Normkritiken – den nya normen

Coco Coco Chanel, cool eller fin?

I dagens SvD beskrivs det normkritiska och genuspedagogiska arbetet på förskolan Paviljongen. Det berättas till exempel om att man inte har införskaffat nya eller slängt bort gamla när det gäller leksaker, man har möblerat om och på så vis åstadkommit ett annat innehåll i lekarna. Inget märkvärdigt eller särskilt upprörande, men när det gäller beskrivningen av det som uppnåtts och de exempel som lyfts fram, framträder en ny norm; de som agerar i enlighet med det motsatta könets traditionella roll betraktas positivt:

”När vi kommer till förskolan Paviljongen som arbetar med normkritisk pedagogik känns det nästan riggat. Kamil sitter på golvet och klär omsorgsfullt på en mörkhyad docka. Astrid kutar runt i poliskläder och jagar Sara som är tjuv. I boklådan ligger ”Varför gråter pappan?”.”

[…]

”Sara, Astrid och Erik har hunnit klä ut sig till bland annat katt, polis, älva och lejon och byggt med klossar medan vi suttit och pratat.

På frågan vad de vill bli när de blir stora svarar Sara doktor, Astrid doktor eller skollärare och Erik polis. Men de tar spontant en runda till och då har Sara och Astrid lagt till att de även kan tänka sig att bli poliser.

Men mest intersektionellt normöverskridande är ändå Astrid.

– Kan man bli tjuv? frågar hon.”

Efter en andra runda har alltså Sara och Astrid svarat tillfredsställande på frågan om framtida drömyrke. Astrid har dessutom uppmärksammat den svaga länken i resonemanget att normkritik per definition är av godo.

”Tidigare handlade genuspedagogik ganska mycket om att särskilja pojkar och flickor och träna dem på sådant som man ansåg att de inte var så bra på. Flickor kunde till exempel få öva på att vara modiga och hoppa från stenar och pojkar på att vara omhändertagande och ge fotmassage.

– Då har man osynliggjort alla barnen i gruppen. Det där har vi gått ifrån nu. Om man följer ett barn en hel dag kan jag garantera att det här barnet kommer att göra både ”pojksaker” och ”flicksaker”, säger Aisha Lundgren.”

Blandning i all ära, men vad händer med de barn som helst vill leka på för sitt kön traditionellt vis? Är man uppmärksam på att könet som företrädesvis social konstruktion är huvudsakligen en obelagd tes inom genusvetenskapen? Det är inte bara fullt möjligt, utan högst troligt, att det existerar skillnader i preferenser på gruppnivå mellan flickor och pojkar.

Även ålder har nu blandats in som en faktor i intersektionaliteten, men inte på det sättet som jag som lekman instinktivt skulle tolka begreppet; att man i de olika diskrimineringsgrunderna tänker sig att diskriminering på grundval av ålder ska stävjas. Nej, i den nya genuspedagogiken ser man en problematik i att högre ålder förknippas med mer kompetens. Till den milda grad att man faktiskt förbjudit födelsedagsfirande på sina håll i förskolorna:

”Ålder är en diskrimineringsgrund som föranlett livliga diskussioner i personalgruppen.

– Vi har diskuterat om det är bra att fira födelsedagar, när vi samtidigt jobbar så hårt med att utmana åldersmaktsordningen. Vi vill inte att man ska koppla inkompetens till att vara liten och mycket makt och kompetens till att vara stor. Men samtidigt hyllar vi detta att någon blivit ett år äldre som något fantastiskt.

På en småbarnsavdelning har man slutat att fira födelsedagar. På Paviljongen, där barnen är i åldern 3-5 år firas barnen på födelsedagen med fruktsallad, men medaljerna har dragits in. Till barnens förtret, visar det sig.

– Förut fick vi medaljer med så många år som vi fyllde, fast nu får vi inte det. Det var roligt när man fick medalj för man fick ta den med sig hem, berättar Astrid som är noga med att berätta att hon är 4,5 år och inte bara 4.”

Nej, hur skulle det se ut om barnen fick för sig att ökad ålder innebar mer erfarenhet och troligen mer kunskap? Här någonstans har det hela åter spårat ur fullständigt. I sin iver att utplåna alla andra normer och hierarkier än sina egna är man beredd att kasta det mesta gällande traditioner och riter på sophögen. Som liten är födelsedagen en stor sak för de flesta; man blir ett år äldre och lär sig att relatera sin tid på jorden till ett vidare begrepp om tiden, man blir (förhoppningsvis) firad eftersom det stora hänt att man kommit till världen. Jag skulle tro att det är få utanför genusvetarnas skara som ser födelsedagen som en rit kopplad till maktstrukturer.

