Marilyn Manson, min musa och stora källa till inspiration, uppträdde på Gröna Lund i onsdags. Givetvis var jag där med ett antal musikintresserade vänner. Marilyn Manson på ett nöjesfält, en tanke som spontant kanske inte känns som den perfekta matchningen, men som även Fredrik Strage konstaterat i DN faktiskt inte alls är så konstig. I början av sin karriär besökte den yngre upplagan av Marilyn Manson and the Spooky Kids med fördel olika nöjesparker, framför allt Disneyland, för att skrämma slag på ungar och framför allt deras föräldrar. Willy Wonka i Kalle och Chokladfabriken är en av Mansons inspirationskällor och med konstnären Helnwein gjorde MM vid lanseringen av albumet Golden Age of Grotesque en serie bilder där Musse Pigg var en ingrediens.
Marilyn Manson and the Spooky Kids tidigt i karriären och med lunchlådorna i högsta hugg (Lunchbox, som också spelades vid konserten på Gröna Lund).
En av Gottfried Helnweins bilder, med katten Lily White.
Musikvideon till låten Dope Hat utspelar sig i en mardrömslik och skruvad Kalle och Chokladfabriken-värld:
Vi var vid Grönan hyfsat tidigt och kom in utan problem. Jag kan här passa på och berömma nöjesparkens personal för ett mycket serviceinriktat bemötande då vi behövde viss assistans med den rullstol vi hade med; guldstjärna i kanten!
Vi hittade även Magnus Karlsen, ex-kollega och ex-dj på klubben Medusa, i vimlet.
Platserna framför scen var förstås redan upptagna av en skara fans. Dilemmat för en person på 162 cm (jag) är alltid i de här sammanhangen att för att se bra måste jag stå i första raden, mycket långt bak eller vid sidan av folkmassan. En plats i första raden hade kanske varit möjlig att bråka sig till, men jag avstod. Jag måste dessutom få mat i mig och att stå fastbiten i staketet i potentiellt sex eller sju timmar var inte ett alternativ. Dessutom hade vi i så fall behövt dela på oss, vilket vi heller inte ville. Så vi valde att ta det lugnt, gå och ta en öl och en bit mat.
Biergarten visade sig ha ett par goda ölsorter (och inte bara standard Pripps Blä eller Norrlands tarmskölj som stöl, som man kanske kunde tro). Trevligt att lite godare öl numera finns på fler och fler ställen.
Eclipse
Tillbaka vid scenen, eller rättare sagt ganska långt ifrån den eftersom det nu hade fyllts på med massvis av människor framför den, blev det dramatiskt värre då en olycka inträffade vid attraktionen Eclipse. En hord av poliser och sjukvårdspersonal ledda av vakter som drev oss alla ur vägen vällde in och spärrade av en led in till olycksplatsen, men det hela var avklarat efter cirka en halvtimme.
Som sagt, nu var det fyllt med folk upp till taknockarna på omgivande byggnader och från den plats vi kunde inta fanns det inte mycket till utsikt för mig.
Min utsikt. Eftersom det heller inte fanns några skärmar så såg det ut att inte bli så mycket konsert för mig, mer än audiellt.
Jag blev en stund så purken att jag övervägde att gå därifrån och sätta mig vid bänkarna intill Biergarten. Jag valde ändå att stanna och jag kunde emellanåt se en liten glimt av scenen mellan alla människor. Lite mer kunde jag se genom min väns kameradisplay.
Sonny, som lyckades rätt bra följa med i showen och zooma in när han fotograferade. Min chans att se något.
Snett ovanför oss fanns en vip-läktare där bland annat journalister hade plats. Vid pelaren i bilden står Alex Schulman och precis bakom mannen i vita byxor till höger om honom står Alice Bah Khunke. Aldrig har väl den moderna klassindelningen varit lika tydligt illustrerad. Schulman, kolumnist på Aftonbladet och Bah Khunke, kulturminister på upphöjd plats över folkhavet och med ypperlig utsikt. Jag (stort Manson-fan, med betalt inträde) nere på marken utan en chans att se något.
Jag avstår från att recensera konserten mer ingående, eftersom jag inte fick något vidare helhetsintryck, men jag är ändå glad att jag stannade kvar, det var så bra att jag nu hoppat sönder min arma kropp. Många personliga favoriter och ett par låtar som inte ofta spelas, exempelvis Lunchbox, Torniquet och Angel with the Scabbed Wings. Innan konserten startade spelades bland annat Sex Pistols Anarchy in the UK, något som fick oss gamla punkare att gå igång och Manson gjorde entré till Mozarts Requiem…även detta helt i min smak.
Foton ovan: Sonny Johansson.
Inför låten Rock is Dead ombads publiken bevisa att så inte var fallet genom att kasta sina bh:ar på basisten Twiggy, här kan vi se delar av skörden. ”I think that one´s still got a baby attached to it…” kommenterade Manson ett av de mer voluminösa plaggen. Foto: Sonny Johansson
Konserten var riktigt bra, men…(jag ska inte gnälla om min usla sikt mer). Manson verkar vara i bättre form än på länge. Han har ju börjat träna, något han tidigare enbart skrattat åt och övergett absinthen till förmån för vodka och marijuana, vilket han menar är hans variant av nykter.
Jag ska aldrig mera gnälla över folk som filmar och fotar på konserter, eftersom det var genom exempelvis dessa klipp jag kunde uppleva konserten, även visuellt, dagen därpå:
Deep Six
Disposable Teens
Third Day of a Seven Day Binge
Torniquet
Rock is Dead
Dope Show
Cruci-fiction in Space
The Beautiful People
Efteråt hade mina ben domnat bort och jag kände ingen smärta mer. Jag tvekade kring att stanna kvar och se om något mer skulle hända, men eftersom det nästan aldrig gör det och eftersom flera av oss behövde komma hem på grund av tidiga möten och annat nästa morgon, så beslöt vi oss att åka hem. I kön till Djurgårdsfärjan fick jag panik när folkmassorna började knuffas och pressa in sig i gången och vi fick vända om och gå ut och vänta en stund. Vi satte oss på en bänk och jag lyckades få komma in i parken en gång till för att låna toaletten. Till slut kom vi på en färja och ungefär samtidigt, visade det sig, kom Marilyn Manson ut till scenområdet en gång till. Han hälsade på fans, gick omkring, köpte en kattmask i en butik och åkte Fritt Fall. (Jag vill inte ens tänka på hur mycket jag ångrar att jag inte stannade kvar.)
https://www.youtube.com/watch?v=NkB2MJPOAQk&feature=youtu.be
Däremot lyckades jag träffa min mecenat och vän, Tiziana. Hon är ett, vad man skulle kunna kalla, super-fan av Manson och följer bandet på turnéerna sedan många år och har inhandlat en ansenlig mängd av mina Marilyn Manson-porträtt.
Tiziana och Manson med kattmasken från Gröna Lund. Foton:
Tiziana figurerar även i en reklamfilm för de luxe-boxen, Definitive Box, av senaste albumet Pale Emperor:
Det var första gången vi träffades och det blev en riktigt rolig träff dagen efter konserten.
Tiziana fick målningen Coma Glitter, eftersom jag vet att hon gillar den. Den ingår i de målningar som inte har varit till salu. Foton: Susanna Varis
Fotandet av fotandet. Foto: jag.
Foton: Ulf Holmén
Kimonon hittade jag på Old Touch några dagar innan och den är nu ett favoritplagg. Jag hyser planer på att bli en exentrisk konstnärstant som hasar runt i kimono med ett champagneglas i näven och kläcker ur sig gåtfullheter.
Där missade man något. Startade en lektion med video med Tainted love. Mina stackarshögstadieelever gjorde stora ögon. Ungdomarna är inte vad de brukade vara när vi gamlingar chockar dem och inte tvärt om.
Hahaha
Videon var bra, lite mitt emellan Alice och Rob Zombie. Kommer ihåg att jag på impuls lånade The Last Tour on Earth från stadsbiblioteket i Köpenhamn för sådär 10 år sedan och upptäckte lite till min förvåning att jag faktiskt gillade den, bortsett från det drogpositiva budskapet. Lånade Golden Age of Grotesque lite senare också. Behöver nog kolla in MM lite närmare. (Ska kolla igenom samtliga klipp här från grönan också efter hand som tiden medger, har sett de första av dem nu.)
@A/V
En vecka eller två för sent för i år, men till nästa år kan du ju göra som jag gjorde för två år sen när jag vickade. Sista lektionen innan skolavslutningen i alla klasserna avslutade jag med School’s Out på projektorskärmen. Tyckte den passade :twisted: