system that had no legitimacy in his eyes. The system had taken his mother away and his father had tried to fullfill its requirements to the extent that he´d almost sent his son to death. The system had forced him to marry a woman he never loved. If the system was more worth than his life, well…

The Empress was, of course, devastated. She would wear nothing but black for the rest of her life. She became the ”Mater Dolorosa”.

The Baroness (carved into the lid of a cigarrette case she had give to the Crown Prince):
”Thanks to this happy fate! 15th January 1889).”

The Crown Prince´s farewell letter to the Empress:
”My dear Mama, I no longer have any right to live…”

The Empress:
”…was the greatest philosopher after all. He had everything, youth, riches, and good healt, and he gave it all up.”

The Empress:

”This night tonight is All Soul´s Night / The graveyard lies forlorn / And who indeed in the depths of night / Would here to the dead be drawn?

Yet though the clouds there breaks the moon / Its light beams shining down / Upon a woman´s face that´s wan / and mourning bands surround.

She wanders there so earnest and calm / in a long, black dress / Wreaths hang down from both her arms / Each so heavily pressed.”

 

Follow the Tale of the Empress here: The Tale of the Empress

Upcoming exhibition:

Kommande utställning på Galleri T

Publicerat i Egna verk, goth, historia, Konst, lowbrow, pop surrealism, Utställning | Etiketter , , , , , , , , , , , , , , , , , | 2 kommentarer

Pausbild

Prophet Muhammad Cartoon Charlie Hebdo 08”It´s hard to be loved by idiots”

Något som nog kan kännas igen av fler än just Muhammed…

Publicerat i dagens citat, humor, identitetspolitik, lowbrow | Etiketter , , , , , | Lämna en kommentar

Kommande utställning på Galleri T

Nu är tiderna, evenemanget och utställningsaffischen klara för min årliga tillställning på Galleri T. Dags med andra ord att börja spara ihop pengar till alla verk ni ska köpa… ;)

Sisi exhibition poster 2 jpg 50Evenemanget på Facebook hittar ni här: Evenemang

Varmt välkomna!

Publicerat i Egna verk, events, Konst, kultur, lowbrow, pop surrealism, Utställning | Etiketter , , , , , , , , , , , , , , | 1 kommentar

Wien 2016 – del 2

Dags att fortsätta med anteckningarna från Wien-resan (foton Undertecknad, om inte annat anges)…

Del 1 hittar ni här:

Wien 2016

DSC_0141-50Stock um Weg

Påföljande dag skulle vi äntligen besöka Hermesvillan, den kejserliga ”jaktstugan” och lustslottet, ämnat åt kejsarinnan Elisabet (Sisi) som tillflyktsort från det wienska hovet. Min guidebok gav en högst spartansk beskrivning av ”buss 60” som skulle föra oss dit. Problemet var att jag inte kunde hitta någon buss 60 i det aktuella området. Efter en förfrågan i hotellets reception, där den unga damen aldrig verkade ha hört talas om nämnda Hermesvilla och enbart kunde få upp resvägar med i genomsnitt fyra färdmedel i den lokala reseplaneraren (precis som jag), vandrade vi vidare till informationen på Westbanhof. En mycket vänlig man kollade åter upp resvägarna och tillsammans valde vi ut ett av alternativen. Spårvagn till Hietzing, därefter buss till Stock am Weg. efter att ha landat i ett luxuöst villaområde vandrade vi lite planlöst mot en kulle där Hermesvillan kunde tänkas ligga bakom. Reseplaneraren hade förutspått en promenad på en kvart. Uppe i backen fanns ett värdshus och vi beslöt oss för att fråga efter vägen, eftersom det inte fanns någonting som tydde på att vi befann oss i närheten av någon Hermesvilla. Efter att ha dragit något olika slutsatser av vad som sades till oss fortsatte vi in i skogen…

DSC_0142-50Stock am Weg, en plats där en lokal hjälte bragt ett lokalt odjur om livet…

DSC_0145-50Uppe i skogen möttes vi av en mur som vi bedömde vara den som omgärdar Leintzer Tiergarten, där vildsvin och hjortar befolkar Hermesvillans omgivningar. Plötsligt uppenbarade sig en fenomenal utsikt mot Wien genom en glipa i bladverket…

Vi vandrade i skogen, längs med muren, utan att hitta något annat än en stängd port…

DSC_0146-50Vackert i Wienerwald…

Ganska snart ville jag ge upp. Den minst sagt kuperade terrängen och den stickande hettan kombinerat med ett snabbt annalkande blodsockerfall inför lunchen tyckets inte som bra förutsättningar för en vandring ut i blindo…

Purken var jag ett tag inne på att anta attityden ”Don´t mention the Hermesvilla” och strunta i alltihop, men en ny plan började sakta formulera sig under lunchen på ett chinahak i Hietzing; ett nytt försök påföljande dag med spårvagn till Hietzing och taxi därifrån (taxichaufförer måste väl ändå för bövelen känna till var man kan ta sig in i Leintzer Tiergarten och Hermesvillan…?) och alternativ sysselsättning för resten av dagen. Så fick det bli. Efter lunchen tog vi oss in till stan med avsikt att besöka Skattkammaren på Hofburg. Blöta som dränkta råttor efter ett hastigt skyfall fann vi oss droppandes vid ingången till Schatzkammer – stängt på tisdagar.

Det fiffiga med Wien är dock de korta avstånden till allting. Bara runt hörnet finns ju Albertina, ett museum för främst modern konst och där fanns dessutom en utställning jag gärna ville se: Anselm Kiefer – Woodcuts

DSC_0149-50 DSC_0150-50 DSC_0151-50 DSC_0152-50 DSC_0153-50 DSC_0154-50 DSC_0155-50 DSC_0156-50 DSC_0157-50 DSC_0158-50 DSC_0159-50 DSC_0160-50 DSC_0161-50 DSC_0162-50 DSC_0163-50 DSC_0164-50Texterna är väl en beskrivning nog, men för egen del tycker jag om det mörka och gotiska uttrycket i just träsnitten, så genialt transformerade genom kollage- och blandteknik. Verken är kraftfulla! I övrigt kan noteras att det är så befriande att få se konst utan den obligatoriska, ideologiska filtreringen hemma. Postkolonialismen och identitetspolitiken lyser med sin frånvaro och detta gör luften lätt att andas. Jag kan föreställa mig hur exempelvis denna utställning blivit behandlad hemmavid och ryser av bara tanken.

DSC_0272-u-cropGanska mör efter dagens äventyr, men än ger vi inte upp…det finns rysk avantgardism på översta våningen…foto: Ulf Holmén

chagalltomalevichEn snabbtitt på utställningen Chagall to Malevich, The Russian avant-garde…(foton: Albertina)

albertina-01Kuzma Pedrov-Vodkin, ”The Fantasy”, 1925

I den här utställningen beskrivs hur de ryska avant-gardisterna strävade efter nya uttryck, skilda från det gamla som kopplades ihop med det tsaristiska Ryssland, samtidigt som de av de nya, socialistiska härskarna från början uppmanades, sedan tvingades att skapa konst som mer eller mindre stod i ideologins tjänst. Till en början tilltalades många av konstnärerna av idéerna om allas lika värde, om jämlikhet och om tankarna kring den kommande, paradisiska tillvaron efter samhällets omdaning enligt den socialistiska/kommunistiska modellen. Efter hand blev det enbart dessa idéer som kunde ge försörjning, eftersom den kommunistiska staten var den enda som var i position att beställa och betala för verk. (På Albertinas hemsida finns kortfilmer om utställningarna. Här finns filmer om Chagall to Malevich: Chagall to Malevich). Jag får en del associationer till sakernas tillstånd här hemma…

albertina-03Kazimir Malevich, ”Red Cavalry”, c. 1932. Målningen daterades till ett tidigare datum av konstnären, för att passera som ett tidigare verk, i en tidigare stil som inte premierades av de socialistiska härskarna och passerade som en hyllning till den Röda armén. I film nummer tre mer om detta.

albertina-02Vasily Kandinsky, ”On White I”, 1920

DSC_0165-50Ute igen hade regnet dragit vidare och vi drog vidare till något turistiga, men tjusiga Café Central…

DSC_0166-50 DSC_0167-50 DSC_0168-50

Fortsättning följer i del 3…

 

Publicerat i feminism, genusvetenskap, goth, historia, identitetspolitik, Konst, kultur, Utställning | Etiketter , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 3 kommentarer

FINISSAGE – konsten hängs ner

Torsdagen 23. juni, dagen före Midsommar, välkomnar Fredrik Sköld och undertecknad er på FINISSAGE!

varis-skold-header-nedplockning-textFINISSAGE – Nedhängning av konsten

Utställningen VERNISSAGE! med Susanna Varis och Fredrik Sköld på Cecilia Haupt Konstbyrå hängs ner. Surrealism, absurdism och more is more åker in i magasinen. Sista chansen och möjlighet till klipp! Överbliven rosé kan händelsevis serveras. Kom och gör våra koffertar lättare!

