Jag har målat hela dagen. Jag håller på med ett väldigt personligt porträtt som sak ingå i Curse of the Crows. Min far är med som en vålnad. Jag känner mig yr av ångorna. Jag målar fortfarande med traditionell oljefärg blandat med linolja och tvättad med lacknafta. En konstnärskollega propagerade för Artisan vattenlöslig oljefärg, men jag upplever att effekten blir stum, som med akryl.
En liten promenad hann vi med också. Uffe kokade ihop en underbar grönsaksgryta och vi åt en blandning av bulgur och quinoa till.
Vårtecken på gården igår…
Utbyggnad av dubbelspår mellan Södertälje Centrum och Södertälje Hamn, en sträcka som påverkar järnvägstrafiken i så gott som hela södra Sverige. Till vänster min gamla arbetsplats, Scania och SAAB Automobile hade blandade verkstäder här…
I morse hann jag dock med en liten genusdebatt om att genusvetenskapen borde granskas mera av det vetenskapliga samfundet (se kommentarer nedan). Vilket ju inte lär ske. Dessutom läste jag Ann Heberleins artikel i DN om kvinnohat, som jag inte hittar på nätet nu. Samma sak med Anna Laestadius krönika i Svd i veckan, som jag också tänkt att kommentera. Det blir för långt att beskriva innehållet i båda här, men Laestadius sätter likhetstecken mellan antifeminism och kvinnohat och detsamma, men på ett mera analytiskt sätt gör Heberlein också.
”Att Ström och Billing ger uttryck för både rädsla och förakt för kvinnor framgår med all tydlighet, men Knausgård? Mer än en gång har jag undrat om alla de debattörer som pekar ut Karl Ove som en kvinnohatande, rasistisk mansgris egentligen har läst honom?”
Så skriver Ann Heberlein angående debatten efter Maria Svelands artikel. Jag kan undra om Heberlein verkligen läst Ström och Billing?
Ann Heberlein tycker att Svelands artikel var viktig med tanke på de högervindar som blåser runtom i Europa och menar att antifeminismen (eftersom den återigen tycks likställas med kvinnohat i hennes artikel), beror på att männen känner sig hotade i sina maktpositioner. Hon beskriver hur hon får hatmejl där hennes kön attackeras och sådant ska ju ingen behöva stå ut med. Tyvärr är inte det här med att attackera någon på grund av hans/hennes kön någonting som är enbart mansgrisar förunnat. Om man lyssnar på vokabulären som en del moderna feminister använder angående män så kan man åtminstone konstatera att en tydlig jämställdhet i grenen ”skymfa det motsatta könet på grundval av dess kön” har uppnåtts.
Att kritisera den moderna feminismen eller genusvetenskapen är inte detsamma som kvinnohat. Inte hos mig i alla fall. Jag vill ju att en ideologi som från början stod för någonting bra åter ska kunna göra det. Sedan finns det män som hatar kvinnor. Det finns också kvinnor som hatar män. Många av de sistnämnda verkar ha sin hemvist i den moderna feministiska rörelsen.
– : – : – : –
Nu har Ann Heberleins artikel kommit upp på nätet:
http://www.dn.se/kultur-noje/darfor-ar-det-en-lattnad-att-kallas-idiot
Åh, jättebra! Ja, jag har också haft min genusdebatt idag på facebook. Jag länkade den artikel på Newsmill som Per Ström hade skrivit med sitt jämställdistmanifest och skrev citat: ”Jag har ytterligt svårt att förstå varför Per Ström avfärdas med skällsordet ”anti-feminist”. Det här är ett klassiskt liberalt perspektiv på människors lika värde med respekt för individens egna val och människors olikhet.” Oj, det tog tydligen skruv. Min hittills längsta tråd på fejan. Men det var ganska givande att höra argumenten.
Jag är själv född av en feminist, min mamma engagerade sig tidigt i den feministiska rörelsen och var med och startade en lokalavdelning av Grupp 8 på 1970-talet i Karlstad. Redan på 1950-talet, när hon läste vid universitetet och bröt mot tidens konventioner med sin växande mage som fick döljas med stora klänningar (fler barn kom efter det), var hon medveten om ojämlikheten i samhället mellan kvinnor och män och såg att det krävdes en förändring. I dag vill hon inte längre kalla sig feminist. Hon känner inte igen sig i dagens feministiska rörelse.
Jag är tacksam för det som min mamma och hennes vänner gjorde för mig och vår generation, men det jag ser i dag av radikalfeminismen skräms jag av. Jag tycker att tongångarna många gånger är hätska och intoleranta mot oliktänkande. Man är så säker på att man har rätt och att man har vetenskapen på sin sida, vilken vetenskap förresten? Det är ett forskningsfält som är så politiserat att genusforskarna har svårt att skilja mellan vetenskap och politisk handling.
Vet du att du har fotograferat min utsikt? Nästan i varje fall. Jag bor i Södra.
