Julen har hittills överträffat alla förväntningar och jag tänker inte plåga någon med alla njutningsfulla detaljerna. En småskalig jul är en trevlig jul och ledigheten har känts lång för omväxlings skull.
Jag tänker däremot plåga min läsarskara med ett gäng juliga familjebilder. Släkten är värst…eller kanske bisarrast.
Som synes så är detta en oändlig källa att ösa ur…
Så, ärade julfirare; om ni känner att släkten börjar kännas färdigträffad, om inte överträffad…det kunde vara värre! Mycket värre.
Hmmm, jag anar en framtida bonanza för analys över hur det kunde gå så här illa. En lukrativ sidogren för alla psykoanalytiker som kan extraknäcka och berätta för var och en vad som fick saker och ting att leda fram till detta. Minst sagt bisarrt.
En psykolog som specialiserar sig på julens specifika påverkan på det mänskliga psyket. Han/hon kan behandla enskilda individer, men effektivast blir nog att ta in hela familjen på en gång. Då kan man analysera gruppdynamiken och eventuellt komma fram till var störningarna uppstår och hur dom sedan fortplantas och förstärks inom gruppen…