Det har varit en vacker höstdag och jag har varit ute på en promenadrunda för att fira av den sista dagen efter sjukskrivning, semester och lediga dagar.. Jag är försiktig fortfarande och är hela tiden rädd för att hjärtat ska börja hoppa, men jag klarade hela rundan utan något sådant. Mycket glädjande. Kan jag inte komma ut på runda så är slutet nära. Jag har skurit ner på kaffet till en bråkdel av de två muggar jag tidigare avnjöt per dag och det har också hjälpt.
Senare på eftermiddagen var det podcast på Kulturhuset. Det handlar om Lars- Anders Johansson och Stina Oscarsons samarbete Mellan Scylla & Carybdis, som jag följt sedan starten och tycker mycket om. Intressanta och sansade samtal kring olika kulturföreteelser mellan två personer som har olika perspektiv och åsikter, utan att det måste skruvas upp till en konflikt.
På vägen till podcasten. Klara kyrka i fin höstskrud:
Ernst Billgren, eller Wilhelm von Kröckert, är alltid intressant med sina tankevindlingar. Han anlägger ett filosofiskt, nästan naturvetenskapligt empiriskt perspektiv på konsten (som f.ö. är irrelevant som begrepp, eftersom den täcker in allt numera, enligt samme Billgren) och är den evige kärringen mot strömmen. I dessa åsiktstider vägrar han att ha en åsikt, något som Oscarson blir något frustrerad kring. Lyssna gärna på podcasten så får ni höra till exempel varför ingen har rätt åsikt och varför de undanskuffade kvinnliga konstnärskaperna helt enkelt inte var kvalitativt lika bra som de upplyfta manliga. Billgren är både underhållande och skapar gymnastik åt hjärnan.
Podcasten kommer att finnas uppe imorgon på DN-Kultur: Mellan Scylla & Charybdis
Jag passade på att få mitt exemplar av Vad är Konst signerat…