Genomläsning och kommentarer till ”Integritet och straffskydd” SOU 2016:7

lagboken-20140724CSBild: Riksdagen/Melker Dahlstrand

Jag ska försöka hinna läsa igenom och kommentera den nu publicerade statliga utredningen Integritet och straffskydd SOU 2016:7:

Dokumentet är på 653 sidor, så jag lovar inget. Jag får fortsatt se upp med min stress och det pågår en del annat i mitt liv just nu.

I avsnittet Sammanfattning (s.20) konstateras att utredningen inte har kunnat definiera begreppet integritet, något som jag också ser som en svag punkt i den här typen av lagtexter:

”Vi har inte kunnat ge något kort eller entydigt svar på vad som inbegrips i den personliga integriteten.”

Man resonerar sig dock fram till omständigheter kring den egna, personliga sfären och privatlivet.

På samma sida konstateras att lagstiftningen måste balansera den enskildes rätt till integritet mot yttrandefriheten:

”Sverige ska leva upp till internationella åtaganden och vår
grundlag ställer krav när det gäller både skyddet för privatlivet och skyddet för yttrandefriheten. Straffrätten bör utformas så att det blir en rimlig balans mellan integritet och yttrandefrihet.”

Vidare menar man att integritetskränkningarna kan vara ett hot mot yttrandefriheten:

”Yttrandefriheten kan angripas genom att människor inte vågar yttra sig. Hot mot journalister, debattörer, opinionsbildare och andra kan riskera att den hotade avstår från att yttra sig eller delta i den offentliga debatten.”

Självklart kan det vara så och de ovan nämnda grupperna har traditionellt setts som vitala delar av den demokratiska processen. (Man kunde kanske önska sig att en del journalister förvaltade sin position i det här hänseendet på ett mera ansvarsfullt sätt och att ledningarna för tidningarna inte helt lät det demokratiska uppdraget skymmas av intäktssäkringarna.)

”Det straffrättsliga skyddet bör inriktas på sådant som inte kan
motverkas med andra medel. En kriminalisering bör förutsätta att det är fråga om beteenden som kan orsaka skada eller personligt lidande i sådan grad att det finns ett samhälleligt intresse av att tillhandahålla ett straffrättsligt skydd. Det straffrättsliga skyddet bör därför omfatta angrepp på integriteten som är så allvarliga att det är nödvändigt att använda kriminalisering.” (s.21)

Inga konstigheter här.

”Vi föreslår att det införs en ny straffbestämmelse i 4 kap. brottsbalken (BrB) om olaga integritetsintrång. Den nya bestämmelsen innebär ett straffansvar för den som gör intrång i någon annans privatliv genom att sprida bild eller annan uppgift på ett sätt som är ägnat att medföra kännbar skada för den som uppgiften rör.” (s.22)

Om en makthavare går på porrklubb, räknas det som privatliv?

”De nuvarande straffrättsliga, civilrättsliga och
offentligrättsliga regler som finns till skydd mot spridning av integritetskränkande uppgifter har delvis andra utgångspunkter och skyddsintressen än integritet och privatliv och de ger enligt vår bedömning inte ens sammantaget ett tillräckligt skydd.” (s.22)

Man inför här alltså en ny domän som sak skyddas: integritet och privatliv. Begreppet integritet har som sagt inte noga definierats och det finns alla anledning att mycket noggrant vända och vrida på konsekvenserna av förslaget.

”Den nya bestämmelsen bör enligt vår bedömning endast om-
fatta allvarliga och uppenbara fall av intrång i privatlivet och kränkningar av den personliga integriteten. Bestämmelsen avgränsas därför till de slag av uppgifter som den enskilde typiskt sett har starka skäl att hemlighålla.
Den nya straffbestämmelsen om olaga integritetsintrång ska
gälla den som gör intrång i någon annans privatliv genom att sprida
bild eller annan uppgift om någons sexualliv,
bild eller annan uppgift om någons hälsotillstånd,
bild eller annan uppgift om att någon utsatts för ett allvarligt
brott,
bild på någon som befinner sig i en mycket utsatt situation, eller
bild på någons nakna kropp.

Får man skriva att någon är homosexuell? Hur var det med makthavarens porrklubbsbesök? Får man skriva att någon är schizofren (exempelvis om man berättar om en konstnär på sin blogg)? Får man skriva om att någon våldtagits? Får man sprida en film som den som nyligen ledde till att två ungdomar som rånade en äldre kvinna på dennes mobil kunde gripas? Får man lägga upp bilder på sina badande barn på Facebook?

Och för att göra saken ännu otydligare:

”Bestämmelsen ska inte vara uteslutande begränsad till dessa slag av uppgifter utan straffansvaret ska också gälla spridning av liknande bild eller uppgift om någons privatliv.”

Vad innefattar detta gummibegrepp ”liknande”?

”Endast då spridningen av bilderna eller uppgifterna var ägnad att medföra kännbar skada för den som uppgiften rör ska det föreligga ett straffansvar. Med skada avser vi skada på privatlivet och den personliga integriteten. Genom att privata uppgifter sprids till andra mot någons vilja (eller i vart fall utan dennes giltiga samtycke) sker det ett intrång i privatlivet hos den person som uppgiften rör. Kravet på att spridningen ska medföra kännbar skada innebär att det bör handla om situationer där en spridning av uppgifter kan leda till psykiskt lidande och andra allvarliga negativa personliga konsekvenser för den enskilde.””

