Roland Poirier Martinsson. Foto: Ronny Johansson/Pressens Bild
…att alla kolumnister och skribenter som nu gått i taket över Roland Poirier Martinssons artikel i Svenska Dagbladet ”Vi borde prata om feminismen”, skulle sätta sig in i vad genusteorierna går ut på och vad deras företrädare numera sysslar med, bland annat på Lunds universitet som nämns i artikeln.
Anna Laestadius Larsson. Foto: SvD
T ex Anna Laestadius Larsson på Svd:
http://www.svd.se/nyheter/inrikes/dags-att-reda-ut-tokigheterna_6472922.svd
I dagens DN skriver Hanna Hellqvist på samma tema. Här finns Roland Poirier Martinssons artikel:
http://www.svd.se/opinion/ledarsidan/vi-borde-prata-om-feminismen_6460944.svd
Tanja Bergkvist undervisar numera teknologer på Farkost- och Samhällsbyggnads-programmen på min gamla skola KTH i geometri och algebra. Foto från Tanja Bergkvists blogg.
Jag har skrivit om detta förut på denna bloggen och all material och underlag för att skapa sig en uppfattning finns hos Tanja Bergkvist:
http://tanjabergkvist.wordpress.com/
Eller t ex mitt tidigare inlägg:
http://www.susannavaris.com/blogg/2011/07/tanka-fritt-ar-stort-men-tanka-ratt-ar-storre/
Om någon nu fortfarande inbillar sig att den moderna feminismen och dess avknoppning ”genusvetenskapen” handlar om allas lika rättigheter och skyldigheter kan bli något överraskad.
För mig personligen är det omöjligt att försvara en lära, som t ex vill införa en politiskt/ideologiskt styrd undervisning i alla ämnen (även de naturvetenskapliga), en lära som sätter en ideologisk agenda högre än sökandet efter den vetenskapliga sanningen och den akademiska friheten. En lära som dessutom utgår ifrån att all traditionell vetenskap, inklusive dess metoder, är förkastlig, eftersom den är till övervägande del är skapad av män. En lära som vill pyssla med relativa och situationsberoende sanningar. En lära som genom en inbillad moralisk överhöghet anser sig kunna sätta sig självt över allt och alla i samhället.
Nej, där tackar jag för kaffet.
Jag skulle önska att de som månar om feminismen skulle se vad den numera består av och ställa sig frågan: Är det det här vi ville att det skulle vara? Om svaret är ja, kan ni räkna bort mig fullständigt.
Och här hoppas jag att Roland Poirier Martinsson har rätt, att denna form av feminism är en trend som kommer att självdö. Kampen för allas lika rättigheter och skyldigheter ska vi för alltid föra och kampen för de mänskliga rättigheterna.
Att förlita sig på att tokerierna skulle självdö tror jag dessvärre är önsketänkande. Det är ett sorgligt faktum att alla tokigheter ganska snart blir norm i landet lycklig, därför att människor helt enkelt är katatoniska. Det förvånar mig inte ett dugg om genusteoretikerna snart via sin överstepräst Tina, har fått in både en och nitton fossingar i dörren för att sedan vrida upp armarna på ryggen på intet ont anande politiker som snart inte har något annat val än att åtlyda eller att bli kallade gubbslem eller liknande. Deras metoder har i alla tider varit likadana, gör de andra alternativen omöjliga, så omöjliga att de i själva verket är icke-alternativ. När politikens knähundar ställs inför ett ”riktigt” alternativ, kan du ge dig tusan på att de blir som Pavlovs hundar och börjar dregla.
Därför är vi ett mycket stort tack skyldiga till t ex Tanja Bergkvist, som utöver sitt yrkesutövande och familjeliv, orkar föra kampen mot den allmänna fördumningen generellt och genusvansinnet speciellt. För detta kommer nog inte Tanja att föräras något nobelpris, men jag hoppas och tror att hon kanske får det för någonting annat någon gång i framtiden.