R.I.P. H.R. Giger

hrgigermaskeH. R. Giger

Min första kontakt med den store H. R. Giger var fotografierna till Deborah Harrys soloalbum Koo Koo:

hr_giger_debbie_III hrgigerdebbieharry_giger hrgigerkookoo-10

Deborah Harry/H.R. Giger, Koo Koo

Jag var tretton år och bilden med de fyra, enorma nålarna som perforerade Harrys huvud var vacker, skrämmande och oerhört fascinerande. Antagligen grundades min fäbless för en blandning av skönhet och skräck just där och då. H. R. Giger har allt sedan dess tillhört mina absoluta favoriter. De lockande och samtidigt mardrömslika scenerierna med biomekaniska varelser involverade i kannibalistiska, sexuella akter utövar en motbjudande dragning på åtminstone mig som betraktare. Giger berättade om sin fascination och rädsla för kvinnan och sexualiteten och beskrev det som en rädsla för att bli levande uppslukad.

Gigers stora genomslag som konstnär kom med Alien-filmerna och hans design för det huvudrollsinnehavande monstret:

hr_giger_alien_V

Gigers betydelse för skräckkonsten kan inte underskattas och han är redan djupt saknad. Jag har alltid haft en dröm om att besöka Giger Bar på Château St Germain i Schweiz. Vem vet, det kanske blir av någon gång…

Läs också Fredrik Strages artikel om H. R. Giger.

Please like & share:

Om Susanna Holmén Waris

Susanna Holmén Waris, född 1968 i Salo, Finland, civilingenjör från KTH och frilanskonstnär som arbetar inom järnvägen. Bloggen handlar om allt från konst, politik och vetenskap till mode, humor och personliga erfarenheter. Välkommen!
Det här inlägget postades i feminism, goth, Inspiration, Konst, kultur, musik, Okategoriserade, skräckkonst och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.