Unga feminister

gruppbild_2601x1734

Styrelsen. Foto: Helena Dahl

Unga feminister är F!:s ungdomsorganisation, som jag också ramlade över i mitt slösurfande. Under fliken Vad är feminism? kan vi bland annat läsa:

”Den feministiska rörelsen ges alldeles för lite utrymme i dagens samhälle, bland annat i media, och den feministiska rörelsen behöver allt annat än splittras.”

:)

Ur avsnittet Plattform:

”Unga Feministers huvudideologi är feminism utifrån ett intersektionellt perspektiv. Intersektionalitet är en teori som vill belysa hur olika särbehandlande maktordningar fungerar gemensamt och hur de möjliggör och stärker varandra. Ojämställdhet är ett ojämlikt maktförhållande mellan könen som existerar tillsammans med, påverkar och påverkas av andra maktförhållanden och förtryck, baserat på exempelvis etnicitet, sexualitet och klass. Genom att försöka se hur olika strukturer och diskrimineringssätt samverkar blir det lättare att inte glömma bort eller stänga ute grupper från den feministiska ideologin och rörelsen.”

Den marxistiskt färgade maktanalysen med olika grupper inordnade i en makthierarki bildar grunden.

”Att vara feminist handlar inte om vilket kön du har utan om vilken samhällsordning du vill se. Vi strävar efter alla människors frigörelse från den normativitet som hindrar oss i våra livsval och tror att jämlikhet och jämställdhet ligger i allas intresse. Det vi driver är ingen kvinnosak eller kvinnorörelse utan en rörelse av och för alla som vill befria sig själva och andra från de normerna. Alla ska känna sig välkomna att engagera sig med oss.”

Den diametralt motsatta hållningen gentemot t ex Lady Dahmers.

”Unga Feminister tycker att såväl erfarenheter av att leva i en överordnad som underordnad position är viktiga att lyfta fram. Den feministiska rörelsen har länge alltför ensidigt betonat vad gruppen kvinnor förlorar på patriarkatet. Vi behöver prata mer om mäns vinster med jämställdhet och privilegierade gruppers vinster med jämlikhet i allmänhet.

Personer som föds till en överordnad identitet har valt det själva lika lite som personer som föds till en underordnad identitet. När du befinner dig högre upp i hierarkin och i normen är det dock svårare att se och förstå den. Vi behöver ha förståelse för det. Det är aldrig personerna på de privilegierade positionerna som är problemet, det är alltid strukturerna som har skapat olika positioner. Vi behöver alliera oss över identitetsgränser för att kunna krossa dem.”

Ja herregud. Jag skulle vilja att modedesignern Lisa och konsthallsanställde Hannah berättar för Olle, 57 och uteliggare om hans överordnade identitet och placering högre upp i hierarkin. De kan ju passa på när de passerar honom vid Medborgarplatsens tunnelbana.

 ”Att implementera genusmedvetenhet och normkritik tar tid och det behövs politiker som driver på för att det ska hända. Politiker i partier med en annan ideologisk grund kommer aldrig att kunna leda det arbetet. Feministiskt Initiativ är det parti som har ideologin, viljan och kunskaperna som krävs.”

Sammankallande Lisa Palm har universitetsstudier i feministisk teori och genus.

”Unga Feminister vill inspirera och bidra med kunskap till människor att öppna sina ögon och se de patriarkala strukturerna och maktstrukturer i allmänhet för att kunna bidra till en förändring och på så sätt öka livskvaliteten i sina egna liv och vårt gemensamma samhälle i stort.”

Det låter onekligen religiöst. Öppna sina ögon och ta emot Jesus är en liknande variant. Nåja, bland de mediaklatschiga formuleringarna hos Unga feminister och även i texterna hos F! finns en hel del idealism och drömmar om ett bättre samhälle. Vissa saker kan jag hålla med om, oftast på den principiella nivån. De värdelösa, marxistiskt influerade teserna som står för verklighetsbeskrivningen (patriarkat, könsmaktsordning), gör dock att politikbygget står på minst sagt habil grund. Varför finns ingen vetenskaplig forskning om hur människans biologi och kemi (byggstenarna i hjärnan och dess processer) samverkar med hennes omgivning och särskilt då beteende i grupper och samhällen. Jag skulle gärna se en forskning som har tyngdpunkten på naturvetenskapliga metoder och modeller och som kombinerar dessa med kunskap från t ex antropologi, sociologi och psykologi (och kanske fler discipliner). Genusvetenskapens bidrag till en verklig förståelse för människan och hennes omgivning tycks högst begränsad i och med den totala dominansen av postmoderna teser som bärande stomme.

 

 

Please like & share:

Om Susanna Holmén Waris

Susanna Holmén Waris, född 1968 i Salo, Finland, civilingenjör från KTH och frilanskonstnär som arbetar inom järnvägen. Bloggen handlar om allt från konst, politik och vetenskap till mode, humor och personliga erfarenheter. Välkommen!
Det här inlägget postades i feminism, Feminism - referensinlägg, genusvetenskap, jämställdhet, Okategoriserade, politik, pseudovetenskap, religion och har märkts med etiketterna , , , , , , . Bokmärk permalänken.

7 svar på Unga feminister

  1. Bashflak skriver:

    Nästan helt jämställd styrelse, det är ju fantastiskt bra!

  2. Kjell skriver:

    ”Den feministiska rörelsen ges alldeles för lite utrymme i dagens samhälle”… yeah, right!

    Under se senaste 20 åren har politiker i alla läger lyssnat väldigt mycket på genusvetare och väldigt lite på psykologer, biologer, evolutionsbiologer och ”vanliga” sociologer (som månne fortfarande bryr sig om empiri i sin forskning?). Vad kan det bero på? Att några började och andra följde efter i sann svensk konsensusanda eftersom det ju handlar om goda saker som jämställdhet och frihet från normer?

    Jag kan berätta att jag redan som liten var lite udda… jag hängde inte med så mycket på kompisarnas ”var tuff och var med i gänget”-grejer. Jag var inte osocial, men gick i mycket min egen väg (lite för mycket i vissa avseenden, men det är en annan historia). Någon gång för kanske 20 år sedan myntade jag själv begreppet ”majoritetens förtryck av minoriteten” och menade då just att om man inte gör som gänget vill får man inte vara med alls (i de gänggrejerna som man faktiskt skulle vilja vara med i). Jag tyckte då (liksom nu) att människor borde vara mer toleranta mot ”udda” människor, men inte att man måste låtsas gilla människors egenheter man i själva verket ogillar. Och definitivt inte att majoritetsgruppen skall känna skuld över att de inte gillar de udda grejerna. Och absolut inte att majoriteterna ska upplösas för minoriteternas skull. Det enda jag begär är respekt för andras livsval, så länge de inte drabbar andra negativt. (Och med ”negativt” menar jag INTE att mitt livsval ”kränker” någon annan bara för att denne inte gillar det, i det avseendet får alla människor tåla att bli ”kränkta” hela tiden).

    • Susanna Varis skriver:

      ”Minoritetens förtryck av majoriteten”, ska det kanske stå. Jag håller med dig angående det.

      Om man ser till F! och Unga feminister som politiska representanter för feminismen så får feminismen helt orimligt mycket utrymme i relation till hur många som är beredda att rösta på ett renodlat feministiskt parti (0,04 %)?

      • Kjell skriver:

        Ja, fast apropå din andra artikel om Miljöpartiet, så har de (liksom Vänsterpartiet) också varit radikalfeminister och kulturrelativister/marxister under ett antal år (vet inte sedan när)… då landar vi på typ 10% av väljarna (om MP nu blev sådana innan förra valet!) + V’s %, men mediautrymmet är likväl långt större än de 10 + V procenten (över hälften av journalisterna röstar på MP eller V).

        Faktum är att när MP dök upp, kunde jag tänka mig att rösta på dem (fast då hade jag ännu inte rösträtt). De sade sig då vara oberoende av höger-vänster-skalan, men efter ett antal år placerade de sig till vänster. Det hade möjligen varit OK för min del, fast då blev miljöfrågorna viktigare även för andra partier så det bidde inget då heller. Och nu, med MPs nuvarande hållning som jag nyss beskrev, är de helt borta bland mina röstkandidater (som tyvärr ligger väldigt nära noll för tillfället).

        • Susanna Varis skriver:

          Ja, jag tänkte mest på dem som är beredda att rösta på feminism för feminismens skull, hur många röster får renodlad feminism? I de andra partierna är det inte tydligt att människor röstar på dem just för den feministiska biten, det kan vara miljön eller kollektivismen som dominerar preferensen. En viss del tycker säkert att det just är feminismen som är viktig i även de partierna, så 0,04 % blir undre gräns för uppskattningen.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.