Drottning Elizabeth II vid kröningen 1952.
Ingen kan väl ha missat att Storbritanniens drottning Elizabeth II:a firar 60 år på tronen i år. Mycket har skrivits om drottningens professionalitet och pliktkänsla och nog har hon tjänat sitt land väl under alla dessa decennier. Jag skriver här om drottning Elizabeth främst för att hon är en slags konstant; påvar och presidenter och till och med länder kommer och går, men Elizabeth består. I min (mestadels fordom) rotlösa tillvaro är det trevligt med vissa sådana konstanter, saker som förblir vid desamma.
”En stöttepelare – en ankare”, säger de på tv i programmet Diamantdrottningen och det stämmer.
Man kan beskylla drottningen för mycket. En dyr och förlegad tradition. Ja, men Frankrikes president kostar faktiskt mer är det engelska kungahuset gör under ett år.
Hon gör ingen nytta utan sitter där på sin tron och gäspar medan alla hungriga satar svälter. Inte riktigt sant, förutom att representera landet har hon cermoniella uppgifter. Hon har faktiskt också skänkt välstånd åt flertalet av de gamla kolonierna genom att hålla ihop dessa via commonwealth och därmed skapat dels en kontaktyta för dessa länder in i EU och dels knutit ihop en nätverk av kontakter som lett till inkomstbringande affärer för alla parter.
Dessutom tror jag att Drottning Elizabeth II har genererat mer turistinkomster än Frankrikes president…