Värdegrund som tvångströja

Värdegrund_fmt_0Bild från Lärarnas nyheter

Dagens bloggpost handlar om ytterligare ett exempel där en uttalad värdegrund (ofta en knippe åsikter) används för att, i detta fall, försöka förvägra personer som röstar på ett visst parti att utöva ett specifikt yrke. Självklart handlar det om SD och yrket är läraryrket. Det är lektor Göran Brante och lärare Maria Wiberg som i en debattartikel i dagens SvD menar att de som röstar på SD torde få det svårt att arbeta i skolan.

Jag minns en lärare, just i samhällskunskap, på min gymnasieskola. Han presenterade sig själv stående framme vid sitt skrivbord vid svarta tavlan. På skrivbordsstolen hade han ställt sin tunga väska med böcker och annat material. På bordet hade han pennor i alla tänkbara kulörer. Han frågade oss om vi kunde tänka oss varför han hade ställt sakerna som han hade gjort. Neej…det visste vi inte riktigt. Jo, menade han, här i klassrummet är det inte jag som lärare som är den viktiga, det är kunskapen, därför får böckerna sitta i högsätet, på stolen. Pennorna är där för att representera alla tänkbara ideologiska och politiska riktningar, ingen av dem ska särskilt framhållas eller tryckas undan. Min roll som lärare är att förmedla kunskap, inget annat. Först efteråt har jag förstått hur rätt han hade och hur viktigt detta är.

Det är upp till läraren att vara professionell i sin yrkesutövning och lämna de privata, politiska åsikterna hemma. Detta gäller både de som röstar på SD och de som röstar på F! (och givetvis alla de andra partierna). Varför skulle just de som röstar på SD vara sämre på detta? Eller ses inte spridning av andra politiska ideologier i skolan som ett problem?

Brante och Wiberg tar avstamp i läroplanen och istället för att kritisera den censur, som med nödvändighet måste bli följden om man följer den, riktar man in sig på att bekymra sig över huruvida människor som röstar på SD kan arbeta ens som matsalspersonal i skolan. Censuren i detta fall består i att man enligt värdegrunden förväntas tycka att mångkultur per definition är något positivt och inte uttrycka något som skulle tala emot det. Men om fakta och omständigheter finns som pekar på negativa konsekvenser av mångkultur? Ska skolan censurera dessa kunskaper?

”I läroplanerna uttrycks till exempel att lärare inte bara ska ”inse de värden som ligger i en kulturell mångfald”, utan att de också ska ”utveckla förståelse för den kulturella mångfalden inom landet”.”

Något svaijigt blir det när en lektor i pedagogik och en samhällskunskapslärare måste förlita sig på Granskningsnämnden för radio och tv, de övriga politiska partierna samt media för att klassificera SD som främlingsfientligt:

”Formuleringen är en av grunderna till att Sverigedemokraterna i de flesta sammanhang kallas för ett främlingsfientligt parti, samt varför det fastslagits i Granskningsnämnden för radio och tv att man kan kalla dem för främlingsfientliga.”

[...]

Sverigedemokraterna anser själva inte att deras politiska vision är främlingsfientlig, och det kan diskuteras om alla som röstar på partiet är främlingsfientliga. Vi kan konstatera att samtliga övriga riksdagspartier betecknar Sverigedemokraterna som främlingsfientliga, och att svenska medier oftast uttrycker detsamma.”

Vidare:

”Vidare uttrycker läroplanerna för den svenska grundskolan och gymnasieskolan att ”främlingsfientlighet och intolerans måste bemötas med kunskap, öppen diskussion och aktiva insatser”. Den meningen kan tolkas som att om en elev uttrycker åsikter liknande de SD företräder vad gäller mångkulturalism, så måste läraren med sverigedemokratiska åsikter tala emot den elevens uppfattning och därmed motsäga sina egna partipolitiska ståndpunkter. Vilket torde vara svårt; både självmotsägande men också besvärligt att till fullo distansera sig från sina privata idéer.”

Skribenterna tolkar alltså läroplanens uppmaning att ”bemöta främlingsfientlighet och intolerans med kunskap, öppen diskussion och aktiva insatser” med att bemöta det nämnda med ett fastspikat åsiktspaket (vilket ju i och för sig är det som läroplanens andemening tycks uttrycka). Ser man inte alls någon motsättning i att en fastslagen åsikt anses vara kunskap?

”Kan en sverigedemokrat arbeta inom svensk skola? Tänker, eller ens kan, vederbörande kompromissa vad gäller läroplanernas direktiv och därmed låta sina värderingar stå tillbaka under arbetstid? Eller tänker hen gå emot de direktiv som gäller för den svenska skolan?”

Ja, problemet för skribenterna tycks vara att just de som röstar på SD ska ha svårare än andra att låta sina privata åsikter vara just privata. Ser man då inga som helst problem med de lärare (majoriteten) som sympatiserar med V eller F! och deras eventuella svårigheter med att inte torgföra sina åsikter under arbetstid?

Det viktiga här är att lärare, oavsett politisk kulör, ska sköta sitt arbete på ett professionellt sätt och inte blanda in sina privata åsikter i kunskapsförmedlandet. Den andra frågan är huruvida den moderna värdegrundskulturen kan tillåtas att snäva in det offentliga samtalet och demokratins livsluft än mer?

Löjesguiden skriver på samma tema här.

Tillägg:

Fnordspotting här. Angående detta mycket bra inlägg: läroplanens formuleringar är mer öppna för tolkning än vad artikelförfattarna ovan ger uttryck för. Men eftersom de uppenbarligen tolkas på det här sättet av en lärare och en lektor så finns det kanske utrymme för förtydliganden?

Även Jussi H Lundell berör ämnet och andra intressanta ting här. Angående detta inlägg kan jag inte mer betona att det är vedervärdigt att ett parti som SD står för det enda alternativet i många stora samhällsfrågor, precis som Lundell skriver. Ekeroths uttalande om att man snart kommer att kontrollera medierna också blottar med all önskvärd tydlighet farligheten och det stora problemet med detta parti. Man låtsas värna demokratin, men bara så länge att man tagit kontrollen, är det det som ska tolkas in i uttalandet. Det här och många andra saker i SD:s partiprogram lämnar mig och en hel del andra helt utan alternativ i frågor som rör feminism och jämställdhet samt integration och invandring. SD har framgångsrikt blivit ett paraplyparti för allehanda missnöjesyttringar och bristen på mångfald (sic!) i den politik som förs av de stora partierna är förklaringen till en del av den ökning av röster för SD som vi sett.

Dolf på samma tema på Genusdebatten.

 

Publicerat i blodtryckshöjare, feminism, genus, genusvetenskap, identitetspolitik, Okategoriserade, politik, skolan | Etiketter , , , , , | 14 kommentarer

Förskolans motverkande av könsroller

Det är känt sedan länge att förskolan ska motverka traditionella könsroller enligt läroplanen:

”Förskolan ska motverka traditionella könsmönster och könsroller.
Flickor och pojkar ska i förskolan ha samma möjligheter att pröva och utveckla förmågor och intressen utan begränsningar utifrån stereotypa könsroller.