”Är det inte att gå för långt att ta bort födelsedagsfirande?

– Det här är något vi får diskutera mer och man gör väldigt olika på våra förskolor. Just för att ålder är en så stark norm behöver vi inte vara rädda för att ta i. Människor i åldern 30-50 år har mest talan i samhället. Den normen tror jag är svår att rubba, men däremot är det vettigt att luckra upp den på olika sätt och visa att man kan ha olika kompetenser oavsett ålder, säger Aisha Lundgren.”

(Att människor i åldern 30-50 år har mest talan i samhället (om det nu är så, det skulle vara intressant hur man kommit fram till detta) står inte i något motsatsförhållande till att man kan ha olika kompetenser oavsett ålder.)

Slutligen är det något som skaver i följande:

”Det handlar också om hur man bemöter barnen. När en fyraårig pojke, som är stolt över sin nya svarta cykelhjälm, säger ”Om du ska köpa en hjälm till din flicka måste den vara rosa eller röd” är det lätt att den jämställdhetstränade pedagogens reptilhjärna svarar ”Alla barn kan ha alla färger”.

Men då är det lätt att tappa auktoritet för barnen vet mycket väl att de flesta pojkar inte har rosa hjälm.

Aisha, som fick just den frågan, hejdade sig lite och sa ”Men min dotter gillar svart”. ”Ja, coola tjejer kan ha svart”, svarade pojken.

– Då blir man lite frustrerad igen, men jag sa att ”jag har en klänning hemma som är svart och den är ganska fin”.

”Ja, svart kan vara fint också, jag tycker att du ska köpa en svart hjälm till henne”, svarade pojken.

– Det är ett ganska bra exempel att sträva efter att undvika att korrigera, men att utmana gränserna.”

Pojken i fråga har gjort iakttagelsen att fler flickor har rosa eller röd hjälm. Kanske har han sett hjälmarna uppdelade på flick- och pojkavdelningar på någon affär. Han konstaterar detta, varpå genuspedagogen blir frustrerad. Pedagogen berättar då om sin dotter som gillar svart och pojken replikerar med att coola tjejer kan ha svart (antagligen för att svart är en färg som signalerar bland annat coolt. Till skillnad mot genuspedagogen tolkar jag inte pojkens svar som att bara vissa, coola tjejer får ha svart, utan att har du svart så är du cool). Även detta svar är otillfredsställande för genuspedagogen och hon säger att hon tycker att hennes svarta klänning är fin (varför kopplingen svart – coolt skulle vara sämre än svart – fint, framgår inte. Är det inte snarare unket av pedagogen att envisas med att svart tillsammans med flicka måste vara fint istället för coolt?). Ja, svart kan vara fint också, tycker pojken. Genuspedagogen nöjd.

Jag har sagt det tidigare, men återigen: jag är ingen vurmare av trånga könsroller och självklart ska alla uppmuntras att förverkliga sig som de önskar (så länge de inte skadar sig själva eller andra), men bortsett från genusvetenskapens bristfälliga vetenskaplighet verkar genuspedagogiken oftast handla om att påföra en ny norm istället för de man kritiserar.

Tillägg:

Mera från Aisha Susanne Lundgren här. (På SVT Debatt om normkritik).

Ännu mera Lundgren, den här gången om rasism på Feministiskt Perspektiv:

”Nu är det 2013 och vi har haft välkammade kostymklädda rasister/fascister i Sveriges riksdag i snart en mandatperiod. Fascister kan debattera i tv på bästa sändningstid. Ledande nyhetsmedier publicerar fascistpropaganda och använder yttrandefriheten som argument för sin publicering. Polisen tillåts klä ut sig för att jaga papperslösa flyktingar i tunnelbanan och slå anti-fascistiska demonstranter medan nazister skriker heil Hitler? Statligt ägd radio censurerar anti-fascistisk musik.

Vi är redan långt över gränsen för vad det demokratiska samhället tål. De något yrvakna antirasistiska demonstrationerna kan knappast hindra den diskurs som redan etablerats på maktens arenor. Hatideologiernas strategiska grundretorik är redan befäst i riksdag, nyhetsmedia, debatt och offentliga samtal: det handlar om en argumentation för exkludering, hierarkisering, rasism och diskriminering i demokratins namn.”

[..]

