Nöjd delfin med en glad fisk inuti…är det inte? (Bilden har för övrigt inget med texten att göra…)
Äntligen är det semester! jag uthärdade sista dagen på lönearbetet med hjälp av massiva mängder kaffe och onyttigheter samt en bok om Erzsebét Báthory, grevinnan som vanligen kopplas ihop med lustmord på jungfrur och blodbad som skönhetsmedel. Fascinerande historia från en turbulent tid i den europeiska historian förresten och verkar av allt att döma kunna vara en häxprocess och inte mycket annat…
De senaste veckorna har varit rena cirkusen av arbete och annat och jag har, som ni märkt, inte hunnit blogga särskilt mycket. Möjligen kommer jag att kunna råda bot på detta nu på semestern, men jag kommer nog också att ha en del bloggfria perioder.
Utställningen var en fest och jag fick så mycket feedback på min konst att jag är helt vimmelkantig. Det var roligt att se att människor hade sina egna favoriter, dvs att olika tavlor uppskattades av olika människor. Den blå ballerinan var förstås i en klass för sig angående popularitet och en hel del fine art giclée-tryck gick åt. Jag tror att en ny inriktning börjar forma sig för min konst. Jag kommer nog att mera satsa på måleri. Mixed media-alstren kommer säkert att finnas med också…de är så roliga att arbeta med. Skräcken har redan börjat vika undan och det kommer nog att mera bli småkusligt eller mystiskt i framtiden…vi får väl se.
Först måste stressen ner på en hanterbar nivå. Lättare sagt än gjort när semesterplaneringen spruckit en smula på grund av sjukdom. Saker måste lösas på ett annat sätt och det finns inte mycket tid. På något sätt ska det nog lösa sig. Inget kan hindra mig från att åka till Finland och bada bastu. Inget.
Men imorgon blir det en dag då jag enbart ska Slappa. Jag kommer att upphöja lättjan till den högsta av dygder. Jag kommer softa. Slöa. Hålla soffan på plats med min kroppshydda.
”verkar av allt att döma kunna vara en häxprocess och inte mycket annat…” Hur menar du här?
Jag har en bok i min ägo om världens grymmaste kvinnor och Erzsebét Báthory är en av dem. För att få tillgång till unga kvinnor låtsades hon öppna en skola på sitt slott. Adelsfamiljerna som saknade sina döttrar kom dock efter ett tag för att leta efter dem och så småningom uppdagades allt.
Vilken bok är det du har? Det finns en hel del frågetecken kring processen mot henne. Glöm inte att kung Matthiás hade personliga intressen av att få henne dömd. kronan var skyldig henne stora summor pengar som man aldrig ens ämnade att betala tillbaka. Erzebét Báthory kontrollerade efter giftermålet med Ferenc Nádasdy en större förmögenhet än Hapsburgarna som satt på tronen och som nu alltså var kroniskt skuldsatta till henne. Hon företrädde också en annan religion, protestantismen och hade tydligt uttryckt stöd till sin kusin Gábor Báthory, vojvod av Transsylvanien, som vid tidpunkten förklarat krig mot Hapsburg. Erzébet Báthorys två svärsöner från två av de förnämsta adelsfamiljerna gjorde gemensam sak med Gregöry Thurzó, kungens andreman och palatin (utrikesminister) och uttrycker i brevväxling omtanke om sina kommande egendomar och att dessa inte ska tillfalla kronan, snarare än omtanke om Erzsébet. Ett års förhör av hundratals vittnen gav inte annat vid handen än rykten och påståenden om att någon annan sett saker. De personer från tjänstestaben som sedan förhördes hade i tidens anda först torterats för att tvinga fram erkännanden och man pekade ut en vid tiden avliden kvinna ur tjänstestaben som den mest skyldiga. Vid den här tiden hade grevar och grevinnor som Erzsébet ansvar för rättskipningen bland allmogen i sina byar och kroppsbestraffningar var vanliga. Bondebefolkningen och tjänarna var mer eller mindre livegna och lika illa som slavar i alla tider behandlades säkert de. Erzsébet var säkert inte fullständigt oskyldig, men med tanke på hur lite man ändå kunde få fram i form av konkreta bevis var domen snarare politisk än något annat. I boken som jag läser, Erzébet Báthory – Infamous lady av Kimberley L. Craft, fästs märkligt lite vikt vid alla de mäktiga intressen som ville se henne fälld och ville åt hennes egendomar och märkligt mycket vikt vid erkännanden frampressade under tortyr. Om hon nu avverkade alla dessa tjänsteflickor så borde det väl vara en lätt sak att hitta kroppar på alla de ställen som vittnerna pekar ut, istället hittar man kroppar utanför slottsmuren först efter att ha misslyckats att frambringa några som helst bevis under en lång period. Varför skulle en person som Erzsébet slänga kroppar utanför slottsmuren när hon redan var under lupp? Varför konfronteras Erzsébet i ett hus inne i byn och förs sedan till slottet i en procession för att där hitta torterade flickor? Ett slott som man redan varit inne och sökt i? Det är väldigt många märkligheter i hela historian. jag kan inte veta eller påstå att hon skulle vara helt oskyldig, men det är för många omständigheter som ger åtminstone mig smaken av häxprocess.
Intressant. Boken jag har heter något i stil med Les femmes les plus cruelles du monde och den anger inte så mycket källor. Ska kolla upp om den ovanstående finns med på litteraturlistan, men tror knappast det. Berättelserna skiljer sig åt så kraftigt. Det är ju inte säkert att den mest dramatiska är den mest sanningsenliga, snarare brukar det vara tvärtom.
Just precis. Författarinnan till min bok är ändå både historiker och jurist och har studerat fallet i fyra år. Tyvärr är boken mer en roman än en akademisk avhandling, dvs det saknas källor i texten (en bibliografi finns självklart). Jag har inte ännu läst hela boken, så det kan kanske komma att uppdagas mera hållbar bevisning, men så långt verkar det ligga åt det hållet jag beskriver. Tiderna var dessutom sådana, en livegens liv värderades mycket lågt. Bönder och tjänare fick inte sina juridiska spörsmål behandlade av det offentliga, de fick väcka talan själv om de kunde (oftast omöjligt) och deras liv var inte något som var mycket värt. Erzsébets make, Ferenc, ska ha kastrerat en tjänare som hon antingen hade ett förhållande med före deras äktenskap eller som hade våldfört sig på henne (ingen vet riktigt vad som egentligen hände) och kastat hans organ till hundarna. En annan gång ska han ha smort in en naken tjänsteflicka med honung och satt henne att stå ute för att bli äten på av insekter. Tjänstefolk fick pisk mer som regel än undantag. Bara hundra år innan hade Vlad Tepes gjort sig ökänd med pålspetsningar (något han lärde sig av turkarna) och inte heller han var unik i sig. Det var generellt våldsamma tider. Erzsébets make tillbringade största delen av sitt liv i fält mot ottomanska turkarna som vid denna tid hade lagt halva Europa under sig ända till trakterna kring Wien. Som sagt, Erzsébet och eventuellt hellre en grupp tjänstefolk hos henne, kanske inte var helt oskyldiga, men till stor del verkar det ändå handla om en häxprocess och det hon gjort har blivit mycket uppblåst. Författarinnan till min bok tycks inte själv få ihop bilden av den bildade, samlade, lugna och mycket intelligenta kvinnan som på egen hand skötte ca tjugo slott med tillhörande byar i fyra länder, med det galna vilddjuret som hon sedan kom att beskrivas som.