Mansfritt2014

mansfritt3

Kristin Lundell beklagar sig i dagens SvD över att feminismen under 2013 tagits för given och ser hoppfullt på Belinda Ohlssons kommande serie om tillståndet hos den svenska feminismen (något för fackfolk, inte för journalister, skulle jag dock säga…)

Anledning att fundera över tillståndet för den svenska feminismen finns det dock. Något som heter #mansfritt2014 har nyligen poppat upp på Twitter och via en länk hittar jag till initiativet på en blogg driven av en person som beskriver sig på följande vis:

mansfritt2 Att någon vill piffa upp sitt trista radhusliv med lite feministisk revolutionsromantik må väl ha hänt, men hur tänker Gustav kring sitt eget kön? Hur känns det om man känner sig nödgad att censurera kulturella bidrag från personer med samma kön som en själv?  Och framför allt; hur blir mer sexism en kamp mot sexism? (Jag antar att syftet med kampanjen är att kompensera för den sk mansdominansen på kulturområdet). Kampanjen tycks ha väckt en hel del reaktioner, men tyvärr applåderar inte den feministiska falangen Gustavs initiativ unisont. Kommentarer på bloggen:

mansfritt Här kommer i åter till pudelns kärna; enligt denna representant för feministiskt tänkande så är Gustavs kön problematiskt. En annan kritisk röst är allas vår Kakan Hermansson:

”Jättemånga gör så här, det är inget nytt under solen att välja bort manlig populärkultur. Det är en överlevnadsstrategi för människor som förstått sig på hur världens ser ut, hur hatet mot kvinnor ser ut och den politiska världsordningen.

Men nej, inte nog att jag blir provocerad av detta. Denna upprepning av en av de vanligaste härskarteknikerna: nämligen osynliggörandet. Vi är som sagt många som levt såhär i flera år, många i decennier, det finns en hel rörelse som heter feminister. Utan MÄN BLIR KRÄNKTA.”

(Kakan är, som vi vet, en av de mest osynliggjorda personerna vi har i Sverige.) Och visst, rösta med fötterna är en metodik även jag brukar förespråka. Vill människor konsumera/avnjuta kultur som enbart skapats av rätt slags människor och ha detta som det överordnade kvalitetskriteriet så fine, vem är jag att tala om för dem hur de ska leva? Den här sortens utspel gör det dock svårare att argumentera för att feminismen skulle vara något positivt för både kvinnor och män.

Andra om Mansfritt2014:

Bashflak

Ekvalist har en bra sammanfattning av feminismåret 2013 här.

OT, men intressant av Sanna Rayman här.

Om Susanna Holmén Waris

Susanna Holmén Waris, född 1968 i Salo, Finland, civilingenjör från KTH och frilanskonstnär som arbetar inom järnvägen. Bloggen handlar om allt från konst, politik och vetenskap till mode, humor och personliga erfarenheter. Välkommen!
Det här inlägget postades i blodtryckshöjare, feminism, Feminism - referensinlägg, genusvetenskap, jämställdhet, kultur, medier, Okategoriserade, politik, religion och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

19 svar på Mansfritt2014

  1. Pingback: Ett mansfritt 2014 | Bashflak

    • Susanna Varis skriver:

      Surprise ja. Undrar hur de resonerar där.

    • Benjamin Srs skriver:

      Qwitter?
      Jag har hört att de under arbetet med att debugga koden kom på att kodspråket var konstruerat av män så de håller nu på att utveckla q++. Dock krävs en del matematiska metoder skapade av män så de håller på att utveckla en ny könsneutral matematik där inte sant(man) falskt(kvinna) tillåts så det kan ta ett tag. Men det binära talsystemet har de i varje fall ersatt med det qvinära där alla tal är lika mycket värda, d.v.s. noll.

      • Susanna Varis skriver:

        Jag önskar dem lycka till. Det qvinära talsystemet kanske lämpar sig alldeles ypperligt för alla dessa feministiska kvinnor i sina singulära tillstånd där man ändå inte kan urskilja om man talar med någon annan eller med sig själv (deliriskt tillstånd efter för många rödvinspavor)…?

  2. Dreadlock skriver:

    Snart startar Göteborgs i särklass största kulturevenemang Göteborgs Internationella Filmfestival. Och med den så kommer ju den officiella filmfestival-affischeringen igång på allvar på stadens anslagstavlor och media. Det är verkligen en stor grej för lilla Göteborg. Vad jag missade var att under Bokmässan (I Göteborg) gjordes det en ”vernissage” med avtäckning av festivalaffischen. Igår läste jag, inte så lite förvånad, att Pussy Riot blivit engagerade i det hela. De står bakom årets festivalaffisch.

    Nog för att GFF drivs av besjälade gammal 68 vänster (Jag känner personligen några av dem, fast det skiljer en generation mellan mig och dem) men, nu har man laddat kanonen och spottat ur sig den grövsta ammunitionen som gick att hitta, och släppt fram plakatpolitik i sin mest rudimentära enfaldiga symbolism. Tyckte jag.

