En kväll vid Nobelparken

Så här såg Ferdinand Bobergs vision för ett Nobelpalats i Nobelparken ut:

boberge6c45102-d4fe-11e3-9714-bc305bdeeac3 boberge6fd9a04-d4fe-11e3-9714-bc305bdeeac3

 

Visst ser det ut som något ur Sagan om Ringen?

 

boberge73a4805-d4fe-11e3-9714-bc305bdeeac3 boberge79aad4d-d4fe-11e3-9714-bc305bdeeac3Bilder från Yimby, där det även finns massor med intressanta detaljer kring denna vision samt andra.

Mycket filmiskt var det också när jag ikväll hade förmånen att besöka Israels ambassad, som nu ligger i den byggnad (f.d. Skogsinstitutet) som istället finns på platsen:

ambassad800px-Gamla_SkogsinstitutetambassadindexVi fick även träffa ambassadören, Isaac Bachman, som vi under ett par timmar fick höra berätta om Israel, landets relationer med Sverige, antisemitism och de olika konfliktbilderna i Mellanöstern, bland annat. Herr Bachman var mycket trevlig och det hela var mycket intressant. Vi hade även möjlighet att ställa frågor. Tyvärr kunde jag inte ta några bilder, eftersom säkerhetsreglementet förbjöd medhavd elektronik inne på ambassadområdet. Mot slutet fick ambassadören skynda iväg till en intervju med SVT, antagligen på grund av detta:

bachman992Israels ambassadör: ”Ett starkt missnöje” Foto: Scanpix

Israels UD har alltså kallat hem sin ambassadör i Sverige för överläggningar. Som bekant har ju den nya regeringen rivstartat med symbolpolitiken även i Mellanöstern med att erkänna Palestina som stat.

Vårt besök avslutades med utsökt israelisk buffé. Hur det blir med relationerna mellan Israel och Sverige (och Israel och Europa) lär framtiden utvisa.

DSC_0618-50SVT-intervjun i sändning.

– : – : – : –

Fnordspotting om Palestina, Palme och socialdemokratisk utrikespolitik här.

Sanna Rayman om precis vad det handlar om, att positionera sig hemmavid här

Please like & share:

Om Susanna Holmén Waris

Susanna Holmén Waris, född 1968 i Salo, Finland, civilingenjör från KTH och frilanskonstnär som arbetar inom järnvägen. Bloggen handlar om allt från konst, politik och vetenskap till mode, humor och personliga erfarenheter. Välkommen!
Det här inlägget postades i historia, kultur, politik, samhällsplanering och har märkts med etiketterna , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

6 svar på En kväll vid Nobelparken

  1. Jan E skriver:

    Staten Israel spottar och fräser och kallar teatraliskt hem sin ambassadör. Men Sverige kan vara lugnt ty sanningen är att Sverige inte behöver Israel, medan Israel mycket snart kan komma att behöva de vänner man kan få. Den aggressiva bosättarpolitik man bedrivit under många år faller helt enkelt inte i god internationell jord, och till och med den reflexmässiga bundsförvanten USA börjar nu tappa tålamodet.
    Erkännandet av Palestina är iofs helt logiskt, dock kommer detta inte leda någon vart eftersom de som har makt att genomdriva en tvåstatslösning inte kommer att göra det. Men som symbolhandling är erkännandet välkommen.

    • Susanna Varis skriver:

      Situationen är dock mera komplex än den symbolpolitik regeringen för. Jag anser att erkännandet sker för tidigt. Parterna är inte mogna för det. Styrkeförhållandena är skeva, men det finns inte ett entydigt offer och en entydig förövare här. Du är inne på något när du skriver att Sverige inte behöver Israel, just därför tror sig regeringen kunna positionera sig hemmavid med ett sådant här agerande, utan att tänka på de konsekvenser det medför för de inblandade parterna. För övrigt behöver Sverige Israel, det finns handelsförbindelser och jobb att förlora. Kanske har man tänkt sig att ersätta dem med offentligt finansierade jobb i välfärden? Erkännandet av Palestina ser jag inte alls som logiskt. Staten har aldrig existerat och uppfyller inte de folkrättsliga krav som krävs för ett erkännande. Det finns inte en (1) stabil regering och denna har inte kontroll över det territorium som avses. Snarare kan det här erkännandet försvåra processen. Tvåstatslösningen är inte alls en entydigt accepterad lösning för palestinierna, starka krafter där vill inte se något Israel överhuvudtaget.
      Detta är ju förstås också ett lite udda sätt att bedriva ”feministisk” utrikespolitik, som ju skulle baseras på dialog och diplomati – att belöna den sida i en konflikt som i detta nu (med stenkastning in på förskolor mm) står för långvariga (raketbeskjutningar i våras), aggressiva angrepp på sin motpart.

  2. Pelle2 skriver:

    Samarbetsregeringen gjorde en rivstart utrikes också med erkännandet av Palestina…

  3. Jan E skriver:

    Världssamfundet har i praktiken redan erkänt Palestina och därför är det helt logiskt att också Sverige gör det. Och enda anledningen till att Israel fortfarande tillåts ockupera och annektera denna palestinska stat är för att man har vapenmakt till detta och för att man backas upp av USA och i viss mån EU.
    Noterar att du inte med ett ord skriver om de illdåd som Israel har begått under åren och fortsätter att begå. Föreslår att du vid tillfälle studerar en karta över Västbanken. Den börjar mer och mer likna en ost eftersom Israel hela tiden knaprar i sig mer livsutrymme. Israel är angriparen och palestinierna är offer. Man måste vara blind om man inte ser det. Men denna blindhet är iofs vanlig bland Israels vänner.

    • Susanna Varis skriver:

      Bosättningspolitiken är förkastlig, men det förminskar inte det faktum att Palestina visat aggression långt innan några bostäder började byggas.
      Jag vill inte ge mig in i en diskussion om den här konflikten eftersom jag inte är part i den och anser mig inte kvalificerad. Den har pågått så länge jag minns och generation efter generation har vuxit upp med detta hat. Jag vet inte hur det någonsin kan lösas.
      Talande är väl att ämnet inte ens kan diskuteras här på hemmaplan utan att debattörerna hamnar i luven på varandra.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.