Så mycket hat

corridor_12_02

Åsiktskorridoren?

Jag trodde i, antagligen min enfald, att vardagshomofobin numera var, om inte utrotad, så åtminstone sällsynt. Två exempel i min omedelbara närhet berättar dock om det motsatta. En vän berättade om hur hans och hans partners bil blivit täckt av ditklottrade swastikor på en parkeringsplats tillhörande det hus i Stockholms innerstad paret tidigare bodde i. Detta hände ca tio år sedan. Bredvid ett av fönstren till min lägenhet, i en oansenlig och ganska fattig förort i Södertälje, finns fortfarande en mörk, spretig fläck. Någon eller några har kastat upp någon svartbrun vätska mot fasaden. Här bodde tidigare ett annat homosexuellt par.

För mig är det obegripligt att någon kan fortfarande, år 2014, gå runt och hata människor på grund av deras sexuella läggning, könstillhörighet eller ras. För mig hänger inte oförståelsen ihop med någon maktpyramid där vissa sorters hat är accepterade och till och med uppmuntrade, att hata människor på grund av deras medfödda egenskaper är för mig nazism.

Ett mycket stort problem, som tangerar ovanstående, med den moderna, högljudda radikalfeminismen i kombination med den klicklystna och åsiktshegemoniska median är den polarisering, det skyttegravskrig som de eldar upp. Feminismen i sin självpåtagna roll som språkrör för alla kvinnor gör sitt bästa för att måla upp en bild av den oskuldsfulla, förfördelade, förtryckta och goda kvinnan i motsats till den skyldiga, privilegierade, förtryckande och onda mannen. Den bilden är en framgångssaga i media när det gäller klick och köpare. Den berör, som det heter.

Jag anser den vara vedervärdig på fler plan än jag kan beskriva i detta inlägg. Den vill tvinga in mig i en offerroll och mina närmaste i en förtryckarroll. Den accepterar inte kritik, utan stämplar alla avvikande åsikter med olika former av stigma, så till den milda grad att den som protesterar får lida personliga konsekvenser i form av förlorade uppdrag, förlorade jobb etc etc. Den äter sig in i mitt medvetande så att jag till och med märker att mina attityder gentemot kvinnor som grupp, inte bara feminister, påverkas. Den är ett gift som äter sig in i sinnet och gör det svårt, men som tur är inte omöjligt, att se individer och inte de av feministerna definierade grupperna. Den leder näppeligen till ökad förståelse människor emellan, om det nu var det man inbillade sig, tvärtom. Den placerar alla i fixa och färdiga lådor med etiketterna offer eller förtryckare på. Om nu hjärnan fungerar med förenkling som princip (därav även förutfattade meningar), gör sannerligen inte kollektiviserandet och skapandet av imaginära maktpyramider saken bättre. Den eldar på fördomsbrasan och hämtar näring ur den. Eldmästarna är sannolikt en varierande skara av allt från idealister som tror sig arbeta för ett gott syfte till cyniska redaktörer med annonspengar för ögonen. (En viss del kanske tillhör skaran andliga sökare som efter guds död sökt sig till andra saker att tro på och simsalabim; här har vi könsmaktsordningen!)

Tillsammans med en postmodernism som fått ett obegripligt stort inflytande i akademierna, en politisk aktivism och en ideologiproduktion vid namn genusvetenskap, en skola i fritt fall och en förkvävande konsensuskultur bäddar för en accelererande spiral neråt för den intellektuella och kulturella utvecklingen.

Det sistnämnda skrämmer mig minst lika mycket som den nynazism och den intolerans som vädrar morgonluft.

Om Susanna Holmén Waris

Susanna Holmén Waris, född 1968 i Salo, Finland, civilingenjör från KTH och frilanskonstnär som arbetar inom järnvägen. Bloggen handlar om allt från konst, politik och vetenskap till mode, humor och personliga erfarenheter. Välkommen!
Det här inlägget postades i feminism, genus, genusvetenskap, jämställdhet, journalistik, kultur, medier, Okategoriserade, politik, religion och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

8 svar på Så mycket hat

  1. dolf skriver:

    Den äter sig in i mitt medvetande så att jag till och med märker att mina attityder gentemot kvinnor som grupp, inte bara feminister, påverkas.

    Så sant, så sant. Det är svårt att inte påverkas av giftet.

  2. Pelle2 skriver:

    Bra skrivet som vanligt.

  3. Magnus skriver:

    Svenska feminister hoverar sig ofta med att de står på samma sida som homosexuella och (som man ser det) queera, men de HBT-personer som inte tillhör den välstajlade och tjusiga gruppen storstadsbögar/lesbiska med mycket stålar och utan ’knepiga fetischer’ (t ex polyamori eller s/m), dem vänder samma feminister oftast ryggen. Över huvud taget vägrar våra samtida svenska feminister att se att det finns en hel del hierarkier och hackordningar inom regnbågsfolket – det passar varken ihop med den anslående bilden av en kämpande pride-allians där alla är polare och kämpar tllsammans eller med satsningen på en identitet som betonar offerskapet.

    • Susanna Varis skriver:

      lite samma mekanism som gör att samma personer förnekar att det finns rasism hos andra än svenskar/vita. Offerpositionen ger samtidigt en slags frikort och immunitet mot anklagelser om rasism och/eller sexism, verkar det som. De som befinner sig under den vite/heterosexuelle mannen i den postulerade maktordningen kan aldrig anklagas för de nämnda sakerna och anses också ofta som moraliskt oklanderlig.

  4. michael skriver:

    Bra skrivet Susanna inte mycket att tillägga eftersom igenkänningsfaktorn tyvärr är hög.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.