Ludvigsson om Borg och kvoteringen

kvotering

Maria Ludvigsson skriver på ledarsidan i dagens SvD utmärkt om finansminister Anders Borgs vurm för kvotering. artikeln sammanfattar på ett ungefär min åsikter i frågan. Jag tror utöver att problemformuleringen tagits direkt från vänstern att Borg är framför allt en pragmatiskt finansminister mer än en ideolog. Han ser på saken ur ett förment rationell synvinkel som genomsyras av social ingenjörskonst: målsättningen är att ”all kompetens” inom samhället kommer näringslivet till godo och att detta sätts före individers eventuella önskemål om att forma sina liv som de vill.

DN:s linje (artikeln blir tillgänglig för icke-prenumeranter om 24 timmar) i samma fråga förvånar väl ingen (Lena Wängnerud är professor i statsvetenskap på Göteborgs universitet):

Vanliga argument för att ta in fler kvinnor i styrelserna är att det förbättrar resultaten, men statsvetaren Lena Wängnerud ifrågasätter utgångspunkten att det måste bidra till en förändring.

– Man kan också se det som en rättvisefråga att fler kvinnor borde ta plats i styrelserna, att det skickar viktiga signaler till män och kvinnor i befolkningen generellt.

Även näringslivets främsta uppgift är alltså att vara ett könspolitiskt instrument.

Alice Teodorescu skriver också i SvD läsvärt om detta ämne här.

Andra bloggar: Ekvalist

Please like & share:

Om Susanna Holmén Waris

Susanna Holmén Waris, född 1968 i Salo, Finland, civilingenjör från KTH och frilanskonstnär som arbetar inom järnvägen. Bloggen handlar om allt från konst, politik och vetenskap till mode, humor och personliga erfarenheter. Välkommen!
Det här inlägget postades i blodtryckshöjare, feminism, genusvetenskap, jämställdhet, journalistik, medier, Okategoriserade, politik, pseudovetenskap, religion och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

11 svar på Ludvigsson om Borg och kvoteringen

  1. Malte Skogsnäs skriver:

    Anders Borg ser trött ut. Samma gäller även för Reinfeldt. Då är det lättare att sno andras idéer än att komma med egna.

  2. Lavazza skriver:

    Nä, informell kvotering som ingen får låtsas om, ska det vara.

  3. robjoh skriver:

    Det som jag funderar på är att om det nu är så viktigt att kvotera in kvinnor i styrelser, varför är det inte viktigt att kvotera in män i skolan? Här vet vi ju att pojkar inte presterar särskilt väl.

    • Susanna Varis skriver:

      Ja, det kan man fråga sig. Det kanske inte är en viktig ”rättvisefråga” och ”sänder inga singnaler”…?

    • AV skriver:

      Börjar de kvotera in män i skolan slutar jag som lärare. Jag vägrar bli ihopblandad med kvoteringsvåp och bli en andraklassens lärare.
      Om jag vore kvinna i näringslivet skulle jag bli vansinnig på kvoteringsivrarna som reducerar kompetenta människor till könsrepresentanter.

  4. Carl skriver:

    Lavazza: Visst är det så! Så mycket bättre då med formell diskriminering istället så alla utan tvivel vet vilken förfördelad grupp man tydligen tillhör…

  5. Lavazza skriver:

    Carl: Ja, som Pär Ström visar i Mansförbjudet så finns det gott om mansdiskriminering som beslutats i lag och policydokument.

  6. Jonte skriver:

    Skulle jag vara statsminister skulle våran jämställdhetsminister heta Maria Ludvigsson.

  7. Erik S skriver:

    Instämmer i sak – kompetenta karriärkvinnor skall naturligtvis kunna stå på egna ben och det måste vara upp till ägarna att bestämma vilken styrelse de vill ha – men jag tycker Maria Ludvigsson missar i analysen: Det är inte vänstern som driver detta utan delar av den förment liberala feminismen som när det passar egenintresset gärna lånar från radikalfeminismens skruvade logik. Borg & Arnholm syftar knappast på att införa formell kvotering utan snarare att skrämma parterna till informell, ”mjuk” kvotering (vilket är minst lika illa i och med att det förstärker identitetspolitken och i praktiken innebär att Teodorescu m. fl. fortfarande kommer att misstänkliggöras för ha fått jobbet p.g.a att vara ”ung invandrartjej”). F.ö tror inte jag heller att Anders Borg är särskilt övertygad i sakfrågan – förutom att han tycker det är kul att sticka ut med oväntade utspel verkar det här som om han försöker göra ännu en ”triangulering” genom sno oppositionens argument/lösning och leverera som sitt eget. Ur sakligt synpunkt må det vara vara extremt korkat men ur snävt taktiskt perspektiv blir det plötsligt mycket elegant eftersom han kan låta småpopulistiskt salongsradikal utan att riskera att gynna oppositionens väljare.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.