Anoushka Art

Till salu:

DSC_0886-50-textFOR SALE: Green and Gold Madonna by Anoushka Art
Painting in acrylics
Size: 55 x 48 cm / 21,7 x 18,9
Price: 1600 SEK / 182 Euro / 231 $

Publicerat i Okategoriserade | Etiketter , , , , | 1 kommentar

Sverige åt svenskarna?

regeringen-3944Gruppfoto på den nya regeringen – det enda som hittills varit någon slags ordning på. Foto: Riksdagen.

Hösten har erbjudit en aldrig sinande ström av tilltagande galenskap inom politiken här hemma. Jag har varit upptagen, utmattad och smått nedstämd över alltihopa och stundtals har det känts som att det inte gått att få luft under alla dessa massor av tokigheter som vällt över en. Det har varit en valrörelse där ett parti vars ledare sorterar mänskligheten i män och människor rönt fullständigt oproportionerliga framgångar och efter att regeringsbildandet och regerandet hackat betänkligt har vi nu begåvats med ett extraval. Eller extra val. Eller nyval. Eller ny val.

Ett annat parti som rönt framgångar i antalet röster, men som kollektivt av de andra partierna försökt fintats bort från inflytande med allehanda medel, är som bekant SD. Partiet har vuxit från ett enfrågeparti till att fånga upp allsköns missnöje bland befolkningen, från pensionärernas skattenivåer till feminismkritik. Man har vuxit på bekostnad av de andra partierna och lyckats upprätta en illusion om ”folkets egentliga röst”, att man står för något som människorna egentligen tycker, men som inte fångas upp av de mer etablerade partierna. Det finns en betydande kärna av sanning i detta. Vilket annat parti har en trovärdig och hållbar politik på invandrings- och integrationsområdet? SD:s kraftiga minskning av antalet invandrade talar till inte enbart den som av mer grumliga skäl inte vill att människor ska flytta till Sverige, men även till den som inte finner de övriga partiers lösningar (och avsaknad av sådana), som ett hållbart alternativ. Det är oerhört viktigt att de övriga partierna omedelbart börjar formulera realistiska och konkreta lösningar i dessa frågor. Tal om att öppna våra hjärtan uttrycker i en välvillig tolkning ett avgrundsdjupt avstånd till väljarna. En befogad oro över hur en så pass stor invandring som den som har prognostiserats ska hanteras utan att det sk ”utanförskapet” ska leda till riktigt stora sociala problem i många områden och på många orter måste adresseras av varje parti som har ambition på regeringsmakten. Alternativet är att SD får mandat att genomföra sin politik. Mauricio Rojas skriver mycket bra om detta i gårdagens SvD. (I övrigt kan tipsas om dessa artiklar på samma ledarsida: om en stats moraliska skyldigheter gällande flyktingmottagning; Per Bauhn, professor i praktisk filosofi här och om regeringens bortsopande av obekväma fakta; Maria Ludvigsson, ledarskribent här.)

Frågan om nation, nationell identitet och svenskhet har åter varit på tapeten i dagarna, efter en intervju med Björn Söder som publicerats i DN. Söder, som godkänt intervjusvaren, tycks i efterhand mena att de ryckts ur sitt sammanhang, eller placerats i fel dito.

”– Det är ju så att Sverige i dag inrymmer andra nationer. Vi har ju till exempel den samiska nationen. De är svenska medborgare, men tillhör den samiska nationen. Vi har också tornedalsfinnar och så vidare. Vi accepterar dem. Men om det blir för många nationer i nationalstaten – då kan det bli problem.”

Nationalencyclopedin definierar ordet nation på följande sätt (den korta varianten):

”nation, (latin naʹtio ’börd’, ’härstamning’, ’folk(stam)’, ’släkte’, av naʹscor ’födas’)  term som i svenskt språkbruk används i olika sammanhang som liktydigt med stat, t.ex. i benämningen Förenta Nationerna.”

SAOL (1994):

”nation -en-er s. folk i en stat; förening av studenter från samma hembygd inom studentkår […]”

Min förståelse av ordet nation ligger närmast den i SAOL, dvs att nation står för ett folk. Huruvida folket, nationen, även finns i en stat är en separat fråga, så som jag alltid tolkat betydelsen. Var till exempel palestinier inte ett folk, en nation, innan Wallström erkände staten Palestina? Var finnar inte finnar innan Finland blev till? Är inte judar eller zigenare som återfinns i ett antal olika stater nationer? Skulle vi/ni sluta vara svenskar om Putin invaderade Sverige och gjorde det till en del av en ny Sovjetunion? Upprördheten kring Söders uttalande tolkar jag främst som just en fråga om vad man lägger för innebörd i ordet nation. Tolkar man Söder som att han menar att en same tillhör det samiska folket och inte den svenska, eller tolkar man honom som att en same inte tillhör staten Sverige, blir ju budskapet något annorlunda. Gränsen mellan olika folk, nationer, är förstås svår att dra och kommer i den allt mer globaliserade världen att suddas ut än mer effektivt. Vad man tänker och känner kring detta och vilken betydelse man tillmäter alltihopa ger förstås utslag i det politiska ställningstagandet. Lite senare i intervjun verkar journalisten sätta likhetstecken mellan nation och land:

”Vilket land är ”den arabiska nationen”?