Skollagen föreskriver att utbildningen i förskolan ska, varhelst den anordnas, vara likvärdig.”

Men hur går detta med att motverka traditionella könsmönster och könsroller ihop med att ha samma möjligheter att pröva och utveckla förmågor och intressen utan begränsningar?

Hur passar de barn vars intressen sammanfaller med det som kallas för traditionella könsmönster in i den här ordningen?

Förskolan i Uppsala visar sig inte ha klarat de genuskrav som ställs i läroplanen.

”Förskolan i Uppsala klarar inte genuskraven. Det gör att alla barn inte får samma möjlighet att utvecklas. Skolinspektionen är kritisk och kräver nu en uppryckning.

I augusti i år gjorde Skolinspektionen tillsyn vid Uppsalas förskolor för att kontrollera hur arbetet för att motverka traditionella könsmönster sköts.”

Det verkar alltså direkt handla om att motverka traditionella könsmönster. Som tjej ska du inte intressera dig för att leka med dockor och klä dig i prinsessklänning och som pojke ska du inte intressera dig för att leka med bilar eller annat ”manligt kodat”, är det så det fungerar i praktiken? Om inte, hur?

”– Det är krav i läroplanen och de handlar mycket om att man ska ge barnen samma möjligheter att utvecklas oavsett om man är pojke eller flicka. Utifrån de svar vi fått i våra intervjuer med personal och föräldrar så ser vi att det här är ett område som måste utvecklas i Uppsala kommun, säger Magdalena Molin, som är utredare vid Skolinspektionen.”

Vad betyder ”samma möjligheter att utvecklas”? Att alla, oavsett vad de är intresserade av, får samma möjlighet att utveckla sina intressen eller att alla ska utvecklas likadant (= likformigt, hålla på med samma saker)?

”Men Skolinspektionens tillsyn visar att de flesta förskolor inte gör några analyser av hur personalen bemöter barnen i genusfrågor. Kommunen har heller inga utarbetade strategier för att omsätta läroplanens krav i praktiken och arbetet på förskolorna är inte medvetet inriktat på att motverka traditionella könsmönster.”

Det kanske finns hopp om förskolorna ändå?

”Kommunalrådet Cecilia Forss (M) som är ansvarig för förskolan har inte läst rapporten. Men hon tar Skolverkets kritik på allvar.
– Vi politiker har nog varit av uppfattningen att det här har varit ett prioriterat område som man arbetat aktivt med inom förskolan så man blir ju lite förvånad. Vi kommer att ta upp det här med våra tjänstemän, säger hon.

Hon är inte insatt i hur förskolorna arbetar med frågorna och gör en liten reservation för att det kan finnas missuppfattningar mellan kommunen och Skolinspektionen som påverkat resultatet av utvärderingen.
– Men grundregeln är att vi tar deras kritik på allvar. Gör vi inte tillräckligt så måste vi rätta oss, säger hon.

Vad anser du själv om kraven?
– Det är absolut en viktig fråga som betyder mycket för varje barns utveckling resten av livet, säger Cecilia Forss.”

Det är klart, läroplanen måste följas, men att ett moderat kommunalråd anser att en radikalfeministisk och socialkonstruktivistisk flumtes betyder mycket för varje barns utveckling resten av livet är bekymmersamt.

”Det anser också Kristina Andersson, lektor i didaktik vid Uppsala universitet som forskar om genusperspektiv på undervisning i förskola och skola.
– Jag anser att det är oerhört viktigt att det lilla barnet får möjlighet att prova på många olika saker. Bredd och mångfald stöder varandra så det är viktigt att både få sjunga, bygga och konstruera. Barn som provar på många olika saker stimulerar hjärnan på många olika sätt och det stöder framtida förmågor, säger hon.

Om barnet uppmuntras att bara syssla med några saker och får mycket positiv respons på det så kommer barnet att ha svårare att vara flexibel som vuxen.
– Vi blir socialt tränade i vad som är möjligt att göra. Därför är det viktigt att skolan är en plattform som erbjuder många olika utvecklingsmöjligheter för både pojkar och flickor, säger Kristina Andersson.”

Om det handlar om att prova på olika saker är väl allt frid och fröjd, det borde alla vara förtjänta av, men tanken är ju att man ska ”motverka traditionella könsmönster”, alltså aktivt motverka vissa val.

”Hon anser att det finns mycket kvar att göra och tar gymnasieelevers val av utbildning som exempel. Där gör killar och tjejer ofta traditionella yrkesval.
– Intresset för att motverka könssegregering går i vågor. Men det är svårt att få till ett genomgripande arbete. Om vi vill ha ett samhälle där människor ska kunna göra det som är möjligt för just dem så kan man inte avgränsa deras möjligheter som barn på grund av deras kön, säger Kristina Andersson.

Om tre månader ska Skolinspektionen följa upp kritiken som riktats mot Uppsala kommuns genusarbete i förskolan.”

Japp. Här kommer vi till kärnan: motverkandet. Man vill dock både motverka tjejers och killars traditionella yrkesval, men också segregeringen. Lyckas man fullt ut med den första ambitionen så torde det leda till en lika segregerad arbetsmarknad, bara på ett annat sätt. Lyckas man med den andra ambitionen, har ju alla traditionella val inte motverkats. Är det då viktigt att motverka varje persons traditionella val, eller bara någras? Var går gränsen?

Om det enbart handlar om att erbjuda fler alternativ så ska det stå så i läroplanen.

Tillägg:

Hur länge ska utbildningar som leder till förr mansdominerade branscher som juristlinjen börja betraktas som könsstereotypt kvinnliga? Ca 70 % av de studerade inom högre utbildning är kvinnor. Vid vilken punkt ska vi börja motverka den könsstereotypen och försöka fösa in kvinnor i de yrkesorienterade utbildningarna istället?

Publicerat i blodtryckshöjare, feminism, genus, genusvetenskap, identitetspolitik, jämställdhet, medier, Okategoriserade, politik, pseudovetenskap, religion, skolan | Etiketter , , , , , , , , , , , | 15 kommentarer

Vad har vi räddningstjänsten till?

brandPinupgirlfireMålning av Elvgreen.

Varning för långt, men viktigt inlägg! Ursäkta för den hoptryckta layouten, jag lyckas inte få till mellanrum den här gången.

Jag läste något som verkligen skrämde s****n ur mig på bloggen Toklandet/WTF häromkvällen.

På Myndigheten för Samhällsskydd och Beredskaps hemsida kan man under rubriken Om MSB läsa:

”Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, MSB, är en statlig myndighet med uppgift är att utveckla samhällets förmåga att förebygga och hantera olyckor och kriser. Arbetet sker tillsammans med många andra – kommuner, landsting, myndigheter och organisationer. När en allvarlig olycka eller kris inträffar ger vi stöd till de som är ansvariga. Vi ska också se till att samhället lär sig av det som inträffat.”