Den gamle pojkvännen (eller flickvännen), som härsknat efter att man gjort slut kan med andra ord komma undan med ”men det kunde väl inte jag fatta att den bilden skulle hamna på en porrsida…” Räknas det som ”kännbar skada” om avsikten varit att visa upp bilden för några kompisar på nätet och att den sedan spridits vidare?

”Privata uppgifter” kan ju vara allt från pedofili till snatteri. Spridning får väl här tolkas som spridning medelst vilket medium som helst, eller? Även muntligt? Får man berätta för föreningsmedlemmarna att man har uppgifter om att kassören är en snattare?

(Jag är begåvad med enbart en 4 poängs-kurs i Civilrätt vid KTH, så upplys mig gärna om tolkningar och andra omständigheter som inte jag eventuellt tagit med i beräkningen.)

I nästa stycke kommer svar på en av mina frågor:

”En uppgift ska enligt vårt förslag anses spridd om den är till-
gängliggjord för fler än ett fåtal personer. Straffansvaret ska vara oberoende av vilken teknik för spridning som har använts, t.ex. genom internet eller annan elektronisk kommunikation, genom papperskopior eller muntligen.”(s.23)

Man inför dock en brasklapp angående allmänintresse:

”Enligt vårt förslag ska det gälla ett undantag från straffansvar
i de fall där spridningen, med hänsyn till syftet och övriga omständigheter, var försvarlig. Vid bedömningen av frågan om straffansvar ska det göras en avvägning mellan skyddet för privatlivet och värnandet av yttrandefriheten. Det kan t.ex. gälla i fall då det funnits ett tydligt allmänintresse av att uppgiften sprids.”

Inte bara allmänintresse, utan ”tydligt allmänintresse”, vilket torde snäva in det som får förmedlas ytterligare.

”Straffet för brott av normalgraden ska vara böter eller fängelse i högst två år. Enligt vårt förslag ska det även införas ett grovt brott.
Straffet för grovt brott ska vara fängelse i lägst sex månader och högst fyra år. Vid bedömningen av om brottet är grovt ska särskilt beaktas om gärningen, med hänsyn till bildens eller uppgiftens innehåll, det sätt som spridningen skett och omfattningen av spridningen, har varit ägnad att medföra mycket kännbar skada för den som bilden eller uppgiften rör.”

Inga dåliga straffsatser. Straff för våldtäkt ligger i spannet 2-6 år.

Fortsättning följer av genomgång av utredningen. Jag bör väl åtminstone klara av att gå igenom sammanfattningen…

Publicerat i Okategoriserade, politik | Etiketter , , , , , , , , , | 2 kommentarer

Ny lagstiftning ”mot näthat”: utredningen ”Integritet och straffskydd” SOU 2016:7

bigOriginal-makodeBild från Makode Lindes utställning Negerkungens Återkomst. Bild: Makode Linde

Regeringens utredare lagman Gudrun Antemar och rådman Lars Wallinder har nu publicerat sin utredning Integritet och straffskydd SOU 2016:7. Jag har ännu inte hunnit läsa igenom den, men en del frågor väcks onekligen vid genomläsningen av artiklar kring den.

Sverige har onekligen haft ett alldeles otillräckligt skydd mot exempelvis spridning av nakenfilmer, – bilder och dylikt potentiellt kränkande material. Det var först för något år sedan som smygfotografering av exempelvis duschande människor blev kriminellt. Jag betvivlar alls inte att spridning av sk ”hämndporr” eller andra kränkande bilder blivit ett stort problem som behöver adresseras. I de artiklar jag hittills sett har just frågan om den här slags kränkningar varit dominerande. Djävulen döljer sig emellertid i detaljerna och jag hoppas att utredningens förslag genomlyses noggrant ur alla relevanta synvinklar och då framför allt i ljuset av yttrandefriheten.

I en artikel i SvD finns några av förslagen:

”Ett särskilt brott — olaga integritetsintrång — som kriminaliserar spridning av integritetskänsliga bilder och uppgifter (exempelvis hämndporr, nakenbilder, obduktionsbilder) föreslås.

Olaga hot ska kunna gälla även hot mot någons integritet, till exempel att hota med att sprida sexfilmer eller nakenbilder.

Bestämmelsen om ofredanden ska tydligare än i dag gälla ofredanden via internet. Enstaka hatiska och mycket kränkande yttranden ska kunna straffas som ofredande.

Förtalsbrottet förtydligas så att skyddet stärks mot att utpekas som brottslig och mot andra nedsättande uppgifter som skadar anseendet.

Den som driver exempelvis ett nätforum eller en blogg får utökat straffansvar. Även meddelanden som uppenbart innebär olaga hot eller olaga integritetsintrång ska tas bort.”