– Nej, det finns ju inget land som heter så. Araber bor i flera stater. Det är ju annars önskvärt att staters geografiska gränser sammanfaller med folkets utbredning.”

Björn Söder talar dock hela tiden om folket, nationen, som skilt från staten/landet:

”De svenskar som har flera identiteter då? Du talar ju om att vi har människor från ”andra nationer” boende i Sverige.

– Ja. Det finns exempelvis människor som tillhör den samiska eller den judiska nationen i Sverige.

Kan man inte vara både jude och svensk, samtidigt?

– Jag tror att de flesta med judiskt ursprung som blivit svenskar lämnar sin judiska identitet. Men gör de inte det behöver inte det vara ett problem. Man måste skilja på medborgarskap och nationstillhörighet. De kan fortfarande vara svenska medborgare och leva i Sverige. Samer och judar har levt i Sverige under lång tid.

Komikern Soran Ismail brukar säga att han är 100 procent svensk och 100 procent kurd. Kan man inte vara det?

– Jag tror inte att man kan det, att tillhöra två nationer på det sättet. Däremot kan ju kurder vara svenska medborgare. Problemet är om det blir för många i Sverige som tillhör andra nationer.”

Den svenska inställningen till det egna landet och nationen är dessutom, som bekant, lätt schizofrent. Svenskhet, om man ens tillstår att något sådant existerar, är något tråkigt och inget som ska framhävas. Medan andra kulturer i högsta grad anses finnas och vara värdefulla, menas det att det svenska främst är importerat utifrån och i vilket fall inget som ska uppmärksammas eller bevaras. Det svenska nationaldagsfirandet sker oftast något pliktskyldigt och fylls helst med inslag från andra kulturer för att markera mångkulturalismen som det nya svenska (eller den svenskhet som kan accepteras). Samtidigt blir det ramaskri om uttalanden om Björn Söders. Den största förolämpningen av alla tycks vara att inte få kallas svensk. Samtidigt som ”osvensk” är ett positivt uttryck. Mången gång anser man att Sverige är rättesnöret som alla andra länder bör ta efter, samtidigt som det svenska och Sverige är något som bara rasister hyllar. Tillägg: Ett talande exempel är Sveriges inställning till de officiella språken i landet. Svenskan blev inte officiellt språk i Sverige förrän 2009. Däremot var finska, jiddish, romani, meänkieli och samiska officiella språk sedan 1999. Svenskan har varit officiellt språk i Finland sedan 1919. här finns en motion om att göra svenskan till officiellt språk: motion.)

Enligt Söder är inte sverigefinländarna svenskar. Jag blir inte så förnärmad av det. Jag är inte svensk, eller jag känner mig inte svensk. Enbart. Jag är både finsk och svensk i en blandning. Många invandrade finländare skulle aldrig i livet vilja bli kallade svenskar, eller sk ”licenssvenssons”, som det brukade heta om de som antog svenskt medborgarskap. Många andra, å sin sida, gjorde sitt bästa för att dölja det faktum att de hade finskt ursprung. Det finns så klart en distinktion mellan den känslobaserade definitionen och den formella. Om så Putin invaderar och vi alla blir sovjetmedborgare, kommer nog en stor andel av oss att ändå känna sig som svenskar eller svenskfinnar.

Vad är då denna svenskhet? Eller den svenska kulturen? Jag antar att det finns lika många definitioner som det finns individer, men går det att enas om någon slags formulering? Begreppen ändras självklart med tiden, men vad skulle dagens svenskhet innebära? Lämna gärna förslag.

Midsommar-2014-vikströms Midsommar. Foto: Vikströms

sill500-svenskfiskSill. Foto: Svensk Fisk

svensktlagom1-miishkaLagom. Bild: Miishka

 svensktkungafamiljen-aftonbladetKungahuset – en symbol för Sverige. Foto: Aftonbladet

svensktkonsensusKonsensus (och fika) – svenskt? Foto:

 svensktpic0001ABBA – en annan symbol för Sverige?

- : – : – : -

Fnordspotting om artikeln med Björn Söder i DN här. Jag håller med om beskrivningen av artikeln som bra. Den saknar den gängse övertydligheten på området ideologisk uppfostran som artiklar om SD och en del andra ämnen oftast har i svensk media.

Sakine Madon i Norran på samma tema.

Den samiske folkrättsjuristen Mattias Åhrén håller med Björn Söder här.

Merit Wager på samma tema här.

Professor Kjell Magusson på temat här.

