Hon har ju ingen pappa

 Min far

…menade kvinnan i veckans Debatt på SVT. Kvinnan i fråga hade låtit sig insemineras i Danmark och fött en dotter, som nu alltså ”inte hade någon pappa”. Jag måste komma med en tråkig nyhet här: Din dotter har visst en pappa, en far som står för hälften av hennes genom och vars många egenskaper hon kommer att bära på. Sedan att inte du hade något samröre med denna person gör inte att han slutar att existera.

I DN kvittrade en annan mamma i samma situation om att ”hon känner ju inte till något annat, så hon saknar ingen far”. Dottern är sex år och i den åldern sväljer man det som den allra närmaste (i det här fallet enda) personen säger till en. Jag undrar om dottern fortfarande om tio år glatt accepterar att ”inte känna till något annat”.

Jag vill inte moralisera över människors livsval, men jag är medveten om att jag nog gör det ändå.

Alla säger sig utgå ifrån barnets perspektiv, men i praktiken verkar lösningarna allt som oftast finnas till för att tillfredsställa den vuxnes behov. Jag vill ha min familj så här, alltså ska regelverk och omvärld (inklusive barnet/barnen) anpassa sig till mina önskemål.

Jag minns att jag har träffat min far vid tre tillfällen. Olyckliga omständigheter gjorde att jag aldrig efter två års ålder bodde under samma tak med honom. Vi bodde i olika städer och han var en främling som jag vid ett par tillfällen kom att träffa. Jag tänkte alltid att jag, när jag blev vuxen, skulle se till att träffa honom och ställa alla de frågor jag hade och umgås kanske lite. Så blev det aldrig, när jag fyllde fjorton år dog han. På eget initiativ.

Jag vet inte om jag har förlåtit honom än, men jag förstår hur allt blev som det blev. Olyckliga saker inträffar och livet blir inte som man har planerat, sådant går att förstå om man försöker.

Jag undrar om barn till föräldrar, främst mödrar, som planerar sitt föräldraskap genom en uteslutning av fadern, kommer att förlåta dem. Kanske. Kanske är de bara jätteglada och känner inget behov av någon far, eftersom de ju ”inte har någon”.

Jag räknar med att även partnerlösa män kommer att erbjudas möjlighet till föräldraskap genom surrogatmödrar eller annat exempelvis, eller kommer den här lösningen åter att i jämställdhetens namn beröra enbart kvinnor? Dessutom är det minst sagt förvirrande att försöka hänga med i familjepolitiken numera (som även konstateras i ett par av artiklarna nedan); när det finns två föräldrar är det ytterst viktigt att båda är delaktiga i föräldraskapet, helst exakt lika mycket. Men finns det bara en förälder är det ”en fantastisk möjlighet”. Det blir svårt att argumentera för 50/50-fördelningen om en förälder utan problem kan undvaras från början.

http://www.dn.se/ledare/signerat/teknisk-mojlighet-ar-inte-lika-med-mansklig-rattighet

http://www.svd.se/nyheter/inrikes/viktigaste-ar-att-barn-har-vuxna-som-alskar-dem_6887763.svd

http://www.svd.se/opinion/ledarsidan/visst-ska-familjer-kunna-se-olika-ut_6888471.svd

http://www.svd.se/nyheter/idagsidan/ovantad-traff-for-spermadonator_6917755.svd

Om Susanna Holmén Waris

Susanna Holmén Waris, född 1968 i Salo, Finland, civilingenjör från KTH och frilanskonstnär som arbetar inom järnvägen. Bloggen handlar om allt från konst, politik och vetenskap till mode, humor och personliga erfarenheter. Välkommen!
Det här inlägget postades i blodtryckshöjare, feminism, genusvetenskap, jämställdhet, Okategoriserade, politik och har märkts med etiketterna , , , , . Bokmärk permalänken.

6 svar på Hon har ju ingen pappa

  1. Ulf Holmén skriver:

    Världens mest fuckade människor har funnit ett sätt att unfucka situationen så att de ska bli glada och nöjda. Varför fixa sitt upp och nervända känsloliv när man kan ta genvägar till det man vill ha nämligen barn utan trasslet man måste gå igenom med förhållanden och annat? Nej, en liten quick-fix och saken är biff tycks vara vår tids stridsrop, vad barnet behöver spelar väl ändå ingen roll. Det är ju vad jaget behöver som räknas. Nej, Göran Hägglund har faktiskt rätt när han säger att ett barn har rätt till båda sina föräldrar och ingen har rätt att sätta sig över det behovet, vilken politisk färg man än har.

  2. Elsa skriver:

    Längtan efter barn tror jag vi alla förstår. Hur stark den kan bli förstår nog bara den som erfarit ofrivillig barnlöshet. Vill bara ha det konstaterat först.
    För många är det i dag obegripligt hur gamla tiders adoptiv-föräldrar valde att inte berätta för sitt barn om barnets biologiska ursrpung. Även om man undanhöll informationen med barnets bästa för ögonen vet vi ju nu hur svekfullt många barn upplevde det när sanningen såsmåningom, på ett eller annat sätt kom fram. Idag gör man inte så. Man berättar. Man berättar redan från början.
    Med denna erfarenhet har jag svårt att förstå att man som förälder idag ens kan tänka tanken att undanhålla sitt barn någon information (att man sedan gör det med stöd av samhället är ännu mer än obegripligt). Ännu mer svindlande blir tanken om jag som förälder verkligen har information om vem mitt barns far är och anser mig ha rätten att bestämma om det är en information jag vill ge den enda person som egentligen borde ha den exklusiva rätten till informationen. Vem som sedan är barnets far ”på riktigt” är ointressant i detta sammanhanget att resonera om. Det handlar om vem som har rätt till den information som finns att tillgå. Hur kan det rimligen vara någon annan än barnet?!

    • Susanna Varis skriver:

      Precis så, för vad man än i den moderna debatten försöker hävda, så är generna och biologin en grundläggande del av en person. Vem som sedan är den sociala föräldern är en helt annan sak och inte alla kan eller är lämpade som föräldrar, men detta förändrar inte barnets rätt till kunskap om sitt ursprung. Det blir också en mycket märklig debatt när fadern i ena stunden är oersättlig och i andra totalt betydelselös.

  3. Pingback: Sveland och puben | Susanna's Crowbar

  4. Pingback: Sveriges Kvinnolobby del 3 | Susanna's Crowbar

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.