Igår var det då dags. Twins of Evil, turnéen med Marilyn Manson och Rob Zombie, hade äntligen nått Sverige och Stockholm. Eller hade den? Oron över att allt skulle braka åt fanders infann sig redan på morgonen, vid åsynen av köksfönstrena och nyheterna som berättade om att all flygtrafik till Arlanda och nästa all dito till Bromma var inställd.
Turligt nog var jag uppe tidigt och vi kunde åka iväg ytterligare lite tidigare än tänkt. Klockan 14.30 prick, skulle vi infinna oss vid hovet och en speciell entré där alla vi med vip-paket skulle släppas in.
Förbipasserande kunde berätta om att busstrafiken tidigare hade varit inställd. Snöstormen var intensiv och inträngande, man kunde knappt se var man gick. Biltrafiken färdades i promenadhastighet. Den elektroniska skyltningen utlovade en buss om 16 minuter och detta visade sig sedan stämma, det kom en buss!
Nere på Östertälje station tog det sedan stopp. Inget tåg hade gått på ett par timmar, ett var på väg söderut i Stuvsta. Taxi verkade som det enda rätta. Den gick också att beställa och kom, turligt nog efter ca 10 minuter. Jag hade ett par konstverk och saker som jag ville få signerade med mig, allt inpackade i plast men ändå inte helt hermeneutiskt tillslutna, så några längre stunder i snöyran var inte ett bra alternativ. Taxifärden fortlöpte väl. Ända till Vårby, där det var totalstopp på motorvägen. Vår chaufför bad så mycket om ursäkt och sade att han inte kunde åka vidare mot Stockholm. Så vi beslöt oss att tunnelbana från Fittja vore det mest lämpliga. Tunnelbanan hade inte haft några större störningar. Mycket riktigt, inåt stan gick tunnelbanan och vi kunde åka till Liljeholmen, där tvärbana fanns till Globen. Tvärbanan hade också haft stopp tidigare, men var nu i gång.
Med lite tur kom vi fram till Globen och Hovet på ganska exakt två timmars resa.
Vid hovet. Genomfrusna. Jag var mest oroad över hur mina konstverk mådde…
Inne! Ibland kan man bli överlycklig av högst vardagliga saker som väggar, tak och uppvärmning…
I väntan på meet and greeten…
Sen var det då dags…jag kom in först av alla och det kändes som ett avsnitt ur Twin Peaks. Bakom ett svart skynke, med Mansons musik i högtalarna och ett dunkelt ljus satt han där. Tiden var mycket knapp, men jag hann få ur mig att det är till stor del tack vare Marilyn Manson jag numera skapar igen och sticka till honom påsen med mina konstverk.
Överväldigande.
Uffe och Manson inspirerade av Johnny Cash…
Roligt och intensivt, men ack så kort!
Nere vid ståplatserna före insläpp…
Sedan blev det konsert. Vi fick komma in först i konsertlokalen och kunde paxa platser längst framme vid staketet, men vi är gamla nog och visa av erfarenhet (samt mera känsliga för blodsockernivåer (jag)) för att prioritera en rejäl måltid framför första raden. Sagt och gjort, pasta med köttfärssås ur Barilla-ståndet. Sedan var det dags! (Bilderna tagna av Tiziana Nicolotti):
Min skruttmobil presterade den här bildkvaliteten…
Konserten går i återanvändningens tecken: en hitkavalkad blandad med några färskare dängor och en hel del gamla godingar som rekvisita. Påveklädsel, Drugs-skylt, podiet för Antichrist Superstar bland annat. En riktigt bra spelning med många kostymbyten och effekter…
Javisst! Snö även på scen…
Foton: Tiziana Nicolotti
Efter Manson, sitter på golvet bland konfettin och väntar in Rob Zombie, som nu har både John 5 och Ginger Fish från Mansons band i sin besättning.
Även Zombie hade en kanonshow och hemvägen tilldrog sig i helt perfekt väderlek. Vid tvärbanan.
Innehållet i vip-paketen…
Mitt exemplar av The Unembodied Self klarade sig inte utan blessyrer… :(
Dessa fick jag också signerade. Dumt nog tog jag inte ut omslagen ur cd-fodralen…det blev en del missar…
Uffe fick en arm med en hand som pekar finger på sitt exemplar av Mechanical Animals…
Allt som allt en äventyrlig och omtumlande dag. Idag är det 6:e december, Finlands självständighetsdag och det blir slottsbal från soffan. Knappast mycket mer. Möjligen lite konstnärligt arbete.
– : – : – : –
Konserten från 5:e december finns i sin helhet här
Ett synnerligen omväxlande ock givande dygn verkar du/ni ha haft!
” helt hermeneutiskt tillslutna”, haha, hilarious! Freudian slip?
Vad är djup ock vad är yta?:))
Datorn hade ett freudian slip. Jag skrev hermenetiskt, men den tyckte inte det fungerade, så jag skrev hermeneutisk, fast jag var rätt säker på att hermenetisk var rätt. Där ser man, lita aldrig på datorer. Särskilt inte när det gäller rättstavning eller -skrivning. Men på kuppen har jag nu även lärt mig vad hermeneutik betyder: läran om tolkning av texter. Särskilt, som det verkar, religiösa. Så visst kan ordet funka här :) Djupet, budskapen i konstverken, i form av deras ytor höll på att upplösas till följd av icke-hermetiskt tillslutna förpackningar. Den hermeneutiska tolkningen av verken riskerade att bli annorlunda, särskilt som ett av dem hade bibelblad som bakgrund… :)
Hermenetisk, hermetisk, hermeneutisk whatever!
Tycker att vi går in för en postmodern tolkning, alla har rätt!
”Men på kuppen har jag nu även lärt mig vad hermeneutik betyder: läran om tolkning av texter.”
Det var det jag ville vitsa om lite. Ungefär motsatsen till den tekniska bildning du har.
No offence!
Nejdå, ingen fara :) Alltid lär man sig något (som att inte lita på datorer och att det finns vetenskaper man knappt hade en aning om…) Postmodernism är mycket praktiskt, alla har lika rätt alltid. :)
Snöväder, fucking jävla kaos i trafiken såväl kollektiv som bilburen och vädergudar som gjorde allt för att hindra oss från att få en trevlig dag, men vi övervann även dessa. Att få träffa the god of fuck kändes dessutom helt surrealistiskt men är också det något man kan leva på många år framöver. För att påminna mig om att alltihop faktiskt har hänt har jag ju dessutom beviset i form av en tredje arm som gör ”flippin the bird” på omslaget och du har en arsenal av prylar för att ytterligare understryka det hela. Kan en dag bli bättre än så här? Jo, det förstås en utmärkt konsert som kanske inte höll toppklass men som man kan sväva på moln över trots det.
Det var en äventyrlig och fantastisk dag!!