Vidare under Så arbetar MSB:

”MSB har ansvar för frågor om skydd mot olyckor, krisberedskap och civilt försvar, i den utsträckning inte någon annan myndighet har ansvaret. Ansvaret avser åtgärder före, under och efter en olycka eller en kris.”

Under rubriken Vison, verksamhetsidé och värdegrund:

”Vi arbetar genom kunskapsuppbyggnad, stöd, utbildning, övning, reglering, tillsyn och eget operativt arbete i nära samverkan med kommuner, landsting, myndigheter, företag och organisationer för att uppnå ökad trygghet och säkerhet på alla samhällsnivåer – från lokalt till globalt.”

 

MSB är alltså en myndighet vars primära uppgift är att utveckla samhällets förmåga att hantera olyckor och kriser. Detta gör man genom kunskapsuppbyggnad, stöd, utbildning, övning, reglering, tillsyn och eget operativt arbete.

Under rubriken Mångfald och jämställdhet:

”Kommunal räddningstjänst

MSB stödjer utvecklingen av jämställdhet och mångfald i kommunal räddningstjänst, bland annat genom att finansiera forskning på området.
Vi vill också aktivt öka intresset för brandmannayrket bland ungdomar, kvinnor och personer med utländsk bakgrund. Det är en förutsättning för räddningstjänsten att klara av sitt uppdrag idag och i framtiden.
Programmets målsättning är att uppnå en jämn könsfördelning och en tydlig mångfald i räddningstjänsten. Visionen är att minst 40 % av de nyrekryterade brandmännen ska vara kvinnor. Lika viktigt och en förutsättning är en mer djupgående förändring av attityder och värderingar för att nå målet ”en räddningstjänst fri fån diskrimineringar och kränkningar”.”

En förutsättning för att klara av vilket uppdrag? Att utveckla samhällets förmåga att hantera olyckor och kriser eller ett uppdrag kopplat till värdegrunden och mångfalds- och jämställdhetsarbetet? Är dessa båda uppdrag utan vidare förenliga? Att kvinnor som grupp inte i lika hög utsträckning klarar de fysiska krav som ställs på en brandman, är detta något som bekymrar genus- och mångfaldskonsulterna som sålt in värdegrundspaketet? Ja, det är det, kommer det att visa sig, men inte på det sätt man kan tro. Vilket för oss vidare till:

Handlingsprogram för ökad jämställdhet och mångfald i det kommunala säkerhetsarbetet 2009-2014

Under rubriken Problemformuleringen (s.7):

”2007 arbetade 60 kvinnor som heltidsbrandmän och 338 kvinnor som deltids-brandmän. Procentuellt utgjorde de 1,17
% respektive 3,15 % av det totala antalet brandmän i Sverige. Det är förvisso en ökning från tiden för Björn von
Sydows anförande (0,27 % respektive 1,56 %) men det är fortfarande mycket låga siffror. Detta gäller även i ett inte
rnationellt perspektiv och i jämförelse med andra traditionellt mansdominerade branscher.
Det är svårt att utifrån denna bild dra någon annan slutsats än att kvinnor i stor utsträckning utestängs från arbete med skydd mot olyckor inom räddningstjänsten.”

Fortfarande hittar jag ingenstans någonting om varför en högre andel kvinnor eller på annat sätt större mångfald inom räddningstjänsten är något som utvecklar samhällets förmåga att hantera olyckor och kriser. Varför är det motiverat att ha en målsättning om 40% kvinnor? Man nöjer sig med att slå fast att det är önskvärt.

”Övrig mångfald däremot, är inte lika lätt att definiera och direkta mätningar av hur läget ser ut har visat sig strida mot diskriminerings-lagstiftningen.”

Ja, som konstaterats hos Toklandet, texten är fullspäckad med tragikomiska pärlor.

”Antalet öppet homosexuella inom räddningstjänsten är dock i princip noll vilket säger något om deras situation
med tanke på att 5-10 % av befolkningen bedöms ha annan sexuell läggning än heterosexuell.”

Rätt hudfärg, sexuell läggning och kön är alltså överordnade meriter när det gäller att släcka bränder och hantera kriser och katastrofer. Jag som trodde att det var framför allt fysisk uthållighet och ett starkt psyke som var eftersträvansvärda kvaliteter för en brandman.

”Slutsatsen är inte lika tydlig som när det gäller kön men en samlad bedömning ger även i detta fall en bild av att också personer med annan etnisk bakgrund eller sexuell läggning sannolikt utestängs från arbete med skydd mot olyckor
inom räddningstjänsten.”

Sannolikt utestängs? Man kan inte ens belägga att så är fallet innan man tar till tvingande kvotering?

”Även om uteslutningen är grundproblemet så får den effekter som påverkar räddningstjänstens förmåga att leverera en jämställd service till medborgarna. En viktig förutsättning för jämställd service är att samhället återspeglas i räddningstjänsten, framförallt ur ett demokratiskt perspektiv.”

Nu är uteslutningen redan ett faktum…? (Man har ju upprepat frasen ett par gånger gubevars…) ”Räddningstjänstens förmåga att leverera en jämställd service”…what??? Om inte brandmannakollektivet i sin sammansättning exakt återspeglar befolkningens sammansättning vad gäller kön, sexuell läggning och etnicitet så levereras inte en jämställd service? Släcks inte kvinnors bränder i dagsläget…eller…? Vad i hela hälleflundra menas?? Tydligen inte, nästa mening berättar just detta. Sedan slänger vi in ordet demokrati också, det betecknar ju numera allt som är bra och önskvärt.

”Kulturen som upprätthåller den mycket homogena yrkeskår räddningstjänsten utgör skapar i sig också problem, bland annat när det gäller förändring av yrkesrollen.”

Hand upp den som kan gissa vilket prefix som utelämnats framför ordet kulturen?

”Det ska också sägas att det finns fler diskrimineringsgrunder än kön, etnisk tillhörighet och sexuell läggning än de som nämnts ovan. Dessa är:
könsöverskridande identitet eller uttryck
religion eller annan trosuppfattning
funktionshinder
ålder
Fokus i arbetet har dock legat kring kön, etnicitet och
sexuell läggning.
Anledningen är att det framförallt är dessa som visat sig problematiska att förena med föreställningen om vem som kan vara brandman.”

Jaha, så Torsten, 85, är inte problematisk att förena med vem som kan vara brandman? Inte heller den rullstolsbundne Martin? Skriv som det är; radikalfeminismen (genusvetenskapen) kräver tolkningsföreträde om vem som ska vara brandman och vad hen ska kallas. Man inser plötsligt att det faktiskt kan finnas fysiska begränsningar för att kunna verka som brandman, väljer att skita i det och slår helt sonika fast att det är kön, etnicitet och sexuell läggning som det ska fokuseras på.

Nu kommer vi till de problemområden som identifierats:

Föreställningen om räddningstjänstens uppdrag och vem som kan bli brandman
Brandmannayrket kopplas i hög grad till egenskaper som förknippas med manlighet och att vara man. Denna uppfattning är utbredd och kan tänkas bidra till att intresset för brandmannayrket är ganska lågt utanför den traditionella gruppen män.”

