Representativ mångfald är fint när det gynnar en själv…?

I dagens upplaga av allas vårt organ i moralisk uppfostran, DN Kultur, finns ett reportage om gay-komikern Moa Svan:

”Moa närde dock hela tiden en tanke på en egen talkshow där hon skulle blanda ståupp med intervjuer och samtal med gäster. När hon av en slump sprang in i Kungsbackakompisen och fotografen Beatrice Dekhordi Martinez blev ”Moa Svan med gäster” verklighet.

– Jag kom fram till att om jag ska göra min egen talkshow så måste det vara helt utifrån mina regler. Att jag jobbar med dem jag vill och bara bjuder in folk jag är genuint nyfiken på. I början visste jag inte om en jävel skulle vara intresserad, men att jag nu har hållit på i två år visar att många är det.

Samtliga som jobbar med showen är kvinnor och endast kvinnor, som exempelvis Nina Hemmingsson, Nour El Refai, Alexandra Pascalidou och AIK hockeys damlag, har gästat den under åren. I början fick Moa ofta rådet att satsa mer på en ”bred publik”, det vill säga en manlig publik.

– Jag har medvetet valt att bjuda in kvinnor för att de ofta annars blir utestängda inom humor och medier. Och nu ifrågasätter ingen det längre faktiskt. Att de har slutat med det ser jag som ett bevis på att jag faktiskt har åstadkommit något. Jag får flera mejl från tjejer som vill vara gäster eller köra standup på showen. Oftast är det ju män som känner sig manade att låta en veta vad de tycker. Att i stället tjejer hör av sig för att de känner sig peppade känns jävligt häftigt.”

Att göra exempelvis en talkshow helt utifrån de egna reglerna och där man bjuder in folk som man är genuint intresserad av tycks enbart vara ett privilegium man kan åtnjuta om man tillhör rätt, ”underrepresenterad” eller ”förtryckt” grupp. Att göra samma sak som man är numera i det närmaste otänkbart. Att artister som nomineras till priser, spelar på festivaler eller bjuds in till talkshower skulle bli detta eftersom de var de mest talangfulla eller intressanta är väl såå last Century, nu gäller det att ha rätt kön, rätt etnicitet och rätt sexuell läggning samt – identitet. Tillhör man det nya frälset som kan dra något av diskrimineringskorten, som Moa Svan, kan man uppenbarligen fritt favorisera det egna könets representanter och tom bara bjuda in folk som man är intresserad av. Fine, så borde det ju förstås vara för alla, men…

”Vad är drömmen karriärmässigt framöver?

– Jag hoppas att det om tio år inte bara är Ingvar Oldsberg som gör primetime-tv, utan att det är personer som jag eller Nour El Refai eller Kodjo Akolor som gör, inte bara ett program här och där, utan alla program. Det måste bli bättre mångfald även bakom kamerorna och på de beslutsfattande posterna. Målet är att bli folklig och tråkig när jag blir gammal. Men innan dess vill jag vara med och skapa en förändring. Jag hoppas att vi icke-normativa leder vägen till ny, rolig och kreativ underhållning på bästa sändningstid.”

Andras normer = dåligt, egna normer = jättebra. Det måste bli mångfald bakom kamerorna och på de beslutsfattande posterna, men den egna talkshowen ska ju inte behöva drabbas av andras regler. Hyckleri brukar sådant kallas. Tyvärr återkommande i de här sammanhangen. Studera gärna könsfördelningen på landets genusinstitutioner, källan till kvoteringshysterin och representationsmanin.

Om Susanna Holmén Waris

Susanna Holmén Waris, född 1968 i Salo, Finland, civilingenjör från KTH och frilanskonstnär som arbetar inom järnvägen. Bloggen handlar om allt från konst, politik och vetenskap till mode, humor och personliga erfarenheter. Välkommen!
Det här inlägget postades i blodtryckshöjare, feminism, genus, genusvetenskap, identitetspolitik, jämställdhet, journalistik, kultur, medier, Okategoriserade, politik, pseudovetenskap, TV och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

13 svar på Representativ mångfald är fint när det gynnar en själv…?

  1. Pelle2 skriver:

    Som sagt var skrattretande när samma feminister som sitter och gråter så fort det är mest män i något sammanhang inte har några som helst problem med att exkludera alla män och påstå att det är något bra och efterträvansvärt.
    Tänker t.ex på Schyman som sa att det inte är något samhällsproblem att Fi,s partiledning så gott som enbart består av kvinnor medan hon gråter ögonen ur sig om det inte är minst 50% kvinnor i något statusfyllt sammanhang. En samling hycklare,dubbelmoralister och könsrasister är vad dom är.

  2. Göran skriver:

    Kommer energin på senare tid från citron?

  3. Fredrik skriver:

    ”…bakom kamerorna” ? Jag trodde en kamera förmedlade samma bild/video oavsett vem som höll i den om situationen i övrigt var lika…

  4. Göran skriver:

    Fa’n halva texten försvann på vägen, inte bra. Här är de försvunna delarna

  5. Göran skriver:

    Det ser ut som att jag endast får iväg första meningen, igen.Vad är det som sker?

  6. Anders/AV skriver:

    Det är alltid annorlunda när ”vi” gör det, för ”vi” arbetar för ”den goda saken”. Då gäller andra regler och vi måste göra så här för att uppnå vårt mål.

    Inget unikt, så tänker alla som vill rättfärdiga sig själva. I övrigt är det bara att läsa vänsterpartiets internfeministiska handbok. Kvinnoseparatistiska forum är jättebra. Vad karlarna däremot gör samtidigt (en direkt effekt av att alla damer samlas exklusivt) är inte bra. Män får så lätt patriarkala ideer om de läst något och börjar prata. Då måste de ha kvinnor närvarande. Vem stackars syster de ska lämna i lejonens håla är inte bestämt, men hon ska se till att män i grupp endast diskuterar hur de kan göra livet bättre för kvinnor. De får inte diskutera egna frågor. Dubbelmoralen är inbyggt i ideologin.

    • Susanna Varis skriver:

      Jotack, jag behandlade den där skriften från V här på bloggen när det begav sig…
      Precis så, inbyggt i ideologin.

    • Rick skriver:

      @ Anders/AV

      Ja, i den där genusavhandlingen om Norrköpings järnvägsstation förfasade sig skribenten över att män har fräckheten att låsa dörren när de går på toaletten. Det måste tydligen alltid finnas en kvinna till hands som övervakar.

  7. Magnus skriver:

    Ja, mycket typiskt: när det är ”vårat gäng” är det aldrig fel att truta och köra.

    Dessutom känner jag mig främmande för när Moa säger att poängen med hennes showande är att hon ”får vara sig själv” helt och hållet uppe på scenen, i någon slags privatfnissig mening, och att vi underförstått ska sitta och applådera underdånigt för detta är just hennes Rättighet. Att ofiltrerat flytta upp det egna jaget på scen, att göra scenen till en enda stor projektion av flickrummet eller hobbystugan hemma, är nästan aldrig spännande eller dynamiskt, och ju mer det där jaget stänger ute omvärlden och publiken (den senare får egentligen bara finnas som en klippvägg att kasta ekot på) ju segare blir det i längden. Men i dagens dokusåpe- och talangjaktskultur är det kanske lättare att falla i den fällan.

Lämna ett svar till Susanna Varis Avbryt svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.