Turner, Monet och…eh, Peredvizjniki

 Min kamera svek mig, efter denna första bild tog batteriet slut. I Kungsträdgården, eller Karl XII:s torg, som det verkar heta enligt busshållplatsen, spelades Iron Maiden för de skridskoåkande kidsen.

Idag skulle vi se den på många sätt intressanta utställningen med de tre (?) stora mästarna på Moderna Muséet. Först skulle vi dock äta på den underbara restaurangen på Nationalmuseum, Atrium. Där såg det ut så här:

Moderskan och jag fick äran att köa först, det tog en cirkus 40 minuter. Uffe tänkte vid det laget ge upp idén om mat över huvudtaget, men gjorde sedan ett försök och kom undan med en kvart. Det är dock nästan värt det, laxen i kombination med den vegetariska buffén är himmelsk och dessutom mycket prisvärd.

Stärkta av lite hälsosam och själssmekande föda traskade vi sedan vidare mot Skeppsholmen och Moderna Muséet. Där såg det ut sä här:

 

Kön stack ut en 30 meter från entréen, innanför slingrade den sig in mot nedervåningen och tillbaka igen och sedan till kassorna. Det blev inget Moderna. Snacka om lyckad marknadsföring för Twombly och försäljaren Larry Gagosian. Jag har tidigare skrivit om det här:

http://www.susannavaris.com/blogg/2011/12/there%C2%B4s-no-business-like-artbusiness/

Jag planerar ändå att se utställningen och hoppas att det i veckan inte är samma folkvandring. Glada i hågen ändå gick vi tillbaka till Nationalmuséet och utställningen om den ryska konstnärsgruppen Peredvizjniki (ung. vandringsutställarna).

Utställningen inhyste en hel del varierande tematik, från vackra porträtt på både fattig som rik till underskön naturmåleri, motiv från ryska folksagor, industrialismens intåg i bondebefolkningens vardag, lantliga scenerier, stadsmiljöer…ett brett spektrum av tidens liv, hur den än gestaltade sig i de olika samhällsskikten. Det var just detta som var lite nydanande, att man nu målade porträtt av fattiga människor på landsbygden med samma omsorg och skönhet som man tidigare enbart ägnat de bättre bemedlade och att man skildrade deras vardag med ett djupare intresse.

Några egna favoriter:

 Wassilij Grigorjewitsch Perow, ”Den Drunknade”. Perov målade ofta kontroversiella motiv och givetvis föll jag för hans tavlor. Här framställs t ex problematiken med att fattiga kvinnor ofta såg som den enda lösningen att bli prostituerade.

 En till liten pärla av Perov, som dessutom förbjöds att visas upp av den rysk-ortodoxa kyrkan. I detta verk framställs ett inte alls så nyktert sällskap innefattande ett par kyrkans män.

 Natjanov, ”Ikonmålaren”

 Ett tvärsnitt av utställningen utvalt av Nationalmuséet. Info om upphovsrättigheterna för bilderna ovan finns på Nationalmuséets hemsida:

http://www.nationalmuseum.se/sv/Utstallningar/Aktuella-utstallningar/Peredvizjnikibanbrytare-i-ryskt-maleri/

 Plötsligt över till något helt annat: hårdrock! Vikingar, korpar och dödskallar. Viktor Vasnetsov, ”Krigare vid Korsvägen”. 

Det blev en mycket bra och givande kulturdag i alla fall, med rysk konst och tom köer som extra krydda.

http://www.dn.se/kultur-noje/konstrecensioner/peredvizjniki–banbrytare-i-ryskt-maleri-pa-nationalmuseum-stockholm

Please like & share:

Om Susanna Holmén Waris

Susanna Holmén Waris, född 1968 i Salo, Finland, civilingenjör från KTH och frilanskonstnär som arbetar inom järnvägen. Bloggen handlar om allt från konst, politik och vetenskap till mode, humor och personliga erfarenheter. Välkommen!
Det här inlägget postades i historia, Konst, Okategoriserade, politik, religion, Utställning och har märkts med etiketterna , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

1 svar på Turner, Monet och…eh, Peredvizjniki

  1. Ulf Holmén skriver:

    Marknadsföring är numer en självklar ingrediens för olika tillställningar. Att den ”rationella” människan med en ”individuell vilja” går på denna säger väl mer om motsatserna än de tomma påståendena som mest liknar självbedrägerier. Att vi dessutom bor i ett Sovjetsystem är sant ur två synvinklar, dels går så många på denna marknadsföring att vi är beredda att köa i timmar för de ynka varor man kan inhysta i slutet av kön men dels därför att i detta landet har statliga institutioner så stor makt att de kan och anser sig ha rätten att dupera medborgarna. För att påstå att Twombley skulle stå i samma klass som Turner och Monet som målare, är inget annat att dupera sin publik. Att de samtidigt springer vissa konsthandlares ärende (inga namn nämnda då kan man bli stämd) är dubbelt lurendrejeri, och ett marknadsföringstrick (är det alls någon skillnad mellan de två?) på en högre nivå. Men om folk vill bli lurade så låt dem bli det, själv anser jag utställningen intressant till två tredjedelar (gissa vilka) och till en tredjedel ett rent marknadsföringsjippo och därmed sevärd för att se vad som dessa konsthandlare/konstduperare har fastnat för och hur man haussar upp någon så till den milda grad. Nej, perednizjviki kändes i jämförelse befriande fria från ohälsosam marknadsföring, de behövde helt enkelt ingen. Skickligheten hos de olika målarna satt rent av i generna och många kändes fortfarande 100-125 år efter deras storhetstid, rent av fräscha och nyskapande. Extremt drivna i sin teknik och med mycket intressanta motiv som många gånger både speglade samtiden men samtidigt var nyskapande. 20-0 till Nationalmuséúm och noll till Moderna för snöd marknadsföring och maskopi med lurendrejeri.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.