Pride

Jag hade tänkt att förbigå Pride, prideveckan och allt därtill hörande med komplett tystnad. Jag har alltid set det som självklart att vi alla, oavsett kön, sexuell läggning, hudfärg, religion etc etc är människor som är lika mycket värda och som ska ha samma möjligheter och skyldigheter (självklart i mån av var och ens förmåga). Detta anser jag fortfarande. Jag märker dock att hetsandet och polariseringen har börjat bita på mig och detta ger sig till känna i det här fallet som ett allmänt ointresse, för att säga kyla, inför spektaklet.

Olika politiska krafter har sedan decennier, med tilltagande styrka, delat upp människor i grupper baserade på deras medfödda egenskaper och därefter piskat upp en konflikt mellan dessa grupper. Jag tänker  nu inte på SD främst, utan den farligare varianten; den som har stöd hos stora delar av media, inom flera etablerade partier, inom akademierna och skolan, samt en hel del andra institutioner. På senare tid har de här politiska krafterna och även den extremism som frodas på vänsterkanten till och med kommenterats av skribenter i etablerad media (DN/Håkan Boström, SvD/Paulina Neuding, Magasinet NEO/Ivar Arpi). De på ytterkanten på vänster-höger-skalan har sökt elda upp ett ”klasshat” (Åsa Linderborg exempelvis) och de som bekänner sig till radikalfeminismen söker vidga klyftan mellan män och kvinnor och skapa motsättningar dem emellan. De intresektionellt intresserade delar upp mänskligheten i maktpyramider på grundval av de medfödda egenskaperna och människor kategoriserade på detta vis ställs mot varandra. Bränslet, näringen är kategorisering och konflikt.

I veckan har framför allt två enskilda exempel från det identitetspolitiska universumet gett mig en mycket fadd smak i munnen. På Twitter såg det ut så här:

humor humorcisslaktarsaga

Bloggen Toklandet/WTF rapporterar ständigt från de mörkare skrymslena av internet och i exempelvis detta inlägg finns en störtflod av liknande djupsinnigheter. Konversationen ovan och mycket mera finner ni här.

Jag brukar sällan skriva om privatpersoner som jag inte anser vara makthavare i en eller annan mening, men Toklandet/WTF motiverar i detta inlägg föredömligt varför detta ändå kan vara motiverat. Detta handlar inte längre om enstaka galningar i periferin, de här teorierna genomsyrar stora delar av den makthavande sfären i Sverige. Jussi H lundell har berört samma tema här.

Idag hamnade en länk i blickfånget när jag slöscrollade runt på Facebook. Just när jag trodde att Aftonbladet omöjligt kunde sjunka lägre. Jag vill ytterst ogärna ge den här dyngan i pixelformat någon som helst reklam eller klick, men det tycks omöjligt att undvika sådant om man vill kommentera morasen som pågår, fostrad som jag är i att ha belägg och referenser för påståenden.

”Stackars kränkta vita heterosexuella man.

Det är så synd om dig som inte har en heterosexfestival att besöka den här veckan.

Så synd om dig som inte har en heterosexparad att gå i på lördag för att hylla din testosteron­fyllda manlighet.

Så hemskt att inte du kan få en alldeles egen stolthetsfest för att visa upp din straighthet offentligt.

Stackars kränkta vita hetero­sexuella man så underlägsen du måste känna dig den här veckan. Överallt homosexuella och andra som förtrycker dig, får dig att känna dig mindervärdig och lägre stående.

Överallt homon, bin, transpersoner, ja till och med heterosexuella kvinnor som inte ger dig det utrymme som just du för­tjänar för att hävda din särställning i vårt samhälle.

Din särställning som just man, vit och heterosexuell. Och kränkt.

För visst är det så du känner det, kränkta vita hetero­sexuella man? Förtryckt, förnedrad, stampad på?”

Spyan är både rasistisk och sexistisk, djupt föraktfull och hatisk. Skribenten anser sig också (gissa varför?) berättigad att generalisera gällande vita, heterosexuella män i allmänhet. Som vi vet är detta enbart tillåtet mot just gruppen vita, heterosexuella män, då de har definierats som den grupp som befinner sig på toppen av den hopsnickrade maktpyramiden, oavsett vad. Allt enligt de numera så obegripligt populära, marxistiskt influerade, postmoderna maktteorierna. (Vi minns alla Heterohatets dag, något som mansutredaren Inti Chavez Perez deltog i när det begav sig.)