Publicerat i feminism, Okategoriserade, politik | Etiketter , , , , , , , , , , , , , , , | 23 kommentarer

Julen och maten

ulla04På Ulla Winbladh och smörjer kråset…

Det är snart mitten av december och julen nalkas med stormsteg; denna högtid då vi förväntas tindra i juleljusens sken, omgivna av familjen och vännernas kärlek och värme och med bukarna stinna av allehanda godsaker. En fest för ljusets återkomst, alternativt ett särskilt gossebarns födelse har i modern tid allt mer övergått till en orgie i shopping och frosseri. Maten, som vi året runt har mer än gott om, är centralpunkten vid varje julfirande. Det börjar redan i mitten av november, då diverse julbord i arbetsgivarens eller andra sammanslutningars regi ska avnjutas och kulminerar självfallet på julafton vid hemmets härd. Vi arbetar allt mindre med våra kroppar och måste kompensera detta med olika knep med allt från pyttigt med kolhydrater till energikrävande träningsformer. Behovet av att festa loss på årets gris och hopsamlade godsaker till jul existerar knappast i dagens samhälle, snarare tvärtom. Å andra sidan består nu inte livet enbart av det vi ”bör” göra, utan även av det vi önskar göra. Julen kan vara en underbar tid, men också en ren plåga; den som inte har en familj att tindra med eller där omständigheterna knappast medger den påbjudna jullyckan.

Själv har jag enbart hunnit med vårt traditionsenliga julbord på Ulla Winbladh och har därmed för facila dryga tusenlappen närmast spräckt magsäcken med all den fantastiska mat som ingår där. Den som följt denna blogg känner till att både jag och Ulf gärna smörjer kråset med lite godare mat och dryck emellanåt. Min filosofi kring mat går litegranna ut på detta – jag läger gärna en slant extra då och då för riktigt god mat och däremellan köper jag billiga råvaror och lagar till matlådor i möjligaste mån. Snålt på vardagar och extra guldkant på ledigheter, lite grovt draget. Men det går en gräns även för vardagssnålandet; jag köper alltid ekoägg för hönornas skull och handlar alltid svenskt kött (helst närproducerat från en uppfödare jag känner till eller ekologiskt). Jag månar då främst om djurens levnadsvillkor, som jag hoppas är bättre vid ekologisk produktion. Jag vill inte äta plågad gris.

Ett sätt att spara på matkostnaderna kan kanske vara att skaffa sig ett medlemskort med bonussystem hos en butikskedja. Handlar man ofta på samma ställe kan ju det bli riktigt lönsamt. Några som skrivit om detta är Sevenday och Konsumentverket.

Publicerat i Okategoriserade | Etiketter , , , , , | Lämna en kommentar

Wien – igen del 3

Fortsättning från tidigare inlägg…

På fredagskvällen blev det så dags för Mozarts Trollflöjten på Volksoper.

uDSC_0086-50 uDSC_0087-crop-50Lite förfriskningar och mat före föreställningen…

resize.php-dimodimov resize.php-dinodimovOch vilken föreställning sen! Nattens Drottning (nederst), Jennifer O’Loughlin, sjöng så att håret reste sig på mina armar och ögonen fuktades…alla sånginsatser var förstås världsklass, men just Nattens Drottnings gick in på djupet.

Överst: Jörg Schneider som Tamino, Elisabeth Flechl, Eva Maria Riedl och Andrea Bönig.

Jennifer O’Loughlin kan ni lyssna på på hennes hemsida.

Redigerad i Lumia Selfie WP_20141205_20_24_22_ProI pausen.

resize.php-dimodimov2 resize.php-dimodimov3 Birgid Steinberger som Pamina och Jennifer O´Loughlin som Nattens Drottning. Foton: Dimo Dimov/Folksoper.

resize.php-dimodimov7Precis som vi trodde så spelades de tre pojkarna av medlemmar ur Wiener Sängerknaben. Foto: Dimo Dimov/Folksoper

DSC_0834-50Ny dag, nya utmaningar. Uffe läser om den svenska regeringskrisen på Café Eiles.

DSC_0835-50Spanische Hofreitschule, eller Spanska ridskolan. Till skillnad mot en drös döva och/eller korkade turister så tog jag inga foton under framträdandet, eftersom vi ombads att inte göra det för att det kunde störa hästarna. Därför har jag lånat några bilder från Austria forum:

Aus dem Leben - Die Spanische Hofreitschule - Eleganz mit Tradit Spanische Hofreitschule Aus dem Leben - Die Spanische Hofreitschule - Eleganz mit TraditRyttarna hälsar alltid på porträttet av kejsare Karl VI (av Habsburg), grundare av skolan i Wien, som hänger på ena kortsidan.

Föreställningen var imponerande och äntligen fick jag se de berömda hästarna live! Jag hyser ju en svagt förkvävd hästtjej inom mig…

Efter hästarna var tanken att botanisera bland Weinachtsdorfen och julbonanzan framför Rathaus, men som konstaterat fick vi fly innerstaden för att inte bli ihjältrampade av turisthorderna. Vi åkte till Zentralfriedhof för att fotografera:

DSC_0839-50-c DSC_0841-50-c DSC_0843-50-c DSC_0844-50-c DSC_0851-50-c DSC_0856-50-c DSC_0858-50-c DSC_0859-50Flertalet stora kompositörer är begravda på Zentralfriedhof; Beethoven.

DSC_0860-50Monument över Mozart.

DSC_0861-50Franz Schubert.

DSC_0862-50Johann Strauss

DSC_0863-50Brahms

DSC_0865-50Josef Strauss

DSC_0872-50-crop-c DSC_0874-50-cDSC_0875-50Det här monumentet är ”till salu”, så om du söker efter ett tjusigt, nygotiskt minnesmärke över dig eller din familj så finns det här…

DSC_0879-50 DSC_0880-50Sista kvällen var det adventskonsert i Stephansdom. Mycket trevligt.

