Näthatet

Alex Schulman och Katrin Zytomierska (Schulman, Rimér). 

Foto: http://www.jansulocki.se/blog/

Mycket har skrivits och sagts på tema näthat de senaste veckorna, i kölvattnet av tragedierna i Norge. DN och Expressen har nu börjat kräva inloggning för möjligheten att kommentera. Om detta löser några problem återstår att se. Det är fullständigt rimligt att man även i tidningarnas kommentarsfält står för det man skriver. Handlar det om hets mot folkgrupp, hot, trakasserier eller annat, finns ingen anledning till varför man anonymt ska kunna få utrymme för detta på tidningarnas webb-upplagor (mer än möjligen det ekonomiska, mobbing och elakheter tycks attrahera läsare). Problemet med att viss information som behöver komma fram (exempelvis kvinnomisshandel och dyl.) kräver att den som skriver ska kunna vara anonym borde kunna lösas genom att man ger utrymme åt dessa inlägg efter moderering och då med bibehållen anonymitet.

Förklaringarna till att det ser ut som det gör i kommentarsfältena är antagligen många; just anonymiteten, upplevelsen av att många delar samma sorts uppfattning, behovet av riskfri möjlighet till avreagering…vad vet jag?

Jag kommer dock att tänka på en annan detalj i sammanhanget. För ungefär fyra-fem år sedan minns jag att jag tänkte att en ensam person hade lyckats sänka nivån på det offentliga samtalet till en oanad botten. Alex Schulman byggde en hel karriär på offentlig mobbing och elakheter och det har ju inte direkt gått dåligt för honom sedan dess. Schulman åtnjuter fortfarande en grundmurad position i medievärlden och ges utrymme att dela med sig av sin person och sina åsikter i otaliga fora. Så vilket väger mest? Sålda lösnummer och antal klick eller journalistisk integritet?

Alexandra Kissie Nilsson. Foto: aftonbladet.se

Kissie snappade upp elakhetstrenden och är numera Sveriges största bloggerska. Numera har ju både Schulman, som blivit seriös genom sin bok om fadern och Kissie, som pågått en omvandling till en snäll-Kissie, gjort om sina publika personligheter, men budskapet har varit klart; elakhet och mobbing lönar sig. Alla har ett eget ansvar, men om en tidning så tydligt stödjer offentlig mobbing som man har gjort i fallet Schulman, så sätter det en slags ton och en nivå på hur det offentliga samtalet ser ut.

Jag tror att vi så småningom kommer att hitta lösningar på avarterna i det offentliga rummet, med bibehållen pluralism och frihet för även misshagliga åsikter att komma till uttryck. Alla åsikter ska kunna uttryckas och debatteras, men en moderering för stävjan av lagbrott och förlorad anonymitet är inte ett för stort pris.

Please like & share:

Om Susanna Holmén Waris

Susanna Holmén Waris, född 1968 i Salo, Finland, civilingenjör från KTH och frilanskonstnär som arbetar inom järnvägen. Bloggen handlar om allt från konst, politik och vetenskap till mode, humor och personliga erfarenheter. Välkommen!
Det här inlägget postades i Okategoriserade, TV och har märkts med etiketterna , , , , , , . Bokmärk permalänken.

1 svar på Näthatet

  1. Ulf skriver:

    Jag har inga problem med vare sig nätmobbning eller näthat. Jag hatar bara vissa personers inlägg, inte alla.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.