”Alla journalister som inte är korrupta måste konsekvent vägra humanisera fascismen, vägra ge SD offerkofta och istället granska, kritisera och synliggöra SD-politikens icke demokratiska element. (Vi tackar Researchgruppen för en god start.) Vi medborgare måste vägra godta varje vinklad nyhetssändning, varje förmildrat och justerat inlägg där SD och andra rasister/fascister framställs som legitima debattörer.

Om det finns några icke korrupta tv-nyhetsredaktioner måste de vägra ge SD, rasister och fascister utrymme att propagera och argumentera för sitt hat. Och vi medborgare måste kräva att de gör det! De som formulerar de offentliga debatterna måste vägra ställa upp på fascisternas problemformuleringar. Om de inte gör det måste vi medborgare ställa dem till svars för deras reproduktion och legitimering av fascismen! Och statligt ägd media… tillhör oss svenska folket och vi bör kräva att vår media följer Sveriges demokratiska värderingar!”

Tänk så olika man kan uppfatta verkligheten.

Ytterligare mera Lundgren på Feministiskt perspektiv. All normkritik var visst inte så bra. Om Femens aktion i moskén på Södermalm.

”Att göra den sexuella kvinnliga kroppen till den enda möjliga offentliga kvinnokroppen, är ett genialt maktdrag. Denna logik innebär: var ett sexuellt feminint objekt – eller var osynlig. På detta sätt kan den patriarkala, kapitalistiska, sexistiska, manligt styrda västerländska kulturen alltid vinna, alltid återskapa kvinnors underordning.”

[…]

”Jag springer inte runt i butikerna där ni köper era sexiga kläder och hånar era klädval eller försöker få er att klä er som mig. Jag följer er inte in till era ”ställen” där ni väljer att exponera era kroppar och er sexighet/åtråbarhet och skriker att jag ska befria er från slaveriet under det patriarkala, sexistiska, kapitalistiska förtrycket. Jag kommer inte springande och hojtar att jag representerar er eftersom att ni är alltför svaga, hjärntvättade, obildade eller helt enkelt korkade för att representera er själva.” 

En till artikel (som faktiskt innehåller en och annan bra synpunkt), denna gången i Lärarnas nyheter. Om män i förskolan.

Om Susanna Holmén Waris

Susanna Holmén Waris, född 1968 i Salo, Finland, civilingenjör från KTH och frilanskonstnär som arbetar inom järnvägen. Bloggen handlar om allt från konst, politik och vetenskap till mode, humor och personliga erfarenheter. Välkommen!
Det här inlägget postades i feminism, genus, genusvetenskap, historia, jämställdhet, journalistik, kultur, medier, Mode, Okategoriserade, politik, pseudovetenskap, religion och har märkts med etiketterna , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

29 svar på Normkritiken – den nya normen

  1. Ekvalist skriver:

    Snälla väck mig och säg att SvD-artikeln är satir. Alla normkritiska förskolor borde döpas om till Pionjärerna och alla normkritiska skolor till Femsomol…

  2. Pelle2 skriver:

    Ja, det är konstigt att de ser allt som sker enligt gamla traditioner per definition är dåligt.
    Det är också påfallande ofta att de tar fram exempel på pojkar som inte är tillräckligt normbrytande enligt deras synsätt. Skulle tro att det även finns flickor som har traditionellt kvinnlig syn på saker och ting. Fast då är det förstås patriarkatet och strukturerna som har tvingat på dom det synsättet ;-).

    Det är ju,precis som du skrev,helt sjukt att de drar in på födelsedagskalasen för att högre ålder skulle representera något slags makt i sig själv. Skulle inte tro att en fyraåring har så mycket mera makt än en två eller treåring.

    Det är ju också helt sjukt att de verkar tycka att ett litet barn har samma kompetens som en vuxen. Tycker dom att vi skall låta ettåringar rösta och köra bil framöver också ?

    Det måste ha brunnit ordentligt i huvudet på den sk kallad genuspedagogen..

  3. michael skriver:

    Så personalen har blivit lekpoliser som förföljer barnen så att lekutaget av leksaker blir jämnt fördelat.
    När ett samhälle anser att barns fria lek är ett problem så säger det en hel del om samhället då får barn inte längre vara barn.
    Utan ses endast som framtida medborgare som ska förverkliga dessa vuxnas politiska mål om hur samhället ska se ut och självklart som är det enda rätta.
    Det kanske kommer som en överraskning för dessa genuspedagoger men även barn har olika intressen precis som vuxna och tycker om att syssla med vissa saker och andra inte för man är faktiskt redan som ett barn en personlighet och inte bara en opersonlig lerklump som man kan forma hur man vill.
    Självklart tycker jag det är bra att barn får pröva på olika saker men att varje dag övervakas och tillrättavisas för att man är mer intresserad av vissa saker än andra är för mig absurt och exemplet med cykelhjälmen visar hur genuspedagogen skuldbelägger pojken för ett felaktigt svar alltså pojken lär sig att inte vara normkritisk utan att bli normkramare av henne uppsatt norm.