DSC_0882-50 DSC_0883-50Sista bilderna från en råkall Stephansplatz. Morgonen därpå var det hemfärd.

Tillbaka ska vi. Kanske inte nästa år, men senast året därpå.

Publicerat i goth, historia, konsert, Konst, kultur, musik, Okategoriserade, politik | Etiketter , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 4 kommentarer

Wien – igen del 2

Fortsättning från föregående inlägg…

DSC_0735-50Vi börjar dagen på Café Eiles. Hotellets scheisse-dyra frukost intog vi enbart en gång, sedan skaffade vi egen proviant och kaffet intogs på Eiles.

DSC_0736-50Iväg till Volksoper för att hämta biljetterna till fredagens föreställning av Mozarts Trollflöjten…

DSC_0738-50 DSC_0739-50 DSC_0740-50Sedan till slottet Schönbrunn, där vi inledde dagens besök med en rejäl påfyllning av depåerna. Uffe åt en Habsburger (fyndigt värre och jag är säker på att den spetsade pepparfrukten på toppen av burgaren bär på en symbolik) och jag en wienerschizel i tallriksstorlek. Till följd av den bastanta måltiden, kompletterad med vispgräddstinn Maria Theresia, wobblade jag runt i paltkoma på den påföljande rundturen. Vi hade dock sett det förr så det gjorde inte så mycket, jag var mest ute efter atmosfären.

DSC_0742-50 DSC_0744-50 DSC_0745-50 DSC_0751-50 DSC_0753-50 DSC_0754-50En slottsräv! Vi såg et antal sådana senare på kvällen. Parken verkar vara en veritabel mötesplats för de sluga rackarna. Kanske har detta något med populariteten att göra:

DSC_0748Schabraket visade sig innehålla duvor…

DSC_0755-50 DSC_0757-50 DSC_0759-50 DSC_0760-50 DSC_0761-50 DSC_0762-50 DSC_0763-50Mina bilder från Schönbrunns park och Gloriette uppe på kullen. ©Susanna Varis

uDSC_0031-50

uDSC_0033-50Inne på Café Gloriette. Foto: Ulf Holmén

DSC_0766-50Café Einspänner, Kardinalschnitt, Café Maria Theresia och Sisi Torte borde åter råda bot på den akuta kaloriförlusten…

DSC_0767-50 DSC_0768-50Uffe – Hitchcock stylee. Foton: jag.

uDSC_0036-50Även jag i Hitchcock-stil. Foto: Ulf Holmén

DSC_0769-50-cropRävarna börjar samlas och vi beger oss in mot city…

DSC_0771-50 DSC_0773-50Ett par bilder till inifrån stan och sedan hemåt…

Nästa dag vid parlamentet:

DSC_0775-50 DSC_0778-50 DSC_0779-50 DSC_0780-50 DSC_0782-50 DSC_0783-50 DSC_0784-50 DSC_0785-50 DSC_0786-50Parlamentsbyggnaden och Athenebrunnen. ©Susanna Varis

DSC_0787-50 DSC_0789-50 DSC_0790-50Vi passerar Volkspark och Hofburg på vägen in mot city och Kaisergruft…

DSC_0794-50-c DSC_0797-50-c DSC_0798-50-c DSC_0800-50-c DSC_0805-50-c DSC_0810-50 DSC_0812-50-c DSC_0821-50-cMaximilian I av Mexico, ursprungligen Franz Maximilian Joseph av Habsburg. Några smakprov från årets besök, det kommer en liten musikvideo så småningom…den gamla videon finns här nedan:

DSC_0822-50 DSC_0825-50Kejsarinnan Sisi, kejsare Franz Joseph och den ende sonen och tronarvingen Rudolf.

DSC_0826-50Stephansdom

DSC_0827-50Julgodiset är räddat; Leschanz – världens godaste choklad och praliner! Den där asken som börjar på A kan inte ens nämnas i samma stycke.

DSC_0828-50 DSC_0829-50Fönstershopping hos Chanel…

DSC_0830-50…och Dior…

DSC_0831-50…och Tiffanys…

DSC_0832-50…och lite punsch och glühwein på det på Michaelerplatz!

uDSC_0081-50Hemåt hotellet.

Fortsättning följer…

 

Publicerat i Konst, kultur, Mode, Okategoriserade | Etiketter , , , , , , , , , , , , , | 6 kommentarer

Wien – igen

Anledningen till den ännu mera kompakta tystnaden här på bloggen är att vi har tillbringat en härlig, men något grå och regnig vecka i Wien:

WP_20141201_12_24_23_ProSchlumberger sekt Sissi på planet ner för att komma i den rätta, rojalistiska stämningen…(fotat med Nokia 1020)

WP_20141201_16_50_34_Pro WP_20141201_17_01_10_ProPå restaurang Fromme Helena. Fotat med Nokia 1020.

DSC_0640-50Utsikt från hotellet på Josefstädter strasse…

DSC_0643-50 DSC_0644-50-adjMaria Treu kirche med ett pestmonument från 1700-talet i närheten av hotellet.

DSC_0649-50Josefstädter strasse

WP_20141201_18_51_49_Pro WP_20141202_12_14_48_Pro WP_20141202_12_17_19_ProTestfoton med Nokian i Stephansdom när vi var och inhandlade biljetter till en adventskonsert i kyrkan.

DSC_0650-50 DSC_0651-50 DSC_0652-50 DSC_0653-50Bilder från Augustinerkirche, kyrkan där Elizabeth, Sissi, och kejsaren Franz Josef gifte sig. Tillika kyrkan som ligger på andra sidan gatan av huset där den ökända grevinnan Bathory hade en våning. Prästerna sägs ha skramlat med kastruller mot kyrkväggen i protest mot skriken som hördes från andra sidan av gatan då grevinnan Bathory ska ha misshandlat sina tjänsteflickor. Själv är jag inte alls säker på att något alls i legenden om Erzébet Báthory stämmer.

franz_josef1_sisiFranz Josef och Sisi

Redigerad i Lumia SelfieLunch i källaren på huset där grevinnan Bathory bodde.

DSC_0657-50DSC_0656-50En utställning med skulpturer i olika slags sten – ”Die Sprache der Steine” av Karl Prantl på Albertina museum. Finsk granit nederst. Det var fascinerande hur Prantl mejslat fram nästan organsimlika former av sina stenblock. Vissa såg ut som stora block av kött eller svål, andra påminde med sina ryggradslika detaljer av delar av enorma fantasidjur.

uDSC_1009-50 uDSC_1010-50 uDSC_1011-50 uDSC_1012-50Interagerar med konst; Birgit Graschopf – Untitled, after Dora Kallmus: Frau Gutheil-Schöder als Elektra är verket näst nederst. Foton: Ulf Holmén

DSC_0661-50 DSC_0662-50Aleksej Jawlensky – Young Girl With a Flowered Hat

DSC_0664-50Marc Chagall – Motherhood

DSC_0666-50 DSC_0668-50Alberto Giacometti – Slender Bust on Plinth (Amenophis)

DSC_0669-50Francis Bacon

DSC_0670-50Uffe betraktar Warhols Mao-serie

DSC_0671-50Maria Lassnig; Remembering – That´s Love

DSC_0673-50 DSC_0674-50 DSC_0675-50Utanför Albertina

DSC_0677-50 DSC_0678-50 DSC_0679-50Kaloripåfyllnad efter en dag av tung kulturkonsumtion. Café Museum och burgare på wienervis, Maria Theresia-kaffe och konjak.

DSC_0681-crop-50 DSC_0683-50En karusell i julbonanzan vid Rathaus. Denna gången blev det ingen riktig julbonanza för oss. På lördagen, då vi hade tänkt att botanisera bland julmarknaderna och festligheterna vid Rathaus, var city fylld till brädden med turistflockar anförda av guider och situationen blev ohållbar. För att undvika att bli nertrampade flydde vi till Zentralfriedhof för att fotografera. Se bilder nedan (eller i kommande inlägg).

DSC_0692-50 DSC_0693-50 DSC_0694-50 DSC_0695-50Väggmålningar av Gustav Klimt på Kunsthistorisches museum.

WP_20141203_12_20_36_ProNy dag, nya utmaningar. Det fanns en stor Velasquez-utställning på Kunsthistorisches museum. Självklart ville jag se den!

DSC_0696-50Velasquez-utställningen fick inte fotograferas, men Marie Antoinette gick bra.

DSC_0702-50 DSC_0703-50Hofburg och Maria Theresienplatz med Weinachtsdorf. Det fantastiskt tjusiga caféet på Kunsthistorisches museum var självklart stängd för ett evenemang när vi skulle äta där, vilket var mycket synd.

DSC_0704-50För första gången såg vi samlingarna (Grekland, Rom, Egypten, Mellanöstern etc) på första våningen. Eller hälften av dem. Nästa halva får bli nästa gång…

DSC_0706-50 DSC_0707-50Sarkofager med berättelser om den döde (?)

DSC_0708-50 DSC_0709-50 DSC_0710-50 DSC_0711-50DSC_0713-50 DSC_0714-50Vad hade väl de goda egyptierna inte hittat på redan? Jag minns att moderskan med väninnor brukade skämta om att det vore bra att ha ett reservhuvud för de tillfällen då det egna inte var i form eller tillräckligt representabelt (idéen fick de av lösa barbie-huvuden)…

DSC_0715-50 DSC_0716-50 DSC_0717-50Pan

DSC_0718-50En fris med amazoner (intersektionalisterna torde bli tårögda av glädje).

DSC_0719-50 DSC_0722-50 DSC_0723-50 DSC_0724-50Bacchus nederst.

DSC_0725-50Parmeniskos gravsten med intressanta, bevingade figurer. 200 f. kr.

DSC_0727-50 DSC_0729-50 DSC_0730-50Marie Antoinette igen.

DSC_0733-50 DSC_0734-50Ett monument vid Volkstheater och vårt stamcafé under denna resa; Café Eiles.