 

”Integritetskänsliga uppgifter och bilder” – vem ska avgöra vad som är en integritetskänslig uppgift? Jo, antagligen en domstol förstås. Men hur ser den praxis ut som kommer att uppstå? Finns det verkligen inga risker med att ha ett så godtyckligt begrepp i en lagtext? Det som är integritetskränkande för mig behöver inte vara integritetskränkande för någon annan. Domstolar genom tiderna har inte alltid varit och kommer inte nödvändigtvis i framtiden heller att vara fria från politiskt inflytande. Stora skillnader i ”värdegrunder” finns redan mellan olika befolkningsgrupper. Hur garanteras det att en sådan här paragraf enbart kommer att handla om nakenbilder eller obduktionsbilder och motsvarande och inte om en makthavares vandel?

”Enstaka hatiska och mycket kränkande yttranden ska kunna straffas som ofredande.”

Man ska alltså inte kunna uttrycka sitt hat. Om jag skriver att en känd serievåldtäktsman är exempelvis ett ”avskyvärt kräk som världen vore bättre utan”, begår jag lagbrott då? Här försvinner yttrandefriheten i raska slag. Återigen; en makthavares diskutabla vandel, om den luftas i offentligheten, kan säkert upplevas som kränkande. Även om inte lagstiftningen är tänkt att användas så just nu så finns det ingen garanti för att inte detta ändras när exempelvis andra makthavare finns på plats.

”Förtalsbrottet förtydligas så att skyddet stärks mot att utpekas som brottslig och mot andra nedsättande uppgifter som skadar anseendet.”

Och ”andra nedsättande uppgifter som skadar anseendet”? Att skriva något negativt om någon är väl ”nedsättande uppgifter”? Åtminstone mina larmklockor tjuter nu för fullt. Med en sådan här lagstiftning, skulle mediernas (om de nu inte löd under tryckfrihetsförordningen) rapportering om SD vara fullständigt otänkbar. Etablerad media lyder dock, som sagt, under tryckfrihetsförordningen och har ansvariga utgivare, något som exempelvis många bloggar och nättidningar inte nödvändigtvis har. De etablerade mediernas representanter verkar också mycket nöjda med förslaget, vad jag har sett hittills. (Emanuel Karsten uttrycker dock oro för just balansgången mellan yttrandefrihet och denna lagstiftning i en artikel (http://www.svd.se/nathatet-gar-inte-att-jamfora-med-en-stold) i SvD.) Tidningsutgivarna (TU) är bara positiva:

”Tidningsutgivarna (TU) är eniga med utredaren och anser inte att förslagen krockar med yttrandefriheten.

”Det har också varit tydligt under utredningens gång att det inte är de grundlagsskyddade medierna med ansvarig utgivare som tar ett ansvar som gör sig skyldiga till överträdelser. Därför är det bra att föreslagen ny straffbestämmelse införs utanför det grundlagsskyddade området. Vi som representerar grundlagsskyddade medier har full förståelse för att något måste ske mot näthatet. Denna utredning har landat i en bra balans mellan skyddet för den personliga integriteten och yttrandefriheten”, säger TU:s vd Jeanette Gustafsdotter i en skriftlig kommentar.””

Intressant nog väljer hon att just göra en distinktion mellan de etablerade (skötsamma)  medierna och andra (icke-skötsamma), antagligen de man i dagligt tal kallar för ”alternativmedia”. SvD:s chefredaktör Fredric Karén har i en rad artiklar på ledarplats antytt att en strypt yttrandefrihet är på väg och att alternativ media är orsaken, i grova drag. Jag tycker nog att just SvD sköter sig vad gäller pressetik och att hålla god samtalston i den offentliga debatten, men stora delar av de andra, etablerade medierna (Expressen, Aftonbladet och DN samt vissa tv-kanaler framför allt) har länge försökt pressa upp upplagorna, tittarsiffrorna och antalen klick med sk starka känslor. Jag har under mina år som bloggare läst hundratals artiklar där gruppen män generaliseras över och där man hackar på män och manlighet på de mest fantasifulla sätt. Självklart väcker detta reaktioner. Vad som uppfattas som en liten mediaelit på Södermalm ger sig på den långt ifrån homogena gruppen män dag ut och dag in, gör karriär på denna ”feminism” och på bekostnad av alla män och särskilt de som knappast glider fram på några räkmackor genom livet. Självklart skapar detta känslor. Och självklart finns det rötägg runt om i landet som inte kan hantera dessa och går för långt i sina reaktioner. (Och självklart finns det människor som beter sig svinigt oavsett provokation eller inte). Hot är självklart oacceptabelt, men upprördhet och hat? Den grundlagsskyddade feministiska skribenten kan fortsätta spy ut sitt hat mot en grupp människor, tidningen kan fortsätta tjäna pengar på detta, men reaktionen ska straffbeläggas? Detta är nu förstås bara ett av de scenarion som den nya lagstiftningen kan leda till och många andra scenarier och hänsynstaganden finns. Självfallet faller inte alla hatfyllda mejl under den här schablonen. Skriver man provocerande och sticker ut hakan så får man räkna med att människor reagerar. Undertecknad har själv fått en hel del inte så parfymdoftande kommentarer från framför allt feminister, eftersom jag ofta kritiserar just den moderna, svenska feminismen. En kommentator har dessutom spridit högst förolämpande och osanna uppgifter om mig på olika kommentarsfält, något jag till slut polisanmälde. Uppgifterna var inte bara kränkande, de var osanna. Förtal, med andra ord, enligt nuvarande lagstiftning. Behöver uppgifterna förresten ens vara osanna för att falla under förtal med den nya lagstiftningen? Eller skulle det räcka att jag blev kränkt och att det som den här feministiska kommentatorn skrev var ”hatiskt”, ”mycket kränkande” och ”skadar anseendet”?

Jag önskar att förslaget får en neutral och objektiv bedömning, fri från politiska, dagspolitiska och ekonomiska hänsynstaganden och jag önskar att sådan objektivitet och neutralitet fortfarande finns i dagens postmoderna Sverige. Och jag önskar att de misskötsamma delarna av etablerad media tar sitt ansvar för ett gott samtalsklimat och att mediekonsumenter slutar göda de ”starka känslorna”.

Som bloggskribent är jag beredd att axla ett större ansvar för det som skrivs på min blogg, men mitt ansvar måste vara tydligt. Det blir stört omöjligt att skriva en endaste text om utgångsläget är ett diffust kränkthetsbegrepp som kan innefatta nästan vad som helst.

  • : – : – : –

Andra på samma tema:

Toklandet:

Näthatet igen

 

 

Publicerat i blodtryckshöjare, feminism, identitetspolitik, journalistik, kultur, medier, misandri i media, politik | Etiketter , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 15 kommentarer

Makode Lindes Negerkungens Återkomst på Kulturhuset

I helgen besökte jag med vännerna Helene och Miche Makode Lindes utställning Negerkungens Återkomst (eller som den heter i Kulturhusets tappning: Makode Linde) på Kulturhuset-Stadsteatern i Stockholm.

DSC_0117-50 DSC_0119-50Först lite stärkande lunch på Pickwick…

DSC_0129-50På bordet till vänster syns ett par av de bruna papperspåsar som besökare utan mask fick bära på utställningen.

Utställningen hade redan innan vernissagen skapat sedvanlig ängslighet, kränkthet och turbulens när  det handlar om kulturproduktioner som traskar in på de intersektionella domänerna utan att följa den påbjudna diskursen vad gäller exempelvis ”normkritik” i dessa sammanhang. I det här fallet handlade det först och främst om namnet Negerkungens Återkomst, något som (kanske mestadels by proxy) ansågs rasistiskt. Kulturhuset-Stadsteaterns chef Benny Fredriksson skrev i ett mejl till Makode Linde följande:

””I Kulturhuset Stadsteaterns verksamhet är det grundläggande att vi är en institution och en plats för alla stockholmare. Många av dessa stockholmare möter oss i en offentlighet utanför våra galleri- och utställningsytor – till exempel via annonser eller annan typ av marknadsföring. Om vi i de sammanhangen, som självklart är en annan kontext än våra gallerier, kommunicerar ordet ”negerkungen”, finns det också en betydande risk att Kulturhuset Stadsteatern som institution uppfattas legitimera ett rasistiskt uttryck.””

Kulturhusets chef för konst och design, tillika Lindes supporter Marianne Lindberg De Geer avgick till följd av namnbråket och konstnären själv gick till slut med på att utställningen skulle kallas enbart Makode Linde.

På Facebook beskrivs evenemanget, vars kommentarsfält tillgodoser den som inte tagit del av den svenska, mediala debatten en prunkande kavalkad av de känslor och åsikter som traskandet in på de intersektionella träskmarkerna brukar generera, så här:

”Negerkungens återkomst
VERNISSAGE!

Sagor och myter är, enligt Jung, dramatiseringar av det mänskliga psykets mest grundläggande funktioner. Barnet ges ett symboliskt språk att en dag besegra de drakar livet placerat ur längst dess väg.
Trots att mytens hjältar ofta torterar sina motståndare, ljuger och själ för att uppnå sina mål; är fiktionens ondska och godhet, tydligt separerade i svart och vitt, fjärran kulturrelativismens och postmodernismens ständigt glidande gråzoner.
Negerkungen är denna gråzon personifierad och bjuder in till ett postkolonialt, pzykadeliskt afrika-live långt upp i kaninens hål.
det andra hålet
sagornas endimensionella hjältar, skurkar och symboler ersätts med mer komplexa dito, då besökaren kastas in i Lindes postapokalyptiska och avfolkade underland.

förutom gamla pärlor, bjuds nya mästerverk och världspremiär för Lindes samarbeten med
Sara Mathiasson – http://saramathiasson.com/
och Theodor Johansson – http://theodorjohansson.com/

Vernissagen är öppen för allmänheten, men det finns begränsad plats inne i utställningen.
Då en stor del av utställningen är ett live, bjuder vi in gäster att delta genom att komma maskerade (kungen ääälskar maskerad)
Maskering ger er fri entre före kön, samt en konstgåva från makode.
För att delta i lajvet, måste du bära mask.
standardiserade masker fins att hämta ut i receptionen, men vi uppmuntrar er att vara kreativa och bidra med er egen fantasi.
Välkomna”

Jag var med andra ord mycket spänd och nyfiken när vi rundade Kulturhusets hörn vid Drottninggatan och passerade det tiotal unga män från Nordisk Ungdom som stod där med plakat, flankerade av poliser och betraktade av en folksamling. Jag var utklädd och hade mask, men vännerna fick trä var sin papperspåse över huvudet. Miche, ansvarig för framförandet av rullstolen, drog dock snabbt av sig den igen, då det var stundtals mycket svårt att se i den skumma belysning som delar av utställningen hade. Vi passerar en korridor, där lappar satts upp på de dörrar som fanns; ”stängd på grund av policy” och ”stängd på grund av kränkt” kunde man läsa på dessa. Innan inträdet till den skumma undervattensvärld som lejonparten av utställningen utspelade sig i, stod en skurhink med ett moppskaft och en svart kalufs fäst som mopp.