”Kan tänkas bidra”. Vi fortsätter att gissa vilt. Självklart gissar man på en socialkonstruktivistisk orsak, en biologisk finns antagligen inte ens i föreställningsvärlden.

”Enligt antagningsstatistiken till utbildningen Skydd
mot olyckor (SMO) är ca 10 % av de sökande kvinnor.”
[...]
”Problematiken ligger alltså i att för få kvinnor och troligtvis också för få personer med annan etnisk bakgrund eller sexuell läggning söker sig till yrket.”

Att ca 10 % av de sökande och bara kring 1 % av de yrkesverksamma är kvinnor tyder på att de kvinnor som söker i hög utsträckning inte uppfyller kraven för anställning. Visst, om man får upp söktrycket kanske några fler kan tänkas kunna anställas.

”Utbildningen 

Ett av de allvarligaste problemen är att det förekommer sexuella trakasserier och trakasserier på grund av kön, så
väl under utbildningen som under de studerandes praktikperioder. Andra problem är innehåll, marknadsföring och antagning samt utbildningen som kulturbärare.”

Trakasserier ska förstår inte tolereras. Vad är det i utbildningens innehåll och antagningen som är problematiskt?

”Räddningstjänstens rekrytering

Mycket få kvinnor och personer med annan etnisk bakgrund har traditionellt antagits. Fram till 1997 fanns exempelvis ingen permanent representation av kvinnliga heltidsbrandmän i
räddningstjänsten. Jämo har också i rapporten ”Kvinnlig brandman – en granskning av räddningstjänstens ar
bete med rekrytering” kritiserat rekryteringen för att vara diskriminerande.”

(Här finns den nämnda rapporten. Jag har inte läst den, men kastade en snabb blick och då handlade det om hur man skulle från Räddningstjänsternas sida påverka Arbetsmiljöverket:

”JämO uppmanade därför de 67 granskade räddningstjäns-
terna (som uppgivit att AFS-kravet var ett hinder för kvinnliga sökanden) att initiera en dialog med Arbetsmiljöverket och resonera om vilka dispenser från kravet som är möjliga, i syfte att öka kvinnors möjligheter att genomföra tes-tet med gott resultat utan att göra avkall på för yrket nödvändiga krav.”

Det var en utvikning, det kanske finns anledning att läsa rapporten i sin helhet.)

Det två övriga identifierade problemområdena är den psykosociala och den fysiska miljön.

Vi är härmed framme vid lösningarna:

”På lång sikt är målsättningen och syftet med åtgärderna att uppnå en jämn könsfördelning inom räddningstjänsten och en
tydlig mångfald. På lite kortare sikt är målet att av dem som anställs som brandmän i räddningstjänsten år 2014 ska 40 % vara kvinnor.”

 Inte mindre än 50/50 alltså. Återigen utan att för en stund reflektera över om lika många tjejer som killar verkligen vill bli brandmän.

brandmanTabell ur rapporten.

Vad är det politikerna ska medvetandegöras om?

Det ska startas kommunikationsprojekt kring mångfald och jämställdhet:

”En kommunikatör/projektledare anställs med uppgift att tillsammans med branschen förändra bilden av brandmannayrket och föreställningen om vem som kan vara brandman.”

Ja, föreställningar om ditten och datten är förstås genusvetarnas specialkompetens, inte hur verkligheten egentligen ter sig.

”Exempel på andra aktiviteter som kan tänkas ingå i projektet är:
Arbeta fram argument för att öka
jämställdheten och mångfalden inom
räddningstjänsten.
Ta fram ett nytt namn på yrket brandman
Producera en film kring brandmannayrket
Medverka i MSB:s engagemang under Pride-festivalen”

Arbeta fram argument för att öka jämställdheten och mångfalden inom räddningstjänsten. Det måste alltså anställas kommunikatörer som ska arbeta fram argument för det ovannämnda. Har man alltså inte tillräckligt hållbara argument för sin lekstuga från början? Vi skattebetalare ska alltså betala ett genusfrälse för att övertyga oss om att det är bra med ökad ”jämställdhet” och mångfald i Räddningstjänsten?

”Räddningstjänsterna, Sveriges kommuner och landsting (SKL)
samt de fackliga och idéburna organisationerna kommer att bli mycket viktiga partners och förväntas ställa upp för att tillsammans med MSB arbeta mot målsättningen.”

Alla ovanstående förväntas att snällt ställa sig i genusledet.

En brandstation för alla:

”I en särskilt utvald kommun skapa en eller flera mönsterstationer där jämn könsfördelning och synlig mångfald råder.”

Man bara ”skapar” en station med jämn könsfördelning. Hur då, om jag får fråga? Om man till exempel får fem kvinnor intresserade av att arbeta som brandmän och bara en av dem klarar testerna? Eller ska man tvångsförflytta några av de existerande, kvinnliga brandmännen? Ska man bara ha två brandmän? Vad säger de som är i behov av Räddningstjänst i området om denna genuslekstuga?

”Förväntad effekt
Denna station ska ha jämn könsfördelning, synlig mångfald och en arbetsmiljö fri från trakasserier och diskriminering. Exemplet ska inspirera andra kommuner att vidta liknande åtgärder.”

Ok. Då är vi inne på Jehovas vittnen-broschyren med glada lamm och lejon som tillsammans med frälsta småbarn tumlar runt på blommiga ängar. Ingen brist på tillit till den egna förmågan här – man bestämmer bara bort trakasserier. Är det för övrigt någon mer som får associationer till sovjetiska mönsterkolchoser?

”Den eller dessa stationer sätts också under lupp för att bevaka utfallet av satsningen. Projektet blir på så sätt en provbänk
för att kunna utvärdera åtgärder i syfte att öka jämställdhet och mångfald samtidigt som ett gott exempel skapas vilket kan användas i förändringen av föreställningen om vem som kan vara brandman.
Tänkbara aktiviteter är omfattande utbildning av personal, stöd vid ombyggnad av lokaler, bidrag till inköp av utrustning och coachning av chefer.”

Så, hur var det nu? Visste vi att 50/50-fördelning och mångfald var av godo för Räddningstjänstens arbete (det där med att hantera kriser och olyckor och sånt…)? Här sjösätts en genuslekstuga hos en elementär samhällsfunktion för att ”utvärdera åtgärder” och ”förändra föreställningen om vem som kan vara brandman”. Verkligheten inom Räddningstjänsten får agera experimentverkstad och lekstuga för genusvetenskapliga lekar?

Bidrag till lokala aktiviteter:

”MSB ska varje år avsätta medel som kommunerna kan söka för att genomföra aktiviteter syftande till att öka jämställdheten och mångfalden.”

Money no problem.

Regionala mångfalds- och jämställdhetsutvecklare:

”Ett nätverk med 8 regionala jämställdhets- och mångfaldsutvecklare skapas för att på regional nivå arbeta med jämställdhet och mångfald. De kontrakteras på 25 % av heltid och ska komma från räddningstjänsten.”

