Dagens trålande på Google gav bl a följande skörd:
Foton: Melvin Sokolsky
Häromdagen funderade jag på att jag skulle behöva en bubbla att vistas i, på samma sätt som Pojken i Bubblan. Jag vill inte på något sätt jämföra min situation med den riktige pojken i bubblans, men eftersom jag sedan semestern mer eller mindre kontinuerligt råkat ut för den ena infektionen efter den andra, började detta kännas som en rimlig lösning.
Principen för camera obscura, i all enkelhet.
Jag googlade egentligen på ”camera obscura”, det mörka rummet, föregångaren till kameran och detta eftersom det är mörkt ute samt den kommande utställningen ska heta DARK. Jag tänkte spåna på uppslag för eventuella verk som jag i mån av tid och ork ska försöka producera innan utställningen bär av. De här bilderna låg på en blogg med detta namn, vilket ju är ett roligt sammanträffande eftersom jag precis i dagarna hade funderingar på ett liv i en bubbla.
Jag befinner mig för övrigt i en liten bubbla här hemma. Sängen – köket – soffan – toan…så lunkar det på. Nu vågar jag mig inte ut mer på någon promenad innan jag är riktigt frisk, verkar bara bli bakslag av sådant.
Inga märkvärdigheter utöver det vanliga på Aftonbladets kultursida att reta upp sig på, så jag har hållit blodtrycket uppe med hjälp av genusforskning. Igår var det en sövande komplicerad och grumlig avhandling av Anna Palmer: Att bli matematisk – matematisk subjektivitet och genus i lärarutbildningen för de yngre åldrarna, som finns här:
Jag kanske återkommer till detta, när huvudvärken släppt.
Jag vill verkligen inte kasta ut barnet med badvattnet, men politisk/ideologistyrd forskning är vetenskapligt tveksam per definition.
Nej, jag kanske ska återgå till soffan och planeringen för mörkret. Förresten har jag känt mig något piggare idag, tempen har gått ner lite…jag kanske inte kommer att behöva någon bubbla.
Sovjetstaten Sverige förnekar sig inte som vanligt. I det politiskt korrekta landet lagom, är det svårt att fäktas med dessa ständigt återkommande väderkvarnar och de har alltid små snusförnuftigheter att dela med sig till världen. Att denna prudentliga och politiskt färgade åsikt dessutom har mage att kalla sina åsikter för ”vetenskap” är bortanför det dummaste. Tyvärr måste man konstatera att detta är ett tillvägagångssätt som svensk vänster har använt sig av sedan 1968, och de ger sig inte utan kommer igen och igen. Deras senaste rökridå är genusforskning och kultursidor tydligen och där maskerar de sina illa dolda åsikter genom att kalla det just ”vetenskap”.
Låt mig påminna mig om att ”vetenskap” ska vara objektiv och fri från kopplingar som minimerar eller skadar dess legitimitet. Vad genusvetare gör är med andra ord en skymf mot allt vad vetenskap heter.