Ledig dag

Nu är jag lagom vimmelkantig efter att ha sniffat oljefärg och lacknafta i några timmar. Jag har målat bakgrunder till kommande verk.

Men först var jag ute på promenad…

 ”Astrafältet” i Östertälje

http://www.dn.se/ekonomi/uppemot-1-200-jobb-bort-i-sodertalje

Jag promenerade en av de vanliga slingorna, där vägen går över Astrafältet (som vi har döpt det till). I morgontidningen kunde vi läsa att Astra Zeneca kommer att lägga ner sin forskning i neurovetenskap i Södertälje och 1200 arbetstillfällen kommer att gå förlorade. Det är inte bra. Det är inte alls bra. Forskningen kommer därefter att finnas i bl a Storbritannien och USA. Scania har sjunkande orderingång. Södertälje är en åldrande industristad och när industrin försvinner, vad blir här istället? Arbetskraftsinvandringen under 60-, 70- och 80-talen var enorm, industrin skrek efter folk. Jag minns att jag efter gymnasiet behövde enbart anmäla mig till Scania för att få börja arbeta när som helst. På lastbilsmonteringen visserligen, men på ett riktigt och rejält jobb. Så har verkligheten för ungdomar inte sett ut på decennier. Scania har under de senaste ekonomiska kriserna fört en mycket klok personalpolitik, där man har dragit ner på arbetstid vid sämre tider och haft perioder med övertid och sexdagarsvecka vid goda tider. På så sätt har man inte behövt tappa kompetens och satsa på dyrbar inskolning när sedan tiderna blivit bättre. Men svängningarna i ekonomin är numera mycket täta och kraftiga, någon lugn, längre period av stabila marknader har inte heller skådats på länge. Ändå är både lastbilstillverkning och särskilt Scania med sitt starka varumärke och läkemedelsindustrin två branscher som torde klara sig på sikt. Svensk arbetskraft är dock i internationell jämförelse dyr och om företagsklimatet är kärvt (eller till och med fientligt från vissa politiska håll), finns det andra utvecklingsmöjligheter utomlands. Jag hoppas verkligen att Södertälje inte ska behöva bli en industrispökstad av modellen Detroit.

 En metafor för Södertälje? En förfallen bod som tillhört en större gård, avskiljd från huset av järnvägen och industrialismen, numera förfallen och utsmyckad av någon nutida ”konstnär”.

Efter promenaden blev det lunch på hemmagjord grönsaksröra och pasta till Real Houswifes of Beverly Hills. Plastikkirurgi, pengar, intriger…allt det som drömmar är gjorda av?

 Plastic Beauties of Beverly Hills

Sedan till måleriet. Dagen har blivit längre, det märks. Marilyn Mansons Holywood och At Satan´s Request, samt The Stooges självbetitlade platta fick utgöra soundtracket.

 Jag tog till målarkniven idag för första gången sedan början av 90-talet och det var hur roligt som helst. Då begrep jag ingenting av den, men nu funkade det plötsligt. det blir definitivt mera knivmåleri för mig…

 Senare…

 En av mina favoritpenslar…det kanske märks? :)

 Ibland är betongen inte så dum…

 Åt andra hållet…

Ikväll blir det kanske äntligen filmen Sex and the City II, en liten tjejkväll på egen hand. Fix och piff med håret och naglarna. Jag är ledig fyra dagar på raken, så underbart skönt.

 Jag är fruktansvärt gammaldags och köper mina filmer i fysisk form. Sex and the City II fick inte bra recensioner. Återstår att se om det var så illa som det lät. Första filmen nådde nog inte upp till seriens nivå och den här ska alltså vara sämre…

– : – : – : –

 Avgångsklass 9 e från Hovsjöskolan, den finska klassen jag gick i sedan Stålhamraskolan

En till förändring i Södertälje; den finskspråkiga klassen i Stålhamraskolan läggs nu ner. Det var i den jag gick när vi flyttade hit 1979. Till skillnad mot den debuterande författaren Eija Hetekivi Olsson upplevde jag att undervisningen på svenska, undervisning i finska och med två klassföreståndare med kompetens i båda språken var avgörande för att jag kunde behålla och utvecklas i mitt modersmål och samtidigt lära mig det nya språket. Jag tror att risken att inte lära sig något av språken väl hänger mera ihop med vilken sorts språklig träning man erbjuds hemifrån. Min språkliga träning startade långt före skolan och jag kunde läsa när jag började i första klass. Man läste för mig, med mig och jag läste själv. Jämt.

Självklart måste man följa elevunderlagets sammansättning och den finska invandringen till Södertälje i dagens läge är nog ganska måttlig. För den finskspråkiga klassen som finns nu består elevunderlaget sannolikt av andra- och tredjegenerationsfinnar och visst finns det väl ett värde i flerspråkighet även i det fallet.

Stålhamraskolans rektor i SR/Sisuradio :http://sverigesradio.se/sida/default.aspx?programid=1025&play=3747806&playtype=Ljudklipp

Please like & share:

Om Susanna Holmén Waris

Susanna Holmén Waris, född 1968 i Salo, Finland, civilingenjör från KTH och frilanskonstnär som arbetar inom järnvägen. Bloggen handlar om allt från konst, politik och vetenskap till mode, humor och personliga erfarenheter. Välkommen!
Det här inlägget postades i Egna verk, Film, Konst, kultur, Marilyn Manson, musik, Okategoriserade, politik och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

1 svar på Ledig dag

  1. Ulf Holmén skriver:

    Att sosseriet har misslyckats i årtionde med sin företags-/industripolitik är delvis den förklaringen man kan använda för att analysera vad som händer idag, att de inte har ändrat ett dugg är dubbelt bekymmersamt. Nu har man facit: jobb som flyttar utomlands, färre anställda och mer mekanisering för att kostnadsläget är för högt, färre sektorer som av egen kraft orkar växa och därmed generera jobb, utarmning av forskning och utveckling som för övrigt är kärnan i tillväxt och utveckling och färre startade företag för varje år. Att det är ”borgarjävlarna” som bär skulden framstår som en alltmer löjlig förklaringsmodell, av en alltmer högljudd men desperat vänster som nu verkligen börjat tappa fotfästet. Att folk kan fortsätta att stödja en misslyckad vänster som så många gånger har visat att den inte duger att förvalta samhället, kanske skvallrar en del om kunskapsnivån hos ”vanliga” människor och visar dessutom att man inte är beredd att förändra det som måste förändras. Synd, men framför allt ett faktum som skvallrar om en allt mindre ljus framtid där bidrag väl snart kommer att vara var mans rättighet och sätt att försörja sig och de sina. Arbete tycks vara ett utdöende begrepp där alla gör allt för att visa sig så inkompetenta som möjligt. Jag föredrar dock alliansen trots deras stundtals feltänkande, då de i alla fall försöker. Det är tyvärr mer än vad man kan förvänta sig av en totalhavererad vänster som inte längre levererar det arbetare måste ha – arbete och inkomst.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.