Kvinnolobbyns Gertrud Åström i mitten. Foto: Kvinnolobbyn
Jag kommer att återkomma till detta ämne, eftersom jag inte har hunnit läsa rapporten än. En organisation vid namn Kvinnolobbyn har alltså i en rapport, Duktiga flickor kostar inte, kommenterat regeringens vårbudget. Som vanligt verkar orättvisorna vara skriande inom snart sagt alla områden som berörs. Redan titeln antyder en djup orättvisa i fördelningen av resurser mellan könen. Och säkerligen finns det saker att arbeta med, en fullständig rättvisa och 50/50-fördelning av kön, resurser etc etc inom samhällets alla sektorer och delar är antagligen omöjlig att uppnå och man kan ju fråga sig om detta ens är önskvärt?
Jag kom att reflektera över en aspekt; rapporten fokuserar på fördelningen av resurser (skattepengar). En bra illustration till varför det är mycket vanskligt att utgå från kollektvisering på grundval av kön blir uppenbar om man istället skulle välja att ta upp skapandet av resurserna. Vilket kollektiv kan tänkas generera mest skattepengar?
Vi har en grundläggande tanke som utgår från att de gemensamt genererade skattepengarna ska användas till det gemensamma, till det som vi alla behöver. Den tanken är mycket bra och så ska det givetvis vara. Samtidigt måste man komma ihåg att en obegränsad beskattning av t ex de mer beställda, eller en begränsning av fördelningen av t ex barnbidragen skadar skattemoralen mer än det ger tillbaka i kronor och ören. Varför ska en mera välbeställd person vilja betala stora summor i skatt, om inte pengarna kan komma också honom/henne till del? De tankegångarna verkar vara ganska bra allmänt förankrade.
Visst, en fullständigt likformig fördelning av skattemedel mellan könen kan vi gott vilja ha, det har en utjämnande effekt och kan vara behövlig inte minst med tanke på det obetalda arbetet, men det kunde vara klädsamt att notera männens högre generering av de medel som fördelas. Man skulle kunna vända på frågan och undra varför kvinnor i så låg utsträckning söker sig till yrken och arbeten inom den privata, resursgenererande sektorn och varför kvinnor väljer att arbeta utanför hemmet mindre än män?
http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/vaffa-riskerar-att-bli-ytterligare-en-kvinnofalla_7079157.svd
Men det förstår du väl? Det är ju orättvist om inget är orättvist! Titta utomlands, där kan de ösa upp orättvisor men vi kan inte prestera en endaste och detta är upprörande. Därför måste vi ju konstruera en orättvisa eller trettio som kan fungera som kitt i vår lilla snuskklubb så att vi har något att samlas ikring. Vi kan till och med hänvisa till statistik som bekräftar våra villfarelser, eftersom statistiken är grovt förvanskad för att vi ska kunna peka på vårt intresseområde och säga: ”Gud vad orättvist det är”. Så lämna vår orättvisa ifred, utan den kan vi ju inte bedriva opinionsarbete och därmed kommer vi inom vänstern inte att kunna existera.