På eventet…
Som bekant var jag idag på ett event med Plan Sverige, som arbetar för barns rättigheter i världen. Jag hoppades till en början att organisationen verkligen gör vad den påstår, dvs värnar om alla barns rättigheter. Jag är säker på att man uträttar många bra saker och flickors och pojkars problem kan både se lika och olika ut. Nu idag var det en tonvikt på flickor och projektet Because I´m a Girl, eftersom FN infört den internationella flickdagen.
Jag förstår inte varför man hela tiden måste särskilja könen och satsa på den ena eller den andra (helst den ena då).
När jag sedan läser vidare på Plan Sveriges hemsidas beskrivning av projektet så verkar det inte bättre än att även den är mycket inspirerade av de nutida genusvetenskapliga resonemangen:
http://plansverige.org/varfoer-flickkampanj
”För att nå ökad jämställdhet måste vi även på lokal nivå arbeta med pojkar och män. Plan arbetar för att främja jämställdhet genom att tillsammans med pojkar och män ifrågasätta könsstereotyper och sociala normer. Även pojkar gynnas när traditionella könsstrukturer bryts och det är avgörande för utvecklingen att både flickor och pojkar får tillgång till utbildning.”
Det låter en hel del som tankegångarna här hemma: resurser, rättigheter, möjligheter och utbildning för flickorna och problematisering av könsroller för pojkarna. Visserligen skriver man här utbildning åt både flickor och pojkar, men varför skulle allt detta vara viktigt enbart för flickor:
”Ett av de mest effektiva sätten är att utbilda flickor därför att:
- En utbildad flicka har större möjligheter att göra individuella livsval
- En utbildad flicka gifter sig ofta senare i livet
- En utbildad flicka föder vanligtvis färre och friskare barn
- En senare graviditet minskar risken att dö i barnsäng eftersom en flicka under 15 år löper fem gånger högre risk att dö så än en kvinna över 20
- En utbildad flicka ökar sina chanser att ta sig och sina barn ur fattigdom
- Nästan allt hon tjänar kommer att gå till familjen: utbildning, barnens hälsa och framtid”
Jag hoppas verkligen att man arbetar för ALLA barns rättigheter, utan feministiska skygglappar.
Fint att du rapporterar från detta!
Ja, det är fördomsfullt. Och jag har tidigare heller aldrig förstått varför man i Sverige jobbar så hårt med att dela upp gruppen ”barn” i flickor och pojkar, så att man kan rikta stödet till flickorna.
Tills jag förstod innebörden av den ”genusvetenskap” som kvävt Sverige nu i snart 30 år. Det är nämligen inte bara ”manlighet” man är kritisk mot, utan även själva detta att vara ”man”, eller pojke för den delen.
Det är svårt att tro att detta är sant – eller ens möjligt – idag i Sverige, men vi är allt fler som har satt oss in i fältet och nästan alla kommer till samma slutsats.
Visst är det så och det är bedrövligt.
Jag har egentligen inte mycket till övers för den sociala konstruktionen ”feminism” i den extrema formen som är så vanlig här i Sverige. Kanske jag framstår som en hycklande Gudrun Schyman i texten som följer. Må så vara, men man får väl se det som att jag ”problematiserar” mig själv ;)
Jag vet nu inte om du underförstått kritiserar den svenskfeministiska hållningen i synen på att just flickor ska särbehandlas i biståndsarbetet? Men jag kan förstå tanken med att satsa på flickors utbildning, När det gäller dessa för logiskt tänkande människor idag extrema kulturer och tankevärldar som råder i länder som Afghanistan o Pakistan så kan jag se en poäng med att försöka förstärka deras chanser. De är ju ganska chanslösa om man inte bryter de medeltidens tankestrukturer som de tvingas växa upp i. Tanken är väl att förändringen kommer senare när de vuxit upp. Att då utvecklas resten av befolkningen också.
Sen om det räcker med detta är en annan fråga. Personligen tror jag att demokrati och mänskliga rättigheter (som det ju handlar om) är någonting som ärligt bara kan åstadkommas av människorna själva utan ”pekpinnar” från utomstående. Lite brutalt kan man säga att det nog krävs samma uppoffringar som skett i väst. Det är inte vackert, men det kanske krävs för att man ska uppskatta den?
Jag reagerar mest på att det i Sverige råder en sådan enkelspårig syn kring jämställdhet; det är enbart kvinnor som alltid är i underläge och behöver insatser. Jag är medveten om att vi i Sverige har helt andra förutsättningar när det gäller jämställdhet än man har t ex i Afghanistan, men detta märks ju inte i den svenska, feministiska propagandan. Den ensidiga fokuseringen på flickors/kvinnors problematik leder jämställdhetsarbetet fel och detta inte enbart i Sverige. Tyvärr verkar det som att det är det som säljer, dvs det som organisationer som Plan Sverige väljer att framhålla. Ett annat exempel är väl den massiva fokuseringen på bröstcancer, medans prostatacancer knappt nämns.