Den heta potatisen och årets stora valfråga (effektivt bortsopad under mattan) har gett upphov till funderingar hos undertecknad. Jag är själv invandrare, men kom hit från Finland när jag var elva år, då min mamma hade förälskat sig i en svensk man och fått ett bra arbete här. Jag har antagligen inte mycket gemensamt med en person som flytt från exempelvis krigets Syrien.
Ämnet är känsligt och kan inte debatteras alls i den trånga åsiktskorridoren, där allt annat än fri invandring betecknas som rasism. Från ena hållet framhålls att invandringen bara är av godo,utvecklande, behövligt och till nytta för landet, från andra målas skräckscenarier med en förestående undergång i ett multikulturellt kaos upp. Sanningen ligger antagligen i vanlig ordning någonstans mittemellan.
Hur ser då invandringen till Sverige ut i dagsläget? Jag inleder undersökningen med en artikel hos SCB:
”Invandringen ökade med 12 procent under 2013, och ligger på den högsta nivån någonsin. Förklaringen är huvudsakligen att invandringen av medborgare från Syrien och Somalia ökade med drygt 13 000 personer jämfört med 2012. Syriska medborgare var den näst vanligaste gruppen som invandrade till Sverige, efter återvändande svenska medborgare.”
Oroshärdarna i världen gör att invandringen år 2013 låg på den dittills högsta nivån. Största andelen av de inflyttade är återvändande svenska medborgare, 17, 7 %, följt av syriska 10,1 % och somaliska medborgare 9,5 %.
Källa: SCB
Sammanlagt invandrade 115 845 människor till Sverige.
Källa: SCB
I ovan diagram kan man se hur invandringen uppdelad på medborgarskapsland har sett ut mellan 2000 och 2013. Under 2013 uppgick antalet personer utan medborgarskapsland till 4300, en grupp som nästan tredubblats från året innan. Sju av tio av dessa var födda i Syrien.
De största invandringskommunerna:
Källa: SCB
”Invandring
För att räknas som invandrad i SCB:s statistik krävs att man har för avsikt att stanna i Sverige i minst tolv månader samt har uppehållstillstånd/uppehållsrätt (gäller inte nordiska medborgare) och folkbokför sig i landet. Nordiska medborgare behöver inte ha tillstånd för att invandra till Sverige.”
Källa. SCB
Dags att definiera begrepp med andra ord.
Asylsökande = Asylsökande är den som tar sig till Sverige och ansöker om skydd (asyl) här, men som ännu inte har fått sin ansökan avgjord. (Migrationsverket)
Flykting =
Enligt flyktingkonventionen, svensk lag och EU:regler är du flykting om du har välgrundade skäl att vara rädd för förföljelse på grund av:
- ras
- nationalitet
- religiös eller politisk uppfattning
- kön
- sexuell läggning eller
- tillhörighet till viss samhällsgrupp.
Förföljelsen kan komma från hemlandets myndigheter. Det kan också vara så att myndigheterna inte kan eller vill ge skydd mot förföljelse från enskilda personer eller grupper.
Den som får uppehållstillstånd som flykting kan begära att få en flyktingstatusförklaring; en internationellt erkänd status grundad på både FN:s flyktingkonvention och EU-regler.
Även den som inte är flykting enligt FN:s flyktingkonvention kan ha rätt till uppehållstillstånd som skyddsbehövande. Det finnas två kategorier av skyddsbehövande i utlänningslagen:
- alternativt skyddsbehövande (enligt EU-regler )
- övriga skyddsbehövande (enligt svensk lag)(Migrationsverket. Se mer om bl a alternativt – och övriga skyddsbehövande här).
Flyktingkvoten =
Det går inte att ansöka om att bli uttagen som kvotflykting; Sverige tar bara emot ansökningar från FN:s flyktingorgan UNHCR som gäller flyktingar och skyddsbehövande där UNHCR har bedömt att de varken kan återvända till sitt hemland eller leva i säkerhet i det land dit de flytt. Migrationsverket prövar sedan ansökningarna på samma sätt som andra asylansökningar. (Mer om detta här). (Migrationsverket)
Invandrare = För att räknas som invandrad i SCB:s statistik krävs att man har för avsikt att stanna i Sverige i minst tolv månader samt har uppehållstillstånd/uppehållsrätt (gäller inte nordiska medborgare) och folkbokför sig i landet. Nordiska medborgare behöver inte ha tillstånd för att invandra till Sverige. (SCB).
Uppehållstillstånd = En person som vill bosätta sig i Sverige och som är medborgare i ett land utanför EU måste söka uppehållstillstånd. De olika grunderna för uppehållstillstånd är: uppehållstillstånd som anknytning, – som arbetstagare, – som gäststudent, – för att man söker skydd (asyl) och – för besök (eller visum). EU-medborgare behöver inte söka uppehållstillstånd. Mer om detta här. (Migrationsverket)
Det totala antalet asylsökande 2014, 2013 och 2012. Källa: Migrationsverket
Källa: Migrationsverket
Under perioden 1980 – 2013 har sammanlagt 1 757 565 uppehållstillstånd beviljats. Det är förstås väldigt många. Med stor sannolikhet återfinns inte alla dessa personer inte i Sverige idag. In- och utflyttningen har nämligen sett ut som följer (inklusive prognos):
Källa: SCB. Kommentar: SCB:s prognos för den framtida invandringen ser något låg ut. I texten hänvisas till snart minskande asyl – och anhöriginvandring, samt minskande invandring från EU.
Jag kommer att fortsätta bena i allt detta när tillfälle ges. Vad kan man då dra för slutsats? Tja, att invandringen är mycket diversifierad och att antalet asylsökande från framför allt Syrien för tillfället ökar snabbt.
Det flyttar in väldigt många människor, men samtidigt flyttar en hel del ut. Hur många och vilka som väljer att stanna hänger förstås på flera faktorer. Integrationspolitiken, i den mån den funnits, har inte fungerat under decennier och det är hög tid för de styrande att ta dessa frågor på allvar. Många människor söker sig hit och problematiken med den icke-fungerande integrationen är uppenbar på många orter. Signalen Stefan Löfven sänder genom att avskaffa integrationsministerposten till förmån för en kombinerad justitie- och migrationsministerpost tyder inte på att man ser frågan som viktig.
Allt beror ju på vem som invandrar och vem som utvandrar, och vilken samhällsnytta och samhällskostnad de orsakar.
De flesta infödda är en samhällskostnad netto över livet, så det krävs väldigt speciella invandrare för att invandring ska kunna bli av samhällsnytta.
Invandrare från länder med högt HDI lämnar Sverige i högre grad än invandrare från länder med lågt HDI.
Samma sak med infödda svenskar. Det är större risk att de som kan klara sig på en konkurrensutsatt marknad och som inte kräver bidrag och andra samhällskostnader lämnar landet än personer som har svårt att klara sig utan hjälp och som medför kostnader för samhället de lever i.
Väldigt lite av mainstream-diskussionen handlar dock om ekonomiskt relevanta fakta och frågan ”hur?”, annat än ”mer jobb och bostäder”, som inte heller ges någon ”hur”-beskrivning.
Ett annat element i den sociala turismen, eller vad man ska kalla den, är rika eller halvrika pensionärer som bor i varma lågskatteländer under sina friska år och flyttar till Sverige när de börjar får svårare att klara sig på egen hand.
Ja, det finns alla möjliga ingredienser i statistiken.
Jag undrar vad som krävs för att räknas som ”återvändande svensk medborgare”. Över tjugo tusen återvändande svenska medborgare låter mycket. Jag var bosatt i Danmark i nästan 25 år, så jag torde ha räknats när jag åter folkbokförde mig här. Men jag skulle knappast räkna någon som varit borta ett år som au pair, eller studerat utomlands ett par år som utbytesstudent som återvändande. Inte heller någon som är bosatt utomlands specifikt för ett kontraktsarbete, även om det kanske rör sig om en eller två år. Enligt mitt eget tycke är en ”återvändande” en som hade flyttat permanent, utan att det fanns en avsikt redan vid flytten att komma tillbaka.
Men det måste ju finnas några formella kriterier som fastslår när någon verkligen blir en ”återvändare”. Ingen vid sina sinnes fulla bruk räknar de som kommer tillbaka från utlandssemester för ”återvändare”, men hur länge kan man vara borta utan att verkligen bli det?
Sen vill jag minnas att jag kollade på statistik i samband med en våldtäktsdiskussion för några år sedan. Och andelen svenskar som är utlandsfödda (enligt mig det bästa måttet på invandringen) uppgick då till ung 15%, inte riktigt 1,5 miljoner.
Det måste ju finnas en tidsgräns, men jag har inte hittat den.
Om du planerar att bo utomlands mer än ett år skall du flyttanmäla dig. Och anmäla dig igen som inflyttad när du kommer tillbaka.
Jag gissade på ett år. Har du någon källa till det här?
Det brukar då och då dyka upp i debatten att Sverige och Tyskland tar emot flest asylsökande i EU – det varierar lite med tiden vilket av länderna som tar emot flest.
Några intressanta skillnader finns dock mellan Sverige och Tyskland, bortsett från det uppenbara, att Sveriges folkmängd är ungefär en åttondel av Tysklands.
– Enligt Eurostat har Tyskland tagit emot ca 63% av ökningen av asylsökande i EU från Q1 2013 till Q1 2014.
– Tyskarnas backlog är också överlägset störst i EU: över 140 000 obesvarade asylansökningar den 31 mars 2014 (Figure 2).
– På sid 11 kan man se att 62% av Tysklands ”first instance decisions” är avslag.
– På sid 12, Table 9, framgår att Sverige är tvåa i EU när det gäller andel positiva beslut. Bulgarien toppar med 98%, Sverige 79%, Slovakien 70%, Malta 67%, Tyskland 38%, Frankrike 20%.
– Bland de länder som tar emot flest i absoluta tal, har Tyskland, Frankrike och Storbritannien en relativt låg andel positiva beslut (20-38%). De ligger högt främst för att trycket på dem är stort. Sverige ligger i topp till stor del för att vi har ett stort tryck och samtidigt är ett av de mest generösa länderna (vi får nästan lika många ansökningar som Frankrike, fler än Italien och Storbritannien, men en tredjedel av vad Tyskland får).
– Italien skiljer sig lite genom att de låter många stanna av humanitära skäl. I avvisningar ligger de på 37%, vilket är högre än Sveriges 21%. I absoluta tal tar vi emot 1.70x fler asylsökande än Italien.
– Italien har ca 61 milj invånare, Storbritannien 64, Frankrike 66 och Tyskland 80 miljoner. Sverige har ca 9.7 miljoner invånare. Bland de EU-länder som fick mer än 10 000 asylsökande under Q1 2014 ligger vi alltså helt i särklass när det gäller mottagande per capita – ca 820 mottagna per miljon invånare, jfrt med Tysklands 100, Italiens 77, Frankrikes 51 och Storbritanniens 20.
Tack för siffrorna!