 Man måste säkra att den radikalfeministiska ideologin implementeras i hela organisationen:

”Förväntad effekt
Jämställdhets- och mångfaldsfrågan ges en lokal prägel och förankras i branschen vilket underlättar såväl spridningsaktiviteter som myndighetens informationsinhämtning.”

Jämställdhets- och mångfaldsperspektiv i översynen av utbildningssystemet

”Det ska säkerställas att jämställdhet och mångfald särskilt beaktas vid den översyn av utbildningssystemet som påbörjas under hösten 2009.”

Utbildningssystemet ska alltså modifieras för att uppfylla det uppställda målet om jämställdhet och mångfald. Allt annat i samband med uttagning och utbildning av räddningspersonal är oväsentligt:

”Förväntad effekt
Ett avsnitt i slutrapporten från översynen som specifikt belyser frågan om jämställdhet och mångfald samt ger rekommendationer för eventuell förändring. På lite längre sikt leder dessa förändringar till att fler kvinnor och personer med annan etnisk bakgrund examineras från SMO.”
[...]
”Beskrivning
Det finns ett missnöje hos kommunerna med att för få kvinnor och personer med annan etnisk bakgrund examineras från utbildningen i SMO. Vidare kritiseras MSB för att de kvinnor som ut examineras från SMO inte i tillräckligt hög utsträckning är anställningsbara. Orsakerna till detta bör utredas och åtgärder för att komma tillrätta med kritiken och missnöjet bör föreslås.
Även innehållet i utbildningen bör ses över. Här gäller frågan framförallt jämställdhetsintegrering, exempelvis huruvida jämställdhets- och mångfaldsutbildning ska finnas med i kursplanerna för den grund- och vidareutbildning som MSB ansvarar för.”

Ja, självklart måste genusgospeln spridas överallt där så är möjligt.

Fortsättning på ”brandmannens fysiska förmåga”

”MSB ska initiera ett utvecklingsprojekt i syfte att ta fram förslag på gränsvärden för vilken fysisk förmåga som krävs för att klara jobbet som brandman.”

En vild gissning är att man egentligen menar om en lägre fysisk förmåga kan godtas.

”Förväntad effekt
Mer enhetliga och relevanta nivåer på de fysiska krav som ställs vid ny-rekrytering till räddningstjänsten.
Beskrivning
Dåvarande Räddningsverket genomförde i början på 2000-talet ett utvecklingsprojekt som syftade till at ta fram relevanta och enhetliga metoder för test av fysisk förmåga för att kunna
arbeta som brandman.
I projektet ingick dock inte att ta fram vilken nivå som skulle anses vara godkänd utan det överläts till brukarna, dvs. räddningstjänsterna. Resultatet av detta blev bland annat den så kallade ”Storstadsmodellen”. Metoden är alltså vetenskapligt
framtagen medan nivåerna är godtyckligt satta.
Problemet är att få kvinnor klarar storstadstesterna. Dessutom är den stora variationen i vilka fysiska krav som gäller för anställning som brandman ett problem i sig då det är svårt för sökande till utbildningen i SMO att veta vad som förväntas i fråga om fysisk förmåga för att få jobb i räddningstjänsten. Det
behövs vetenskaplig grund för vilka nivåer som är relevanta och för att åstadkomma större enhetlighet.”

Ungefär så.

Satsning på fysisk och psykosocial arbetsmiljö vid MSB:s verksamhetsställen

”MSB ska se över den fysiska och sociala arbetsmiljön vid verksamhetsställena Revinge och Sandö ur ett jämställdhets
- och mångfaldsperspektiv. MSB ska vara ledande inom området och en förebild.”
”Förväntad effekt
Fler kvinnor och personer med annan etnisk bakgrund eller sexuell läggning blir kvar på utbildningarna och hoppar
inte av i förtid. Jämställdhets- och mångfaldskrav vid upphandling skapar en marknad för den typen av produkter. Kommunerna inspireras genom de studerande att vidta liknande åtgärder lokalt.”

”För den typen av produkter”? Här skapas det arbetsmöjligheter för genusvetare.

”Kvinnor har i viss mån andra fysiska förutsättningar än män. Generellt sett är kvinnor exempelvis kortare, har mindre
händer och vanligtvis inte samma styrka i fingrar, armar och överkropp. Det är därför av yttersta vikt i fråga om.”
trovärdighet att MSB är en förebild när det gäller att anpassa den fysiska utbildningsmiljön och undervisningen vid verksamhetsställena utifrån denna vetskap.”

Frågan är nu hur man anpassar den fysiska miljön när det inte handlar om utbildning till att passa de kvinnliga brandmännen? Hur ska MSB se till att övertända byggnader och annat är anpassade? Ska vi kanske skippa ytterdörrar helt och hållet, de kan ju hindra jämställdhetsarbetet?

Medvetandegöra politiker:

”MSB ska tillsammans med SKL arbeta för att föra upp frågan om jämställdhet och mångfald på räddningstjänstens politiska nivå.”

Är dessa jämställdhetssträvanden alltså ingenting som redan kommer från den politiska nivån? Har myndigheten köpt värdegrundspaket från genusvetarna av eget initiativ?

”Beskrivning
Kommunens räddningstjänst styrs av folkvalda politiker. De har tillsammans med förvaltningen ett ansvar för att skapa en jämställd räddningstjänst med tydlig mångfald. Oftast är de flesta som sitter i räddningsnämnd eller motsvarande fritidspolitiker. För att kunna driva frågan om jämställdhet
behöver de medvetandegöras genom utbildning och information.”

Aha, det handlar om att frälsa lokalpolitikerna.

brand

Granskningsrutin inom MSB:

”MSB ska skapa en granskningsrutin för all extern kommunikation i syfte att säkerställa att inga budskap sprids som motverkar myndighetens strävan att öka jämställdheten och mångfalden i räddningstjänsten.”

Läs meningen ovan en gång till. Det här tycker jag är bland det mest problematiska i den här pamfletten. Myndigheten ska alltså syssla med censur. Till exempel så ska negativa erfarenheter av genusguruernas arbete inte få spridas, är det så man menar? Om kanske inte just här, så kan det i förlängningen tolkas så. Ett vetenskapligt förankrat sätt att arbeta är härmed fullständigt bortblåst. Vi skattebetalare ska alltså finansiera en skyddad genusverkstad i en elementär samhällsfunktion och vi ska inte ens få reda på om det finns några negativa konsekvenser med detta???