Hat, hat och mera hat. Splittring och mera splittring. De enda som gynnas av detta är extremisterna och maktgalna politiker, näppeligen de grupper man från början menade sig måna om. Så parta på för min del, men be mig inte att engagera mig.

 

Please like & share:

Om Susanna Holmén Waris

Susanna Holmén Waris, född 1968 i Salo, Finland, civilingenjör från KTH och frilanskonstnär som arbetar inom järnvägen. Bloggen handlar om allt från konst, politik och vetenskap till mode, humor och personliga erfarenheter. Välkommen!
Det här inlägget postades i blodtryckshöjare, feminism, genus, genusvetenskap, identitetspolitik, jämställdhet, journalistik, Okategoriserade, politik, religion och har märkts med etiketterna , , , , , , . Bokmärk permalänken.

22 svar på Pride

  1. Pelle2 skriver:

    Ja, jag blev verkligen spyfärdig när jag läste skiten i Aftonbladet. Varför kan han inte fokusera på det positiva med Pridefestivalen och tror han verkligen att det bara är vita män som har negativa synpunkter på denna ?
    Förmodligen gör han inte det men vita män är som bekant den enda gruppen som man kan hata helt öppet och i vissa kretsar dessutom bli hyllad för det.
    Personligen bryr jag mig inte ett skit om pridefestivalen. Låt dom som går dit göra det och hoppas att dom får det kul.Tror också att behovet av festivalen är något överspelat. Samhället har ju accepterat HBTQ-personerna och de flesta har inget problem med dom.

  2. Pingback: Det är inte bara i Sverige som idioterna frodas på twitter | WTF?

  3. Bertil Rolf skriver:

    Tack för en sansad röst!
    BR

  4. Magnus skriver:

    Om den som skrev den tiraden i Aftonbladet tror att det fungerar som ironi, så misstar hen sig rejält. Det handlar bara om hat och en låg, sunkig önskan att ’sätta de där strejta vita gubbarna på plats’.

    Och med vänner som Joanna Rytel, Katarina Wennstam eller Lady Dahmer behöver den svenska mediefeminismen och HBT-rörelsen inga fiender längre, den fixar backlashen alldeles på egen hand.

  5. Fredrik skriver:

    Jag förstår inte ens terminologin, vad är cissexism? Jag får bara en surrealistisk känsla när jag läser twitterinläggen, det känns som om jag antingen hamnat i förskolans sandlåda alt. på ett universitets mest obskyra kurs där man diskuterar fitthårets eventuella förtjänster som energikälla för att producera el så man slipper patriarkaliska magneter (eller nåt).

    • Kjell skriver:

      ”cis”, en förkortning av ”cisgender” eller ”cissexual”, betyder tydligen ”icke-trans”. ”cisman” blir då en man som inte är trans. Ordet ”cis” kommer från latinet där det som prefix har motsatt betydelse till ”trans-”. Allt enligt Wikipedia.

      Och ja, visst finns det likheter mellan sandlådan och vissa akademiska kurser…

      • Kjell skriver:

        Jag kom på en sak… HB i HBTIQ är oberoende av trans/icke-trans. Man kan alltså vara transsexuell likväl som cis SAMTIDIGT som man är gay, bi, eller hetero.

        Eftersom ”cismän” nästan undantagslöst används i nedvärderande syfte, undrar jag om de ”goda” feministerna tänkt på att de då även hackar på cismän som är gay?

      • Magnus skriver:

        Uppfattar att cis-oftast används för att indikera att en person eller en grupp sätter likhetstecken mellan ”riktig man, riktig kvinna” och ”född och uppfostrad till man resp kvinna, med rätt slags könsorgan och kläder”. Transkvinnor ses alltså som en slags oärliga typer, snyltare eller i värsta fall Patriarkatets femtekolonnare: de har aldrig egentligen betalat priset för att vara kvinnor i ett manssamhälle, resonerar man. Vare sig personen ifråga har opererat sig, tänker göra det, kanske socialt har levt som kvinna utan operation – eller inte. ”Du har inte rätt kön, du kan inte förstå oss”. Och det här är en mycket vanlig attityd bland svenska feminister.

        Logiskt borde det betyda att transmän (dragkings eller ftm-könsbytare) också är förrädare mot kvinnorna, men den konsekvensen dras inte så ofta.

    • Susanna Varis skriver:

      Nej, det är knappt jag heller förstår. Cis är, vad jag förstått, att man är entydig i sin sexualitet, sin genus (det sociala könet) och det biologiska könet. Mao; är du en heterosexuell man och ditt sociala uttryck, så att säga, faller inom normen för heterosexuell man så är du cis. Rätta mig gärna om jag har fel, för jag är inte alls helt säker på detta. Att man återigen bara reproducerar de normer man säger sig vilja bekämpa ingår ju i paketet för den här sortens rörelser.

  6. Kjell skriver:

    ”Humor som är så fett förtryckande oftast leder till mord och mer förtryck”? Jaha, så med stor sannolikhet kommer någon snart att dödas pga skämtet? Snälla nån…

    Sedan kan man applicera samma skruvade överkänslighet för ord på den vidriga AB-artikeln om ”vita kränkta män”: Vad är en ”vit” eller en ”man” då? Med ”vit” menas tydligen, enligt den senaste ”forskningen”, någon ”icke-rasifierad”. ”Man” då, menar man det biologiska könet eller genuset? Är det meningen att hela befolkningen ständigt ska ta kurser i genusvetenskap för att hålla sig uppdaterad om de senaste rönen? Att säga eller skriva en random mening som handlar om människor kommer sedan inte att vara enkelt, eftersom man måste börja med en maktanalys, sedan stryka/ändra det som KAN upplevas som ”kränkande” av individer som ingår i grupper med låga maktpoäng (som förstås är ett snitt och kan ligga såväl under som över individens), och som bonus lägga till lite elakheter om individer som har högst maktpoäng (ni vet vilka!) för att utjämna maktbalansen?

    Artikeln skrevs tydligen för att några hade mailat om varför Pride och en del annat behövs. Jaha, får någon inte ställa en enkel fråga, eller ifrågasätta, utan att kallas ”förtyckt”, ”förnedrad”, ”stampad på”, eller ”kränkt”? Kan inte skribenten ge ett hövligt svar, hur viktig han än anser kampen vara.

    För mig är det självklart att HBTIQ (jodå, det har tillkommit ett I) och alla andra varianter har precis samma rättigheter som hetero. Vill man ”komma ut” med detta, fine. Vill man fira det med en parad, jättebra. Men när det kommer till nedvärdering och hat av de som inte ”förstår” kampen, och totalitära ideer om att HBT-människor SKA ”komma ut” i den goda kampens namn, då går man över gränsen. Då får man hat tillbaka, vilket inte gynnar de man säger sig vilja skydda.

    Kan en del av den här kampen vara något som pågår bara för att ha något att kämpa för, även om det inte längre behövs i samma utsträckning? Alltså ett sätt att känna sig viktig, tillhörig, och inte minst god?

    • Susanna Varis skriver:

      Koderna i de här sekterna är mycket komplicerade, som sig bör.
      Jag vänder mig också mot hatet som frodas i de här kretsarna och som motiveras med just en underdog-position i nämnda maktpyramider.
      Jag tror absolut att det ligger en hel del i det du skriver sist där.

  7. dolf skriver:

    Jag håller på med ett inlägg som rör både mansutredningen och Inti (Ninni har redan tagit upp saken i Regeringen lyssnar, jag tiger | Genusdebatten, men jag kommer också att ge min vinkel på det). Undrar därför om du har någon källa på Intis deltagande heterohatets dag. Det kan jag bara inte förbigå.

  8. Conlon skriver:

    Tja, marxismens drivkraft är ju som bekant motsättningar. Finns där inga reella får man skapa fiktiva..

    http://polytempik.blogspot.se/

  9. dolf skriver:

    på tal om backlash, jag blev sur: Pride and Shame | Genusdebatten

  10. Maja skriver:

    Stämningen i media är helt galen, jag skrev åxå ett inlägg då jag läste detta
    http://blogg.vk.se/Mexan/2014/08/01/nar-varlden-snurrar-kring-sexualiteten/

    andra som skrivit generellt om Pride med insikt
    http://ilansade.com/2014/08/03/om-pride-och-svensk-konsensus/
    Dick från 2011 är också relevant

Lämna ett svar till Kjell Avbryt svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.