Evenemanget i Expressen 121014
”Plan är en av världens största och äldsta internationella barnrättsorganisationer som arbetar för att barns rättigheter erkänns, respekteras och efterlevs.”
Från Plan Sveriges hemsida
Lunchen bestod av en jättelik fläskkarré-skiva, potatis och gott smaksatt blomkål…
Idag var jag inbjuden till Fotografiska Muséet, där Plan Sverige skulle berätta om sitt internationella arbete för barns rättigheter. Just idag låg fokus på flickor, eftersom FN instiftat en flickdag, som alltså infaller detta datum 11. oktober. Frågan som ställdes, även av representanterna själva var; behövs verkligen en sådan här dag? Plan Sverige anser det och globalt sett finns det förstås anledning att fokusera på flickors rättigheter. (Personligen föredrar jag att man fokuserar på alla, i det här fallet, barns rättigheter. I Afghanistan till exempel, går bara 49 % av flickorna i skola. För pojkar är siffran 70 %. Detta innebär en skillnad på 21 % och att cirka en tredjedel av pojkarna heller inte har tillgång till skolgång. 41 % av de som går i skolan är flickor. I debatten kan man lätt fördelas att tro att alla pojkar i Afghanistan kan gå i skola och att enbart flickors utbildning är beskuren.)
Moderskan i väntan på lunchen…
Längst in sitter vi… :) Foto: Skugge & Co
Cecilia Frode. Foto: Skugge & Co
Carolina Clüft. Foto: Skugge & Co
Cecilia Ljung med sällskap. Foto: Skugge & Co
Plan Sveriges representant som konferencier…
En representant från Plan i Indonesien.
Vi fick höra tre berättelser från tre kvinnor från respektive Indonesien, Uganda och Thailand berätta om bl a sexuell skam, barnäktenskap, hur nyfödda flickor inte värderas, hiv, arvsrättslöshet, trafficing och prostitution. Alla var överens om att utbildning är nyckeln till en framtid. I Uganda arbetar man med elementära färdigheter (läsa, skriva, räkna) för unga kvinnor med bakgrund i t ex prostitution, man arbetar med mikrolån och med baskunskaper i hur man säljer och prissätter produkter, så att kvinnorna kan skaffa sig en försörjning.
Sarah Dawn Finer (vilken pipa den kvinnan har!) framförde en specialskriven sång och tackade…
…sin mor (som satt bredvid mig) för inspirationen…
Jag (och Tina Lejonberg) :)
Skum belysning och skakiga bilder. (Jag måste skaffa mig blixten…)
Plan Sverige-konferenciern, Tina Leijonberg, Margaretha Winberg och Plan-representanten från Uganda i röd klänning.
Fler bilder från eventet:
https://www.facebook.com/media/set/?set=a.10151065491486835.429642.725571834&type=1
Vi passade på att se några av utställningarna. Christer Strömholm hade många spännande teman.
Jag kan aldrig passera här utan att ta en bild. Stockholm är så vackert! Även en gråmulen höstdag…
Det blev fö en mycket kändisspäckad dag; Kurdo Baksi vid Södra station, Emma Wiklund på Fotografiska (utöver alla på Plan-tillställningen) och Martin Schibbye vid Slussens t-bana…
Sedan blev det fika med Mia (The Greatest, min stora inspiration.)
Jag fick det senaste tillskottet i min Mia Mäkilä-samling, men också en present! En konstbok med Tekla av Dex!
Tack Mia!!
En liten fotosession innan hemfärd…
Bli inte sur nu Mia, jag tycker att den här givakt-bilden är jätterolig… :D
Hemma igen. En av anledningarna till varför jag inte vill flytta…
Mitt nya fina konstverk; Tess! Love it!
Fånig dagens stass-bild…
Ok, skriver ungefär samma här också som vi pratade om på FB.
Just idag uppmärksammar FN(?) internationella flick dagen. Därav kan man få uppfattningen att det är (bara) just idag vi uppmärksammar flickors förtryck.
Plan som arrangerade eventet du var på använder könsrasistisk vokabulär året runt.
På förfrågan svarar man att man grundar sitt engagemang på FN:s barnkonvention ock att de inte går till könsspecifika åtgärder.
” Bidragen går inte till det enskilda
barnet, oavsett om det är flickor eller pojkar utan det går till ett
långsiktigt, lokalt utvecklingsarbete som kommer flera barn och familjer
till godo”.
Jag kan då bara dra slutsatsen att Plan kalkylerar med att det är mer lönsamt att vädja till ”flickors utsatthet” än ”pojkars utsatthet”. Right?
Mvh/Roffe
Det är helt enkelt det som då anses gångbart här i Sverige i alla fall. Det är alltid extra synd om kvinnorna, eller hur? Vi måste genom hela livet curlas och hjälpas för att kunna ta oss någonstans, så hur synd är det då inte om kvinnor och flickor i utlandet? Det är väl ungefär så medielogiken är tänkt att fungera? Men jag undrar hur länge, själv är jag ganska spyfärdigt mätt på allehanda kvinno- och flicksatsningar. Dessutom leder den mättnaden till att jag börjar bli närmast allergisk mot jämställdhetsarbete över huvudtaget.
Jag vet inte om du sett reklamkampanjerna i våra tåg bl.a.: Hjälp en flicka… osv.
Det är Plan.
Det är ett tydligt friskhetstecken att reagera på ”curlingen”.
Jag tackar inte för min egen skull utan för min son ock hans kompisar. Dessutom för deras eventuella söner.
Du gör en extraordinär insats som kliver fram ock talar klarspråk i denna fråga.
Count me in!
/Roffe
Diskriminerande mot pojkarna och nedvärderande för flickorna.
Om du har en Nikon så har jag en SB600 i absolut nyskick vi skulle kunna förhandla om, om det är av intresse förstås.
ja, jag har Nikon. Ska kolla lite, tack för erbjudandet! återkommer…