Blackface i konsten

Förresten är Makode Linde inte den första att använda sig av blackface-tematik i konsten. Till exempel Gottfried Helnwein har, både själv och senare i samarbete med Marilyn Manson använt sig av detta grepp. Marilyn Manson använde sig av blackface i den visuella konsten kring albumet The Golden Age of Grotesque, vars tematik spinner kring låg konst/Entartete Kunst, nazistisk estetisk, skönhetsideal, pengar, pengar som fascism och en del annat. Allt om detta finns att läsa på forumet Nachtkabarett:

http://www.nachtkabarett.com/DegenerateArt

  Fotona är från Nachtkabarett, Marilyn Manson/Gottfried Helnwein

 

http://www.svd.se/kultur/makode-slar-till-igen-i-kungstradgarden_7260311.svd

Please like & share:

Om Susanna Holmén Waris

Susanna Holmén Waris, född 1968 i Salo, Finland, civilingenjör från KTH och frilanskonstnär som arbetar inom järnvägen. Bloggen handlar om allt från konst, politik och vetenskap till mode, humor och personliga erfarenheter. Välkommen!
Det här inlägget postades i foto, historia, Konst, kultur, Marilyn Manson, musik, Okategoriserade, politik och har märkts med etiketterna , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

1 svar på Blackface i konsten

  1. Ulf Holmén skriver:

    Blackface var ju från början i till exempel Al Jolsons version, inget annat än en smädelse. En form av lyteskomik där dumhet och tillkortakommanden var ledstjärnan. När Marilyn Manson gjorde sin version till Golden Age of Grotesque var det ett sätt att skildra en tidsålder med den snedvridna människosyn som då rådde, och sedan klä den bärande tanken kring allt i musik. En formidabel platta blev resultatet även om bilderna, som vanligt när det gäller Manson, var provokativa. Men det underliga var att då blev det ingen hetsdebatt om rasism, eller uthängande av en befolkningsgrupp som det kom att bli kring den famösa tårtan som förekom på ett visst muséum. Det blev inte heller någon hätsk stämning där anklagelserna haglade som det blev i kölvattnet på museiincidenten. Tänk så underlig världen är ibland, vad en tillåts att göra är en annans stigmata. Men Mansons/Helnweins bilder är vidunderliga samtidigt som de naturligtvis är provokativa.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.