FINISSAGE – hanging down the art

The exhibition VERNISSAGE! with Susanna Varis and Fredrik Sköld at Cecilia Haupt Konstbyrå will be taken down. Surrealism, absurdism and more is more is going into the warehouses again. Last chance and a bargain opportunity! Left-over rosé might be served. Come and make our baggages lighter!

Plats: Cecilia Haupt Konstbyrå, Öregrundsgatan 8, Stockholm

Tid: ca 15 – 19

Bilder från utställningen finns här:

VERNISSAGE! 14. maj på Cecilia Haupt Konstbyrå

P.S. Det torde finnas möjlighet att även spekulera på finfina verk av Cecilia Haupt och Niki Cash.

Publicerat i Cecilia Haupt Konstbyrå, events, Konst, kultur, lowbrow, Utställning | Etiketter , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Wien 2016

Årets resa till Wien är avverkad och jag saknar staden redan. Här följer reflektioner och en hel del bilder från ännu en fantastiskt rolig och givande vistelse i denna kulturens högborg. Alla bilder ©Susanna Varis, om inget annat anges och utom bilderna på konstverk på Belvedere.

WP_20160528_16_00_52_Pro__highres-50Mellanlandning i Frankfurt.

WP_20160528_18_08_33_Pro__highres-50Spricka i skyn…

DSC_0001-50Framme. Första dagen och ett besök i Pratern-området, där vi aldrig varit tidigare. Detta var vår första resa sommartid och Pratern gör sig väl bäst då…nöjesparken är gratis att gå in i, men attraktionerna betalar man för.

DSC_0002-50Franz Josef och Elisabet (Sisi) av Österrike i något…hrm…bisarrt utförande.

DSC_0005-50 DSC_0006-50 DSC_0009-50 DSC_0011-50På vägen in till det stora pariserhjulet, Wiener Riesenrad, fanns gamla vagnar inredda med scenerier ur Wiens historia. Ovan exempelvis byggandet av Stephansdomen och den andra belägringen av Wien av ottomanerna 1683.

DSC_0012-50Mer historia i samma lokal. Franz Josef och Sisi, mer lika sig själva…

DSC_0029-50

DSC_0236-50-uUppe i hjulet. Det är 30 grader varmt och mitt hår har inte ett av sina bästa dagar. Foto, nederst: Ulf Holmén

DSC_0021-50-x DSC_0023-50-x DSC_0025-50 DSC_0026-50 DSC_0030-50 DSC_0032-50 DSC_0033-50Och visst var det tjusiga vyer där uppe…

DSC_0035-50Tanken var att dinera i den gamla, kejserliga jaktstugan, på restaurang Lusthaus, men den visade sig vara abonnerad…

DSC_0034-50Istället tog vi in på restaurang Altes Jägerhaus ett stenkast ifrån lusthuset. Ett utmärkt val, visade det sig.

DSC_0042-50 DSC_0044-50 DSC_0052-50Efter maten blev det en promenad i parkområdet, där jag hann få glimtar av ett par urtjusiga hästar (tyvärr inga foton dock), ett gäng vattenfåglar och spår av bävrar, bland annat…

DSC_0053-50Senare på kvällen var det dags för den första konserten…Mozart Ensemble på Mozarthaus. Jag har tidigare avfärdat många av de här mera hårt marknadsförda konserterna som enbart greatest hits-turistjippon, men det här evenemanget överträffade alla förväntningar. Ensemblen, framför allt försteviolinisten Judith Steiner, var fantastiskt skicklig och lokalen hade en mycket fin atmosfär. Herr Mozart själv har spelat här och berömde då rummets akustik, något som bara kan instämmas i.

DSC_0056-50 DSC_0057-50 DSC_0058-50 DSC_0059-50 DSC_0060-50 DSC_0062-50Lokalen är fantastiskt vacker och förfogas i vanliga fall av Tyska orden. Hemsida: Mozarthouse

DSC_0063-50Vårt hotell på Neubau Gürtel, nära Westbanhof.

DSC_0066-50 DSC_0067-50 DSC_0071-50 DSC_0072-50 DSC_0073-50Dag 2 och dags för Belvedere slott/museum.