”Förväntad effekt
MSB har ett tydligt budskap i frågan om jämställdhet och mångfald.
Beskrivning
Det förekommer att myndigheten, troligtvis omedvetet, i den externa kommunikationen sprider budskap som i viss mån motverkar myndighetens egna ansträngningar att öka mångfalden och jämställdheten i räddnings-tjänsten. Det behöver därför skapas en rutin eller funktion som säkerställer att inga sådana misstag sker.
Detta kan exempelvis göras genom att en beredningsrutin för extern information skapas där mångfald och jämställdhet ingår som en naturlig parameter att ta hänsyn till. För att detta ska kunna ske behöver personal som arbetar med kommunikation utbildas i jämställdhet och mångfald. Vidare behöver upphandlingsrutiner vid inköp av marknadsföring ses över. Redan befintlig informationsmateriel så som broschyrer, mässutrustning och myndighetens hemsida behöver inventeras och granskas.”

Inget är alltså tillräckligt viktigt för att inte kunna offras på radikalfeminismens altare. 50/50 är definitionen på jämställdhet, oavsett vad människors fria vilja skulle ge för resultat och då finns inget som kan stå i vägen. Jag, en unken traditionalist, föredrar dock brandmän som till exempel orkar bära sin utrustning och rökdyka om olyckan skulle vara framme. Hopplöst daterat, jag vet.

 Toklandet skriver mera om detta här.

Ekvalist skriver också om detta, samt har en bra länksamling i sitt inlägg här.

 

 

 

 
 
Publicerat i blodtryckshöjare, feminism, genus, genusvetenskap, identitetspolitik, jämställdhet, Okategoriserade, politik, pseudovetenskap, religion | Etiketter , , , , , , , , , , | 31 kommentarer

Skuldspegling

Ett nytt fenomen verkar vara på uppgång och den handlar om något i stil med följande: A gör något dumt/kontroversiellt exempelvis skriver något hatiskt/förtalsfullt eller annat dylikt på Twitter, eller viftar med motsvarande plakat, låt oss säga i en Pride-parad. B rapporterar om detta i exempelvis sociala media. A anklagar B för att agera på felaktigt och förkastligt sätt, exempelvis med att skuldbelägga B för de konsekvenser som A kan drabbas av. Mitt första exempel är självupplevt och handlar om en viss episod med en känd, feministisk bloggare. Mitt andra exempel är denna bild:

falupride2014Pride i Falun.

LUF har publicerat bilden ovan och genast rycker SSU ut:

”Dalarnas SSU-ordförande Sofie Eriksson anklagar nu LUF Falun, som dokumenterat hatbanderollen och publicerat den på sin sida på Facebook, för att smutskasta hela Pride.

Att sprida bilden ”är inte att stå upp för allas lika värde” menar SSU-ordföranden och menar i samma inlägg att LUF med publiceringen av fotot skapat en cirkus som ”spottar på det arbete som personerna bakom Falu Pride lagt ner”.

Enligt henne borde LUF inte ha publicerat bilden utan rapporterat till arrangörerna. Det hela skulle tystas ner.”

Av detta kan man dra slutsatsen att ramsan ”stå upp för allas lika värde” nu fullständigt har tömts på innehåll och blivit en floskel som behändigt rapas upp som ett kodspråk för positionering i den mediala verkligheten. (Nyspråksordlistan kan även kompletteras med ”demokratisk” = bra, eftersträvansvärt och ”liberal” = dålig, diskutabel, föraktlig, oönskad).

Jag anar en trend mot fler och fler sammanhang där resonemanget går ut på att den som ursprungligen gjort något inte är ansvarig, däremot den som berättar om det. Att skjuta budbäraren, helt enkelt.

Publicerat i feminism, identitetspolitik, medier, Okategoriserade, politik, pseudovetenskap, religion | Etiketter , , , , , , , , , , , | 12 kommentarer

Liljestrand om Priftis

detMarcus-Priftis_2©Sara-Appelgren-300x449Marcus Priftis. Foto: Leopard förlag

Jag blev omåttligt trött och lite illamående när jag läste Jens Liljestrands recension av Marcus Priftis bok Det Otäcka Könet i dagens SvD. Vad ska man säga, manshat säljer och öppnar dörren till den feministiska stugvärmen?

Recensionen återger bokens feministiska problematiserande av ”mansrollen” och både författare och recensent behärskar (och omfamnar?) den radikalfeministiska diskursen till punkt och pricka. Recensionen/boken börjar med att fastslå att eftersom det både i fallet Lundsbergs nollning, där ett strykjärn användes och i kravallerna i Husby främst var unga män som var inblandade, så är det ”mansrollen” vi har att skylla för det våldsamma beteendet.

”Gör tankeexperimentet att ”kamratuppfostran” på Lundsberg hade ägt rum på flickhemmet, inte på pojkhemmet. Eller att det varit de unga kvinnorna i Husby som kastat sten på poliser och krossat skyltfönster. Då hade ”TJEJVÅLDET” varit en nyhet på varje löpsedel och forskarna stått på kö för att med pannorna i djupa veck debattera aggressiviteten och normlösheten hos det kvinnliga könet.”

Nej, det hade det inte. De forskare som nu sätter pannorna i djupa veck är genusvetare. Genusvetenskapen bygger på feministisk ideologi. Feministisk ideologi är fullständigt oförmögen att se tjejer/kvinnor som utövare av våld, dess förespråkare klarar knappt av att se tjejer/kvinnor som ansvariga för något som helst. Sveriges kvinnolobby (feministisk) jobbar hårt för att osynliggöra alla andra än kvinnliga offer för relationsvåld (och alla andra utövare för detsamma än män). ”TJEJVÅLDET” hade möjligen kunnat bli en smaskig rubrik, tätt åtföljd av genusexpertis med pannor i djupa veck och förklaringar som kan härledas till könsmaktsordningen och patriarkatet i bakfickan. Det hade möjligen dessutom genererat en del förlåtande och kanske till och med uppmuntrande kommentarer angående dessa ”normbrytande och modiga aktivister”.

”Nu fick vi i stället förutsägbara diskussioner om överklassens sektmentalitet respektive utanförskapet i förorten. Manligheten var inte problemet. Männen som kollektiv är aldrig ett problem. Män bara är.”

???? Ska jag skratta eller gråta? ”Manligheten var inte problemet. Männen som kollektiv är aldrig ett problem.” Förlåt, men tar herr Priftis alls del av svensk media? Läser herr Priftis alls genusvetenskapliga avhandlingar? Vilket fullständigt makalöst exempel på verklighetsfrånvändhet och feministiskt testuggande. Mansrollen och manligheten problematiseras dagligen på alla landets kultursidor, i SVT:s kulturnyheterna, SR:s utbud och även i nyhetsrapporteringen. När mansrollen och manligheten inte problematiseras, ses männen som problem vad det än gäller. I detta inlägg av Jussi H Lundell beskrivs situationen på ett mycket bra sätt.

”Helhetsgreppet, de stora dragen, ambitionen att en gång för alla visa hur allt, precis allt, hänger ihop, från Husby och Lundsberg, över världskrigen till den aldrig nedfällda toasitsen. Patriarkatet som ett totalt, genomgripande system som präglar i princip alla aspekter av samhället.”