Världen är bra liten! Jag bor i Östertälje… :)
Feminism handlade till en början om grundläggande rättigheter som skulle vara lika för kvinnor och män. Utbyggnaden av dagis, införandet av barnbidrag etc har varit välbehövliga reformer och man har haft legitima krav på jämställdhet mellan könen. Jag har en hel del invändningar mot den moderna feminismen; överordnandet av kollektiva rättigheter över individens, axiomet om ”kollektivet män är överordnat kollektivet kvinnor” (enligt vem? hur definieras överordningen? jag anser att inte detta stämmer gällande allt och överallt), hänvisandet till det strukturella förtrycket (återigen; vad menas? att kvinnor fortfarande trots anmodad kunskap om t ex lönevillkoren, söker sig till arbeten inom den offentliga sektorn, är detta en del av det ”strukturella förtrycket”?), kollektivisering av exempelvis skulden för våldet mot kvinnor (som anses vara alla mäns fel, inte de individers som de facto utövar våld), den bristande kvaliteten/ovetenskapligheten dels inom feministisk vetenskapsteori, dels inom genusvetenskap, fixeringen vid 50/50-fördelning som mått på jämställdhet etc etc
Jag anser inte att denna feminism står för allas lika värde, eftersom man frångått individen för kollektivets skull, jämställdhet (man ser enbart till kvinnors rättigheter och fördelar), eller för den delen allas lika värde oavsett ras och religion (man är fullkomligt handlingsförlamad när det gäller invandrarkvinnors rättigheter som kvinnor). Det finns säkert en del annat, som jag inte kommer på nu på rak arm och dessutom måste jag gå och lägga mig nu. Men det är bra att debatten är igång och man kan bara hoppas att fler börjar tänka efter och granska vad som finns bakom slagorden.
Bra skrivet :)
Jag är en av dom som är väldigt trött på att höra att män är rädda för kvinnor, pga det ena eller det andra när vi är emot feminismen. Jag är emot den just för att jag som man och desutom blond blir attackerad av någon feminist i media nästan dagligen. Säger jag emot är jag en kvinnohatare. Feminismen behövdes förr i tiden, ungefär då Anna Brodow Inzainas mamma var feminist som hon skriver här ovan. Men dom ojämställdheterna som fanns på den tiden var inte skapade av män som ville trycka ner kvinnor eller hatade dem. Det var ett samhälle som växt fram från en lång tids utveckling åt det hållet, som varken någon såg som fel eller förtryckande. En kvinna/mamma som var hemma med barnen var något som beundrade även då, så kvinnor idag ska istället vara stolta över kvinnorna som enligt dagens feminism var ”förtryckta”. Däremot ska vi inte gå tillbaka till ett sådant samhälle men könsuppdelade sysslor.
Det tråkiga i dagens feminism är att mycket av det som sägs är fel och lögn för att skapa poäng och uppmärksamhet inom ett område. Hur ofta får vi inte höra ”patriarkatet” som står bakom något förtyck? Faktum kvarstår att ingen har någonsin kunnat argumentera för något patriarkat. Mycket av dom flosklerna som läggs fram är ideologier och lögner. Det finns inget patriarkat och om man ska använda det fritt så ska man även räkna med alla fördelar och nackdelar i ett samhälle mellan man och kvinna, gör man det så kan ingen säga att män är mera gynnade eller har mera makt som grupp. Snarare är det tvärtom om man räknar med allt så som straffskalor, rättigheter och skyldigheter, lagar, barn och synen i samhället, arbeten osv.
Nu när jag sagt det där är det troligen många som tror jag är kvinnohatare, vilket jag självklart inte är. Jag är för på precisen jämställdhet, jag är faktiskt en av dom få som är för kvotering men då enbart på uttagningar till utbildningar. Så vad som händer efter det får ens eget liv och satsningar avgöra.
Jag skulle vilja se lite mera feminister som aktivt tar avstånd från dessa radikaler som finns. Det funkar inte att män ska bekämpa radikalfeminismen lika lite som det funkar för invandrare att kämpa emot rasismen. Jag tror att feminismen är nu bankad i sten som vi känner till den, jag tror inte det går att vända detta. Men däremot går det att ändra inriktning på jämställdhetsarbetet och lämna feminismen. Jag personligen tycker att om man kallar sig feminist och inte håller med dessa mediafeminister så ger man även dom makt och stöd enbart genom att kalla sig feminist.
Helt rätt. Apropå språkets makt (aktualiserat av t ex ”hen”-debatten), så tror jag att begreppen patriarkat, förtryckande strukturer, kvinnors strukturella underordning etc har upprepats så ofta de senaste decennierna att de börjar tas för givna sanningar. Precis som du skriver, så stämmer inte begreppen många gånger med verkligheten. Exempelvis: ska man räkna in i de ”förtryckande strukturerna” kvinnors egna agerande t ex när de väljer yrken i offentliga sektorn med förmodad kunskap om villkoren?
Det finns fördelar och nackdelar med att vara båda könen. I dagens Sverige har kvinnor och män, vad jag kan se, precis lika möjligheter att skapa vad de vill av sina liv. Lagstiftningsmässigt är det väl enbart kvinnor som har fördelar, i samband med föräldraskap. Jag hoppas att det snart kan börja formas ett jämställdhetsarbete, eller anti-diskrimineringsarbete, som de facto har ett individperspektiv och syftar till att motverka orättvisor pga kön, ras, religion etc och som gäller alla. Det verkar som debatten har väckts och de högljudda mediefeministerna verkar inte ha så mycket till argument att komma med, det är väldigt många nu som direkt rasat ner i Breivik-associationer och därmed förlorat egentligen innan en debatt ens har startats.
Inte för länge sedan trodde jag att jag kunde kalla mig för feminist, det har jag insett att jag inte kan efter att ha satt mig in i vad den moderna feminismen i sina (högljudda och dominerande) delar handlar om. Jag har ju kritiserat feminismen och genusvetenskapen av idag här på bloggen, men jag skulle önska att dels den vetenskapliga världen skulle granska genusvetenskapen mera och att feministerna skulle granska sig själva/alternativt en annan sorts feminism (eller kanske sanarare humanism) kunde växa fram.