    • Susanna Varis skriver:

      Exakt. I slutändan är det ju bara en annan, av genusvetarna godkänd norm, som införs.

      • En annan Fredrik skriver:

        … och eftersom det är den normen som är den enda rätta så skolas barnen in i en blind auktoritetstro – blind i den meningen att det inte går att nå fram till sanningen genom erfarenheter, observation eller intuition.
        Det är ren och skär idioti att förneka att större barn kan och förstår mer än mindre barn – större barn är mer kompetenta än mindre – det är något man följer upp vid utvecklingsbedömningar BVC. En ettåring kan knappt gå, en tvååring erövrar språket, vissa fyraåringar lär sig läsa. Om man förnekar utvecklingen går det inte heller att ställa olika krav på barn i olika ålder, eftersom det skulle förutsätta att man tillskriver dem olika kompetens. På de förskolor där vi haft våra barn är det inte åldern i sig som varit viktig, utan födelsedagsfirandet har varit ett sätt att sätta barnet i centrum för en dag – att ge den lilla individen lite extra bekräftelse.
        Jag skulle aldrig sätta mina barn i genusförskola eftersom man där jobbar så aktivt på att hämma och kväsa beteenden som är stigmatiserade bara för att andra individer tidigare valt att följa dem.

  4. Kjell skriver:

    Suck… man får trösta sig med att reportern undrar ”Är det inte att gå för långt att ta bort födelsedagsfirande?”… hoppet är inte ute för alla åtminstone.

    Sen undrar jag om de här genusexperimenten på förskolor främst är ett Stockholmsfenomen? Det är i alla fall oftast Stockholm sådana här artiklar handlar om… fast det kan ju också bero på att journalisterna där är mer genusfrälsta, vad vet jag…

    Jag är helt med på att inte begränsa barn pga kön… men en sak jag undrar över är hur viktig gruppidentiteten med alla dess markörer är för barn (och vuxna)? Vore det inte vettigt med en balans mellan saker man gör för identitetens skull (som färger på kläderna) och saker man gör för sin egen skull (som att rida fast man är kille, eller för att få vara med den snygga tjejen i stallet som jag vet några som gjorde en gång)? Sedan lär en del tycka att könsidentiteten är viktigare än andra… precis som alla andra former av identiteter. Har genusvetarna någonsin diskuterat detta med psykologer tro?

    • Susanna Varis skriver:

      Jag vet inte hur genusvetare ställer sig till psykologer. Är psykologerna tillräckligt influerade av postmoderna teser om sociala konstruktioner så kanske de är välkomna, vad vet jag. Man kan undra över mycket i samband med implementeringen av de nya normerna. Barn har ju ett behov av att kunna strukturera upp sin omgivning för att lära sig att fungera i sin omvärld och löser man upp den tillräckligt och på ändå så grundläggande punkter som just identitetsskapande är, vem vet vad det har för konsekvenser? Människan är ett socialt djur som lever i samhällen där olika slags hierarkier utformas och där alla söker sin plats och där har könssocialiseringen en roll, kan jag tänka. Jag är dock på inget sätt någon expert på ämnet. Hjärnan förenklar gärna tolkingen av omgivningen, den tar in några uppgifter och fyller i resten baserat på en erfarenhetsbank som varje individ har. Biprodukten där är så klart våra fördomar. Hjärnan vill gärna förenkla, eftersom alltför mycket energi annars går åt till att bedöma varje ny situation som ett blankt blad. I svunna tider var detta oftare livsnödvändigt (och är något som hjärnan fortfarande måste göra för att kunna fungera). Därav vill man kanske klassa in svart = killhjälm, rosa = flickhjälm och handskas med avvikelserna vartefter. I genusvetarnas värld är ju förstås evolutionsbiologi och naturvetenskap svärord och onda ting uppfunna av patriarkatet för att förtrycka kvinnor, så en sådan dimension ingår sällan i de här genusvetarnas tankevärld. Jag kanske svävade iväg där, hoppas att det går att tyda något ur svamlet…

  5. Mini P skriver:

    Det framstår så totalitärt. Som ett sektdagis. Tror det här retar upp Svenssons något oerhört. Funderade faktiskt på om det finns en tanke att skjuta feminismen i sank med den här artikeln. Det känns inte som SvD även om det annars finns en hel del feministisk retorik även där.