Så vad tänker de upplysta männen Priftis och Liljestrand göra åt detta sakernas tillstånd nu när de skådat ljuset? Träda tillbaka och lämna plats åt ett par mer kompetenta, duktiga, unga, arga feminister? Nej, så klart inte, Liljestrand och Priftis (som så många andra statusmän som på sistone ställt sig i den feministiska kören) ser sig som något mer än vanliga män. De är män som skådat det feministiska ljuset och förväntar sig nu en plats bland de kompetenta, feministiska kvinnorna, där de fritt kan racka ner på de andra, outvecklade grottmännen där nere någonstans. Och mycket riktigt, grottan nämns senare:

Mitt problem med boken är att jag inte kan se att Priftis har en enda självständig, originell tanke kring maskulinitet, mansroll eller könsmaktsordning. Han tycks framförallt vara förankrad i två internationella auktoriteter, R W Connells ”Maskuliniteter” och Susan Faludis ”Ställd”, samt en svensk, Stephan Mendel-Enks ”Med uppenbar känsla för stil”.

Om man ska jämföra hans bok med den sistnämnda, vilket känns mest rättvist, saknar jag hos Priftis den känsla av desperation, för att inte säga panikångest, som präglade Mendel-Enks i det närmaste apokalyptiska uppgörelse från 2004.

Det är för många förbehåll och garderingar, för mycket ”det här är förstås överdrivet, men …” och ”nu menar jag förstås inte att alla män gör så här…”. Det är ibland som ett långt, eftertänksamt och alldeles för ödmjukt försök att övertyga någon som levt i en grotta i femtio år att den skriande ojämställdheten vi ser omkring oss inte är en slump.

Det-otäcka-könet

En liten kritik gentemot den feministiska gospeln/angreppssättet i boken skymtar dock till hos Liljestrand:

”I en genomgång av den ohälsosamma manliga livsstilen (alkohol, ensamhet, självmord) poängterar Priftis sålunda att män ofta drar sig för att söka vård eftersom en man ska ”klara sig själv” och inte ”gnälla över lite smärta”. Sedan tillägger han att det å andra sidan finns en motsatt trend, att högpresterande unga män ”går till doktorn för precis vad som helst” och kräver botemedel för de mest triviala åkommor.

”Det är ännu ett exempel på hur flexibelt mansidealet kan vara”, noterar författaren stillsamt. Så praktiskt det måste vara med en lära som har svar på allt!”

För övrigt är kvinnorollen mycket mera flexibel än mansrollen. Något som Ninni på Genusdebatten grundligt har behandlat i sina inlägg.

Slutklämmen innehåller dock en liten ljusglimt:

”I stället för att peka med hela handen visar ”Det otäcka könet” mångtydigt upp en rad möjliga utgångspunkter för en maskulinitet bortom mansrollen. En plats där skäggstubbsfeminismens rallarsvingar och basröst är lika passé som Tony Soprano och Conan Barbaren.”

Påtvingade könsroller är inget som undertecknad personligen vurmar för, alla ska få uttrycka och utveckla sig på det sätt som de önskar. Detta gäller både den flicka som vill lägga krutet på familj och barn och den som vill bli gruvarbetare. Samt den pojke som vill bli ingenjör och den som vill satsa på familjeliv eller bli nagelskulptör, för den delen. Liljestrand distanserar sig här också från vad han kallar skäggstubbsfeminismen. Är det den här sorten från Södermalm? Har de övergått till skäggstubb nu? För en tid sedan var det helskägg som gällde, eller hur? Jag hade dock önskat mig att Liljestrand även kunnat distansera sig mera från det feministiska testuggeriet.

Tillägg: Ekvalist skriver här bra om mediabilden av män.

 

Publicerat i blodtryckshöjare, böcker, feminism, genus, genusvetenskap, identitetspolitik, jämställdhet, journalistik, kultur, medier, misandri i media, Okategoriserade, politik, pseudovetenskap, religion | Etiketter , , , , , , , , , , , | 10 kommentarer

Våldtäktskulturen

Jag undrar hur en sådan här berättelse, som jag baserad på min egna levda erfarenhet upplever är i linje med den kultur som råder, förklaras av de feminister som talar sig varma för något de döpt till ”våldtäktskulturen” och som de menar råder i Sverige år 2014. Texten är kopierad från ett inlägg på facebook och handlar gissningsvis om dramat som även har uppmärksammats i pressen:

”Jonas 1-0 Våldtäktsman (rapist)

Jag hoppas du tjej som blev brutalt överfallen och insläpad i ett buskage utanför mitt hus klockan 04 inatt, mår under omständigheterna bra. Kan trösta dig med att jag barfota och endast iförd mina rosa Björn Borg kalsonger kom ikapp gärningsmannen i ett skogsparti i närheten. Kan tyvärr inte gå in exakt på hur jag förklarade för denna ”så kallade man” hur man behandlar kvinnor. Han kan nog tacka det svenska rättsväsendet för att de hade ett antal patruller på plats snabbt. Och till dig stackars tjej så hoppas jag att han får maxstraff och livstids utvisning så du slipper möta han igen…..

Jag hade aldrig trott att det skulle bli sån uppmärksamhet av mitt inlägg, men tack så hemskt mycket för alla fina ord.

Vill tillägga att den granne som snabbt kom till undsättning och hjälpte mig att gripa den misstänkta gärningsmannen i skogspartiet, har lika stor del i gripandet och utan honom hade det kanske slutat annorlunda. Grymt jobbat!!!!!
Samt alla fina grannar som larmade och tog hand om den chockade tjejen tills polisen kom.

Polisen och deras hund…..mycket professionellt skött.

…..mina rosa kalsonger är inte till salu :)”

 

Publicerat i feminism, identitetspolitik, jämställdhet, kultur, medier, Okategoriserade | Etiketter , , , , , , | 14 kommentarer

SvD kultur vandrar envetet i DN ditos spår

maria1Maria Montazami, en hemmafru som Schyman försökte slå klorna i i programmet Montazamis med vänner häromåret. Foto från Chic.

I dagens SvD, söndagsbilagan, finns faktiskt ett läsvärt reportage som handlar om företaget Kraft och Kulturs uppgång och fall. Däröver får vi oss de dagliga serveringarna av den feminism som sedan länge gör DN kultur fullständigt outhärdlig. Författaren och psykologen Kristina Sandberg porträtteras på ett antal sidor av Lina Kalmteg och det låter så här:

”Genom henne har vi fått en bild av Sverige under 1900-talet och de kvinnor som aldrig blev en del av en rytande kvinnorörelse. De som såg till att alltid ha det välstädat, sköta tvätten, baka kakorna och brödet och stanna hemma när mannen gav sig ut i världen utanför hemmet.”

[...]

”De senaste åren har det bubblat upp en vurm för hemmafrun, ofta symboliserad av cupcakes och en besatthet av heminredning. Kristina Sandberg har känt en rädsla för att ses som en del av den. Betonar nu att det känns som ren okunskap, att man inte har förstått hur beroende kvinnorna var i hemmen, hur fattiga de blev som pensionärer och att det ofta fanns ett större kontrollbehov än det mellan Tomas och Maj, med män som var riktiga tyranner.

