Rodin på Nationalmuseum/Konstakademien

Trots de chockerande händelserna i Paris igår, där i nuläget mellan hundra och tvåhundra människor dödats och ännu fler skadats i en rad olika, samtidiga attentat, beslöt vi oss att hålla oss till vår tidigare bestämda plan att åka in till Stockholm för att avnjuta lite konst. Planen hade förstås reviderats, då flera av oss är halta och lytta och på olika sätt sjuka, men konst skulle vi åtminstone se. Det gäller att, trots att omvärlden rasar på olika sätt, hålla fast vid sitt liv och göra saker man uppskattar. Rädslan och oron får inte ta överhanden. Jag tyckte att Rodin, med sin enastående förmåga att skildra starka känslor inuti människokroppar och som varandes fransman, passade dessutom utmärkt en dag som denna, då Frankrike och de drabbade upptar våra tankar. François-Auguste-René Rodin, föddes 12 november 1840 i Paris.

Många av skulpturerna i utställningen kretsar kring Helvetesporten, som dock bara fanns med på bild. Foto från Wikipedia: La Porte de l’Enfer (The Gates of Hell) by Auguste Rodin situated at the Kunsthaus in Zürich (Switzerland)

Tänkaren. Brons, nr 6.

Rodin blev inte riktigt accepterad i de finare konstsalongerna till en början och han kom inte in på de mest erkända skolorna. Han hittade dock en egen nisch i beställningsarbeten och porträtt. Jules Dalou och Victor Hugo.

Moderskan bland skulpturerna.

Nymfer. Skulptören själv på bild i bakgrunden.

Den förlorade sonen.

Hette denna Sorgens ansikte?

Honoré de Balzac.

En samling skulpturer av nordiska skulptörer som haft samröre med Rodin fanns också med på utställningen. Här syns Carl Eldhs Omfamning i bakgrunden och Johan Teodor Lundbergs Stranden och Vågen i förgrunden.

Torso.

Denna skulptur, Meditation, fanns i ett antal varianter. Ingen av poserna gav något meditativt intryck enligt mig, snarare verkade figurerna vrida sig i plågsamma mardrömmar eller kanske någon slags extas. Rodin arbetade under vissa perioder mycket med en slags halvfärdig finish, där exempelvis skrovliga kanter efter former finns kvar. Han ville synliggöra skulpterandets process i det färdiga verket.

Jag har tidigare sett en samling stora Rodin-skulpturer på MoMA i New York. Denna utställning bestod mest av medelstora och mindre verk (säkerligen på grund av logistiken), men var mycket informativ och mångsidig. Det var trevligt med de små sitthörnor där man kunde vila sina ben och samtidigt känna på ett antal små skulpturer som fanns monterade vid dem och som just var till för att kännas på. Konsten får sällan vidröras, så detta var ett trevligt grepp.