Ladislav Bielik, Peter Bielik, Warszawapaktens invasion av Tjeckoslovakien 1968, upphovsrättens usurpering och Ryssland vs. Ukraina
Vem är Ladislav Bielik, undrar du kanske. Samtidigt som du redan vet svaret: återigen en av de obemärkta personer som Vladimir Oravsky under åratal ihärdigt försökt lyfta fram från en obskyr glömska.
Så är det även den här gången och även den här gången bör personen i fråga, liksom även hans sak, få åtminstone så mycket strålkastarljus på sig som var och en av de dokusåpadeltagare som håller på att sänka svenska tidningar under det som bör hållas för anständighetsnivå.
Jag är nära på säker på att du har kommit i kontakt med Ladislav Bielik flera gånger tidigare, utan att veta om det. Han är nämligen fotografen bakom en radda minnesvärda fotografier från Warszawapaktens militära invasion av Bratislava i augusti 1968. Bilderna är spridda över hela världen och trycktes och fortfarande trycks i en mängd pappersburna liksom webbaserade tidningar och tidskrifter.
Bielik var född 1939. Han var anställd som tidningsfotograf fram till år 1975. Då tvingades han, liksom många andra som stödde Pragvåren 68, att lämna sin arbetsplats, och uteslöts även från det tjeckoslovakiska journalistförbundet. Men han hade ändå tur, eftersom han var tillåten att verka som frilans. Bielik dog tillsammans med fem andra, när han år 1984, bara 45 år ung, bevakade en biltävling nära Ungerns huvudstad, Budapest.
Hans yngsta son Peter föddes 6 år efter brödrafolkens invasion av Tjeckoslovakien 1968, och följaktligen visste han fram till år 1989 nära på ingenting om sin fars berömda fotodokumentation. Det året fann han en maläten och mögelangripen väska i deras källare, fylld med pappas originalnegativ från den frihetskväsande ockupationen. I november samma år valdes den världsberömde regimkritikern Václav Havel till Tjeckoslovakiens president, så man skulle kunna säga, att även den här gången slutade kampen om ljuset, lyckligt.
Så var dock inte fallet, inte när det gällde Peter Bieliks kamp om pappans återupprättelse. Några av pappans bilder var nämligen spridda över världen och användes flitigt även av välrenommerade redaktioner, utan att dessa angav fotografens rätta namn. Inte så sällan uppgavs något annat namn som fotografiets upphovsman, och familjen Bielik fick inte en enda krona för bilderna. Det värsta av allt var dock, att fotografierna presenterades på ett vis som var allt annat än rättvist åt Ladislav Bieliks mästerliga fotodokumentaristiska konstnärskap.
Jag håller på att sammanställa en bok och en app i vilka ingår även Ladislav Bieliks fotografier, och jag tänker på vad sonen Peter skrev till mig: ”… Jag insisterar på att du använder dig bara av de bilder som du får direkt från mig, och inte de som du finner på nätet. Eftersom där figurerar bara kvalitativt undermåliga kopior, dessutom med missvisande beskärning. Jag vill att pappas verk bevarar sin höga kvalité.”
Peter processade inte mindre än fem långa år med den ledande tyska nyhetsbyrån Deutsche Presse-Agentur, (DPA), om rättigheterna till en av pappans bilder. På ena sidan han, på den andra DPA, med en nära på oändlig jurist- och advokatstab. Peter vann. Copyrighten är sedermera hans. Så fungerar det tyska rättsväsendet.
Är därmed striden om denna äganderätt ur världen? Ingalunda. Det senaste var att Peter vann i tingsrätten mot en mäktig slovakisk tidning som vägrar att respektera hans äganderätt. Tidningen och dess juridiska stab överklagade domen.
På webbsidan http://august68.sk/ säljs T-shirts med Ladislav Bieliks berömda fotodokument. All eventuell försäljningsvinst, går enligt Peter, till årliga utställningar som erinrar om Warszawapaktens kränkning av tjecker och slovaker. Och sånt bör vi påminnas om. Inte minst i tider när Rysk överhet tror sig ha rätt att styra och ställa. Den här gången i Ukraina.
© vladimir oravsky