DSC_0244-50-uFoto (nederst): Ulf Holmén

DSC_0075-50max max-01 max-kurzDen första utställningen blev Max Kurzweil – Ligh and Shadow. Det var enbart tillåtet att fotografera på slottet utanför konstutställningarna. Bilderna är från Belvedere

Flera av Max Kurzweils verk berörde mig mycket. Ett skickligt hantverk kombinerat med ofta teman kring människans skörhet, en intimitet som för en nära den avbildade eller -porträtterade personen.

kurzweilEtt vykort med Max Kurzweils målning ”Dear Visitor”. Verket fanns på utställningen, men jag lyckas inte hitta någon bättre bild av det. Någon kanske tycker att den tippar över gränsen för kitsch, men jag tycker att det finns något oemotståndligt vackert i den här känslofyllda scenen.

DSC_0076-50 DSC_0079-50Kaffe och fotografering på caféet…foto nederst: Ulf Holmén

DSC_0081-50 DSC_0083-50 DSC_0084-50 DSC_0085-50Trapphuset i Övre Belvedere…

DSC_0246-u DSC_0248-u DSC_0250-50-u DSC_0253-crop-uFoton: Ulf Holmén

Vi har sett samlingarna i Belvedere tidigare och valde att börja med den delen vi koncentrerat oss minst på; neoklassicism, romantik och Biedermeier samt realism och impressionism på våning 2. Nedan ett urval av verk vi såg:

belvedere Josef Dannhauser, ”Rich Glutton”

friedrich

Caspar David Friedrich

Josef Danhauser-653969

Josef Danhauser, ”Reading of a Novel”

waldmullerFerdinand Georg Waldmüller, ”Corpus Christi Morning”, 1857

Vi skummade lite snabbare igenom våning 1 med Wien vid sekelskiftet 1900:

klimt-02 klimt-03

Gustav Klimt. Självklart. Klimt är ett geni, men stackars ”Kyssen”, eller ”Lovers” (längst in i salen överst), som den egentligen heter är outhärdligt överexponerad. Den finns överallt, verkligen överallt, i Wien. Kuddar, koppar, t-shirts, paraplyer, glasögonfodral, brickor, mobilskal…bara fantasin sätter gränserna för vilka alla tingestar som kan prydas med motivet. Den är förstås magnifik i verkligheten, men jag ser hellre nästan vilka andra verk av mästaren som helst.

gustav_klimt_-_portrait_of_sonja_knips_1898_austria_gallery.600x0Gustav Klimt, porträtt av Sonja Knips.

egon_schiele_mutter_mit_2_kindern_iii_4473 schiele-02Två favoriter av Egon Schiele: ”Mother With two Children” och ”Death and Maiden”

DSC_0087-50 DSC_0088-50 DSC_0090-50 DSC_0091-50Den svulstiga Marmorsalen i Övre Belvedere. Belvedere är ursprungligen hjälten från belägringen av Wien 1683, prins Eugen av Savoyens, sommarslott. Prinsen hade även ett vinterpalats i Wiens centrum.

Matpaus och promenad ner till Nedre Belvedere:

DSC_0095-50 DSC_0096-50 DSC_0097-50 DSC_0098-50-crop DSC_0102-50 DSC_0103-50 DSC_0104-50 DSC_0106-50 DSC_0107-50 DSC_0109-rop DSC_0111-50 DSC_0112-50

Nedre Belvedere:

DSC_0114-50 DSC_0115-50 DSC_0116-50 DSC_0117-cropGroteskensaal

DSC_0118-50-adj DSC_0119-50 DSC_0121-50Marmorgalerie

DSC_0122-50 DSC_0124-50 DSC_0125-50 DSC_0126-50 DSC_0127-50 DSC_0128-50Goldkabinett

DSC_0268-50-uFoto: Ulf Holmén

DSC_0131-50 krafft

Johann Peter Krafft, ”Ruggiero and Angelica”

krafft-01 krafft-02På Nedre Belvedere fanns en utställning med Johann Peter Krafft. Här kunde man följa konstnärens kreativa process med allt från skisser, kompositioner, miniatyrer för val av färgskala, andra miniatyrer till det färdiga verket. Det nedersta verket var ett i raden av kejsare Franz I avbildad i allehanda sammanhang. Titeln på denna är: ”Franz I ferries an architect on the Laxemburger Teich”

