Jag är oskyldig!

IMAG0286  Åter har en av mina gamla skolor drabbats av brand, men tyvärr är jag inte denna gången heller skyldig. 

IMG_0041-crop T3M (4-årig teknisk linje, maskinteknik, åk 3) 1988-89, Västergårdsgymnasiet. Jo, det är vi som är punkarna; Pia och jag längst ner till höger bredvid klassföreståndaren Granlund.

– : – : – : –

En skola där vi för övrigt använde en litteraturkanon. Vår eminenta svenskalärarinna Margareta Solander var sträng, men rättvis. Jag var den ende i min klass som kammade hem en 5:a, dvs det högsta betyget, i svenska språket i åk 1. :) (Märkligt, med tanke på att jag året innan i vedervärdiga Hovsjö-skolan ansågs med nöd och näppe värd en 3:a. Västergård innebar en helt annan möjlighet till studiero, men lite underligt är det ändå. Första årskurs i gymnasiet var också mitt sjätte år i Sverige.) Jag fortsatte att följa denne litteraturkanon även under sommarjobbet på Scania, då jag läste det som inte hanns med under terminerna. Jag tyckte att det var fantastiskt bra att få kvalificerade tips på bra litteratur. Visst, hemma rådde ett intellektuellt klimat, men jag sög i mig som en svamp av allt som kunde utveckla mina förmågor eller berika mig och kunde inte få nog med vägledning. Tiden är verkligen ur led om en litteraturkanon kan bli allt det som beskrivs i artikeln.

Please like & share:

Om Susanna Holmén Waris

Susanna Holmén Waris, född 1968 i Salo, Finland, civilingenjör från KTH och frilanskonstnär som arbetar inom järnvägen. Bloggen handlar om allt från konst, politik och vetenskap till mode, humor och personliga erfarenheter. Välkommen!
Det här inlägget postades i Från arkiven, historia, kultur, medier, Okategoriserade, teknik och har märkts med etiketterna , , , , . Bokmärk permalänken.

4 svar på Jag är oskyldig!

  1. AV skriver:

    Nästan 22% kvinnor på en så maskulint kodad utbildning. På 80-talet. Hur många tjejteknikdagar och specialtjejsatsningar hade de i Södertälje för att uppnå det?

    • Susanna Varis skriver:

      Jag vill minnas att det inte fanns några tjejteknikdagar och specialsatsningar så, men t ex min vän Pia hade blivit föreslagen 4-årig teknisk linje av sin studievägledare i nionde klass eftersom hon var duktig i matte. Jag bestämde mig helt på egen hand för att läsa teknisk linje och bli civilingenjör. Min styvfar var ingenjör så det kan nog ha inspirerat. Men det fanns nog ambitioner om att man skulle välja lite otraditionellt och bl a prao-platserna i nian skulle väljas så att man fick minst en könsmässigt otraditionell arbetsplats av tre. Så jag jobbade på HM, som målare och på ett stuteri. HM-jobbet var det klart gräsligaste.
      Det här är ju dessutom maskin-linjen. Den tekniska inriktning som alltid har varit mest populär hos tjejer är kemi, i den klassen var nog majoriteten tjejer om jag minns rätt.
      Jo, jag måste lägga till att hade det varit för tydligt att man ville fösa in mig på en teknisk utbildning, dvs tjejteknikdagar etc, så hade det förmodligen haft motsatt effekt just på mig, anti-allt och rebellisk som jag var. Då hade jag nog valt något superkvinnligt, eller ändå valt teknik, men mera motvilligt.

  2. Leif skriver:

    ”…men tyvärr är jag inte denna gången heller skyldig.”
    Nu blir jag förskräckt! Jag hoppas att du egentligen menar ”men dessbättre är jag inte denna gången heller skyldig” ;)

    • Susanna Varis skriver:

      Det är menat som ett litet skämt, vissa av skolorna hade jag nog god lust att bränna ner när det begav sig. Eller äsch, egentligen hade jag bara lust att bränna ner Hovsjö-skolan, de andra var från bra till riktigt bra. :)

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.