Det var förbjudet att fotografera inne på utställningen (något som en dinosurie som fortfarande fått en uppfostran som jag respekterade), så det finns tyvärr inga bilder att visa. Ljuset var skumt och masken gjorde det ännu svårare att se klart. Jag fick vicka den upp och ner för att se så att jag inte trampade på något oersättligt verk. Det var som att vandra omkring på Skansenakvariet korsat med Lustiga Huset/Spökhuset i discotappning. Eller ett psykedeliskt dagis. Utställningen var placerad i små kammare, i en monter längst upp på en ramp och i olika avdelade rum. Det blågröna, skumma ljuset och de varstans hängande näten tillsammans med de fluorecerande färgerna på många figurer skapade en känsla av undervattensvärld. Det var små chokladbollar som höll upp plakat med texter som ”Sluta kränk mig”, avsågade, bruna lemmar med köttiga skärytor, det var hängda Southern Belle-dockor med blackface-målningar, det var sälar, kråkor, hajar och all slags figurer med dito ansikten. En basketboll fäst vid en handboja. Totempåle av blackfaces. I sista rummet fanns en tron omringad av svarta, gummiaktiga huvuden med gapande röda munnar på pålar och bredvid tronen fanns en gravsten för en annan känd och kontroversiell figur: Lilla Hjärtat. Hennes hjässa stack upp ur marken och den hjärtformade frisyren såg ut som en rabatt med blommor. Stugor av korrugerad plåt och bambu, med ett buskage klippt i formen av Afrika framför.

bigOriginal-makode lindeDe hängda Southern Belle/blackface-dockorna. Bild: Makode Linde

På en skärm visas en film där en svart, oformlig och gosedjursaktig figur (tydligen bestående av Makode Linde med partner) lufsar omkring på Venedigs gator och putsar dem rena med en trasa inför häpna förbipasserande.

”Kungen ääälskar maskerad”. Jag grubblade en hel vecka över vad jag skulle klä ut mig till. De typiska maskeradutstyrslarna utgår ofta från generaliseringar, för att inte säga karikatyrer, om de inte föreställer kända personer eller annat lättigenkännligt. Det måste förstås vara så, eftersom poängen med en maskerad är ofta att även för den maskerade okända personer ska kunna känna igen det som maskeringen föreställer. Om jag skulle klä ut mig till exempelvis radikalfeminist från Södermalm och gå på en maskerad med människor som inte känner mig, skulle ju ingen kanske ens uppfatta mig som utklädd. En maskering kan förstås enkom handla om att dölja den verkliga identiteten hos bäraren, i vilket fall en brun papperspåse fungerar åtminstone vad gäller huvudet. (Problematiken kring karikatyraktiga utstyrslar har, som bekant, avhandlats av de intersektionellt känsliga delarna av befolkningen och jag går inte in på detta här). Hur mycket maskerar vi allihopa oss förresten varje dag? Kläder, frisyrer, kroppsutsmyckningar och accessoarer finns där för att vi vill säga något om oss själva. Även om vi aktivt inte skulle vilja detta, så säger dessa attribut saker om oss. Vi uttrycker den personlighet vi gärna vill ha med de här yttre tingen. Hudfärgen är så klart en egenskap som svårligen ändras. Det är en mask som inte går att ta av. Jag valde till slut att klä ut mig till en bläckplump. I min pestdoktorsmask och slängkappa samt ett gotiskt fingersmycke i form av ett klo tänkte jag överlämna åt den hugade att gissa på vad jag föreställde. Nu blev det varken någon performance eller några presenter; det hade ytterligare en gång skurit sig mellan konstnären och Kulturhusets representanter. Mer om detta i DN.

DSC_0122-crop DSC_0123-crop-50 DSC_0124-50Vid entréen fanns ett rum där fotografering var tillåten.

Jag upplevde utställningen som tankeväckande, rolig, tragisk, berörande och inspirerande. Inne i den karnevaliska samlingen av föremål påmindes jag om den långa, tragiska historian av rasism och jag blev ställd inför mina egna fördomar. Jag tycker att det är mycket synd om människor tar illa vid sig av Makode Lindes konst. I mina ögon sätter den effektivt fingret på de alltjämt ömma såren kring både den historiska och den nutida rasismen. Rasismen, som kanske i många fall handlar om en atavistisk rädsla för det okända och ovana och som man kan hoppas får allt svårare att frodas i en allt mindre värld. (Samtidigt kan väl tyvärr det krympande livsutrymmet och de krympande resurserna bädda för en ny renässans för rasism och stamtänkande…)

DSC_0125-50 DSC_0126-50 DSC_0126-crop DSC_0126-crop-2160130-Makode Linde-miche

Foto: Micheles Kindh

DSC_0127-50 DSC_0130-50

160130-02-miche-adj

Foto: Micheles Kindh

DSC_0131-50Efter utställningen, på Pressklubben för att gemensamt smälta dagens intryck…

Publicerat i identitetspolitik, Inspiration, invandring och integration, Konst, kultur, Okategoriserade, politik, pop surrealism, skräckkonst, Utställning | Etiketter , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 2 kommentarer

SCUM:met sprattlar vidare

Min vän chefredaktören för nättidningen/bloggen Blaskan, har i helgen roat sig med att besöka Teater Giljotin och allas vår SCUM-manifest. Det tycks vara svårt att få manliga besökare till tillställningen och vad vore väl den feministiska manshatarorgien utan en manlig publik att bespotta? Varje kvinnlig besökare måste numera ta med x antal manliga besökare för att få komma in.

Här är Micheles Kindhs recension av uppsättningen av SCUM-manifestet på Teater Giljotin:

”Teater:
Scum-Manifestet på Teater Giljotin Stockholm

Manifestet som heter ”Scum” eller som det heter i original ”Society for Cutting Up Men” är för mig ett högst motbjudande skrift precis som Hitlers ”Min Kamp” är motbjudande. Det är också vedervärdig teaterakt att beskåda. Här sitter folk och applåderar åt en text som påbjuder massmord och utplåning av ett helt släkte – männen. Låt oss plocka bort orden män och sätt ditt andra folkgrupper såsom judar, afrikaner, romer eller varför inte samer och sedan får vi se om någon skulle applådera åt pjäsen. För där skulle nog skrattet plötsligt tystna och bli högst besvärande.

För Manifestets författare Valerie Solanas skriver ett manifest att ta på allvar precis som vi tar Hitlers skrift på allvar eftersom deras intentioner är solklara precis som kommunismen, religiös fundamentalism och alla andra ideologier som strävar efter hegemoni och utopiska lyckoriken är i sina skrifter. Förintelse och utplåning måste ske om deras vision av samhälle skall kunna existera enligt deras kartritning.
Med andra ord är Valerie Solanas skrift misogyn och innehåller en obehaglig fascistisk människosyn.

För först talar skriften liksom pjäsen om att skapa kärlek i samhället för att senare tala om att vägen dit måste ske via utrotning och de män som blir kvar kan ta livet av sig. Satir – nej int eenligt min mening.

För någon vecka sedan som påmindes vi om 71 årsdagen av Auschwitzs förintelse där judarna i egenskap av just judar skulle förintas enligt deras ideologi. För några dagar sedan som angrep fascistisk och högerextrem mobb människor med annan hudfärg. Är det någonting man vill göra satir eller pjäs om så att man kan skratta med eller applådera. Nej absolut inte.

I dessa dagar då extremister på alla håll och kanter dödar, massakrerar och vill slå ned andra människor för att de sorteras in i olika hemska fack av ideologer av olika politiska färger. Då reduceras mitt skratt då en omdömninglös teater sätter upp Valerie Solanas hemska manifest.

Jag kommer ihåg när Sara Stridsberg översatte manifestet till svenska, då vid läsningen insåg jag det vara en hemsk litterär hatskrift emot män.
Valerie Solanas liv var tragisk, prostitution, narkomani, intagen på mentala institutioner i omgångar. Hon ville slå igenom inom kulturområdet. Hon fick kontakt med Andy Warhol.

Andy Warhol som tog hand om de utstötta, trasiga själarna såsom bögar, transor, narkomaner, intellektuella särlingar. En öppen liberal plats blev Factory. Han var själv en ikon för homosexuella och för den moderna konsten.

Valerie Solana ville ha hans litterära bedömande men han tyckte inte om det han såg och glömde bort att retunera verket. Hon hämnades genom att försöka mörda Andy Warhol plus några till.
Hon dömdes till fängelse för mordförsök. Det är den ikon radikala feminister världen över hyllar som en förkämpe för väsentliga värderingar.
Själv tycker jag att Valerie Solanas skrift är ett hån mot kvinnokampen och dess hängivna kamp och viktiga historia för ett bättre samhälle.

Att det funnits män och fortfarande finns män med vedervärdiga unka synsätt på kvinnor är naturligtvis sant. Det är knappast den delen i pjäsen som är problematisk utan att man hyllar detta människofientliga manifest med slutmålet utplåning av män, är för mig en gåta.

Jag läste förr italienska futuristernas manifest och har återkommit till det manifestet som jag såg som en relevant brytning mot rådande samhälle. När jag senare läste om det och annan litteratur insåg jag att den hyllande våld, krig ära, maskulinet och då drog jag mer eller mindre ned ridån för den och dess idéer då manifestets författare drog den politiska konsekvensen av det hela och blev människohatande fascister. Manifestets skapare Filippo Tommaso Marinetti blev också Mussolinis lojala supporter fram till hans död.
Valerie Solanas manifest bidrar inte med något konstruktivt och pjäsen gör det inte heller utan skapar polarisering istället för samtal.