DSC_0133-50 DSC_0134-50 DSC_0135-50Marmorsaal

DSC_0137-50 klimt-01Utställningen ”Klimt, Kupka, Picasso und andere” tittade vi in på i all hast eftersom muséet snart skulle stänga…

DSC_0271-50-uEn kaffe på det på ett av favoriterna; Café Museum. Foto: Ulf Holmén

DSC_0139-50DSC_0140-50Naturhistorisches museum på vägen hem…

Fortsättning följer i del 2:

Wien 2016 – del 2

 

 

Publicerat i historia, Inspiration, Konst, kultur, Kuriosakabinettet, musik, Okategoriserade, Utställning | Etiketter , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 7 kommentarer

Öppet brev till chefredaktören för svenska ELLE

Till Cia Jansson, chefredaktör för svenska ELLE (ellered@elle.se):

Hej!

Jag har under decennier läst och även i perioder prenumererat på er tidning, som jag anser vara den bästa i genren mode som finns på svenska. Ingen annan tidning har fingret på modevärldens puls på samma sätt och kombinerar detta med intressanta reportage och artiklar om modehistoria, spännande personer, design, historia och annat på ett flärdfullt sätt.

I dessa värdegrundstider antar jag att även ELLE håller sig med en sådan, eller åtminstone någon slags formulering om vad slags värderingar varumärket ska förmedla.

”…kvinnor är ju typ som utvecklingsstörda barn…”

”Kvinnohatet handlar om ett förhållningssätt, en överlevnadsstrategi tror jag.”

”Ponera: OM jag skulle hata kvinnor, vad är så provocerande med det?”

Skulle ni vilja ha en bloggare som uttryckte sig så här? Om samme bloggare på twitter skrivit A.C.A.B. i dessa tider av ökad polarisering och tilltagande attacker mot blåljuspersonal? Om samme bloggare hotat en riksdagspolitiker till livet?

Jag antar att svaret är nej. Min undran är därför varför ni anlitar bloggaren Kakan Hermansson? Citaten ovan (men med ”kvinnor” utbytta till ”män”) kommer alla från henne och det andra som nämns har hon gjort sig skyldig till.

Kakan Hermansson är en galjonsfigur för ett koppel av unga, arga feminister som bereds plats inom stora delar av media. Tidningarna får klirr i kassan av antalet klick som dessa genererar med sina provokationer mot främst vita heteromän, inom public service är deras ideologi rättesnöret och övrig tv engagerar samma gäng förmodligen i hopp om att hänga med i vad ungdomarna vill titta på. Känslor och däribland hat säljer uppenbarligen. För en ex-feminist som undertecknad och en hel del andra är dock de här unga oförmågornas bravader enbart deprimerande att ta del av. Den här sortens vulgofeminism kan aldrig bidra till ett verkligt jämställdhetsarbete på ett konstruktivt sätt. Det enda den är förmögen till är att vidga klyftor, skapa större motsättningar och polarisera. Trots detta är dess torgförerskor ömt omhuldade i mediebranschen, och så uppenbarligen även hos ELLE.

Nej, Kakan Hermansson är ingen ”härlig” typ. Hon ”stärker” ingen. Hon har glidit runt från det ena prestigefyllda uppdraget till det andra på en rutten räkmacka tillverkad av hat. Det goda och fina hatet som kommer från vänster och som riktar sig mot exempelvis just vita och/eller män. Det finns ingenting nytt eller fräscht hos Hermansson och ordet stil kan inte ens nämnas i samma mening.

Jag älskar mode och hade hoppats att en tidning som ELLE kunde vara en frizon från de mer smaklösa provokatörerna (som knappt går att undvika) i dagens Sverige. Tyvärr får jag härmed meddela att jag varken kommer att köpa någon tidning och ännu mindre prenumerera på er publikation så länge Kakan Hermansson anlitas av er. Jag uppmanar även andra som är upp över halsen med hatmånglarna att bojkotta de publikationer som anlitar dem.

Med vänlig hälsning

Susanna Varis

Mina tidigare inlägg om Hermansson:

Kakan – hatpredikant i feministkyrkan

Kakans bravader och läsvärda texter

Kakan Hermansson i farten igen

Kakan Hermansson igen

Karin ”Kakan” Hermanssons dödshot mot politiker

En notering i kanten…

 

 

Publicerat i feminism, genus, jämställdhet, journalistik, medier, misandri i media, Mode, Okategoriserade | Etiketter , , , , , , , , , | 21 kommentarer