– Fast det är svårt, man vill ju inte förlöjliga de kvinnor som håller på så i dag heller. Men det finns en poäng i att titta på historien, annars kan det plötsligt verka härligt att vara hemmafru och slippa alla de andra kraven.”

Hemmafrun av idag är knappast samma sak som hemmafrun av då, i Sverige. Då var möjligheterna begränsade, idag finns det inga begränsningar när det gäller att välja sitt liv. Alla kan utbilda sig, arbeta hårt och lyckas. Dagens feministiska illusion handlar om att man kan få allt utan att betala ett pris. Men senare:

(Kort inflikning, innan det jag ska komma till finns detta stycke:

”Samtidigt handlar trilogin en hel del om mannens roll, bitvis får man även komma in i Tomas huvud. Liksom huvudpersonen i Ruben Östlunds omtalade ”Turist”, om kärnfamiljen och mansrollen, skulle han kunna bryta ihop och tjuta att det faktiskt är han som är offret.”

Hur var det nu med mansrollen? Vem skapas den av? En uppenbart feministisk skribent uttrycker stort förakt för en manlig huvudperson i en film som bryter mot den traditionella mansrollen: att vara stark, att härda ut, att offra sig och att inte visa känslor.)

”- På ett sätt skriver jag i polemik, mot en fråga om ”vem ska göra allt det här då?”. Allt det arbete som görs i hemmet ska inte synas, men någon ska ju göra det. Jag tycker självklart att män och kvinnor ska göra lika mycket. Nu har vi en helt annan diskurs, nu ska någon annan göra det och vi ska inte behöva betala så mycket heller, för att upprätthålla den yta som vi vill ha. Men det har fortfarande inget riktigt värde. En hantverkare har ett högre värde än om någon kommer och städar.”

Vem tycker att en hantverkare har ett högre värde? Jag skulle uppskatta det stort om till exempel någon professionell person gjorde en storstädning hos mig. Uppskattar inte Sandberg det kvinnliga arbetet? Kanske inte, med tanke på hur förminskande hemmafrurollen tidigare beskrivs (till följd av andemeningen i intervjun och artikeln). Jag är innerligt trött på gnället över att arbetet i hemmet inte ”uppvärderas” av personer som inget annat gör än just nedvärderar detta arbete. Som en inflikning kan exemplifieras med F!:s tankegångar kring hemarbete:

”BNP-måttet ska innefatta även obetalt arbete så som hushållsarbete och omsorg om familjemedlemmar.”

[...]

”Det obetalda arbetet räknas in i BNP, för att tydliggöra kvinnors samhällsinsatser.”

Hur något som inte kostar något ska föras in i BNP är en gåta, men jag antar att F! vill att det obetalda hemarbetet ska få ett pris. Hur kan då detta åstadkommas? Genom att människor fortsätter att göra det detta arbete gratis på sin fritid eller genom att alla använder sig av tjänster utförda av människor som har det här arbetet som profession? F! är visserligen ett socialistiskt parti vars idéer skulle möjligen vara genomförbara i en planekonomi, men i den marknadsekonomi vi lever i? Men F! och många andra feminister är rabiata motståndare just till att det ska sättas någon prislapp på det arbete som utförs i hemmen. Därmed motverkar de utvecklingen av branscher med stor utvecklingspotential, branscher där många kvinnor är verksamma. Alla ska bara magiskt ha rätt till dessa tjänster. Jag kan berätta en annan hemlighet om hur marknader fungerar; om något anses som en rättighet för alla så sjunker priset. Men marknaden vill F! låtsas bort helt och hållet, antar jag och då hamnar vi i planekonomins domäner. Tror man att ett arbetes värdering kan dikteras från någon överordnad makt och att denne makt samtidigt kan belöna och bestraffa branscher och arbeten så att värderingen blir rätt, är man inne på en gudstro eller en mycket auktoritär socialism. Varför inte börja med ett gott exempel själv och uppvärdera hemarbetet? Vidare hos F!:

 

  • Avskaffa RUT-avdraget och ROT-avdraget.
  • Resurstilldelningen för välfärden ökas, bl.a. genom riktade statsbidrag.
  • En non profit-princip ska vara rådande inom skola, vård och omsorg.
  • För att lagen om valfrihetssystem (LOV) avskaffas.(Saker och ting är svåra att hitta på F!-sidan och verkar försvinna ibland, så bäst kanske att bifoga en skärmdump:)

fiekonomiFrån F!:s hemsida, under fliken ekonomi, 140921

Längre bak i tidningen finns en recension av musikalen Chicago av Bo Löfvendahl:

””Hallå, era härliga hyenor!”
Den mordmisstänkta Velma Kelly vänder sig direkt till publiken och slår fast vad vi är för ena typer. Hon delar häkte med Roxie Hart: två kvinnor som mördat sina män och blivit tidningarnas älsklingar – tills nästa spektakulära mordfall inträffar och hela pressuppbådet störtar vidare efter nya skandaler.”

Det här kan ju betyda att Löfvendal kritiserar pressens jakt efter skandaler och sensationer, men skulle det varit möjligt att skriva om huvudpersonerna varit män och mördat sina fruar?

 

Publicerat i blodtryckshöjare, böcker, feminism, journalistik, kultur, medier, misandri i media, Okategoriserade | Etiketter , , , , , , , , , , , , , | 18 kommentarer

Följ våra nya makthavare på Twitter

Här finns en lista på våra nya makthavares twitterkonton, följ dem!

Publicerat i medier, Okategoriserade, politik | Etiketter , , , | Lämna en kommentar

Shop til you drop

Jean-Paul-Gaultier-for-Lindex-Autumn-2014-500x336

Jag kanske också börjar bli senil, eller så handlar det om aktiv förträngning av realiteter. Utställningen i augusti gick ju bra, men tyvärr har det gått lika bra med shoppingen sedan dess och nu när jag kommer på att Jean Paul Gaultiers kollektion för Lindex snart ska lanseras finns det knappast några jätteresurser kvar för den. Jag kom ju ihåg att den skulle komma, så varför planerade jag inte för den? Aktiv förträngning.

Jag får väl hitta på något…förresten, ni vet att jag har en donationsknapp…? ;)

Jean-Paul-Gaultier-for-Lindex-Autumn-2014-0074-500x381

Publicerat i kultur, Mode, Okategoriserade | Etiketter , , , , | 10 kommentarer

Valresultatet

Många har redan gjort detta; jämfört valresultatet i sitt distrikt med den i Enskede/ Södermalm. Det kan vara nyttigt för framför allt alla de som är anställda inom den tredje statsmakten att reflektera över – att de man möter i sin omedelbara omgivning inte är representativa för Sverige i stort.

valresultatfhHos oss, i vår valkrets i Södertälje.

valresultatsmI den journalist -, mediefolks – och kulturfolkstäta valkretsen.

Publicerat i feminism, journalistik, medier, Okategoriserade, politik | Etiketter , , , , , | 11 kommentarer