Då hade jag hellre sett verk av Christine de Pizans ”Kvinnostaden,Mary Wollstonecrafs ” Till försvar för kvinnans rättigheter”,Olympe de Gouges, Fredrika Bremer, Ellen Key, Christabel Pankhurst, Simone de Beauvoirs ”Det andra könet”, Mariann Andersson, Gloria Steinhem, Marilyn French, Virginia Wolfe. Ja det finns många långt viktigare än den extrema Valerie Solanas manfiest.

Andrea Edwards är visserligen skicklig på att ropa ut manifestet åt medelklassens rättrådiga och alternativvänsterns supportrar.
Men denna pjäs eller monlog har sina fans inom media och kulturetablissemang. Men jag gick ut med bitter eftersmak och tänkte att friheten når man inte med satir som handlar om massmord och utplåning av andra individer eller åt iscensätta djupt människoföraktande verk.

Nej tack.”

Publicerad i Facebook-gruppen Blaskans Vänner

Publicerat i feminism, genus, genusvetenskap, identitetspolitik, jämställdhet, kultur, religion | Etiketter , , , , , , , , , , , , | 9 kommentarer

Porträtt: Manzin

Ett porträtt blev klart före vår resa till Finland: Manzin.

Manzin 50 textManzin, water colour 2016. Susanna Varis.

Så här såg det ut under arbetets gång:

Manzin in progress 01 adj 50 text Manzin in progress 2 text Manzin in progress 3 50 text Manzin in progress 4 50 text Manzin in progress 5 50 text

Publicerat i Egna verk, goth, Konst, Marilyn Manson, Mode | Etiketter , , , , , , , , , , , , , | 6 kommentarer

Hemma igen från Finland

Vi har varit på en mycket välgörande liten resa i Finland och kom hem till ett ruskigt Sverige igen igår. Den vackra vintern, som förhäxat mig med sina pastelliga färger och fina snö hade förbytts mot plusgrader, gråhet, brunhet, drivor av skräp och blötsnö i 45° vinkel. Vädret är ett perfekt ackompanjemang till det politiska rusket. Större delen av hösten har varit så osannolik att jag i pur häpnad mest ägnat mig åt att begapa det som pågår från läktaren, oförmögen till att formulera några vettiga tankegångar kring det hela och då och då nypandes mig själv i armen.

Det positiva som det kaosartade läget, efter att de riktigt stora vågorna av flyktingar och andra invandrare började anlända till Sverige, har inneburit att den sk åsiktskorridoren i det närmaste rämnat. Åtminstone angående invandringen. Denna går numera att debattera relativt fritt. I mångt och mycket är skadan redan skedd: i Sverige lever numera utöver ett stort antal asylanter en stor grupp kriminella och en likaså stor grupp människor utan asylskäl, men som utan att kunna fysiskt förflyttas till sina hemländer bor kvar i landet (grupperna kan självklart överlappa varandra till viss del). Migrationsverket, många kommuner, socialtjänsterna, skolorna och polisen är ansträngda till gränsen för vad dessa funktioner kan tåla (men Virtanen kan fortsätta hinka sitt rödtjut och Schyffert kan titta på sitt Netflix). Vi har fått lära oss nya ord och beteenden som taharrush och vi har fått se den svenska rättsstatens oförmåga i det klara och onådiga januariljuset. Man kan till exempel utan förhinder bedriva ett kriminellt liv om man tillhör rätt etnisk grupp och påstår sig vara under 15 år gammal. Många badhus och bibliotek har omvandlats till platser där man som kvinna kan bli antastad och trakasserad och där varken personal eller besökare känner sig trygga. Jag besökte idag akutmottagningen i min stad. Jag har inte varit där på länge och det har onekligen hänt en del sedan sist. Ordningsregler finns uppsatta vid entréen på flera olika språk, det finns en regel om att enbart en person får följa med patienten in på akuten, dörrarna har kodlås och i receptionen sitter en väktare tillsammans med sjukvårdpersonalen.

Allt detta är dock förstås en liten fläkt av västanvind i jämförelse med vad som skulle ske om gränserna stod fullt öppna, som en hel del politiska krafter i landet vill. Vad jag förstått vill ju exempelvis MP öppna gränserna fortast möjligt igen och en hel del ultraliberaler vill samma sak. Det har dock på sistone, särskilt efter händelserna i Köln och annorstädes, varit mycket tyst från de som mest högljutt förespråkat detta…

Det var ett skönt avbräck att åka till Finland. Ingen intersektionalism så långt ögat nådde, på nyheterna såg jag exempelvis ett inslag om slöja i barnomsorgen där man rakt och enkelt menade att den heltäckande slöjan utgör ett hinder i kommunikationen mellan barn och personal, utan några normkritiska problematiseringar. På morgon-tv intervjuades representanter för en rörelse som kallar sig Rajat Kiinni (Stäng gränserna), som på sin hemsida blandar invandringskritik med allehanda konspiratoriska teorier om krafter som styr den finska regeringen. I Sverige hade motsvarande rörelse knappast beretts plats i någon morgonsoffa (foliehattsteorierna har inte rätt politisk färg). Debattklimatet var med andra ord friskare, med alla slags röster som sig bör och utan den bedövande likriktning och uppfostringsmentalitet som de svenska medierna lider av. Nu gjorde vi förstås en hel del annat än såg på nyheter eller morgon-tv…här kommer lite bilder:

WP_20160124_18_49_55_Pro__highres-crop WP_20160124_18_52_20_Pro__highres-cropKaffe, Hennesey XO och champagne på Silja Symphony…

WP_20160125_17_57_17_Pro__highres WP_20160125_18_00_10_Pro__highres-crop WP_20160125_18_01_27_Pro__highresPå en utställning om gamla Helsingfors på stadshuset…

WP_20160125_18_31_09_Pro__highres-cropVi träffade min kära ”tant” Soila…

WP_20160125_18_34_20_Pro__highres WP_20160125_18_37_51_Pro__highres WP_20160125_18_38_02_Pro__highres WP_20160125_18_38_18_Pro__highres WP_20160125_18_38_26_Pro__highres WP_20160125_18_39_14_Pro__highresEsplanaden och Runeberg-statyn…

Vi besökte också Pihlajanmäki, en förort till Helsingfors där jag bodde -76 – -79. Pihlajanmäki är en av de första industriellt producerade bostadsområdena i Finland är märkt som ”byggnadskonstnärligt betydelsefull” i översiktsplanen. Den funktionalistiska bebyggelsen hämtar inspiration från Le Corbusier och byggnaderna har placerats i miljön så att de följer de naturliga linjerna i topografin. Elementbyggandet har här förenats med idéen om trädgårdsstaden. Pihlajanmäki byggdes 1959-65 med detaljplan av arkitekten Olli Kivinen. Arkitekterna Esko Korhonen, Sulo Savolainen och Lauri Silvennoinen skapade bebyggelsen.

DSC_0100

På platsen där den vita Fiat:en står stod min mors tjänstebil, en Fiat 127.

DSC_0103

Vårt hus…

DSC_0104 DSC_0105 DSC_0106DSC_0167-adj WP_20160126_17_20_53_Pro__highresKarl Fazer Café…

DSC_0110Sista dagen och besök på Ateneum, där en utställning med Henri Cartier-Bresson pågick.

DSC_0111-50 DSC_0112 DSC_0113 DSC_0114 DSC_0115 DSC_0168-adj DSC_0169

Jag vet inte om det var tröttheten, men jag blev mycket berörd av flera av bilderna på utställningen. (Tur kanske det, det tyder väl på att jag inte är helt avtrubbad inför mänskligt lidande än…) Bland annat en bild av en gammal man i randig kostym, som låg hopkrupen i fosterställning i rännstenen i vad för land kommer jag nu inte ihåg (Spanien?). Man kunde se att han var så smal att de utstickande benen gjorde hela hans skepnad kantig. Han såg ut som att han hade lagt sig där för att invänta döden. Bakom syntes människor som obrydda var sysselsatta med vardagen.

Allt var förstås inte elände: Cartier-Bresson har fotograferat människor och miljöer under decennier och över hela världen och i materialet ryms det mesta beträffande mänskligt liv. Fantastisk fotokonst och en gedigen bildskatt att njuta av.

sus-retro-coolInnan hemresan hann vi även med en lunch på Kämp, det legendariska konstnärshaket och lyxhotellet vid Norra Esplanaden.

WP_20160127_13_18_29_Pro__highresKämp:s prisvinnande burgare…

WP_20160127_18_09_01_Pro__highresLite lyxshopping på färjan tillbaka och nu blir det en mycket smal och asketisk månad…men det var det värt!

Publicerat i finland, foto, historia, invandring och integration, jämställdhet, journalistik, Konst, kultur, medier, politik, samhällsplanering, TV, Utställning | Etiketter , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 6 kommentarer

Mera Sweet Gothic Nothings: Miss Charlotte

Återigen ett nytt verk till serien Sweet Gothic Nothings:

Miss Charlotte mixed media 2015 adj 50 text DLMiss Charlotte (Sweet Gothic Nothings series)
mixed media (water colour, water colour pencils, coloured pencils, coffee), 2016
Size: A4
Price: 2500 SEK

Publicerat i Egna verk, goth, Konst, lowbrow, pop surrealism | Etiketter , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Konstrea/-auktion slutar ikväll kl 21

Påminner om att min konstrea/-auktion slutar kl 21 ikväll. Skamligt låga utropspriser (som nog aldrig kommer att återkomma) på 12 verk. Ta chansen att buda in ett originalkonstverk!

Auktionen finns här: Konstrea/-auktion

Roots draft II 50 adj text Desire This mixed media 2013 50 text Commercial assemblage mixed media 2015 adj crop logo 50 Battlefield 2012 logoExempel på verk som ingår

Publicerat i Egna verk, Konst, lowbrow, pop surrealism, skräckkonst | Etiketter , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Ett nytt verk till serien Sweet Gothic Nothings: The Model

The Model mixed media 2015 DL adj 50 text

The Model
mixed media (water colour, aquarelle pencils, coloured pecils, graphite pencil, coffee), 2015
Size: 18 x 27 cm
Price: 2500 SEK
Publicerat i Egna verk, goth, Konst, lowbrow, pop surrealism | Etiketter , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Peller Karlssons jul

Pelle Karlsson firar ju…förlåt, vinterfest, i det senaste klippet från Idiothem:

 

God fortsättning!

Publicerat i feminism, Film, humor, identitetspolitik, kultur, medier, politik, religion | Etiketter , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar