Fortsättning från förra inlägget…
Från Nobelmuséet i Gamla stan till Liljevalchs på Djurgården är steget inte så långt om man använder sig av djurgårdsfärjan.
Gröna Lund som gått i vinteride i bakgrunden. Foto: Susanna Varis
Ibland är kollektivtrafiken en fröjd…Foto: Susanna Varis
Alla bilder är från Liljevalchs pressbildsarkiv, eftersom jag blev vänligt men bestämt förbjuden att ta några egna foton.
P O Ultvedt, Enklav A, B och C.
I källaren, vid garderoben, fanns denna installation. En liten människoliknande figur som med hjälp av tunna linor hängde fastspänd i intrikata maskiner, vilkas rörelser fick figuren att utföra en märklig dans. I foten satt han fast i en lång stav, som i sin tur satt fast i golvet. Illustrerad mekanik. Och mekanikkursen var ju ett helvete (särskilt del III). Lite mera seriöst taget kom jag att tänka på Kafkas Processen, där den anklagade Josef K. får sitt straff inristat på ryggen medelst en apparat i en tortyrliknande session.
Jenny Holzer, Monument.
I första salen möttes vi av Jenny Holzers Monument, som inte riktigt såg ut så här, men bilden jag har får jag förmodligen inte publicera. Det var dubbla slingor av reklamtext snurrandes runt, över varann och med texter om våld, krig, arbete, kärlek…jag läser i katalogen att hennes verk har visats i offentliga miljöer bland annan reklam och då kan den säkerligen bli effektiv. Krig och kommers.
Cindy Sherman, Untitled
Miniatyrteater med helvetesscen som tillhört Louis XIV.
Jag föll så klart genast för teaterkulissen som byggts upp i en av salarna. Det var en kopia av Drottningholms slottsteaters kulisser för helvetesbeskrivningar. I ett hörn av salen spelades Don Giovanni från en uppsättning på nämnda teater upp på en skärm. Kostymerna och dansen var som tagna ur filmen Amadeus, tänk om jag kunde ha fått se den uppsättningen i verkligheten…
Tracey Moffat, ur filmen Doomed
Helvetet är ett bibliskt påfund, men har tydligen relevans som begrepp i den moderna världen. Många av konstnärerna avbildar den moderna civilisationens sammanstörtning i form av rasande byggnader, kraschande bilar och allmän förstörelse av de fysiska objekten som finns i vår omgivning. Jag tycker att det är intressant att man ändå uppfattar förstörelsen av det moderna samhällets fysiska objekt som ett helvete och inte civilisationen i sig. Det är samma föreställningar om naturkatastrofer och jordens undergång som i bibeln.
En del av utställningen kändes mer utstuderat artsy och sade mig inte så mycket. En del gick med lite eller en hel del fantasi att koppla ihop med begreppet helvete, men jag föredrar, som den enkla människa jag är, t ex Boschs eller Brueghels helvetesvisioner.
Hans Jörgen Johansen, Louis Vuitton ur serien Vanitas
Hans Jörgen Johansen hade även de fyra elementen representerade i form av blod, aska, mögel och fett. Konsumtionskritik och förgänglighet. Hamnar man i helvetet om man är fåfäng och köper en Louis Vuitton-väska? Fåfänga är ingen dödssynd, men däremot avund…
Fika i Gamla stan. Foto: Susanna Varis
Efter Helvetet åkte vi tillbaka till Gamla stan för att fika och rekognocera gallerier för min kommande utställning…jag har nog bestämt mig. Atmosfären kommer att bli perfekt. Gamla stan kring Österlånggatan var fantastiskt vackert och stämningsfullt sådär på kvällskvisten. Inte för turistigt, bara gammaldags atmosfär…
Mina kvarter…
Jungfrun, Göran, draken och Uffe. Foto: Susanna Varis
http://www.svd.se/kultur/ett-helvete-pa-liljevalchs_6516376.svd
http://www.dn.se/kultur-noje/konstrecensioner/helvete-pa-liljevalchs-stockholm
– : – : – : –
Tillägg: Ligger nu och läser utställningskatalogen med text av Douglas Feuk. Eftersom detta är en konceptuell utställning rekommenderas den varmt som inramning, bakgrund och vidare förklaring!
Diaboliska saker det här, ett rent helvete skulle man kunna säga. Såg inga bockfötter och inga horn i pannan (och kom nu inte med dina finnar och påstå att de skulle vara horn) på någon, men den ödesmättade och ibland extrakrispiga stämningen kunde man inte ta miste på. Något subtilt ibland men ändå ett rent helvete där Louis XIV bidrag kanske var det mest iögonfallande. Mer svårförståeligt var väl ändå de draperade möblerna med överdrag av guldlamétyg över pall och piano som nog ingen förstod vad det hade för koppling till helvetet. Inte heller träbitar som föll ner på trumman kunde förmå mig att förnimma syner av helvetet men vem vet. Nej, mer Horne-Per skulle behövts och kanske lite Jagger/Richard-inramning med ”Sympathy for the Devil” i bakgrunden. För Belsebub i tiden och för evigt, nema.