  6. Lavazza skriver:

    Hur ser deras normkritiska syn på normkritiken ut?

  7. Kristian skriver:

    Ålder, ja. Läste någonstans att nya elever på vissa amerikanska universitet krävde att få hålla vissa föreläsningar. Varför skulle professorn veta bättre bara för att han studerat ämnet i 20-30 år?

  8. PNy skriver:

    Nu målar jag fan på väggen här. :)
    Inte nog med att man leker experiment med våra barn så att de får en chock när de kommer ut i samhället och kanske möjligen medför detta till att självmord bland dessa skjuter i höjden.
    Dessutom:
    Lång evolution i finstämda samhällsstrukturer och normer har fört Sverige till en framskjuten placering i världen. Nu så har man alltså bestämt sig för att inte vidareutveckla detta utan spola ner allt i toaletten och istället skapa ett motsatssamhälle på bara ett tiotal år. Vad kommer hända? Jag blir minst sagt orolig.
    Och så pratar de om att ett fåtal rasister på högerkanten är ett hot. Tillåt mig skratta. Största och första hotet att ta itu med är det här sen kan man ta hand om dem andra jepparna.

  9. Chattanoga skriver:

    Alice Teodorescu på samma tema (och nästan samma rubrik!).
    Lika träffsäker som du:
    http://hd.se/ledare/2014/01/09/normkritik-som-norm/?from=rss-hitta

  10. Pingback: Tillägg i inlägget om normkritik | Susanna's Crowbar

  11. Kristian skriver:

    Tillägget:
    * ”Vi tackar Researchgruppen för en god start”
    Det är så man ryser.

    * ”varje vinklad nyhetssändning”
    Visade inte en undersökning att svenska journalistkåren som grupp ligger en bit till vänster om mittfåran jämfört med ”folket?”

    • Susanna Varis skriver:

      Ja, miljöpartister och vänsterpartister var klart överrepresenterade. Jag känner inte riktigt igen mig i det hon beskriver, däremot en kraftig feministisk/genusmedveten slagsida.

  12. Erik S skriver:

    Som jämförelse finns denna bok med exempel på politisk skolning av 70-talets dagisbarn. Flera likheter men också skillnader.
    http://www.youtube.com/watch?v=Payy25n4Jvo
    http://www.sydsvenskan.se/kultur–nojen/bocker/nar-kalle-skrev-om-proggen/
    http://www.internationalen.se/2010/11/progg-for-barn/

  13. Lisa skriver:

    Intressanta reflektioner angående normkritik/genuspedagogik. Jag har ett barn i den verksamhet som Aisha verkar – Stureby. Jag har själv googlat fram en del av de artiklar som hon har skrivit (som du analyserat samt några fler) och gjort mina slutsatser. En del av mina tankar ligger i linje med dina. Jag tycker inte att det känns helt bra med genuspedagogik eftersom det inte är någon vetenskap och öppnar upp för möjligheter att ”implementera” förändringar som kanske inte gynnar de barn som berörs utan kanske mer ligger i linje med pedagogens personlig åskådning. Jag får intryck av att Aisha är lite av en vänsterextremist. Hon kanske inte själv står och kastar sten men uppskattar odemokratisk, vänsterinriktad, aktivitet, vilket gör att man känner väldigt lite tillit i att låta henne påverka en verksamhet. Inte för att jag tror att hon uppmuntrar våld men att en människa med odemokratiska värderingar sannolikt inte arbetar på et professionellt sätt.

    • Susanna Varis skriver:

      Tack för din kommentar, så intressant! Genuspedagogiken verkar i många fall handla om att vilja förstärka det normbrytande och om inte kväsa, så åtminstone inte uppmuntra det som följer en traditionell norm. Kritiken mot den traditionella normen är överordnad, inte att alla ska kunna ha hundra möjligheter eller hur det brukar låta. tyvärr är det som du säger, genusvetenskapen i Sverige bygger till dominerade del på vänsterfeministisk ideologi och marxistiskt färgade maktanalyser. Jag skulle inte heller helt obekymrat sätta mitt barn i en sådan förskola. (Lika lite som jag skulle sätta det i någon annan förskola som styrs av till exempel en sekt.)

Lämna ett svar till Lavazza Avbryt svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.