I närheten av mitt hem finns ett hus. Jag har i åratal promenerat förbi det och undrat hur man kan ha ett hus stående tomt mitt i ett attraktivt villaområde år efter år. Speciellt sena kvällar väcks mina fantasier om vad som egentligen döljs innanför dom där sakta vittrande väggarna. Jag tycker mig ha sett att olika detaljer har ändrats i huset och en gång var det mitt i natten tänt i källaren. Just då höll jag på med likmaskarna i målningen Dita Vanitas, så jag visste precis hur de ser ut. När jag passerade huset höll jag på att trampa på en likmask…på väg mot huset!
Allt sedan dess har det här huset blivit ”spökhuset”. Jag är snart övertygad om att det huserar en seriemördare i källaren, eller minst en mutant som livnär sig på oskulders kött och blod om nätterna.
Huset har de vanliga soptunnorna, inklusive behållare för uttjänta batterier, vid vägkanten. Uppenbarligen hämtas soporna. Men huset är tomt! Jag har aldrig sett en människa varken i det eller vid det. Inget fordon på gården. Så här har det varit i ungefär 10 – 15 år. Innan dess vill jag minnas att jag hade sett några människor där, men jag är inte helt säker.
Så nu har jag börjat fota av huset ibland och redan de två första fotona dokumenterar att det verkligen händer saker i huset. Se på persiennerna. Den första bilden är tagen i maj, den andra ungefär en och en halv vecka efter.