    Samtidigt tror jag bestämt att Affischen symboliserar den sista sucken som 68 vänstern drar , en framtida pinsamhet . En anakronistisk fadäs. Ett sista bevis på att feminismen INTE handlar om jämställdhet. Utan att det handlar hela tiden generellt om att sparka in pungkulor , även i kulturevenemangens årliga finrum.

  3. Pelle2 skriver:

    Det är fascinerande att så många män ens försöker tillfredställa extremfeministerna
    genom att påstå att de hatar sitt eget kön och allt vad en man kan tänkas göra.
    I bästa fall blir dom betraktade som nyttiga idioter av feministerna men i de flesta fall
    blir dom spottade på av feministerna i vilket fall som helst eftersom en man aldrig kan göra rätt enligt dom. Varför då ens försöka tillfredställa extremfeministerna ?

  4. trash skriver:

    Bra att du berättar och citerar, Susanna. Jag kommer bara läsa vad kvinnor skriver och då måste jag ignorera Gustav Edman.

    Eller förresten, jag ska testa att ignorera puckon under 2014. Resultatet blir detsamma.

  5. trash skriver:

    Felfinnaren: Kristin Lundell ska det vara.

  6. MiT skriver:

    Gott nytt år!

    Skulle vara tråkigt med ett år eller liv utan kvinnor/män. Men vad vet jag? ;-)

  7. Magnus skriver:

    Bloggprinsessan (och posörbruden) Isabelle Ståhl blåser till strid mot Alex Schulman, ”den manliga självupptagenhetens ansikte”. En del av det hon säger om Schulman och hans kompis Sigge stämmer väl, problemet är att rubbet, i princip, kunde ha sagts för minst sju-åtta år sedan och att ngen, säger INGEN, som följt den yngre svenska mediescenen kan tro att Isabelle eller andra yngre mediebrudar varit okunniga om Schulmans strategier, hans älsklingsidéer eller hans fiktionalisering av sin webbpersona. De använder hjärtans gärna samma strategier själva, och det har funnits hur många Nöjesguidenbrudar, kulturnytt-tjejer och feministiska bloggare som helst som utropat ”jag ääääälskar Alex Schulman”.

    http://www.expressen.se/kultur/toppnyheter-/mansforman/

    Det finns en del märkligheter och saker som är litet grottaktiga på riktigt med Alex skriverier, men istället för att ta upp dessa och diskutera dem har Isabelle, Emma Gray, Anna Laestadius Larsson, Maria Sveland, Malin Ullgren och allt vad de heter hållit på och blåst upp offentliga fajter med personer som Moneybrother, Jan Guillou, Zlatan, Janne Josefsson m fl. Under många år har det sett ut så. Orsaken är förstås att Alex Schulman har verklig makt på dessa mediebrudars eget fält, han kan genom sina kontakter och sitt inflytande mejka eller stoppa deras karriärer – Jan Guillou har visserligen också makt, men skulle aldrig överväga att jobba med Isabelle eller Sveland no matter what, oavsett desas åsikter om just honom, dessutom är han en äldre vit man och därmed en bekväm måltavla för hipp feminism.

    Alex Schulman, Katrin Zytomierska, Lisa Magnusson och Isabelle Ståhl – lika katter leka (eller riva varandra) bäst.

    • Benjamin Srs skriver:

      Isabellea Ståhl insiktslöshet är humor:
      ”Likt mina värsta mobbare kan han konsten att berätta något rörande och utlämnande om sig själv vid rätt tillfälle för att få sympatier i klassrummet”

      Byt ut ”han” mot ”hon” och ”klassrummet” mot ”Twitter” och hon har beskrivit Sveland, Lindeborg och kompani mitt i prick.

      Fast roligast är:
      ”Tänk om politikerna bara kunde lagstadga delad föräldraförsäkring. […] Kanske skulle recensenterna då sluta falla på knä av tacksamhet inför varje man som berättar något ”intimt” och ”rörande”.

      Borde inte männen (och kvinnorna) få mer intimt och rörande att berätta om ifall båda föräldrarna var hemma med barnen? Både om mammans och pappans fina relation med dem under barnåren kan de ju berätta då. På vilket sätt skulle en uppväxande generation få mindre intimt och rörande att berätta om utifall staten tvingar (och lyckas med uppsåtet) pappor att vara hemma lika mycket som mammor?

  8. Benjamin Srs skriver:

    Idén om att välja bort viss kultur och journalistik tror jag är precis vad vi kommer att se mer av framöver.

    Men på det stora hela är det inte alls manliga kulturutövare i gemen som kommer att väljas bort utan feministiska medieautomater som alltid skriver samma trista tjat. På allvar alltså, jag tror allt fler känner sig rätt färdiga, det börjar bli ganska rejält yesterdays news över alltihop.

    Så kan vi andra fortsätta och ha det i huvudsak trevlig tillsammans över alla mentala barriärer som de inskränkta tror att vi lever bakom.

Lämna ett svar till Susanna Varis Avbryt svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.