Vetenskap – en tjejgrej?

 Foto från University of Alberta

EU-kommissionen har, som bekant, producerat en osedvanligt fånig videofilm som ingår i en kampanj där man vill utöka andelen kvinnor inom naturvetenskap:

http://www.youtube.com/watch?v=g032MPrSjFA&feature=player_embedded

Mycket har redan sagts och skrivits om detta och man kan nästan undra om det i själva verket var ett smart marknadsföringsknep för hela projektet. I så fall har man lyckats mycket bra. Nu tror inte jag att det ligger till på det sättet och man kan undra vad de ansvariga bakom denna pastellfärgade kalkon hade tänkt sig att uppnå med sin film? Jag vill minnas att verkligheten på t ex KTH såg mycket annorlunda ut. Måttligt med rave, neonljus, pudermoln och läppstiftstillverkning. Inte skojsades det till med någon bollregn med molekylmodeller heller.

Sanna Rayman i Svenska Dagbladet:

http://www.svd.se/opinion/ledarsidan/vetenskap-for-dig-som-vill-gora-ditt-eget-nagellack_7302527.svd

”– Vi vill kullkasta klichéer och visa kvinnor och flickor, och pojkar också, att vetenskap inte handlar om gamla män i vita rockar, sade Máire Geoghegan-Quinn, EU-kommissionär med ansvar för forskning, innovation och vetenskap när hon talade i EU-parlamentet i Bryssel häromdagen (New Statesman 22/6).”

Jag vet inte om unga tjejer som är mest intresserade av smink och killar plötsligt blir intresserade av naturvetenskap efter att ha sett ett sminkreklam med några objekt med vetenskaplig anknytning inslängda. Om jag vore en ung tjej som inte har någon uppfattning om vad vetenskap är för något (förutom att det har med gamla gubbar att göra, som antas), skulle inte denna film göra mig mycket klokare. Jag kanske skulle undra var man kunde köpa de högklackade skorna.

Nu kan jag förstås inte tala för andra än mig själv, men min egen dragning till naturvetenskap startade med min mormor, som ofta var ute i naturen med mig och lärde mig om djur och växter. I tonåren ville jag utmana min styfar, som var ingenjör och jag ville även utmana mig själv, se hur långt jag kunde komma på en bana som inte hörde till mina starkaste sidor. Till slut kom jag ju i mål och fick min civilingenjörsexamen.

Jag är skeptisk till att försöka övertala eller locka någon till en bana som inte är ett stort intresse för individen. Huvudsaken borde väl ändå vara att människor väljer yrken efter intresse, det är på så sätt individer har en möjlighet att blomstra och lyckas i sina yrken. Samtidigt har jag en kvinnlig vän som blev lockad till 4-årig teknisk linje av sin lärare på högstadiet. Hon sökte, kom in, vi läste där tillsammans och efterhand fortsatte hon sina studier och läste till Högskoleingenjör inom data på KTH. Hon trivs utmärkt med sitt yrkesval, men hon hade nog inte sökt en teknisk bana utan den här knuffen från läraren. EU:s reklamfilm hade nog snarare avskräckt både henne och mig.

Om Susanna Holmén Waris

Susanna Holmén Waris, född 1968 i Salo, Finland, civilingenjör från KTH och frilanskonstnär som arbetar inom järnvägen. Bloggen handlar om allt från konst, politik och vetenskap till mode, humor och personliga erfarenheter. Välkommen!
Det här inlägget postades i feminism, genusvetenskap, jämställdhet, medier, Okategoriserade, politik, teknik, vetenskap och har märkts med etiketterna , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

1 svar på Vetenskap – en tjejgrej?

  1. Ulf Holmén skriver:

    Syftet och tanken bakom är ju vällovligt, men budskapet i kommunikationen? Läppstift och hunkar vars ögon håller på att hoppa ur led så till den milda grad att glasögonen måste väck när råttpittarna står givakt. Nej bättre kan dom nog med en annan firma vid reklamspakarna.

Lämna ett svar till Ulf Holmén Avbryt svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.