Förskolans motverkande av könsroller

Det är känt sedan länge att förskolan ska motverka traditionella könsroller enligt läroplanen:

”Förskolan ska motverka traditionella könsmönster och könsroller.
Flickor och pojkar ska i förskolan ha samma möjligheter att pröva och utveckla förmågor och intressen utan begränsningar utifrån stereotypa könsroller.

Skollagen föreskriver att utbildningen i förskolan ska, varhelst den anordnas, vara likvärdig.”

Men hur går detta med att motverka traditionella könsmönster och könsroller ihop med att ha samma möjligheter att pröva och utveckla förmågor och intressen utan begränsningar?

Hur passar de barn vars intressen sammanfaller med det som kallas för traditionella könsmönster in i den här ordningen?

Förskolan i Uppsala visar sig inte ha klarat de genuskrav som ställs i läroplanen.

”Förskolan i Uppsala klarar inte genuskraven. Det gör att alla barn inte får samma möjlighet att utvecklas. Skolinspektionen är kritisk och kräver nu en uppryckning.

I augusti i år gjorde Skolinspektionen tillsyn vid Uppsalas förskolor för att kontrollera hur arbetet för att motverka traditionella könsmönster sköts.”

Det verkar alltså direkt handla om att motverka traditionella könsmönster. Som tjej ska du inte intressera dig för att leka med dockor och klä dig i prinsessklänning och som pojke ska du inte intressera dig för att leka med bilar eller annat ”manligt kodat”, är det så det fungerar i praktiken? Om inte, hur?

”– Det är krav i läroplanen och de handlar mycket om att man ska ge barnen samma möjligheter att utvecklas oavsett om man är pojke eller flicka. Utifrån de svar vi fått i våra intervjuer med personal och föräldrar så ser vi att det här är ett område som måste utvecklas i Uppsala kommun, säger Magdalena Molin, som är utredare vid Skolinspektionen.”

Vad betyder ”samma möjligheter att utvecklas”? Att alla, oavsett vad de är intresserade av, får samma möjlighet att utveckla sina intressen eller att alla ska utvecklas likadant (= likformigt, hålla på med samma saker)?

”Men Skolinspektionens tillsyn visar att de flesta förskolor inte gör några analyser av hur personalen bemöter barnen i genusfrågor. Kommunen har heller inga utarbetade strategier för att omsätta läroplanens krav i praktiken och arbetet på förskolorna är inte medvetet inriktat på att motverka traditionella könsmönster.”

Det kanske finns hopp om förskolorna ändå?

”Kommunalrådet Cecilia Forss (M) som är ansvarig för förskolan har inte läst rapporten. Men hon tar Skolverkets kritik på allvar.
– Vi politiker har nog varit av uppfattningen att det här har varit ett prioriterat område som man arbetat aktivt med inom förskolan så man blir ju lite förvånad. Vi kommer att ta upp det här med våra tjänstemän, säger hon.

Hon är inte insatt i hur förskolorna arbetar med frågorna och gör en liten reservation för att det kan finnas missuppfattningar mellan kommunen och Skolinspektionen som påverkat resultatet av utvärderingen.
– Men grundregeln är att vi tar deras kritik på allvar. Gör vi inte tillräckligt så måste vi rätta oss, säger hon.

Vad anser du själv om kraven?
– Det är absolut en viktig fråga som betyder mycket för varje barns utveckling resten av livet, säger Cecilia Forss.”

Det är klart, läroplanen måste följas, men att ett moderat kommunalråd anser att en radikalfeministisk och socialkonstruktivistisk flumtes betyder mycket för varje barns utveckling resten av livet är bekymmersamt.

”Det anser också Kristina Andersson, lektor i didaktik vid Uppsala universitet som forskar om genusperspektiv på undervisning i förskola och skola.
– Jag anser att det är oerhört viktigt att det lilla barnet får möjlighet att prova på många olika saker. Bredd och mångfald stöder varandra så det är viktigt att både få sjunga, bygga och konstruera. Barn som provar på många olika saker stimulerar hjärnan på många olika sätt och det stöder framtida förmågor, säger hon.

Om barnet uppmuntras att bara syssla med några saker och får mycket positiv respons på det så kommer barnet att ha svårare att vara flexibel som vuxen.
– Vi blir socialt tränade i vad som är möjligt att göra. Därför är det viktigt att skolan är en plattform som erbjuder många olika utvecklingsmöjligheter för både pojkar och flickor, säger Kristina Andersson.”

Om det handlar om att prova på olika saker är väl allt frid och fröjd, det borde alla vara förtjänta av, men tanken är ju att man ska ”motverka traditionella könsmönster”, alltså aktivt motverka vissa val.

”Hon anser att det finns mycket kvar att göra och tar gymnasieelevers val av utbildning som exempel. Där gör killar och tjejer ofta traditionella yrkesval.
– Intresset för att motverka könssegregering går i vågor. Men det är svårt att få till ett genomgripande arbete. Om vi vill ha ett samhälle där människor ska kunna göra det som är möjligt för just dem så kan man inte avgränsa deras möjligheter som barn på grund av deras kön, säger Kristina Andersson.

Om tre månader ska Skolinspektionen följa upp kritiken som riktats mot Uppsala kommuns genusarbete i förskolan.”

Japp. Här kommer vi till kärnan: motverkandet. Man vill dock både motverka tjejers och killars traditionella yrkesval, men också segregeringen. Lyckas man fullt ut med den första ambitionen så torde det leda till en lika segregerad arbetsmarknad, bara på ett annat sätt. Lyckas man med den andra ambitionen, har ju alla traditionella val inte motverkats. Är det då viktigt att motverka varje persons traditionella val, eller bara någras? Var går gränsen?

Om det enbart handlar om att erbjuda fler alternativ så ska det stå så i läroplanen.

Tillägg:

Hur länge ska utbildningar som leder till förr mansdominerade branscher som juristlinjen börja betraktas som könsstereotypt kvinnliga? Ca 70 % av de studerade inom högre utbildning är kvinnor. Vid vilken punkt ska vi börja motverka den könsstereotypen och försöka fösa in kvinnor i de yrkesorienterade utbildningarna istället?

Please like & share:

Om Susanna Holmén Waris

Susanna Holmén Waris, född 1968 i Salo, Finland, civilingenjör från KTH och frilanskonstnär som arbetar inom järnvägen. Bloggen handlar om allt från konst, politik och vetenskap till mode, humor och personliga erfarenheter. Välkommen!
Det här inlägget postades i blodtryckshöjare, feminism, genus, genusvetenskap, identitetspolitik, jämställdhet, medier, Okategoriserade, politik, pseudovetenskap, religion, skolan och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

15 kommentarer till Förskolans motverkande av könsroller

  1. Kristian skriver:

    Hade vi inte en gång något som kallades ”borgerlighet,” dvs ett eller flera partiet som inte var mer eller mindre socialdemokratiska eller socialistiska? Har jag hittat på det? Kan de inte försöka att säga något som inte är en upprepning av postmodernistiska floskler från vänster?

    Och sen undrar M varför de tappar röster.

    Som du har sagt här flera gånger, där det står ”normkritik” får man läsa ”normbyte.”

  2. Pelle2 skriver:

    Precis som du skriver så är det ju så att om tjejerna efter genusindoktrineringen väljer traditionellt manliga yrken och män traditionellt kvinnliga så har man ju bara ersatt en stereotyp med en annan.Vad har man vunnit då ?
    På samma sätt handlar ju deras normkritik om att ersätta de befintliga normerna med deras genuskodade normer. Skall man inte då utsätta dom normerna för normkritik och sedan kan man hålla på så i all evighet ?
    Fast i det fallet vill dom väl inte ha någon normkritik för deras normer är ju mycket bättre än de befintliga för att könsmaktsordningen,intersektionaliteten,patriarkatet och strukturerna ;-).

    Hur som helst är det otäckt att de här sociala experimenten får fortsätta. Ingen vet vad det kommer leda till men jag tvivlar på att det är något bra…

    • Susanna Varis skriver:

      Ja, det är – återigen – skrämmande. Sociala experiment i namnet av sk jämställdhet, vilket bara är ett ord kidnappat till att betyda implementering av radikalfeministisk ideologi.

  3. dolf skriver:

    Detta ämne uttryckte jag något mindre smickrande om i Sexistiska Syokonsulenter, Sura Uppstötningar, Underbar Uppfostran Del II – Skolans SYO-svek | Genusdebatten och följde sedan upp med Den ultimata uppfostran: En avslutande rapning på mina sura uppstötningar | Genusdebatten där jag för ett mer logiskt resonemang om vad som borde vara grundpremisserna för en uppfostran.

  4. Hans Odeberg skriver:

    Talet om att motverka könsroller, krossa normer och så vidare gör mig lite motvalls. Det har lite av antirasismens självgodhet och korstågsmentalitet i sig. Men om vi vänder på det till att vara för något istället för att vara emot, så kan pillret bli lite mindre beskt att svälja.

    Jag har själv barn, som i vissa avseenden är annorlunda. I en liten by där ”alla” spelar fotboll eller rider så kan det bli lite olustigt när en pojke intresserar sig för traditionellt kvinnliga sysslor som gymnastik, teckning, syslöjd eller volleyboll. Där ser jag gärna att skolan hjälper till.

    Vi människor är flockdjur, vi gör för det mesta som de runtom oss gör. I de få fall vi bryter emot normen gör vi även det gärna i grupp – finns det något mer homogent än en klick svartklädda kulturavvikare? Att skolan lägger energi på att visa sin fårskock att det finns andra alternativ tycker jag är bra. Idrottslärare skall erbjuda alla att spela boll, och alla att träna redskapsgymnastik (ja, i min ungdom var detta rätt könsuppdelat, till den flickas förtvivlan som älskade fotboll). Yrkesvägledare skall visa på alla spännande val som finns: påpeka för arbetarungar med läshuvud att det går att läsa vidare till läkare, påpeka för akademikerungar med praktiskt handlag att det inte är något fel med att bli hantverkare.

    Men i Sverige kan vi väl inte göra något lagom. Från att visa på möjligheter att ta nya vägar, går vi snabbt till att stänga de gamla vägarna så folket tvingas dit vi vill ha dem. Och där får vi protestera närhelst tendenserna syns: kvoteringar, pappamånader.

    • Susanna Varis skriver:

      Jag har inga som helst problem med att man erbjuder alternativ och uppmuntrar de intressen som ungarna har, det jag har problem med är att man ska motverka vissa intressen. Skolan borde just fokusera på att erbjuda alternativ, men i läroplanen står det att man ska motverka vissa sorters val. Självklart ska man uppmuntra icke-stereotypa val också, men inte enbart.

  5. Pelle2 skriver:

    Ooops.Det blev något tekniskt fel så det är därför jag postade två ganska lika inlägg.Du kanske kan ta bort ett av dom Susanna ?

  6. Kjell skriver:

    Tja, det handlar väl om den gamla kamp-doktrinen från vänster… Ont ska med ont fördrivas, ändamålet helgar medlen, osv. Men eftersom man hela tiden talar om den neutrala termen ” jämställdhet”’ undrar jag hur mycket Medelsvensson egentligen inser detta? Måhända har pedagogerna på en del förskolor, som denna, insett det och gjort motstånd.

  7. Pingback: Uförsbacken | Löjesguiden

  8. Jonte skriver:

    Sett ur genuspedagogernas perspektiv är det hela väldigt enkelt. Eftersom de är religiöst övertygade om att alla föds som blanka blad och att det endast är omgivningens påverkan som gör att flickor och pojkar beter sig olika så ses alla skillnader mellan pojkar och flickor alltid som ett resultat av kulturellt förtryck som måste korrigeras. Har man en totalt socialkonstruktivistisk världsbild så kan jag förstå att man tänker så.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.