Rubriksättning, för vem?

I dagens SvD kan vi läsa om att föräldrar lägger mer pengar på pojkars leksaker:

leksak-50 Ingressen spelar på en orättvisa mellan flickor och pojkar i meningen att pojkar underförstått får mer leksaker än flickor. Alltihopa illustreras av någon anledning med en samling vuxna män i jultomtemundering. Samma tema går igen i rubriken för artikeln inne i tidningen:

leksak1-50 om man bryr sig om och hinner läsa artikeln framträder förstås det som alla med någon form av erfarenhet av mänskligt liv och med en uns av tankeförmåga redan listat ut: att flickor som grupp mognar tidigare och övergår till att önska sig saker från andra kategorier av varor som smink och kläder till exempel. En icke-nyhet således:

”Lena Hedö på Leksaksbranschen är dock inte övertygad om att den handlar om att pojkarna får dyrare klappar: – Generellt vet vi att pojkar leker längre upp i åldrarna än vad tjejer gör. Tjejerna går tidigare över till produkter från andra branscher, som smink och kläder.”

Vad är då anledningen till att man väljer att rubriksätta på det här sättet? Att man har nyhetstorka? Att man till varje pris måste få till en konfliktorienterad feministisk agenda? Att sådana som jag sitter och skriver om detta just i denna stund? Jag vet inte. Om svaret är det sistnämnda måste de traditionella medierna (och vi som konsumerar dem) fråga sig vad de ska fylla för funktion i samhället. Ska man generera klick för annonsörer eller ska man vara en del i den offentliga nyhetsförmedlingen och samhällsdebatten? Vill man vara det sistnämnda är dylika rubriksättningar förkastliga. De blåser upp konflikter som från början inte ens existerat mellan grupper och bidrar till det fruktansvärt tröttsamma offermålandet av kvinnor och svartmålandet av män. SvD börjar alltmer falla i samma fåra som resten av dags- och kvällstidningarna.

 

Om Susanna Holmén Waris

Susanna Holmén Waris, född 1968 i Salo, Finland, civilingenjör från KTH och frilanskonstnär som arbetar inom järnvägen. Bloggen handlar om allt från konst, politik och vetenskap till mode, humor och personliga erfarenheter. Välkommen!
Det här inlägget postades i blodtryckshöjare, feminism, genusvetenskap, jämställdhet, journalistik, medier, Okategoriserade, pseudovetenskap, religion och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

13 svar på Rubriksättning, för vem?

  1. Hur undersökningen gått till har jag inte funderat över men man måste ju ah tänkt att feminint kodade leksaker getts till flickor och att maskulint kodade till pojkar. Har man undersökt vilket könet är på slutanvändaren, det vill säga mottagaren? Annars har man ju fallit i den förhatliga genusfällan att alla dockor ges till flickor och att alla bilar ges till pojkar!

  2. PNy skriver:

    Man blir ju lite förundrad över hur småaktiga journalisterna tillåts vara. I vilket annat sammanhang som helst skulle man som journalist göras till åtlöje genom att belysa en sådan här sak, även om den vore sann. Men det här är ju givetvis för att påvisa den där osynliga patriarkala strukturens som tycks spridas som ett osynligt mycel i samhället.

  3. En annan Fredrik skriver:

    Intressant att skillnaden i utlägg utmålas som en STOR NYHET trots att den ligger inom intervallet 40-60. Det är uppenbarligen inte tillräckligt jämställt. Och på vem spenderas de återstående 6 %?

  4. Anders/AV skriver:

    Närmare 100% av de pengar som läggs på smink som julklappar till barn går till flickor. Kunde vara en kul rubrik.

    Den rätta undersökningen vore att kolla hur mycket pengar som flickor och pojkars julklappar kostar oavsett vad det är.
    Btw så är de flesta barn pojkar. Det föds ca 53% pojkar och eftersom nästan alla överlever sina första år är mer än hälften pojkar. De får alltså leksaker i den proportion de är. Det är inte förrän den farliga tonårstiden och yngre vuxenåldern som dödsfallen har gjort att vi har fler kvinnor.
    Btw 2. Vem får julleksaker för de 6% som blir över? Hermafroditer? Hen?

  5. Kimhza Bremer skriver:

    Jag reagerade på exakt samma sätt. Här är det rubriksättarna som har blivit instruerade i vilken agenda som gäller. Icke-nyheter skall göras till könskrigsrubriker.

  6. Kristian skriver:

    Ja, vi efterlyser en noggrannare redovisning om
    a) hur samtliga pengar fördelas.
    b) vad som menas med ”leksaker.”

  7. Pelle2 skriver:

    Jag tycker att Svenskan står och vacklar. Ofta skriver t.ex Ivar Arpi, Sanna Rayman, Maria Ludvigsson och Per Gudmunsson lysande artiklar och ledare men sedan tillåts extremfeminister som Kristin Lundell dra ner tidningen genom sitt feministiska snömos.
    Som vanligt är det kulturmedarbetarna som försöker dra ner tidningen i smutsen genom sin extremfeministiska agenda.
    Trots allt tycker jag att SVD är bättre än DN och jag hoppas att de fortsätter vara det. Annars kommer jag sluta läsa tidningar.

    • Susanna Varis skriver:

      Jag håller med, Svenskan har ett gäng bra skribenter och är därför fortfarande läsvärd. Jag har bara märkt en tilltagande feministisk agenda just från det nämnda hållet och jag hoppas att det inte går som för de andra tidningarna.

Lämna ett svar till En annan Fredrik Avbryt svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.