Anna-Clara Bratt, chefredaktör för webbtidningen http://feministisktperspektiv.se/. Foto: Feministiskt Perspektiv
Anna-Clara Bratt fortsätter i dagens DN på samma linje som Åsa Linderborg (båda tycks ha anammat Magnus Lintons omvärldsbeskrivning i De Hatade med hull och hår) när hon rycker in till försvar för Maria Sveland:
http://www.dn.se/kultur-noje/debatt-essa/hatet-mot-feminister-vaxer
I artikeln blandas reaktioner på kommentarsfälten ihop med varje form av kritik mot feminismen. På kommentarsfält frodas allehanda tillspetsade och osakliga åsikter. Tillmäter man reaktioner på dessa samma värde som saklig kritik, blir den uppvisade reaktionen med att avvisa varje form av kritik som galenskap eller hat mer förståelig. Hot är aldrig acceptabla och ska polisanmälas, men vägrar man att låta minsta lilla kritik sippra in med hänvisning till ”hatet” i kommentarsfälten, står man snart och stampar.
”Ytterst handlade det, och handlar alltjämt, om feministers demokratiska rätt att få verka och finnas i en demokrati.”
skriver Anna-Clara Bratt. Absolut har feminister rätt att verka och finnas i en demokrati. Feminismen är dock ingen entydig ideologi och i en demokrati har man rättigheten att även ifrågasätta, kritisera och granska nämnda ideologifält. Men kritiker stämplas allt som oftast som antifeminister och som jämställdhetsmotståndare eller kvinnohatare. Så också i denna artikel, som fortsätter:
”För kvinnor som just verkat i offentligheten är det allmänna kvinnohatet väl känt sedan länge och en del av arbetsbeskrivningen.”
Och plötsligt har man hoppat från kritiken (eller ”hatet”) mot feminismen till att det egentligen handlar om ett hat mot kvinnor. Kritik mot feminismen blir kvinnohat. Kallar Anna-Clara Bratt det här för ett intellektuellt sätt att resonera? Begreppet feminism är inte entydigt med begreppet kvinna. Jag vill hävda varje individs rätt att bli lika behandlad oavsett kön, ras, religion, funktionsnedsättningar etc. Den institutionaliserade feminismen fungerar i många delar inte på detta sätt, man sätter ett kollektivs rättigheter framför de individuella och anammar ett axiom om det strukturella förtrycket där ”män som kollektiv förtrycker kvinnor som kollektiv”.
Om kollektiva och individuella rättigheter skrev jag här:
http://www.susannavaris.com/blogg/2012/02/individ-eller-kollektiv/
Var är feminismen som kan och vill möta denna kritik?
”Feministiskt Initiativs och Tiina Rosenbergs offentliga Golgata i medierna i samband med grundandet av Fi 2005 och sedan kommit att permanenta sig och lämnat en ekande tom arena där bloggaren Pär Ström verkat i ensamt majestät.”
Jag delar inte denna verklighetsbeskrivning alls. Ett exempel på den ekande tomheten kan hämtas från höstens debatt om Peder Kadhammars kolumn Omöjligt att Kritisera Fruntimmer i Aftonbladet:
http://www.susannavaris.com/blogg/2011/10/ofrivillig-underhallning/
”Var är politikerna, ledarskribenterna, professorerna som reflexmässigt ställer sig upp och försvarar möjligheterna att verka feministiskt i en demokrati?”
Anna-Clara Bratt anser att den feministiska ideologin ska vara så självklar att den inte ens ska behöva ifrågasättas, utan ska reflexmässigt försvaras av politiker, ledarskribenter och professorer. Reflexmässiga försvar av givna ideologier från etablissemangets sida undanber jag mig å det starkaste att vi behöver uppleva i detta land.
”Den antiintellektuella tonen, det kyliga hatet, det grova försöket att bunta ihop grupper, personer, ideologier och teorier så att de hela landar i en kulturmarxistisk konspiration.”
skriver Bratt om Breiviks manifest. Beskrivningen kan likaväl karakterisera Svelands svada, men med t ex en högerkonspiration på slutet. Men Svelands artikel betecknas som en ”stor varningstext” och ”ett viktigt försök att samla ihop till synes lösa trådar och varna för ett inte alls otänkbart scenario.”
Jag har skrivit om det tidigare: feminismen och genusvetenskapen måste lära sig att ta emot kritik utan att genast dra till med invektiv om sina motståndare eller att försöka bunta ihop dem med massmördare.
Mina tidigare inlägg på detta tema:
http://www.susannavaris.com/blogg/2012/02/dagens-blodtryckshojare-5/
http://www.susannavaris.com/blogg/2012/02/stackars-kvinnor/
http://www.susannavaris.com/blogg/2012/02/maria-sveland-i-dn/
Tack för välbehövlig kommentar till Bratts text. Hälsningar wilgot
Kan man längre prenumerera på DN? Först kom Maria Svelands nerdrogade svammel där Breivik buntas ihop med både Göran Hägglund och andra högerfenomen som i själva verket inte har ett dugg med saken att göra. Sen kommer då Anna-Clara Bratts artikel där samma form av generaliseringar gör sig gällande. Hon påpekar, helt riktigt, att feminismen har en rättighet att verka i ett demokratiskt samhälle. Min motfråga till dessa feminister blir dock ganska tillspetsad, de hävdar att de vill verka inom det demokratiska ramverk som utgör vårt samhälle men ger hon och hennes gelikar mig samma rätt? För jag är ju man, står till höger och kan ju därmed sympatisera med Breiviks tankegångar och då är jag ju genast misstänkt. Dessutom verkar det som om hennes medsystrar har en helt annan agenda än en demokratisk debatt när de faktiskt buntar ihop företeelser med generaliseringar och samtidigt försöker strypa just det demokratiska samtalet. Jag tänker på Andrea Edwards härskarteknik med skratt och medsättande kommentarer i debatten om Scum-manifestet på SVT:s ”Debatt” som tangerade alla gränser.
Så svaret på om jag kan läsa DN i framtiden besvaras konstigt nog med ett ja, debatten måste vara öppen. Det som däremot måste ifrågasättas är feministernas metoder. Kan det vara i det demokratiska samtalets bästa intresse att så fort en av feminister publicerad artikel och någon som Per Ström eller Pelle Billing går i polemik så bemöts dessa med invektiv. Jo, ni läste rätt invektiv. Per Ström och Pelle Billing gjorde nämligen vad varje människa gör när anklagelsens finger pekar på dem, de gick i polemik och svarade på samma tidning DN. Genast ryckte dock stödtrupperna ut i form av journalisten (?) Elin Grelsson ut, och menade att DN hade förfallit eftersom de ens tillåtit Per Ström och Pelle Billing att komma till tals (?). Så frågan blir fortfarande, kan jag lita på att jag får samma rätt att yttra mig, Elin Grelssons artikel i Helsingborgs Dagblad där hon ger uttryck för just denna åsikt, är ju allt annat än en inbjudan till en demokratisk debatt.
Tack Susanna!
Jag har lyckligtvis hittat din blogg som jag tycker har stor skärpa, ledigt språk och glasklar argumentation utifrån ett liberalt perspektiv. Blir mycket imponerad. Bra att du ryter ifrån angående dagens text i DN. Jag orkade inte ta itu med den själv, men länkade din bloggtext till min facebooksida.
Hälsningar Anna
Hej Anna!
Jag tackar så mycket för komplimangerna och det är roligt att du gillar min blogg! Jag kommer att med all säkerhet fortsätta att kommentera och reflektera kring saker som berör mig, så fortsättning följer… :)
//Susanna
Tack för en intressant vinkling på ”doktrinen feminism” och dess ”retoriska vilja” att benämna ”kritik” för något slags ”automatiskt hat”.
Svårt kanske för ALLA att kunna ”ta kritik”?
NÄR, och OM ”människor”, (muslimer, judar, kristna, hinduer, kommunister, socialister, nationalister, nazister, fascister, moderater, konservativa osv.) GÖR överilade, dumma, elaka, paranoida, överaggressiva HANDLINGAR, SÅ blir ofta REAKTIONERNA från OLIKA människor likartade?
Det GÅR INTE att säga:
– Ja, men den och den personen, eller det eller det folket, eller den eller den nationen, HAR JU GJORT SÅ MYCKET BRA SAKER, så, det gör inte så mycket OM DE OCKSÅ gör dumma saker ibland, OCH OM DU FRAMFÖR NÅGON SOM HELST KRITIK, mot den eller den personen, eller det eller det folket, eller den eller den nationen, JA DÅ ÄR DU AUTOMATISKT ”en fiende”, och en ”hatare” av dessa, så det så.”…..
INGEN MÄNNISKA, och därmed heller INGEN NATION, och INGET FOLK, eller ism, eller religion, är FULLKOMLIG.
ATT vilja påpeka, kritisera, anmärka på FELAKTIGHETER hos både människor, nationer och ideologier och religioner för att därmed förhoppningsvis kunna åstadkomma FÖRBÄTTRINGAR, (vilka ALLA människor, inklusive ideologier, ismer och religioner ibland kan behöva, och också må gott av från tid till annan), kan samtidigt ses, faktiskt, som en KÄRLEKSHANDLING att göra.
Att DÄREMOT TOTALVÄGRA att ens vilja SE att ALLA kan både tänka, känna och göra FEL, från tid till annan, och istället vilja FÖRBJUDA att någon människa, nation, tidning eller en religion osv., IBLAND KAN SES PÅ MED KRITISKA ÖGON och genast vilja ”stämpla” vederbörande kritiker med olika ”epitet” av olika slag, DET är INTE BRA.
NÄR man ”kritiserar och anmärker på” någon eller något, (historisk eller nutida), så behöver man dock försöka vara så SAKLIG som möjligt, och också försöka att undvika att medvetet vilja ”totalt tillintetgöra”, (genom t ex alltför ”mördande, kränkande, och förolämpande” verbala formuleringar, som GÄRNA pojkar och män vill använda sig av i tid och otid?(=”Den store KRIGAREN finns i bakgrunden som IDEAL inom de manliga hjärnorna? Varför finns det annars så mycket krigande, mördande, tillintetgörande och dödande i många religionsskrifter?) Denna typ av ”tillintetgörande kritiserande” medför oftast endast ÄN VÄRRE hat och kanske rädslor och som endast ÄN VÄRRE försvårar ARGUMENT att kunna PÅVERKA den eller det som man vill FÖRÄNDRA, och förhoppningsvis FÖRBÄTTRA genom sin KRITISKA synpunkt?
DEN eller de som innehar makt i olika former, vill gärna PÅDYVLA ANDRA sina perspektiv, ÅSIKTER och viljor? Som t ex kommunismens och nationalsocialismens fängslande, förslavande och därmed mördande och dödande av oliktänkande, liksom också kristendomens, judendomens och islams viljor att bekämpa ”potentiella fiender” på olika sätt, för att därmed kunna skapa dominans för sina läror.
Och de som lyckas med olika medel, med lock, med pock, med bedrägerier, med hot, med mördande och dödande, skaffa sig makt och inflytande på olika sätt, och kanske inte minst genom att skaffa sig inflytande och makt genom det ”multinationella, massmediala, industriella komplexet”, vill naturligtvis förmedla SINA perspektiv, önskningar och viljor och kanske också MOTARBETA, eller FÖRBJUDA, att andra perspektiv, önskningar och viljor kommer ”till tals”.
Detta är förståeligt.
MEN OM man då samtidigt SÄGER, att man är ”för demokrati och yttrandefrihet”, men i REALITETEN INTE ÄR DET, så är man en LÖGNARE.
Men, men, det är väl så som alla föreningar, partier, familjer, klaner, ätter, nationer och stater, har HÅLLITS SAMMAN, och ALLTID HAR GJORT?
De är helt enkelt TVUNGNA, för att få tillräckligt stora ”majoriteter”, med på noterna, och därmed för att över huvud taget KUNNA regera?
Det är då som ALLTID antingen JANTELAGEN-, (som säger: ”du skall inte tro att du är någon förmer än vi”, ”du ska inte tro att du är någon som kan tycka annorlunda än vi”), eller den likartade, KEJSARENS NYA KLÄDER-LAGEN, (som säger: ”du är mycket dum, korkad och ointelligent”, OM du inte SER vad ”alla vi andra ser och förstår”), är en NÖDVÄNDIGHET?
Dessa ”maktretoriska språk”, FORTPLANTAR sig då alltid ”uppifrån och ned”, i vilken befolkning, vilken förening, vilket parti, vilken församling, vilken arbetsplats, vilken religion eller vilken nation som helst, och också när som helst?
Och kanske SÄRSKILT i s.k. ”tillspetsade lägen”? När det är ”kris” i olika grader, och särskilt om det är råder krigstillstånd, både inbördeskrig men också krig mellan olika nationer.
Att kriga om ”makten” och därmed ”tolkningsföreträdet är någonting som manliga hjärnor ALLTID och ibland ALLA olika folk, ismer, religioner och nationer har sysslat med.
Att sträva efter makt har i ett evolutionärt perspektiv gett utdelning. Folkgrupper och samhällen har överlevt på dessa premisser. Mannens högre testosteronhalt gör honom till mera aggressiv och riskbenägen, egenskaper som har varit nödvändiga för mänskliga samhällen och populationer. Makt har alltid gett utdelning i form av bättre möjligheter till fortplantning och alltså att föra sina gener vidare. Men jag skulle inte gå så långt som till att påstå att det enbart är män som har maktambitioner.
Tack! Har själv varit inne och skrivit kommentarer på Svelands blogg men hon verkar inte släppa fram dem (de var absolut inte hatiska i tonen, får man väl tillägga nu när man som ’höger’ per definition står för hat).
Feminismen får vi leva med, så är det bara. Och visst har det kommit positiva saker ur den också? Men tänk så underbart om de hade kunnat tolerera att bli granskade och debatterade som alla andra ideologier utan att skrika HAT och kräva censur.
Absolut har det kommit goda saker ur feminismen, framför allt feminismen före 90-talet, då perspektivet byttes från att ha handlat om att alla individer, oavsett kön, ras, religion etc, ska ha samma rättigheter och slippa bli diskriminerade, till att det efter började handla om ett särskilt hänsynstagande för just gruppen kvinnor. Det förhärskande radikalfeministiska axiomet om att män som kollektiv förtrycker kvinnor som kollektiv har jag också svårt att ta till mig. I Sverige, efter 90-talet är den institutionaliserade feminismen baserad på radikal- och social feminism, med inslag av queerfeminism. Olika former av maktstrukturer kan visst vara värdefullt att studera, men jag anser inte att en forskning baserad på ett ogrundat axiom som utgångspunkt (alltså inte som slutsats av forskningen) är vetenskaplig. Den genusvetenskapliga forskningen är så lös i formerna pga sin vilja att förkasta den traditionella vetenskapen, att det till slut inte återstår något som kan vara av ett bestående värde. Kvinnan ses ofta som ett slags ideal och offer, mannen som problematisk och forskningen anpassas till att reproducera dessa föreställningar. Jag skulle önska att den feministiska teoribyggnaden och genusvetenskapen bedrevs mera seriöst. Jag anser att vi bör arbeta för allas lika värde, lika rättigheter (oavsett kön, ras, religion, handikapp etc) och eftersom jag ser att det inte fungerar så inom den institutionaliserade feminismen, reagerar jag. Dessutom är inte feminismen en entydig ideologi och därmed är det svårt att uttrycka sig i termerna om feminismen är bra eller dålig. Men visst, jag förstår vad du menar och jag kämpar med att inte låta barnet åka ut med badvattnet när jag botaniserar bland de nämnda fälten och blir desillusionerad ibland…
http://www.second-opinion.se/so/view/2316
Den här är bra.
Ja, den var bra.
Pingback: Nytt år, ny misandri | Susanna's Crowbar