Fortsättning följer…

Publicerat i historia, Konst, kultur, Utställning | Etiketter , , , , , , , , , , , , , , , , | 8 kommentarer

Mörkertid, Instagram och identitetsvänster

Det är mörkt och grått och energin sjunker lätt ner under nollnivån. Inte mycket har hänt, jag har skaffat mig en Nokia Lumia 2010. Innan hade jag enbart jobbets skruttiga HTC, som jag visserligen klarade mig utmärkt med, men inköpet av den nya telefonen har öppnat upp för en ny och rolig värld. Den är smidigare och snabbare än min Samsung-platta, för att inte tala om skillnaden i kamerafunktion. Så jag håller mig med viss möda vaken i mörkret med hjälp av min nya leksak. En bieffekt av alltihopa är att jag blivit med Instagram, följ mig gärna där. Några bilder från veckan:

InstagramCapture_658af921-1ab3-4251-9fab-0c8e821d4c3e InstagramCapture_be9975e5-952c-4974-8456-739a0a3fbbd9 InstagramCapture_f230dad8-bb8f-42dc-b45b-723a6152daf0 WP_20141116_12_27_16_Pro WP_20141117_18_17_36_Pro WP_20141117_18_19_36_Pro-crop Redigerad i Lumia SelfieBlandad kompott med bilder från promenad, exkursioner i samband med jobbet och ett nytt besök på utställningen Från Tsarer till Folkkommissarier.

Det var även mansdagen igår och jag har inte orkat ta del av de sedvanliga oförskämdheterna i media. Jag uppmärksammade ju inte dagen själv heller här på bloggen, för min del är den lika onödig som internationella kvinnodagen. Det är alldeles tillräckligt med könsfixering i det dagliga informationsflödet redan som det är. Man, kvinna – vem bryr sig? Mer än identitetsvänstern och feministerna?

Apropå identitetsvänstern; Åsa Linderborg råkade ju själv i skottgluggen för densamma, varpå hon skrev denna artikel och temat fortsätter på Aftonbladet med vänsterpartiets Nooshi Dadgostar, som menar att identitetspolitiken inte är vänster. (Man kommer nog snart fram till att det är ett nyliberalt, patriarkalt och manligt påfund, vilket förresten antyds i Linderborgs text: ”Men identitetspolitiken såsom den ser ut nu börjar få en kraftig liberal slagsida.”  och Det är mer liberalt än vänster att göra representation till en fråga om hudfärg och inte struktur.” ) Bunkrar härmed upp med popcorn och pläd för höstkylan för att följa det fortsatta skådespelet när intersektionalisterna och marxisterna ska reda ut sina maktordningar.

Så, ni som undrat – bloggen lever än, men jag kommer bara att skriva när andan faller på. Tack till alla trogna följare och kommentatorer för allt stöd, det uppskattas! Ha det så bra allihopa i höstmörkret och försök att härda ut, snart vänder det! :)

 

Publicerat i feminism, identitetspolitik, jämställdhet, journalistik, medier, Okategoriserade, politik | Etiketter , , , , , , , , , , , , , , | 19 kommentarer

Gästinlägg: Oravsky om den internationella toalettdagen

Internationella toalettdagen

 

I dag, onsdagen den 19 november är utnämnd till ”Internationella toalettdagen”.
Yes meine Damen und Herren, i dag firas, eller vad man nu gör, ”Internationella toalettdagen”. Och här kommer mitt bidrag till dess åminnelse.

 

Jag var ett oroligt barn. Ständigt sökande och utforskande. Allt ville jag veta och allt ville jag pröva på. Jag spelade ishockey, tävlingscyklade och simmade. Jag läste med samma iver om dinosaurier som om Draculas härjningar. Mina kvarterskompisar spelade hockey i juniorlandslaget och vann tiotusenkronorsfrågan. Inte jag. Jag kunde ingenting exceptionellt bra, men kunde i stället lite om relativt mycket.

Min pappa uppmuntrade mig att välja något som jag kunde fördjupa mig i och bli specialist på. Han sa att han brydde sig inte om vad det blev, bara jag tyckte om det. ”Knyt mattor”, sa han till mig, ”va’ den bäste rörmokaren eller bli expert på myrornas sexualliv. Vad som helst, se bara till att bli bäst på det.”

Jag förstod detta, eftersom vi bodde i dåvarande Tjeckoslovakiska socialistiska republiken och alla experter, vare sig de nu var utmärkta chefskockar, framstående gynekologer eller landslagsspelare i tennis, kunde sändas utomlands för att representera socialismens odödliga och segrande ideologi och kunde därmed stanna i väst utan att riskera livet, som vanliga lekmän var tvungna till, när de beslöt sig för att lämna landet.

Så jag meddelade min far att jag tänkte satsa allt på att bli expert på att bygga säkra atlantångare, kanske på grund av att jag skrämts av den förmodade osänkbara RMS Titanic, som år 1912 så tragiskt försvann i havets djup, likt något man oåterkalleligt spolar ner i toaletten.

 

Far avrådde mig inte direkt från detta, utan frågade bara varsamt, var i helsike finner jag ett hav och ett stort båtvarv i Tjeckoslovakien?

Trots att mitt fria val visade sig vara något begränsat, kom kärnkraften så småningom hel oväntat till min undsättning och jag fick under en skoltermin även byta skolbänkens teori mot arbetslivets praktik, när jag fick prya på ett kärnkraftverk.

