Bröllopet 11. augusti 2018

Vi har gift oss också. 11. augusti i Uskela kyrka i Salo, Finland med reception i Sininen talo på Rummunlyöjänkatu där min första bostadsadress också låg. Det blev en helt fantastisk dag, stort tack till alla inblandade!

På resan över med Tallink Silja, då vi uppgraderats till lyxhytt från den A-hytt vi bokat…

I Salo bodde vi på Hotell Fjalar, som är inhyst i Salo gamla radiofabriks grundare Fjalar Nordells lyxvilla från 60-talet. Nämnda radiofabrik kom att sedermera utvecklas till både Mobira och Nokia. Hög mysfaktor kombinerad med lite retroglamour.

Vårt rum låg precis bredvid den härliga relaxavdelningen med bastu och pool samt utgång till en liten japanskinspirerad trädgård.

Montrar i korridoren utanför rummet innehållandes presenter från gäster och historik kring radiofabriken, Mobira och Nokia. Även tv-apparater som Salora tillverkades här en gång i tiden.

Repetition av ett stycke ur en klarinettkonsert av Crusell med kusin Morgan och kantorn i Uskela kyrka.

 

Febril verksamhet med ett mycket kreativt dekorationsteam i högform (de tänkta blommorna från olika släktmedlemmars trädgårdar blev ganska obefintliga tack vare sommarens fruktansvärda värme och torka) samt dukning. Ljus- och ljud ska till och den som ska leverera går inte att nå…

 

D-Day. Hår, smink och påklädning på Salon Headline. Assistans av en av mina bästa vänner Sarijaana, som kom med sushi och moraliskt stöd. Inte för att det sistnämnda behövdes, jag har sällan känt mig så lugn och säker som den här dagen. Faktiskt och konstigt nog.

Nedan en bildkavalkad från bröllopetmed fotografi av Ulla Niemelä, en barndomsvän till mig:

Morfar Antti Lukkarinen näst längst ner, tvåa från vänster.

Vigselförrättare var pastor Päivi Pulkkinen Watson. Inmarsch var Pachelbels Canon (kantor Rantatalo), musikinslag under förrättningen ett stycke ur en klarinettkonsert av Crusell (Börjesson-Rehn och Rantatalo), utmarsch Hep Stars Wedding (Rantatalo).

Mina ringar är av modellen Small ring from Uskela, med förlaga hämtad just från fynd kring Uskela. Uffes ring heter Halikko, en ort bara ett stenkast från Salo. Kalevala Jewellery.

Uffes kostym är Oscar Jacobson från Ströms, min klänning är från Ida Sjöstedt. Skorna YSL och den lilla tiaran är 20-talsvintage myrtenkrona. Pärlhalsbandet är arvegods från mormors mor.

En cadillac från 1948 med chaufför Pekka Virtanen tog oss stilfullt till mottagningen efter ett par ärevarv runt Salo centrum.

 

Härlig, traditionell, finsk dragspelsmusik ackompanjerade mottagningen inledningsvis och fram till danssektionen av kvällen.

I´ve Been Waiting for You av ABBA som bröllopsvals…

Som sagt, dagen blev helt underbar och vi gick i veckor omkring tjatandes om hur bra allting hade blivit, så än en gång tack till alla som hjälpte till och deltog och framför allt kom och firade med oss!

 

Please like & share:

Om Susanna Varis

Susanna Varis, född 1968 i Salo, Finland, civilingenjör från KTH och frilanskonstnär som arbetar inom järnvägen. Bloggen handlar om allt från konst, politik och vetenskap till mode, humor och personliga erfarenheter. Välkommen!
Det här inlägget postades i finland, foto, musik och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

5 kommentarer till Bröllopet 11. augusti 2018

  1. Pelle2 skriver:

    Grattis till giftermålet och kul att du är tillbaka med lite bloggar !

  2. Maria skriver:

    Grattis och mycket fina bilder! Kanonväder (blev det inte lite varmt med strumporna?) gör sitt till. Jag kan säga att känslan inte går över med tiden, även efter ett år känns dagen lika bra.

    • Susanna Varis skriver:

      Tack! Nej, det var faktiskt rätt ok temperatur den här dagen, den värsta sommarhettan hade börjat släppa lite då så det var väl ca 25 grader. Helt perfekt med andra ord. Under veckan var det fortfarande riktigt varmt och kvavt, men svalnade precis lagom. Haha, ja, strumporna…de är lite tjockare som synes, jag hittade inte fina ljusblå annanstans än på en partyaffär (sen har de ju kommit in i sortimentet lite här och var) och de blev lite väl turkosa, men det funkade. Hade det varit 35 grader hade jag nog smält bort. Ja, det blir nog ett fint minne. Kusin Morgan filmade dessutom det mesta och de klippen är ju jättefina att ha (inte minst om minnet börjar svikta)… :)

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.