Ikväll tittar jag givetvis på nästa brittiska dam, Patricia Routledge som Hyacinth Bucket (Bouquet, enligt henne själv). Det är mycket upprepning på samma tema, en del fånigheter, men alldeles förtjusande att se den gode Hyacinths vedermödor i sin klättring mot nya sociala höjder. Oftast går ju planerna i stöpet, som det sig bör i denna sorts komedier. Hyacinths white thrash-familj med systrarna Daisy (och dennes make Onslow, komplett med nätbrynja och keps, samt ölburk i näven) och den slampige Rose, kommer allt som oftast i vägen. Studerande sonen Sheridan, som alla utom modershjärtat har listat ut vara gay, ringer för att få pengar, den hunsade maken och grannarna, som med bästa förmåga försöker undvika Hyacinths ”candle-light dinners” och kaffekalas.
Hyacinth är i all sin karikatyr en väl fungerande bild för den lilla sociala klättraren i många av oss och våra försök att visa upp en bättre version av vårt liv. Helt underbar!
Hyacinths etikettbok för de socialt mindre lyckosamma…
Hyacinth är allt en riktig klättermus hon. Heja, heja.