Alla som arbetade där var specialister, eller fackidioter, sade min handledare, som fick leda mig, om än inte direkt i hand. Han var politiskt något ostabil och troligen även avogt inställd till all specialisering. Politisk som yrkesmässig. Så han lät mig vidga mina vyer, genom att låta mig köra en truck. Jag var lite nervös för uppgiften, men min mentor sa att vilken idiot som helst borde klara av detta. Olyckligtvis körde jag in den tunga trucken i toalettbås som stod på rad i en hall, och mejade ner samtliga.

Min manuduktör blev knappast helt förkrossad av mitt oavsiktliga sabotage, eftersom han dagen därpå skänkte mig Chic Sales novell ”Specialisten”, som handlar om en man som är utomordentligt sakkunnig på att bygga utedass. ”Där får du”, anförde han i sitt dedikationstal. ”Vill du också bli specialist som alla dessa blåsta partianhängare, så var så god!”

 

Ett kärnkraftsverk är troligen mycket beroende av sina avträdesplatser, eftersom trots socialismens knappast halsbrytande arbetstempo, var holkarna på plats bara en halv månad senare. Och här kunde hela denna knappast sedelärande historia sluta men ödet ville annat: Kraftverkets chef, en regeltrogen politruk, ville få en uttömmande redogörelse på hur jag lyckades med bedriften att välta inte en, inte två, utan en hel rad av socialistiska bekvämlighetsinrättningar, och min handledare körde ånyo trucken rakt in i det just ny resta avföringsmonumentet – med ett för honom och klosetterna lika förödande resultat – i sin iver att förklara detta för styresmannen.

Efter detta kan ingen få mig att tro, att arbetet på ett kärnkraftverk är helt ofarligt.

 

År 1968, när Warszawa paktens välmenta ockupation av det ideologiskt sjuka Tjeckoslovakien gav mig ett välbehövligt tillfälle att lämna mitt hemland, var jag nästan färdigutbildad expert på kärnkraftsdrift, men jag hoppade av även detta och lät mig bäras av litteraturens fria hav i stället.

Min första bok som jag skrev och utgav i Sverige, ”I skuggornas hetta, tvärkulturella filmanalyser med amerikansk populärfilm från 70-talet i fokus”, verkar vara en specialists arbete, men är skriven under min hjältes, författaren och världsresenären Joseph Rudyard Kiplings odödliga motto, ”What does he know of England, who only England knows?”

 

I dag, onsdagen den 19 november, på ”Internationella toalettdagen”, tänker jag,

kanske inte helt oväntat, på Chic Sales novell ”Specialisten”.

Inte ens Chic Sales barn och barnbarn skulle våga kalla Chic för ”en klassiker”, men hans mest kända arbete ”The Specialist”, förtjänar utan tvekan detta hedrande epitet.

Chic Sales ”Specialisten” är, till trots vad den vid första anblicken verkar vara, lika djup som de latriner som dassbyggarspecialisten Lem Putt själv bygger och lika näringsrik som den parfymerade materia, dessa fylls med.

Novellen är skriven i USA åren 1929 – 30 och är starkt präglad av sin tidsanda.

Det dassbygge och dess öde som gubben Clark och hans söner bygger, är en allegorisk omskrivning av det tillstånd som rådde i USA på den tiden och som efter en högkonjunktur som förebådade en mycket ljus framtid, slutade i den katastrof som är allmänt känd under begreppet ”börskraschen”.

Det hönshus som Lem Putt nämner i början av sin berättelse och den bil som densamme färdas i, i slutet av denna, är en påminnelse om det falska motto som amerikanska politiker förförde de röstande massorna med under denna tid, ”en bil i vart garage, en kyckling i var mans gryta”.

Och när Putt på slutet av sin berättelse proklamerar att ”Nu vet jag att ja gjorde rätt när ja specialisera mej. Ja har mitt på de torra, å ja hoppas att pojken min som växer så det knakar fortsätter mitt arbete när ja har gått bort”, pratar han mot sitt bättre vetande. Chic Sale visste nämligen, att utedasset var på väg att förpassas till museer bland andra nyttoföremål. Den Londonverksamme urmakaren Alexander Cummings toalettstol med vattensifon som han byggde redan år 1775, höll nämligen definitivt på att erövra den civiliserade världen och dess digestion. Och liksom Sigmund Freud kommenterar människans utveckling i sin under den tiden utkomna avhandling ”Vi vantrivs i kulturen”, kommenterar Chic Sale denna med sitt arbete ”The Specialist”.

Men det finns mer, mycket mer än så, i ”Specialisten”: Lem Putts kvinnosyn är befriande ironisk och Ibsens pjäs ”Ett dockhem” från 1879 som just på slutet av 20-talet gör ett segertåg i Amerika, återfinns i Sales berättelse. Hans dockhem heter dock utedass. Lems kvinna heter liksom Ibsens huvudperson Nora och advokat Helmer döper om Sale till det lättigenkännliga Elmer.

För att få ut alla betydelser, referenser och allusioner från Chic Sales ”The Specialist” måste man själv vara en specialist. Eller är det tvärtom? Är det just allmänbildning som gäller? Människans gynnsamma framtid står och faller med den handräckning som specialisterna och lekmännen måste ge varandra.

Därför tillägnar jag dessa rader till alla politiker som obehindrat kan förflytta sig från departement till departement. Bygg ett dass åt oss Annie Lööf och alla ni andra. Och skomakaren, strunta i att bliva vid din läst!

© Vladimir Oravsky

Publicerat i gästinlägg, historia, kultur, Okategoriserade, politik | Etiketter , , | 5 kommentarer

Rocky råkar ut för en modern feminist

Jag läser numera aldrig DN Kultur (mer än Fredrik Strage på nätupplagan) men råkade hitta ett exemplar från 4:e november på tåget. Däri fanns denna Rocky-stripp:

kellermanDSC_0639

I övrigt kan rapporteras att min relativa bloggtorka fortsätter. Galenskaperna förökar sig exponentiellt och många andra bloggar hinner oftast redan ta upp det mesta. Jag känner en slags mättnad angående tema feminism och jämställdhet, det mesta har jag redan skrivit om och kommenterat i andra sammanhang. Jag kommer kanske inte att sluta skriva, men det kommer enbart att vara då jag tycker att jag har något att säja, samt tid och lust till det. Tiden är begränsad och det finns andra saker som pockar på uppmärksamhet.

Publicerat i feminism, genusvetenskap, jämställdhet, Konst, kultur, medier, Okategoriserade | Etiketter , , , , , , , | 25 kommentarer

Från Tsarer Till Folkkommissarier

I helgen såg vi en alldeles fantastisk utställning på Nationalmuseet/Konstakademien – Från tsarer till folkkommissarier. Det var inte tillåtet att fotografera inne på utställningen, så det blir några foton utifrån:

DSC_0621-50 DSC_0622-50-t DSC_0623-50 DSC_0624-50-t DSC_0626-50 DSC_0627-50-t DSC_0628-50-t DSC_0630-50 Äntligen tillfälle att ha dragkedjeklänningen från Gaultier-kollektionen…:)

DSC_0633 DSC_0635-50-tFoton: Ulf Holmén, Susanna Varis

Utställningen spänner över 1800- och 1900-talen, från Fjodor Aleksejevs venetianska vedutamåleri, genom 1800-talets porträtt, genremåleri, historiska måleri och politiska realism till 1900-talets politiskt mycket eller något mindre styrda konst med exempelvis Jurij Kukgatjs idylliska proletärporträtt och bröderna Alex och Sergej Tkatjovs subtila samhällskritik. Det är med andra ord ett brett spektra av konstnärer, motiv och uttryck som serveras på denna utställning och självklart finns ett helt pärlband av fantastiska verk att beskåda i den här slags greatest hits-sammanställning. Det är hänförelse och beröring. Den tekniska skickligheten är fenomenal och motiven som spänner över ett så vitt spektrum över det ryska samhällslivet och historien gör att mängden intryck blir närmast överväldigande, men på ett positivt sätt.

Personligen blev jag fullständigt förälskad i denna porträtt av Brüllow (bilden gör målningen inte alls rättvisa, ni måste se den på plats):

Karl-Pavlovich-Briullov-Portrait-of-Countess-Yulia-Samoilova-with-her-daughter-Amazilia-Paccini

Grevinnan Julia Samojlova lämnar balen i sällskap av adoptivdottern Amacilia Paccini av Karl Brüllow.

Tavlan är definierad som oavslutad och bakgrunden är mycket riktigt en skiss och en undermålning. Jag tycker dock att detta ger porträttet en egen kvalitet i sig; bakgrunden, balen, som en oavslutad och inte lika viktig del av sammanhanget och grevinnan med adoptivdottern som det fulländade blickfånget. Greppet med ett porträtt där huvudpersonerna ser ut att enbart ha stannat till (som för en modern kändisfotograf) på sin väg ut, men en rörelse och med balens stim som en kuliss i bakgrunden ger liv åt framställningen. (Jag ska besöka utställningen en gång till med moderskan och får då chansen att uppleva målningen en gång till innan den försvinner tillbaka till Moskva.)

Några andra favoriter:

pavel-fedotov-wintry-street-on-vasilievsky-island-st-petersburgVinterdag. Vasilij-ön, 20:e linjen av Pavel Fedotov

michail-nesterov-hermitEremiten av Michail Nesterov

Nesterovs måleri påminner mycket om de finska konstnärer som under 1800-talet lät sig inspireras av Karelen, dess natur, mystik och traditioner, som Gallén-Kallela, Halonen, Edelfeldt och Järnefelt. Nesterov var verksam i Kiev och Moskva, så en direkt geografisk koppling verkar dock inte finnas.

aleksejkorzuchin-mohippa205558Möhippa av Aleksej Korzuchin.

aleksandr-dejneka-textilarbetare7123771293_76b379347e_zTextilarbetare av Alexandr Dejneka.

Detta är enbart ett axplock, det fanns många många fler godbitar att se och jag rekommenderar varmt att gå och se den här utställningen på plats!

Publicerat i finland, foto, Konst, kultur, Mode, Okategoriserade, Utställning | Etiketter , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar