Danko Jones och ”Tro, hopp och kärlek” i Uppsala

Omtumlad och trött efter en ganska prövande vecka begav jag mig i sällskap av min andra hälft till Uppsala på torsdag eftermiddag. Den stora anledningen till utflykten var att Danko Jones, denna eminenta orkester från Kanada, skulle uppträda  på etablissemanget Katalin som är inhyst i SJ:s gamla godsmagasin i Uppsala. Konserter kan ju ibland dra ut på tiden och beroende på omständigheter som i förekommande fall exempelvis artistiska divalater (läs: Axl Rose) knappt bli klara under en hel natt, hade vi bokat in oss på hotell över natten. Nu fanns det förvisso inget som helst som tydde på att det skulle behöva bli på det viset med Danko Jones, men sista tåget in mot Stockholm och vidare mot Södertälje skulle avgå kl. 11.26 från Uppsala C, så better safe than sorry. Det visade sig vara ett bra beslut. Vi hade förstås hunnit med det sista tåget, men då hade vi inte upplevt allt det andra vi nu kom att göra i Uppsala.

Katalin visade sig vara ett mycket trevligt ställe. Bra bar, matmöjligheter och avskiljd konsertlokal (också med bar). Förbandet Skaeckoedlan hörde vi genom väggen och det lät stundtals finfint enligt mig. Coola tröjor hade de också.

Jag hade inte hört jättemycket av Danko Jones material innan den här konserten, men föll så klart som en fura för framförallt de delar av produktionen där de punkiga, bluesiga och psychobillyiga (men vilket ord det blev) inslagen dominerade. Att musiken har väldigt många olika slags influenser är också ett stort plus, om det görs bra, som av Danko Jones. Jag är inte förtjust i nu-metallen där metal, rap och pop ofta blandas i en rätt disparat kompott, men smältdeglar av sorten Danko Jones eller System of a Down är rena fröjden för örat.

En promenad genom staden efter den utmärkta konsertupplevelsen:

Fina fåglar i Stadsteaterns fönster.

Vid Fyrisån.

Uppsala är en fantastisk stad. Jag skulle inte ha något emot att bo där.

Efter en god men för kort natts sömn begav vi oss på nytt mot de centrala delarna av staden. Den vackra Gamla kyrkogården.

Vi styr kosan mot Uppsala domkyrka, där vi förra gången det begav sig inte kunde se hela interiören pga evenemang. Museum Gustavianum i förgrunden.

Johan III:s grav.

Katarina Jagellonica, Johan III:s hustru.

Lite kuriosa: Katarina Jagellonicas syster Anna Jagellonica var gift med Stephan (Istvan) Báthory, kung av Polen och morbror till den ökända ”blodsgrevinnan” Elizabeth (Erzsébet) Báthory. Jag har sedan ett antal år ett slags projekt på gång kring den sistnämnda. Jag hoppas att jag någon gång hinner färdigställa det. Familjen Báthory hade i hög grad band och rivaliteter med den helt dominerande, starka adelssläkten Habsburg i det centraleuropeiska maktspelet under 1500- och 1600-talen (och även angränsande århundraden). För Gustav Vasa, som ville befästa sin plats som en furste på samma nivå som de centraleuropeiska och framför allt tyska furstarna var band till bland andra de här familjerna essentiella.

Katarina Jagellonica. Bild från: Wikipedia

Anna Jagellonica. Bild från Wikipedia

Stefan Bathory och Anna Jagellonica. Bild från: Wikipedia

St Eriks relikskrin.

Vasakoret. Enligt Wikipedia ”den mest förnämsta platsen” i kyrkan, längst in i mittskeppet. Under medeltiden var det här koret invigt åt Jungfru Maria och kallades Vårfrukoret:

En gudstjänst skulle just börja och vi beslöt oss för att stanna och delta.

Överst en modern predikstol och nederst en traditionell. Man kan ju konstatera att prästen nedstigit till en decimeter ovanför församlingen och att det pompa och ståt som omgivit förkunnandet fått stryka på foten. Vid nattvarden samlades deltagarna ståendes i en halvcirkel kring prästen till skillnad från förr, då man knäböjde vid altarpodiet.

Om utställningen ”Tro, hopp och kärlek” kan ni läsa i nästa inlägg…

 

Please like & share:

Om Susanna Varis

Susanna Varis, född 1968 i Salo, Finland, civilingenjör från KTH och frilanskonstnär som arbetar inom järnvägen. Bloggen handlar om allt från konst, politik och vetenskap till mode, humor och personliga erfarenheter. Välkommen!

Det här inlägget postades i finland, goth, historia, konsert, Konst, kultur, musik, Okategoriserade, religion och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

3 kommentarer till Danko Jones och ”Tro, hopp och kärlek” i Uppsala

  1. Rikard skriver:

    Hej.

    Tack för en promenad i Uppsala, i bilder. Den staden har för mig, trots att jag bott i Stockholm ett par gånger, alltid varit en ort man reser genom (som Borås eller Hässleholm ungefär) men inte stannar till i.

    Något som ofta förvånar utländska besökare är att nationella reliker som de du avbildar inte vaktas av polis eller militär.

    Kamratliga hälsningar,
    Rikard, fd lärare

    • Susanna Varis skriver:

      Nog finns det väl reliker runt om i europeiska kyrkor och inte står det väl alltid polis eller militär som vaktar…? Har dock ingen uppfattning om i hur stor utsträckning relikerna verkligen ligger där och hur/huruvida de är skyddade. Men visst, i Sverige har det skett en hel del stölder från kyrkor pga bristande säkerhet.

      • Rikard skriver:

        Hej.

        Visst är det så att allt inte vaktas även utomlands, men reliker som till sin natur är unika tenderar att vara ersatta med replikor (diskret) och bevakade (både replika och äkta vara).

        Sedan kan man nog tänka sig att den som försöker vandalisera, skända eller liknande i en polsk kyrka råkar ut för skall vi säga folklig rättvisa…

        …här i Sverige blir det en axelryckning, och en föreläsning om korstågen.

        Kamratliga hälsningar,
        Rikard, fd lärare

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *